Fest! Hurra!

När jag och Jonathan gifte oss berättade vi inte det för någon. Vi bara tog med oss barnen till Vaxholm och gifte oss i rådhuset. Sen åt vi glass i regnet och åkte hem med båten igen. Hur mysigt som helst! Men nu har vi varit gifta i tio år, och då blev det kalas!

I lördags kom våra närmaste vänner och familj ut till oss på eftermiddagen. Morris ledde fågesport till fördrinken i trädgården.

Det här laget vann! Kanske inte så konstigt att de kunde svara på flest frågor om oss eftersom det bestod av mina och Jonathans syskon, min mamma och min bästa vän sen barndomen…

Vår trädgård var perfekt att mingla i, med gott om olika mysiga platser att slå sig ner på i solen eller i skuggan. När jag såg detta framför mig trodde jag att det skulle bli trängre än det var, men vår trädgård är stor! Och 35 personer är visst färre än jag trodde, hehe.

Efter en djurklappningsrunda gick vi mot logen…

Där vi hade dukat upp!

Alla gäster fick grilla sin egen mat, smart va! Hatar att vara grillansvarig. Vi serverade grillspett gjorda på egen glad gris!

Här ser vi Morris! Inte ofta han dyker upp på bloggen.

Bakom lakanen därborta finns skräpet, hehe. Nämen vi kunde inte tömma hela logen faktiskt. Det tomma bordet är barnbordet – de hade bråttom att äta upp och fortsätta leka. Gottar mig fortfarande åt hur kul barnen hade på festen, ett gäng mellan sex och 13 som lekte alla tillsammans hela kvällen, och sen satt de med de vuxna och myste den sista stunden. Sixten somnade i hängmattan som skymtar till vänster under lampan.

Vi hade lagt tyger över alla sunkiga gamla loppismöbler som stod kvar däruppe. Den här bilden ser ut som “gamlingarna har rymt från hemmet” tycker jag. Men så vackert det blir när solljuset skiner in genom väggen!

Den svävande sängen var kvällens succé! Vi hade hissat upp en gammal säng några decimeter ovanför golvet med hjälp av spännband, och där kunde gästerna… leka…

Det här tror jag är min vanligaste min. Inte min spegelmin direkt, hehe, men så verkar jag se ut för det mesta, av alla bilder på mig att döma.

Ines stora favorit är min lillebrors flickvän Vanessa. Och vem älskar inte henne!

Sen blev det kväll, och vissa gick tydligen till grisarna? Det är min lillebror Erik som är fotograf som har tagit de fina bilderna.

Inne på logen tände vi myggljusen och plockade fram filtarna och började vagga Sixten i hängmattan. Vi satt kvar till ett, vilket är en rimlig sluttid när man är över 40. Som vanligt var de två sista timmarna kvällens allra mysigaste.

Dagen efter slappade vi med de övernattande gästerna, åt rester och fikade många gånger, och min kompis Johan åkte och badade med alla barn medan vi andra städade på logen.

Jag är så otroligt nöjd med alltihop! Blir rörd igen nu när jag ser bilderna på alla som vi älskar som kom och firade med oss här på Lilla Ekens gård. Hurra för oss! För livet, kärleken och sommaren!

Mycket nuuuu

Igår började sommarlovet (för vissa) med dagsregn och åska. Bodil är sud för att vi typ har burit ut henne ur huset, så osugen var hon på promenad.

Vi har jättemycket att fixa, för imorgon ska vi ha en fest för att fira att vi varit gifta i tio år. Hurra! Idag ska jag städa och laga mat och lägga vin på kylning och måla naglarna och trimma gräset på gårdsplan och lägga vin på kylning och provgrilla de hembyggda grillarna…

Vi hörs!

Det funkade!

Titta, hönan tog sig an kycklingarna som kläcktes en vecka tidigare än jag hade tänkt!

Så knäppt, jag trodde inte hönor accepterade kycklingar som de inte ruvat fram själva. Men det var väl en kombination av att hönan verkligen var sugen och att kycklingen var helt nykläckt som gjorde att det funkade. Den andra kycklingen kläcktes ju dessutom under henne, så det hjälpte nog till.

Hjälp! Släpp in mig!

Nu bor de i en egen liten hage på golvet, mest för att de andra hönsen inte ska äta upp kycklingarnas mat.

Perfekt sätt att få kycklingar egentligen, låta äggen ligga i käckaren tills de börjar pipa, då petar man in dem under en höna som verkar sugen.

Så gulligt att det blev en gul och en svart.

Prematura kycklingar

Men hörrni vad länge sen! Ursäkta! Så mycket nu. Här kommer en comeback som heter duga; en spännande historia om liv och kanske död, med cliffhanger:

Jag har ett kalkonkläck på gång igen, med en annan kläckare den här gången. Som vanligt la jag i några hönsägg också. Bara det att jag GLÖMDE att vänta en vecka med hönsäggen – de kläcks efter tre veckor, kalkonäggen efter fyra. Så igår när vi skulle gå och lägga oss hördes pip från kläckaren!!!

En hönskyckling hade kläckts och trillat ner och fastnat med huvudet mellan två av äggställningarna (äggen ligger i “vaggor” för att bli vända, de sista dagarna plockar man bort dem så att kycklingarna kläcks på golvet i kläckaren). Vi lyckades strixa loss kycklingen (fast ett kalkonägg fick sig en knäck tyvärr) och plocka ut den och det andra hönsägget, som det hördes pip ifrån och som hade ett litet hålslag.

Men vad skulle vi göra? Värmelampan är utlånad och i vanliga fall skulle kycklingarna fått vara kvar i kläckaren i något dygn tills de torkat helt. Då kom jag på (det eventuella) genidraget att peta in dem under en höna i hönshuset! Vi har ett gäng surhönor som ligger och trycker i redena för jämnan för att de vill ruva, och jag valde ut damen på bilden ovan som ruvat med framgång tidigare (bilden är från förra året). Petade in ägget och kycklingen under henne, bad en bön (typ) och gick och la mig.

I morse låg hönan kvar, och två hönor till låg och trängdes med henne. Jag hörde inte kycklingarna och såg dem inte heller. Troligen är de kvar därunder, men det är oklart om de är levande eller döda. Ville inte börja lyfta på rumporna av risk att få stryk av hönorna.

Fortsättning följer!


Utejobb

Det känns så fruktansvärt orättvist att behöva ägna sig åt skrivbordsjobb när solen skiner! Idag är det 21 grader i skuggan, så jag tog med jobbet ut och satte mig under linden.

Solglasögon på jobbet. Så tufft.

Det blir ju inte riktigt lika effektivt när man knappt ser skärmen, men ändå mycket trevligare! Gjorde en intervju medan tuppen gol och grannen sågade, men det gick bra!

Jag pratade med superproffset Maj-Lis Pettersson om olika växtsjudomar, och blev genast paranoid och tror nu att min syren ska dö av honungssvamp. Nä men jag kan varmt rekommendera den här boken, så bra och tydlig!

Nu ska jag skriva lite, äta second breakfast, hänga tvätt, plocka lite och kanske hinna rensa i trädgårdslandet? Inshallah!

Majstressen

Varje år vid den här tiden drömmer jag om att vara pensionär. Jag skulle vilja vara ute hela dagarna och inte ha en massa jobb och en massa barn som tar en massa tid.

Jag vill rensa klart trädgårdslandet och så allt som ska i jorden, gå med grästrimmern och röja upp, plantera en äppelträdsspaljé, städa upp allt skräp som ligger överallt och åka till tippen med det, röja på baksidan av trädgården och elda upp alla avgnagda grenar som ligger kvar efter trädbeskärningen och fårens efterbehandling, städa i grisarnas vinterhage och ta bort all bråte de bökat upp (markduk, plastsäckar, bildäck (!), slangstumpar med mera), bygga en trädgårdsgunga av lastpallar till stora eken i trädgården… Och förstås lägga mig i den och lyssna på fågelkvittret och humlesurret.

Men idag ska jag skriva klart en text och åka på möte i Jonas skola, imorgon ska jag till tandläkaren i Stockholm med Ines, på onsdag har jag en intervju inbokad… Skulle vilja pausa livet för att hinna med allt.

Vad ska ni göra den här veckan?

Jag vill inte gå in

Nu vill jag bara vara ute! Det var en så fin dag igår. Jag och Jonathan gick ut tidigt och fixade hos grisarna, och det var en underbar morgon! Luften var helt len och lagom ljummen och doftade så fantastiskt, ni vet sådär så man inte kan lukta sig mätt.

Fast bilderna är från kvällen, när jag gick hem från fåren och det var så svårt att gå in fast jag var klar med utesysslorna och barnen behövde gå och lägga sig. Jag dröjde mig kvar vid trädgårdslandet, nöp lite ogräs, vattnade några jordgubbsplantor.

Det är så svårt att återge känslan, jag känner att det finns ett ganska stort glapp mellan text och bild här! Det jag ville visa med den usla mobilbilden ovan var att körsbärsträdet står i blom. Det är ljuvligt, ni får ta mig på orden!

Nya grishagen + Monika är hemma

Nu har det här lyckliga fejset kommit hem efter att ha varit hos galten ett tag. Titta vad glad och fin hon är! Vi passade på att ta grisarna till den nya hagen när grannen ändå var här med hästtransporten och lämnade Monika. Det gick hur smidigt som helst, så skönt när man har rätt utrustning.

Monika klev ur transporten och såg sig knappt omkring innan hon körde huvudet i backen. Hon har stått på stall hos grannen, så det kliade nog i trynet att få börja böka direkt. Och som hon plöjde! Jorden är så lucker här att hon nästan försvann som en mullvad.

Vi var oroliga att hon och Diana skulle börja slåss, men de verkade känna igen varandra och behövde inte göra upp om rangordning igen. Grisar är konstiga, de är flockdjur men ändå bråkar de och slåss så mycket. När man släpper ihop nya grisar kan det blir riktigt slagsmål med blodvite. Vi är ju vana vid fåren, de nosar och hälsar på varandra, kanske stångas lite, men sen är det bra (gäller tackorna alltså, baggar kan stånga ihjäl varandra).

Så nu hoppas vi att Monika är ordentligt betäckt också, i så fall kommer kultingarna i månadsskiftet juli-augusti. Hoppas!

Nya familjekonstellationer hos fåren

Vi fick ju massor av trillingar i år tack vare den naturliga flushningen som uppstod när betet blev bra sent på hösten. Kul på ett sätt, men man oroar sig för att mammorna inte ska orka producera tillräckligt med mjölk till alla sina barn. Vi försökte introducera lammbar och satt långa stunder och höll fast sprattlande lamm för att de skulle fatta att det kom god lammersättning ur napparna, men ingen fattade galoppen och till slut orkade vi inte truga mer.

Men det verkar funka hyfsat, inget lamm går och skriker av hunger i alla fall. De har en egen lammgömma där bara de kan gå in, och där kan de äta lammpellets. Och nu är ju betet igång ordentligt vilket är en förutsättning för att tackorna ska kunna producera tillräckligt med mjölk.

Men Filijokus, hon nöjde sig inte med att vara halvmätt. När hon inte fick tillräckligt av mamma Rodulf så bytte hon mamma! Hon siktade in sig på Rut, och det var smart, för Rut hade stort juver och bara ett litet lamm, Överlevaren. Och så låter hon Filijokus dia, vilket är väldigt ovanligt bland får. Tackorna är oftast väldigt noga med att bara ge di åt de egna lammen, och stånga bort alla andra.

Titta vilken gullig familj! De är så lika också, fast Filijokus ser mer ut som en storasyster till Överlevaren än en tvilling.

Kalkonfiaskot

Förra året kläcktes tre av tolv kalkonägg, och en kalkon levde till vuxen ålder men dog några dagar innan planerad slakt. I år kläcktes noll av tio ägg (en kalkon försökte ta sig ur ägget men dog på vägen, de andra dog i äggen). Däremot tre hönskycklingar – man vill gärna ha en hönskyckling för att lära kalkonerna att äta och dricka (!) så vi la i några hönsägg också.

Så nu har vi tre hönskycklingar som vi inte vill ha, och noll kalkoner 🙁

Nog för att de är söta meeeen vi har alldeles för många höns redan.

Men nu så! Jonathan har fått låna en mycket bättre, helautomatisk kläckare av en arbetskompis, och vet ni vad hon vill ha i utbyte? Våra tre kycklingar! Idag har jag beställt nya kalkonägg! Skam den som ger sig! Hurra!