Självhushållningstider

Nu är det lätt att vara (nästan) självhushållande. Igår tog jag upp den första potatisen, och då blir det plötsligt lätt att göra en hel måltid som är så gott som producerad på gården. Igår åt vi egen potatis, egen sallad, egen grönkål, på grillen egen gris och eget lamm, och så egna jordgubbar till efterrätt. Från affären kom salt, olivolja och sambal oelek.

Jag tog också upp vitlöken igår, kolla vad fin den är! Hoppas den här sorten går att fläta. Den ska hur som helst torka först.

En annan sak vi är själförsörjande på nu är virke. Här är våra vindfällen efter stormen Alfrida i vintras, uppsågade och stackade (?) på tork. Vi kommer att bygga fårstall av vår egen skog, så fantastisk känsla!

Hos fjäderfäna

Den enda kalkonen (två kläcktes, en dog) har bott med en hönskyckling i en egen liten hage i hönshuset ett tag. Igår släppte jag ut dem för att se vad som hände.

Inte så mycket, de satt här och tvekade en stund och hoppade sen ut. Gick runt i hönshuset och pickade nyfiket (tänk att allt de sett av världen är insidan av den där hagen, fatta allt som finns där ute som de inte har en aning om!), och hönorna verkade vara snälla mot dem.

Sen började jag fundera på sommarens hatprojekt – det nya staketet. Hönsen (och ibland fåren) går ju på baksidan av tomten, och på något sätt måste vi få dem att stanna där. Staketet vi har nu, det här…

… är ju varken vackert eller funktionellt, men då ska man betänka att det förra var ännu fulare.

Nu ska jag försöka bygga något som är tillräckligt snyggt för att stå i en trädgård och samtidigt tillräckligt utbrytningssäkert för att hönsen inte ska flaxa över det. Jag tror de kan flaxa över i princip vad som helst. Men tänker att det viktigaste är att de inte kommer på att de kan flaxa över, då låter de nog bli. Det nuvarande staketet håller de flesta på rätt sida, men rätt vad det är så är det någon jäkel som rymt och sprätt upp rabatten, alla rosor, smultronplantonra och kryddodlingen. SUCK.

Någon föreslog att vi skulle vingklippa hönsen, men det låter verkligen brutalt? Inga bra associationer till det ordet direkt.

PS. Glömde att berätta om katastrofen – räven var här! För någon vecka sen kom grannen och knackade på när vi satt och åt frukost och sa att räven var i trädgården och hämtade höns. Vi rusade ut, släppte ut hunden (som inte märkt något alls, men däremot dagligen skäller ut en stackars joggare som passerar på vägen utanför) men för sent. Räven var borta, liksom flera hönor och tuppen. Vi satte på elen i staketet och började stänga in hönsen på natten. Vi är så slappa med sånt eftersom vi så sällan har rovdjur här, men vi måste bli bättre på att skydda våra äggleverantörer! Hoppas en av kycklingarna är en tupp…

När det regnar

Efter förra sommaren gnäller man inte på regn, verkligen inte. Även om det är lite tråkigt att det knappt är något badväder.

Idag har jag återtagit huset efter en Ölandssemester genom att städa hela dagen. Mår så bra nu! Jag bakar bröd till morgondagens frukost – det är receptet är toppen, fast jag brukar skippa frukten pga äckligt.

Sen har vi eldat i spisen (fast det nog inte behövdes för det var inte kallt, men det blev mysigt!).

Och så har vi firat Bodil som fyller fyra år idag! Hon fick en leverpastejtårta och en hundleksaksgosedjur.

Eftersom hon är sjukt skendräktig just nu blev jag orolig att hon skulle börja behandla leksaken som en valp, hon låg under en filt en stund och slickade på den. Men sen slet hon sönder den med liv och lust på några minuter, precis som hon brukar.

Halva sommaren

Nu har halva sommaren gått. Fåglarna har tystnat och nätterna har mörknat. Lammen har växt, kycklingarna har blivit tonåringar, barnen har blivit bruna, jordgubbarna börjar ta slut och trädgårdslandet börjar prunka.

Och vad gör vi? Mest flyttar vi runt bråte mellan olika platser som vanligt. Här ovan ett lass som vi tömt från magasinet där vi ska bygga fårstall. Det känns som att vårt liv – både ute och inne – mest kretsar kring den där högen med bråte som vi skjuter framför oss. Varför har vi så mycket saker?

Hur som helst! Halva sommaren var det. Vad har vi hunnit med? Inte mycket känns det som. Badat barn, skött hushåll och trädgård och odlingar och djur… Återstår att bygga fårstallet, renovera fönstren, bygga ett snyggare och mer permanent höns- och fårstängsel i trädgården. Fixa ladutaket en gång för alla och plocka ner den där jäkla byggställningen.

Okej, men först ska jag steka pannkakor och städa!

När man lämnar gården ett dygn…

… så mognar fem liter jordgubbar, en kalkonkyckling blir svag och dör (det kvarvarande syskonet står och piper förtvivlat), grisarnas pöl blir en sjö tack vare ny pump, hönsen rymmer till finsidan av trädgården och lägger kryddland, rabatt, smultronland och rosor i ruiner… Ja och så börjar det regna!

Jag har varit i Dalarna på jobb, och det var kul, men det var så skönt att komma hem! Idag ska jag upp till grannen och hjälpa till vid klövverkningen (“nagelklippningen”) av hennes fina kossor. Sen kanske man ska koka lite jordgubbssylt? Äntligen har vi så mycket gubbar att vi inte hinner äta dem!

PS. Det här med kalkonen. Så trött på kalkoner nu. Kanske borde vi köpa några vuxna kalkoner och låta dem ruva och ta hand om sina sabla ungar själva?

Vinterns värme

När vi var klara med midsommarfirandet började vi köra upp all ved. Nu är vedförrådet i trägården fyllt, så otroligt skönt det känns!

Jonathan har förstås uppfunnit ett system. Långveden till kaminen i hallen travar vi i stora ställningar som körs upp med fyrhjulingen och en vagn som han byggt speciellt för ändamålet.

Kortveden till kakelugnen och vedspisen travar vi i moduler som vi bär in i huset en och en. De syns till vänster på bilden nedan.

Sådärja! Såhär jäkla mycket eldar vi på en säsong – det står tre stora ställningar på djupet och sju små. Helt galet. Men det är en fantastisk känsla ändå att göra ved av egen skog och värma sitt hus med den. Halleluja hurra! Fast det känns avlägset nu, eldandet.

Kalkonerna + otur i djur

Det senaste kalkonkläcket, i en ny flådig kläckare, gav två levande kycklingar. En dog på vägen ut (dessa två hjälpte jag att komma ut) och de andra nio dog i äggen. Varför är det så svårt med kalkoner! Deras ägg verkar vara mycket segare/hårdare än hönsägg, de lyckas inte ta sig ut helt enkelt.

Min idé är ju att köpa kalkonägg på våren och kläcka fram, föda upp dem under sommaren och slakta på senhösten. Men kanske borde vi istället skaffa en tupp och två hönor och hålla kalkoner året runt? Undra om de är bra på att ruva? Naturruvade ägg kanske har bättre kläckbarhet…

De två som vi fick är i alla fall väldigt gulliga! Kolla på den här nyfikna lilla filuren. Kommer dalta som fan med dem så de inte dör innan de är slaktmogna.

Vi har haft otur med djuren den här våren. Eller man kanske ska säga att det är djuren som haft otur, de har ju lidit mer än vad vi har. Först fick Agneta ett träd över sig, och till slut fick vi ta bort henne eftersom hon inte repade sig (så fruktansvärt!), sen hade vi en sjukt besvärlig lamning med massor av fellägen och två dödfödda. Sen ett misslyckat kalkonkläck som gav noll kalkonkycklingar. Sen blev Monika halt på ena bakbenet och kunde knappt gå alls (veterinären var här men hittade inget fel, och efter några dagar med smärtstillande hade hon repat sig), och nu det här halvusla kalkonkläcket. Nu vill vi att alla djur ska växa och frodas och må bra! Närmast ligger avskiljningen av lammen (alltid en pärs – och i år måste vi ta bort även tacklammen, mammorna måste få äta upp sig ordentligt efter att ha gett di åt trillingar), sen ska Monika grisa i månadsskiftet juli-augusti, inshallah! Önska oss – och dem – lycka till!

Midsommargubbar

Tiden går. Barnen har haft sommarlov i tio dagar. Vi jobbar på som vanligt, matar djur, rensar ogräs, städar och lagar mat och skjutsar barn hit och dit.

Såhär har vi det nu. Fullständigt invaderade av midjehög grönska från alla håll.

Igår upptäckte jag plötsligt att det fanns röda gubbar i jordgubbslandet! Snabbt på med förra årets bärnät – som dessvärre hade massa stora hål i sig. Vi sydde ihop dem. Man är väl klimatsmart! Kände mig som en hemmafru från 50-talet som sparar påsklämmor i en liten ask.

Idag är det midsommarafton, och det första jag tänkte när jag vaknade var att jag skulle gå ner och plocka de där mogna gubbarna. Så romantiskt va! Men det visade sig att bara tre var mogna även på undersidan sååå..

Nu ska vi till hembygdsgården och resa stången! Glad midsommar!

Fest! Hurra!

När jag och Jonathan gifte oss berättade vi inte det för någon. Vi bara tog med oss barnen till Vaxholm och gifte oss i rådhuset. Sen åt vi glass i regnet och åkte hem med båten igen. Hur mysigt som helst! Men nu har vi varit gifta i tio år, och då blev det kalas!

I lördags kom våra närmaste vänner och familj ut till oss på eftermiddagen. Morris ledde fågesport till fördrinken i trädgården.

Det här laget vann! Kanske inte så konstigt att de kunde svara på flest frågor om oss eftersom det bestod av mina och Jonathans syskon, min mamma och min bästa vän sen barndomen…

Vår trädgård var perfekt att mingla i, med gott om olika mysiga platser att slå sig ner på i solen eller i skuggan. När jag såg detta framför mig trodde jag att det skulle bli trängre än det var, men vår trädgård är stor! Och 35 personer är visst färre än jag trodde, hehe.

Efter en djurklappningsrunda gick vi mot logen…

Där vi hade dukat upp!

Alla gäster fick grilla sin egen mat, smart va! Hatar att vara grillansvarig. Vi serverade grillspett gjorda på egen glad gris!

Här ser vi Morris! Inte ofta han dyker upp på bloggen.

Bakom lakanen därborta finns skräpet, hehe. Nämen vi kunde inte tömma hela logen faktiskt. Det tomma bordet är barnbordet – de hade bråttom att äta upp och fortsätta leka. Gottar mig fortfarande åt hur kul barnen hade på festen, ett gäng mellan sex och 13 som lekte alla tillsammans hela kvällen, och sen satt de med de vuxna och myste den sista stunden. Sixten somnade i hängmattan som skymtar till vänster under lampan.

Vi hade lagt tyger över alla sunkiga gamla loppismöbler som stod kvar däruppe. Den här bilden ser ut som “gamlingarna har rymt från hemmet” tycker jag. Men så vackert det blir när solljuset skiner in genom väggen!

Den svävande sängen var kvällens succé! Vi hade hissat upp en gammal säng några decimeter ovanför golvet med hjälp av spännband, och där kunde gästerna… leka…

Det här tror jag är min vanligaste min. Inte min spegelmin direkt, hehe, men så verkar jag se ut för det mesta, av alla bilder på mig att döma.

Ines stora favorit är min lillebrors flickvän Vanessa. Och vem älskar inte henne!

Sen blev det kväll, och vissa gick tydligen till grisarna? Det är min lillebror Erik som är fotograf som har tagit de fina bilderna.

Inne på logen tände vi myggljusen och plockade fram filtarna och började vagga Sixten i hängmattan. Vi satt kvar till ett, vilket är en rimlig sluttid när man är över 40. Som vanligt var de två sista timmarna kvällens allra mysigaste.

Dagen efter slappade vi med de övernattande gästerna, åt rester och fikade många gånger, och min kompis Johan åkte och badade med alla barn medan vi andra städade på logen.

Jag är så otroligt nöjd med alltihop! Blir rörd igen nu när jag ser bilderna på alla som vi älskar som kom och firade med oss här på Lilla Ekens gård. Hurra för oss! För livet, kärleken och sommaren!

Mycket nuuuu

Igår började sommarlovet (för vissa) med dagsregn och åska. Bodil är sud för att vi typ har burit ut henne ur huset, så osugen var hon på promenad.

Vi har jättemycket att fixa, för imorgon ska vi ha en fest för att fira att vi varit gifta i tio år. Hurra! Idag ska jag städa och laga mat och lägga vin på kylning och måla naglarna och trimma gräset på gårdsplan och lägga vin på kylning och provgrilla de hembyggda grillarna…

Vi hörs!