Vi dödade nästan Agneta

Usch, jag drar mig för att skriva det här för det är så hemskt. Men i söndags fällde vi ett träd rakt över Agneta!

Vi har fällt träd i fårhagen hur många gånger som helst, fåren är ofta i krokarna, men springer alltid undan när trädet faller. De har aldrig ens varit i närheten av det fallande trädet, så jag har inte tänkt så mycket på risken att någon skulle få det över sig.

Men nu är det djup snö, vilket gör att fåren rör sig långsammare. När trädet kom brakande hann Agneta inte undan – hon fick stammen rätt över ryggen, en rejäl smäll. Jag tänkte först att hon måste ha brutit ryggen och började prata om att ringa grannbonden som har bultpistol. Men vi rullade undan trädstammen och fick upp Agneta på benen. Hon stapplade iväg efter de andra.

Vi har kunnat utesluta bruten rygg och brutna ben eftersom hon kan röra sig, och inre blödningar, helt enkelt eftersom hon inte har dött. Hon har inte heller kastat, alltså fått missfall. Sannolikt räddades hon av den djupa snön som hon tryckte ner i.

Hon äter, idisslar, dricker, kissar och bajsar – allt det är goda tecken. Men stackarn vad ont hon har. Mest ligger hon och ser plågad ut. Vi har stallat in henne tillsammans med Bella för att hon ska få vila, och hoppas att hon blir bättre inom några dagar.

Jag tror att hon kommer att bli bra, det känns så. Men gud vad rädda vi blev! Och vilken ångest, att det var vårt fel helt och hållet att det hände.

I april

Nu har all den vackra snön sjunkit ihop och börjat smälta. Det är fult, blött och isigt. Ingenting är kul, och det är NIO VECKOR TILL PÅSK! Jag skulle kunna tänka mig att gå i ide, och vakna lagom till lamningen i början av april. Låt oss blicka fråmåt mot april – eller egentligen bakåt, till april 2018:

I början av april låg det fortfarande snö, dikena var översvämmade och allt var brunt.

Det var stökigt och fult, risigt och kalt. Men ändå vackert! Längtar efter att gå i gympaskor i gruset.

Hulken (eller vem det nu var) fick tre små söta kycklingar som befann sig i ständig rörelseoskärpa.

Sen smällde det till och blev sommar! Bara ben-varmt och tvätten hängde ute.

Jobba med öppet fönster!

Och det här är nästan det bästa med våren: att vara ute och jobba med trädgårdslanden till sent på kvällen, det är ljust och fåglarna kvittrar som galningar och så luktar det våt jord. Mmmm.

Ja, bara tio veckor kvar sådär!

Längtar ihjäl mig

Jonathan delade ett fotoalbum med mig med bilder från förra våren. Det värker i hela kroppen av längtan när jag ser de här bilderna! Snart ssssnnnnaaaarrrttt, bara veckor kvar (kanske tio, men ändå).

Herregud, som ett litet gosedjur! Smäller av!

När jag tittar på den här bilden känner jag precis i händerna hur det känns att plocka upp den där lilla kroppen och gosa och klia. Alltså lamm är det bästa! Så nyfikna också, på tex motorsågar eller vad som helst.

Här är favoriten Vera (till vänster) och hennes bror Viktor. Vilket härligt djurliv va!

Vera är den tamaste och nyfiknaste av tacklammen – varje år får vi en sån som sticker ut lite extra. När man kommer in i hagen kommer Vera sättande som en liten hund (eller liten och liten för resten, jättestor!). Härom sistens satte jag mig i snön och alla tacklammen kom fram för gos. Men Vera trängde sig fram och la sig i mitt knä! Tvärsöver knät med hela kroppen! Försäkrade sig om bästa goset, samtidigt som hon effektivt blockerade alla andra från att få nåt.

En stor ek på Lilla Ekens gård 🙂

Den här var ju ingen bra bild, men så rolig ändå!

Lilla Eken

Tack för alla era namnförslag till gården, ni hjälpte oss att komma igång och puttade oss i rätt riktning – nu har vi bestämt ett namn: Lilla Eken!

Vi har velat fram och tillbaka, och på sätt och vis är det lite knäppt att bara hitta på ett namn, men den här gården hade faktiskt inget. Vi laborerade med olika varianter av ek – byn heter ju Ekeby, och vi har flera fina ekar på vår mark. Själva Lilla Eken är faktiskt en specifik ek, den finns i fårhagen och är väldigt fin. Jonathan ska skissa på en logga där den finns med.

Vad glad jag är!

PS. Ni följer väl Lilla Eken på facebook och instagram?

Tvätta mattor i snön

Medan snön ligger vit och orörd (och innan det blir för hård skare) passar jag på att snötvätta lite mattor och fårskinn.

Jag lägger dem först i en hög (på en filt) utomhus för att bli kalla – om man lägger ut inomhustempererade mattor i snön kan snön smälta och blöta ner mattorna, och det är torrtvätt man är ute efter här.

Fårskinnen lägger jag med ullsidan neråt såhär.

Och så mattorna. Sen bankar jag på dem så hårt jag kan med en mattpiska så att ullen “öppnar sig” och dammet trillar ut, samtidigt som snökristallerna får rengöra.

Sen vänder jag på mattorna (men inte fårskinnen) och upprepar proceduren. Skakar av. Klart!!

Loppislycka

Den enda sanna lyckan är loppislyckan – när något man längtat efter och spanat efter i ÅR plötsligt finns framför en – man vänder på prislappen – och inser att man just gjort århundradets FYND! Ett riktigt KAP!

Jag har så länge velat ha en sån här grå fårskinnspäls. I lördags när jag klev in på Pingstkyrkans loppis i Norrtälje hängde den där! Den var perfekt! Priset? TVÅ HUNDRA KRONOR!!!

Ines tog den här bilden när vi var ute med hunden, vägrade ta fler för att hon frös om händerna. Måste fixa en bättre fotograf. I alla fall! Det var tio minusgrader och jag frös inte ett dugg!

Körsnär, inte ett supervanligt yrke i vår tid va.

Pälsen var hel och ganska fräsch, men den luktade lite, hrm, vintage – så den får hänga på vädring ett tag.

Sitter vid köksbordet och kikar ut på den just nu. Jag är så glad!
Men jag gjorde fler fynd också!

En hopplös näverburk som var helt oemotståndlig – vet absolut inte vad jag ska ha den till, tänker alltid på Emils pappa när jag köper såna saker, när de är på auktionen i Backorva och Emils pappa försöker behärska sig men måste vråla och skaka Emil lite för att han köpt en totalt värdelös sammitask. Jaja, den var fin i alla fall, och kanske hittar jag ett användningsområde, annars är den fin som pynt.

Men! Se där bredvid! Där ligger ett par ullkardor som jag betalade 25 spänn för! De är svindyra att köpa nya, säkert 600 spänn! Har ingen aning om vilket skick de är i pga har aldrig kardat. Men ändå! Vi har massor av ull, och nu finns det ingen ursäkt.

Vidare slog jag till på den här lilla piedestalen i mässing (eller nåt sånt). Så nöjd! Om det hade varit mindre krafs i bakgrunden hade ni lättare kunnat se hur fin den är.

Har aldrig sett så mycket snö

Det snöar och snöar. På Väddö uppmättes 62 cm nysnö i morse. När jag klev ut för att gå till hönsen sjönk jag ner till låren!

Fick kämpa för att ta mig in i hönshuset.

Kolla på fåren i bakgrunden!

De kom pulsande och gnällde för att höet var slut.

Ines och kusin Mira hjälpte till att dra fram nytt.

Grisarna fick också nytt torrt hö till sitt hus. De blev glada och började genast bädda.

De har det så mysigt därinne, de gräver ner sig djupt i höet och ligger och trynar när snön yr utanför.

Sen var det bara att börja skotta! Gångar att gå i, och dessutom behövde vi ta fram en ny höbal till tackorna.

Efter att vi skottat i en halvtimme och bara gjort undan en bråkdel så kom grannen med traktorn! Vilken lättnad.

Stackars Bodil blir så vild av snön, man får gå och hålla in kopplet så att hon inte far iväg. En och en halv vecka kvar till återbesöket, sen hoppas vi att hon slipper bandaget!

Sen gick jag och Jonathan in och fikade, och körde ut Sixten och Jonas för att rädda studsmattan som bågnade betänkligt under tyngden av all snö.

På kvällen körde vi till Norrtälje och lämnade Mira, och det var riktigt läskigt! Vägen var isig och moddig, och jag vågade inte köra snabbare än 50, ibland så långsamt som 20-30, bilen gled omkring och hade jag behövt bromsa hade vi åkt i diket.

Hur har ni haft det?

Tjuvkik på mitt bästa loppisfynd någonsin

Jamen! Jag borde vänta med det här och istället göra ett Elsa Billgren-inlägg med fin uppställning av alla loppisfynd jag gjorde idag, men jag kan inte hålla mig! När jag bad Ines fota mig iförd mitt fynd blev bilden såhär:

Riktigt bra bild! Ines och hennes kusin köpte 23 gosedjur. Jag hoppas de inte ska bo hemma hos oss.

Nu väntar en lååång dag med cirkusskola, trampolinpark, Ikea och tydligen ska vi kolla på Mello ikväll? Men imorgon visar jag allt jag köpt! SÅ GLAD!

Det godaste brödet jag någonsin bakat

Jag hann tyvärr inte jobba så mycket igår för att jag behövde baka. De här grova rågfrallorna har utnämnts av Jonathan till det godaste brödet jag någonsin bakat – och jag kan nog hålla med, det är riktigt bra! Saftigt och lite segt och lite syrligt.

Jag använde finmalet rågmjöl så särskilt grovt blev det inte. Och så skippade jag den torkade frukten pga äckligt. Men det är ju en smaksak – ni med dålig smak kan hälla i den.

Och kolla vilken fin våg jag har köpt! Funkar finfint! Så trött på alla digitala vågar som slutar funka när man kanske råkar diska dem lite eller som ställer om sig till ounces så fort man nuddar nåt.

Här är receptet:

  • 450 g vatten
  • 250 g rågsurdeg
  • 10 g jäst
  • 650 g vetemjöl
  • 125 g grovt rågmjöl
  • 15 g brödsirap
  • 20 g havssalt
  • 100 g blötlagd torkad och hackad frukt
  • topping: pumpakärnor eller andra kärnor, frön, eller havregryn

Gör såhär:

  • Blanda samtliga ingredienser utom saltet och frukten.
  • Arbeta degen i hushållsmaskin i ca 10 minuter eller för hand minst dubbelt så länge (phu!).
  • Tillsätt saltet och frukten och arbeta degen i ytterligare 3-5 minuter. 
  • Låt degen vila i bunken i bunken 30 minuter. 
  • Forma en lång rulle av degen och skär den i 15 bitar (jag gjorde fler, kanske 25 st).
  • Doppa ena snittsidan av degbitarna i toppingen (fast jag rullade hela, som en kokosboll) och lägg frallorna på två plåtar täckta med bakplåtspapper.
  • Låt jäsa i cirka 2 timmar i rumstemperatur eller kylen över natten. (För mig behövdes i alla fall tre timmar för att det skulle hända något.)
  • Sätt på ugnen på 250 grader. Om jäst i kylen över natten tar du ut dem samtidigt som du sätter på ugnen. Känns de inte färdigjästa , låt dem stå en halvtimme i rumstemperatur. 
  • Grädda i 12-15 minuter. 
  • Låt bröden svalna på galler.

Skärpning

Jag tror jag är världsmästare i prokrastinering. Det är så SVÅRT att få saker gjorda när man lufsar omkring hemma! Jag vill absolut inte byta liv och börja jobba på en arbetsplats, det är inte det. Bara att jag måste hitta något sätt att förhålla mig till detta liv utan ramar och regler.


Ett knep som funkar hyfsat för att komma igång är att byta plats i huset. Just nu sitter jag här i vardagsrummet.

Det svåra är ju att jag inte har några hålltider alls. Dagen börjar på sätt och vis när de andra åker hemifrån, jag går ju alltid upp klockan sju. Och man kan säga att arbetsdagen tar slut när barnen kommer hem vid halv fyra-fyra. Men däremellan – ett enda stort odefinierat blurr!

Jag tror jag måste bli strängare mot mig själv (haha) och ha en mer uppstyrd plan över hur dagen ska se ut. Eftersom jag alltid följer minsta motståndets lag är det så lätt att fastna i exempelvis brödbak (pågår just nu), bloggande (check), städning av hönshus eller sortering av tvätt, istället för att sätta sig vid datorn och TA ITU.

Kanske hjälper det om jag har en tydlig dagordning, som ett schema?
10-12: skriv den där texten.
12-13: lunch och hundpromenad.
13-15: skriv den där andra texten.
15: fika osv osv.
Men jag känner mig själv. Frukosten kommer att dra ut på tiden, jag kommer att börja fota grejer till tradera eller något annat och hela dagen blir försenad och jag blir inte klar med allt. Och det värsta är att det inte gör så mycket, jag kan ju lika gärna göra det imorgon. Bara det att i det stora hela blir väldigt lite gjort. Jag slösar bort mitt liv!

Ni andra som jobbar självständigt/hemifrån, hur gör ni? Ge mig era bästa tips för självdisciplin!