Morgonrutinen

Oftast ska jag ju inte iväg på morgnarna. Den första timmen går åt till att kratta för de andra (packa ryggsäckar, borsta tänder, hitta strumpor och vantar, avstyra olika slags sammanbrott och sammandrabbningar), samtidigt som jag bäddar och plockar lite, sätter på en tvättmaskin och tänder brasor i kaminen och kakelugnen. Släpper ut hunden på en kiss i trädgården och öppnar för hönsen.

När alla har dragit försöker jag göra lite yoga (detta kan ej kallas rutin ännu eftersom det har pågått i två morgnar, men man hoppas ju), och sen gör jag iordning min frukost och sätter mig här en stund!

Tänder löjligt många ljus och värmer fötterna vid brasan. Bloggar, kollar lite nyheter, sitter och glor, lägger upp en plan för dagen. Sen sätter jag mig vid skrivbordet däruppe och jobbar.

Så otroligt skön start på dagen! Jag är så lycklig och tacksam över att jag har lyckats inrätta mitt liv på det här sättet.

Hemgjord lavendelolja

aaron-burden-282704

Lavendel är så fint och luktar så gott, men jag vet aldrig riktigt vad jag ska göra med den. Jag bakade skorpor i somras och det blev gott, och nu har jag provat att göra egen badolja med lavendel!

IMG_5767

Först lät jag blommorna torka i två veckor sådär. Sen använde jag det här receptet, dvs jag blandade lavendelblommorna med olja (mandelolja tog jag) och lät det dra i ugnen i fem timmar på 50 graders värme.

IMG_5946 Det doftade gott! Jag silade oljan och hällde upp den på en flaska. Titta så fint!

IMG_5952

(Det tog ca två minuter innan Jonathan frågade vem som hade sparat sitt kiss i en flaska i badrummet.)

Jag överdoserade lite i badet, men det är härligt att bli sådär riktigt marinerad i olja tycker jag! Aaah lavendelmyyys, bring it on hösten, jag är redo!

Självförsörjande på lyxmiddag

IMG_5964

Varför är det så svårt att fota mat? Ni får ta mitt ord på att det var jättegott!

Vilken braksuccé, denna hemodlade, hemplockade, närslaktade och hemlagade middag jag serverade min familj igår! Detta är vad vi åt:

+ En rostbiff av grannens (kravmärkta) kossa, ugnsstekt på franskt vis, det vill säga låg temperatur tills den är genomrosa. Salt och peppar är allt som behövs till så förträffligt kött, så mört att det smälter i munnen, till och med gott för en köttskeptiker som jag.

+ Potatis och pumpa penslat med olja, vitlök, salt och rosmarin. Några smörklickar på, in i ugnen på hög värme tills allt är frasigt och gyllenbrunt.

+ Smörstekta blodriskor från egen skog. Jag har varit skeptisk mot dem förut, men det blev riktigt gott! Tur det, med tanke på att blodriskor är den enda ätliga svampen jag har hittat i år (som jag kan identifiera alltså), förutom några sommarkantareller.

+ Mangold. Fräst i olivolja med vitlök, pressad citron över, salt och peppar. Blev så otroligt gott – och fatta hur nyttigt det är!

Av allt detta var citronen, oljan, kryddorna och smöret det enda som inte var hem- eller lokalproducerat! Och den enda transporten utöver det var en bilresa tur och retur mellan grannen och slakteriet, sammanlagt tre mil kanske. Så nöjd.

Söndagsfrukost i naturen

Vi hade en så mysig söndagsfrukost igår! Sixten hade planerat en överraskning och jag assisterade. Vi gick upp klockan sex och skjutsade Morris till Norrtälje, han skulle jobba. Sen packade vi en korg, väckte Jonathan och Ines och sa åt dem att möta oss vid grillplatsen.

IMG_5918

Där dukade vi upp kaffe, mackor, fikabröd, yoghurt, juice och bananer med choklad i att grilla.

IMG_5912 IMG_5921 Bodil var artig och delade filt med maten utan att tigga eller sno.

IMG_5926 Och Ines passade på att gosa med baggarna i hagen intill.

IMG_5932

Det är så fantastiskt lyxigt att kunna kliva ut genom dörren och ha en frukostpicknick, bara sådär. Vi gjorde sånt ganska ofta i stan också eftersom vi bodde nära en skog, men det var alltid förenat med en massa planering på något sätt, plus att det ju inte var vår egen skog! Stor skillnad. Allt det här är vårt! Det är en mäktig känsla faktiskt, att äga mark.

Vi flyttar fåren hit och dit

Vi tog in tackorna från sommarhagen till stallet när de skulle klippas för några dagar sen, och det var en pers. Allihop sprang glatt efter mig när jag sprang ut ur hagen med hinken, men sen vågade de absolut inte hänga med in i stallet.

IMG_5834

Längst fram står Agneta och Bella, kolla vad fluffiga de var innan klippningen…

Här tvekar de, vänder…

IMG_5836

… och springer i full karriär tillbaka ut på gårdsplanen.  Det visade sig att rätt metod varken var att locka med hink eller försöka mota/fösa dem i rätt riktning, utan att ha is i magen och låta dem gå och beta en stund, gosa lite med dem, för att sedan långsamt förflytta sig mot stallet. Det funkade! De blev nyfikna och följde med in till slut.

IMG_5880

Här står de nöjda och nyklippta och mumsar hö. Men vi bestämde oss för att inte släppa ut dem i sommarhagen igen utan ta träckprov, avmaska och skicka ut dem i vinterhagen direkt, för att slippa behöva göra om hella flyttkarusellen.

De hade knappt några parasiter alls visade det sig, så vi behövde inte avmaska. Däremot visade det sig vid klippningen att Lilla Mys juver fortfarnde var fyllt, det vill säga Bella diar fortfarande! Hon är alldeles för stor för det, plus att Lilla My måste vara i form till betäckningen, så vi bestämde oss för att skilja mor och dotter åt för ett tag.

IMG_5896

Och här, efter klippningen! De går knappt att känna igen, de ser liksom ut som en helt annan art utan all ull.

Idag släppte vi ut tackorna i vinterhagen och tog upp tacklammen, Agneta och Bella, till oss i trädgården. De får gå här tills efter betäckningen – de är så små tycker vi, så vi väntar med att betäcka dem till nästa säsong. Många betäcker årslamm, och vi var i valet och kvalet, men när vi såg hur små de var utan päls bestämde vi att de får vänta. Särskilt Agneta är tunn över baken, men hon har ju en tvilling, Lars. (Bella hade Ulla, men hon dog ju efter en vecka.)

IMG_5910

Bella är så otroligt söt och tillgiven, hon är verkligen min favorit. Se så kolsvart hon är egentligen, när den bruna solblekta ullen åkte av!

Nu går Bella och Agneta runt i trädgåren och är ängsliga, de bräker förtvivlat efter sina mammor (som går i hagen 40 meter bort och ignorerar dem, kanske lättade över att äntligen få vara ifred) och efter oss, så fort vi visar oss. Bella gråter mest. När jag stod i köket fick de syn på mig genom fönstret och började bräka väldigt upprört (Jonathan hörde att de sa: ”vi är för små för att vara ensamma!”). Nu går de därute i mörkret och ropar, det är lite hjärtknipande faktiskt. Hoppas de vänjer sig snabbt.

Lökskörden

Igår tog jag upp alla lök, och det blev ganska mycket! Det här borde vi väl klara vintern på?

DSC01959

Nu ligger den på matbordet i vardagsrummet och torkar i några veckor.

DSC01961

Vitlöken gick det inte så bra för, men den kom i jorden ett halvår för sent så det var väl inte så konstigt. Jag kan ha rensat bort några vitlökar som jag trodde var grässtrån i början på säsongen också. Och lämnat ganska många grässtrån som jag trodde var vitlökar… Nåväl.

DSC01962

Lök är så vackert tycker jag.

Inte som man tänkt sig

Jonathan har brutit foten – eller han fick en spricka i den när han spelade fotboll med Bodil och landade fel. Detta hände medan jag var på filmpremiär i Stockholm och drack gratis skumpa. Han fick krypa hem och lägga sig i soffan och bli omhändertagen av barnen. Men Bodil kunde inte brytt sig mindre, haha, hon har absolut ingen känsla för när vi är ledsna eller har ont, som en del hundar har.

DSC01957

Förutom att det är väldigt synd om Jonathan, som hoppar runt på kryckor och har jätteont, så känns det hopplöst att försöka hinna med allt den här hösten. Han kommer ju vara i princip helt arbetsoduglig de närmaste fyra-fem veckorna, och vi har 20 hektar ängar att slå och ett fårstall att bygga och en massa ved att ta upp och en massa skörd att ta tillvara…

Nu är det väl ingen katastrof om vi inte hinner – fåren behöver inte stallas in förrän i januari. Slår vi inte ängarna får vi inget gårdsstöd, men det kan vi leva utan. Om skörden förgås finns ju mat på Ica. Men tänk vad sårbart livet var förr, när det verkligen var avgörande att alla på gården var arbetsföra, vilken katastrof att bryta foten just när potatisen skulle tas upp.*

DSC01946

Barnen fick någon slags knäpp idag och började julpyssla. De har satt som mål att vårt hem ska vara ”det pyntigaste huset i Norrtälje kommun” i jul – så då är det väl bäst att börja i tid.

DSC01942

Även julmusik krävdes – här får Ines feeling och sjunger med Tommy Körberg.

DSC01954God jul!

*Såklart är det en katastrof för dagens bönder också, men de svälter väl inte ihjäl under vintern ändå.

Vemangel

DSC01923 Kolla vilken pjäs vi köpte på Blocket i somras – en handvevad mangel!

DSC01922

Jag har önskat mig en så länge, och så dök det upp en i närheten för 100 spänn! De kanske inte är så lättsålda – den är både enorm och svintung. Men vi har ju plats!

DSC01925

Jag skulle vilja putsa upp den lite, kanske med något slags vax? Den gnisslar lite också och borde kanske oljas, men jag är så rädd att det hamnar olja på något ställe som kommer i kontakt med tyget man ska mangla.

DSC01931

Alltså den är så otroligt vacker! Även om vi aldrig skulle använda den pryder den sin plats som inredningsdetalj.

DSC01938

Idag provade jag att mangla ett örngott.

DSC01939

Det blev väldigt platt, men också ganska skrynkligt. Jag tror att jag måste anlita ett barn till att veva medan jag sträcker tyget.

DSC01940

Jag planerar att från och med nu mangla alla dukar, kökshanddukar och lakan. Inget går upp mot att sova i nymanglade lakan, det säger min faster!

Äppelmos utan skal

DSC01918Vi har ca tio äpplen sammanlagt på våra två träd detta usla äppelår, men av någon anledning fick mamma massor – i sin trädgård två mil härifrån! Konstigt.

Så det blev äppelmos ändå. Tidigare år har jag skalat och rensat äpplena, kokat dem och mixat dem, men nu provade jag att använda en passersil som jag hittat på loppis för nån femma. Jag kommer aldrig göra på något annat sätt igen, det här var så smidigt!

Jag klyftade helt enkelt äpplena och slängde ner dem i en kastrull med lite vatten i botten. Kokade försiktigt tills äpplena var mjuka och började falla sönder.

Då körde jag gegget genom passersilen – bara att veva, så kommer fint äppelmos ut i botten, och skalresterna försvinner mystiskt in någonstans i kanterna på silen.

DSC01904 DSC01903Jag blandade moset med socker, fem deciliter till fem liter mos blev lagom, men det är ju en smaksak och beror också på vilka äpplen man har. Bäst är att sockra lite i taget och smaka av efterhand tills man tycker det är lagom. Jag hällde också i några teskedar atamon, eftersom jag gillar att ha burkarna på en hylla och inte i slabbiga plastpåsar i frysen.


Så, självförsörjande på äppelmos i ett år till!

Hemslungat

För några veckor sen slungade vi vår första honung! Det var en så mäktig känsla att ta tillvara allt som bina har slitit med åt oss hela sommaren, helt och hållet från det som växer på våra egna marker! Och som alltid när jag och Jonathan jobbar tillsammans blir jag lite förtjust, älskar känslan av att jobba sida vid sida med vårt gemensamma projekt.

IMG_5238

Först hämtade vi hem alla skattlådor fulla med ramar fulla med vaxkakor fulla med honung.

DSC01855

Sen skrapade vi av vaxlocken som bina täckt alla celler på vaxkakorna med. Det var kladdigt och segt och härligt. Det doftade så underbart!

DSC01865

Honungen i de olika ramarna hade väldigt olika färg, beroende vad som blommade när just den honungen tillverkades. De ljusa ramarna var maskroshonung, vi hade enorma mängder maskrosor i år. De mörka ramarna kanske är skogshonung tänker jag, kuporna står i ett skogsbryn.

DSC01857

Sen satte vi ner ramarna i själva slungan. Det är en handvevad makapär från 1950-talet som vi fått till skänks av biodlarföreningen Jonathan är med i, mot att vi skänker den vidare när vi köper en mer modern…

DSC01858

Vilket jag hoppas att vi gör redan till nästa år, för det var fruktansvärt jobbigt att slunga honungen.

DSC01860

Vi vevade som galningar för att komma upp i rätt hastighet, och tungt var det.

DSC01862

Så började honungen långsamt att rinna ut genom tappkranen i botten på slungan. Vilken lycka! Honung är så vacker när den är flytande, bärnstensfärgad och blank.

DSC01872

Vi silade honungen från vaxrester och lät den rinna ner i en jättestor hink.

Sen åkte jag och barnen till Kroatien, och Jonathan gjorde lite magic (rörde i en ymp, det vill säga honung från en tidigare skörd tror jag? Som ska hjälpa honungen att stelna på ett bra sätt… typ), och när vi kom hem:

IMG_5743

Tadaa! Honungen tappad på burkar, redo att njutas! Som ni ser är slutresultatet väldigt ljust – mycket maskroshonung tänker vi.

DSC01881

Den är så god och vi är så stolta över den första produkten från gården som vi kan sälja.

DSC01892