Småbondens slit

Vi lägger så mycket tid på sysslor som riktiga bönder utför i ett nafs. Det är ju aldrig lönt för oss att köpa några maskiner eller redskap alls, eftersom vi inte tjänar några pengar. Varje inköp är en avvägning, hur mycket får vår hobby kosta, hur stor glädje har vi av den här prylen?

Vi skulle definitivt ha stor glädje av en riktig traktor som till exempel kunde lyfta höbalar. När vår granne tog hem hö åt oss lyfte han höbalarna med en rundbalslyft (tror jag att det heter), en stor “klämma” längst fram som grep tag om rundbalen. Sen lyfte han elegant in dem på höskullen, bara sådär. Gick på en kvart att lyfta in alla balarna.

Men det är ju knappast motiverat för oss att låna pengar för att köpa den typen av utrustning. Alltså är vi hänvisade till vår egen muskelkraft och Jonathans uppfinningsrikedom.
Han har nu konstruerat en rundbalsvagn som kopplas till fyrhjulingen – den har tagit många timmar i anspråk, han har letat reservdelar, skissat och byggt, svetsat och testat. Häromdagen var det till slut premiär när vi tog ut den första balen till fåren! Först backar man till mot balen såhär och sätter spännband runt och drar åt för kung och fosterland.

Sen börjar en hopplös kamp för att få balen att välta ner på vagnen. Balen väger flera hundra kilo. Den är lite “lös” eftersom nätet inte är så hållbart eller hårt åtdraget, och så har den börjat välla ut i botten. Vi använde vår kroppstyngd och ett spännband, och kämpade ett bra tag, och till slut gick det!  Och vi kom iväg. Det gick bra att köra. Och eftersom Jonathan är bra på att backa gick det hur smidigt som helst att ställa in balen i vår hembyggda rundbalshäck.

Fåren nöjda! De får gå i sommarhagen tills betet är helt slut, då får de komma till vinterhagen och det fina fårhuset vi byggde förra året.

Sätter dörr för stugan

Den senaste tiden har det varit riktigt kallt i sovrummet på morgnarna. Vi har inte satt på värmen än, och de gamla dragiga fönstren släpper  in generöst med kylig utomhusluft. Dags att sätta i innerfönstren!

Jag plockade fram vadd och fönsterremsor och tänkte som vanligt på Tomtebobarnen, där far (eller mor, som jag alltid läste för barnen eftersom jag bytte plats på far och mor i sagan pga könsstereotyp) sätter dörr för stugan. Jag vet att jag har sagt det förr – men det är när vårt liv påminner om Tomtebobarnen som det är som bäst. När vi går ut i skogen med yxa och hugger ner svamp och sånt. Nämen på riktigt, den sagan är en så fin beskrivning av en liten familj som lever i samklang med naturen.

Hur som helst! Jag rullar ihop en tidning och klär den med fönstervadd och lägger innanför det yttre fönstret såhär. Det ska absorbera eventuell fukt/kondens, så att inte träet börjar ruttna. Som synes har vi inte renoverat fönstren den här sommaren heller. Men NÄSTA sommar, då! Tänker att jag ska måla engelskt rött på utsidan, det blir väl fint.

Innerfönstren på plats! I alla skarvar klistrar jag fönsterremsor för att det ska bli tätt. Helt tätt blir det aldrig, och det ska det inte vara. Eller man vill helst att det inre fönstret är tätt in mot rummet, medan det yttre ska kunna släppa in och ut lite luft.

(Möbleringen i sovrummet är semi-tillfällig – vi påbörjade en stor rockad för snart ett år sen när Jonas skulle flytta hit, som kom av sig eftersom rumsindelingen blev annorlunda än vi tänkt från början. Nu ska vi bara hitta någonstans att placera de hundra byråerna som står där sängen egentligen ska stå, så vi kan ställa tillbaka sängen…)

Det var skönt att få det gjort, och det var mycket varmare i morse, fast vi inte satt på värmen. Än räcker kaminen i hallen och kakelugnen i vardagsrummet där nere verkar det som. I dag sitter jag i arbetsrummet och eldar i vedspisen också – jag tror inte den är så effektiv, men mysigt blir det!

Andra saker vi måste hinna med innan det blir vinter är: plocka de sista äpplena och beskära äppelträdet, skörda det sista i trädgårdslandet och sätta vitlök, rensa och städa i växthuset, bära in utemöbler och krukor från trädgården och plantera lite lökar.

En sprucken tårta, mossbollar med suckulenter och en massa lamm

Jaha, vad har hänt sen sist?

Jag har spelat in trädgårdsfilmer – de sista!

Jag gjorde mossbollar med suckulenter, visst blev de fina?

Jag och fotograf Jessica firade oss själva med tårta – som tyvärr sprack, men den var god ändå.


Jag har jobbat i Sockholm och hade den fenomenala turen att det var blindtest av kladdkaka på jobbet!

I dag har vi gosat med lammen i trädgården.

Och eldat en massa ris och pinnar. Det känns som att baksidan av tomten alltid kommer att vara en rishög, men om lammen går här varje år och käkar upp slyn så fort den kommer upp så kanske det blir fint till slut.

Det blev en så mysig kväll sen! Vi grillade korv i mörkret, och alla barnen stannade ute och lekte kurragömma med grannbarnen. Nu spelar de schack och jag har gått och lagt mig med min bok.

Det blev inga grisar för resten, de var dyrare än vi trodde. Men kanske en annan gång! Då ska vi planera, bygga och fixa först, och köpa grisarna sen.

Skaffa grisar?

För resten! Ni glömmer väl inte att anmäla er till ljusstöpningen? Flera har anmält sig redan, så kul! Men det finns plaster kvar!

Vi har länge funderat på grisar, eller i alla fall fantiserat lite, men egentligen har vi ju för mycket att göra redan, så det är aldrig läge att dra igång ytterligare en verksamhet egentligen. Men nu ska en grisbonde nära oss avveckla sin verksamhet och behöver snabbt bli av med sina linderödssvin. Linderöd är en svensk lantras som växer långsamt men ger förtsklassigt kött – och det är ungefär allt jag vet om grisar. Den här filmen tog jag på Mandelmanns grisar när vi var där, se så fina de är när de går och bökar och smånöffar:

Några av suggorna som är till salu kan visst vara dräktiga, men det är inte säkert. Det skulle vara väldigt kul med griskultingar! Men är det jobbigt?

Det vore fantastiskt med eget griskött! Det som är så gott! Då skulle vi faktiskt kunna vara självförsörjande på kött; gris, lamm, kalkon (i alla fall en, hehe), någon höna ibland. Nötkött kanske vi får fortsätta köpa av grannen.

Har någon av er koll på hur jobbigt och roligt det är att ha grisar? Ge mig allt ni vet! Vi måste bestämma oss snabbt!

Nya grannar i trädgården

Phu, nu har vi avverkat två helger proppfulla av kalas, så nu är oktoberfödelsedagarna överstökade och vi får vara ifred till jul, haha.

Nämen titta vad vackert det är nu med alla höstlöv! Om två veckor är träden kala och marken består av brun sörja. Men idag njuter vi! Och ser ni stättan där borta?

Javisst, det är tacklammen som har flyttat till trädgården! Det var på tiden att vi avskilde dem från tackorna, för några diade fortfarande. Dessutom kommer baggen om några veckor, och de här små snärtorna ska inte betäckas förrän nästa höst.

Hej Vera, först fram som alltid!

Och hönsen håller ju också till på baksidan. Jag skulle helst velat ha hela trädgården till människor och resten av gården till djur, men men. Det är ändå smidigt att ha dem nära inpå, särskilt på vintern. Baksidan ser förfärlig ut nu med en massa bråte och pinnar och ris, men när fåren betat ner all sly och vi har rensat upp där, då kommer det bli så fint! Berg i dagen och en slänt med ängsblommor.


Här har vi tacklammens hus! De måste ju ha någonstans att gå in i vinter. Jonathan har inrett det här på nolltid, jag är så imponerad!

Skrotnisse hittade en spjälsäng på logen och byggde ett skydd för flädern så fåren inte äter upp den.

Härinne har han byggt två fina foderbord av sargen från hockeyrinken i barnens förra skola, som vi var med och rev (inte skolan då utan hockeyrinken). Väldigt genuint, lantligt och romantiskt!

Kom in fåren! De verkar trivas här, ströbädden var full av sovgropar. Ska bli mysigt att gå in hit och gosa med dem när det regnar ute.

I love mitt kontor

Har jag sagt att jag har börjat hyra en kontorsplats i Norrtälje?

I våras när jag hade fruktansvärt mycket jobb, och ändå lyckades jag inte jobba särskilt mycket, det var alltid något annat som behövde göras därhemma, höll jag på att få stresskollaps. Jag googlade efter en kontorsplats, hittade en barack i ett industriområde i Rimbo, och så detta underbara ställe!

Gammelgården i Norrtälje, en ljuvligt gammalt hus med glasveranda och kakelugnar och färskt bröd och alltid kakor i kaklådan och trevliga människor att fika och luncha med och någon som säger hej på morgonen och ser hur duktig man är när man sitter och jobbar.

Jag fick plötsligt så mycket gjort! Jag tror jag jobbar mer under en dag på Gammelgården än under en hel vecka hemma. All stress försvann också när jag kunde förlägga jobbandet till jobbet och sluta tänka på det när jag var hemma.

Just nu är jag bara här en dag i veckan, men det är helt lagom. Ofta är jag i Stockholm eller någon annanstans på jobb en annan dag i veckan, och tre vardagar hemma är precis vad jag behöver för att hinna med allt annat och hinna vara ensam hemma så mycket som jag önskar. Så otroligt nöjd med det här upplägget!

Så mysigt att fika på glasverandan – eller i trädgården!

PRICK NU är hösten som vackrast, skynda njut!

Kak- och snackslådan! Försöker att äta upp min hyra i kakor för att inte gå back.

Lånedator för den som inte orkar ta med sig en egen! (Dagens outfit reflekteras i fönstret.)

Okej, Norrtälje tidnings gamla lokaler är inte den charmigaste byggnaden i stan, men jag gillar ändå utsikten från mitt kontorsfönster!

Nu ska jag skriva en text om vinterodling och förbereda ett föredrag om radioproduktion (välkommen om du är i Norrtälje den 24 oktober), innan jag åker och hämtar Ines på ridningen. Vi hörs snart!

Tio bilder

Det här är en riskabel inläggsform eftersom man inte riktigt visar upp sina bästa bilder, om man säger så. Men här är – rakt av, inget urval – var tionde bild av de senaste 100 bilderna i min mobil!

Vi var på Tekniska muséet och Sixten satt länge länge och räknade algebra medan de andra barnen var i lekrummet. Ibland är det så svårt att förstå att han är nära släkt med mig.

Jag har köpt en 90-talsdoftande klänning ur HM:s Morris-kollektion, som är så fin! Nackdelen med 90-talsmodet (förutom att det mesta är fult) är att man blir strypt av det.

På Jonas födelsedag, efter att gästerna åkt hem, sjönk vi ner i soffan och kollade på Planet earth. Det var mysigt!

Dagen efter hade kusin Kalle 4-årskalas.

Och vi lekte i Vasaparken. Barnen tycker det är så kul att leka i lekparker sen de flyttade till landet, haha! Stadsungar tycker det är exotiskt att gå i skogen, det gör ju våra varje dag.

Polkabetor får väldigt många likes på insta pga så snygga!

Just det, jag har satt en surdeg också! På tiden, det har varit så mycket köpebröd från Ica nu – det är ju inte ens gott.

Jag köpte ett par läsglasögon för 40 kronor, jag tycker att jag ser dåligt när jag sitter vid datorn. Jag blev helsnurrig av dem, så än är det nog inte dags (kanske borde använda mina riktiga brillor lite mer dock), men jag låter dem ligga framme som ett litet medelåldersstilleben, tycker det ser så trivsamt ut!

Och idag var fårklipparen här och klippte alla damerna – här har hon just brottat ner Agneta och rakat magen på henne. De flesta får verkar tycka att det är helt okej att bli klippta, vissa verkar nästan njuta av det, medan några sprattlar och bräker som om man försöker döda dem. Men efteråt verkar alla nöjda, jag tror att det är skönt att bli av med den där tunga pälsen. Dessutom är det mycket skönare att bli kliad utan päls!

Och lilla Vera, se så fin hon blev! Helt marmorerad. Hon är verkligen liten, undrar om vi någonsin ska betäcka henne… Men om vi inte gör det får hon gå kvar som maskot! Hon är så otroligt nyfiken och framåt och gosig. Idag anmälde hon sig först till att bli klippt, och försökte sen att bli vald om och om igen när jag gick in i boxen för att hämta nya lurvbollar. Me! Me! Pick me!

Hos fåren i oktober

Imorgon kommer fårklipparen och klipper fåren, och det markerar slutet på fåråret tycker jag. Nästa fårår börjar när vi släpper på baggen om någon månad.

Foto: Erik Günther

Titta vilken fantastisk ull gotlandsfåren har! Helt magiska korkskruvar. Den sparar vi till en workshop senare i vinter!

Foto: Erik Günther

I går förberedde vi för att ta in fåren till klippningen – vi stängslade en bit så att de inte springer ut i fel hage istället för in i stallet, och så tänkte vi påminna dem om hinken. En väldigt bra sak att lära får är att hink betyder godsaker – om man går ut till dem med tex lite spannmål eller pellets i en hink, matar dem och rasslar med hinken, lär de sig bums att hink är nåt att hålla utkik efter. Och springa efter! Springer jag med hinken så följer hela flocken med, alla med blicken girigt fäst vid hinken.

De kom mycket väl ihåg att hink betydde godis, visade det sig. Vi passade på att lura in dem i vindskyddet som vi har byggt. Nu ska det i och för sig bli varmt ett tag, lägligt nog, men att vara nyklippt i novemberstorm kanske inte är härligt ens för ett får. Då gäller det att man vågar gå in i huset för skydd.

Alla vågade inte, lilla blygis stod hellre utanför och smakade på presenningen och gnagde lite på reglarna.


Medan andra glatt knödde in sig – får har ju en väldigt stark flockinstinkt, springer en så springer alla för säkerhets skull. Knör andra in sig i ett litet vindskydd är det säkrast att följa efter. 

Det är väldigt mysigt att ha får! Vi tjänar inte en spänn på dem – jag gissar att vi går plus/minus noll ungefär, definitivt minus om man räknar med arbetsinsatsen – men de är roliga och trevliga att ha, det är fantastiskt att vara med vid lamningen, de betar våra marker så fint, också har vi eget kött som är fantastiskt gott och så miljövänligt och djurvänligt som kött kan bli.

Ljusstöpning och julmys på Tomttäppan 24 november

Det var många som var sugna på att komma hit och hitta på något skoj, jag blev så glad för det! Så nu kör vi tycker jag, vi börjar med årets viktigaste:


JULMYSET!

Välkomna på en heldag med julstämning, djurklappning och ljusstöpning lördag den 24 november!

Vi kommer att dricka glögg, äta godsaker och fika, gå en tur på gården och hälsa på alla djur, titta på odlingarna (vad som nu finns att se) och huset, äta en god lunch och så stöpa egna ljus att ta hem och spara till julafton!

Alla gäster kommer också få något med sig hem som är producerat på gården.

Hela kalaset kostar 500 kr/person. Jag tänker att vi håller det litet och intimt så alla hinner lära känna varandra lite.

Mejla mig på brattannap@gmail.com om du vill komma (eller såklart om du undrar något mer). Sista anmälningsdag är 5 november.

Vi bor ca 1,5 timme norr om Stockholm med buss. Det ska bli så kul det här!

VÄLKOMMEN!

Tapetserade burkar

Jag har pysslat! Det här är ett projekt som jag tänkte ut för länge sen, men som inte bivit av förrän nu, när jag ändå hade tapetgrejerna framme.

De här plåtburkarkna fyndade jag på min egen loppis – gud så snygga jag tyckte de var runt millennieskiftet när min syrra hade dem hemma i sitt kök! Nu känns de inte så rätt tycker jag.

Så jag satte tapet på dem!

Före: tråkiga tvättmedelspaket!

Efter: fina burkar med tvättmedel!

Jag bytte de trista träknopparna mot två små rådjurshuvuden (eller är det renar?) från doftljus som jag köpte på Rusta (luktade päck dock, varning).

Det är väldigt kul att använda en sån där dymo eller vad det heter, som man stansar bokstäver med. Älskar den och märker allt med den!

Så himla nöjd med de piffiga burkarna! Jag insåg plötsligt att jag kanske borde pensla dem med decoupagelim, som jag faktiskt har, så blir de nog hållbarare? Hur som helst, de är så fina!