Helgens slit

Just nu ligger jag i sängen och orkar inte röra mig. Det är nästan för jobbigt för mina arma armar att skriva det här inlägget.

Det har regnat hela helgen och vi har stackat en massa virke och byggt ett tak till det. Om det inte hade varit två plusgrader och hällregn hela helgen, om det hade varit i maj och solen hade skinit och vi hade kunnat ta av oss tjocktröjorna, då hade vi sagt till varandra: “Åh vilken skön utehelg!”. Men nu är det enda vi har sagt typ “Jag orkar inteeee ööööh okej nu GÖR vi det här:” Det är helt enkelt inte ett endaste dugg kul, bara svinjobbigt.

Men nu är allt virke under tak och det känns fantastiskt! Det mesta tillhör faktiskt grannen, men en del är vårt, sågat av vår egen skog som Alfrida fällde förra vintern. Det känns så himla fint att vi nu kan bygga av träd som växt på vår mark.

Annars har jag tagit hand om korna som vanligt, och så har vi tagit hem Monika till stallet, för hon ska åka på slakt i veckan. Kvar i hagen är åtta kultingar (två har vi sålt), och de är så otroligt gulliga. De är jättekeliga och fina fastän vi knappt har varit med dem eftersom det varit så lerigt och hemskt den här hösten. Till våren kommer vi att hänga mer med dem.

Idag fick de i alla fall en säck ull att bädda med i huset. De kastade sig över den, och sen sprang de allihop omkring med små ullmustascher ovanpå trynena.

Vi har också tappat honungen som ni ska få köpa när ni kommer hit och hälsar på.

Okej det här kanske inte är den slutgiltiga etiketten som vi kommer att ha på våra produkter när vi blir kända honungsproducenter, men jag gillar eklövet som Jonathan har ritat, och det blir kul att sätta något på burkarna i alla fall, det har vi inte haft förut.

Kalvarna

Av de tre kossorna som går hos oss är Mållan dräktig, hon blev seminerad och det tog sig fint, kalven kommer i maj. Linda är inte dräktig, men lilla kvigan Melissa, hon verkar ha blivit betäckt av Mållans tjurkalv Olle innan han fick slaktas pga en ögonskada. Hur det har gått till kan ingen förstå, för Olle var så liten att han knappast kan ha nått upp att betäcka henne, men kanske ställde hon sig i en nedförsbacke… Hur som helst skulle hon ha brunstat någon av de senaste dagarna, och det har hon inte gjort, vad vi har kunnat se. Så troligen blir det en kalv i juli också!

Titta vad söt hon är Melissa, som en kalv själv. Hon är blyg men kommer att bi så kelig när vi har lärt känna varandra ordentligt.

Så i maj börjar jag mjölka, det kommer bli fantastiskt ju! Färsk mjölk, egen yoghurt, hemkärnat smör… Mmmm. Kanske kommer vi sälja lite mjölk också. Vilken dröm!

Strax efter att jag publicerade det här inlägget såg jag Melissa försöka rida på Mållan, ett tydligt tecken på brunst. Sååå… Jaja. Men en kalv får i i alla fall!

Hejdå Rut

Något knas var det med Rut. Båda hennes lamningar har varit svåra, hon har fått dödfödda och missbildade lamm och så har hon haft svårt att repa sig efter digivningen. I år gick hon inte upp i vikt utan blev istället svagare och drog sig undan under sommaren. Vi bestämde redan i våras att vi skulle slakta ut henne, efter den hemska förlossningen med två döda och så Överlevaren som var så svag. För några veckor sen tog vi hem henne till stallet så hon fick vila och äta i lugn och ro. Hon fick bo med Överlevaren som var nykastrerad och under uppsikt.

I fredags var det dags. Jonathans arbetskompis som är jägare och hjälper oss med slakt kom hit klockan sju på morgonen. Jag gick in i stallet och kliade henne lite och då kändes det lite hemskt att hon skulle dö, men så fort det var gjort kände jag mig bara lättad. Det var skönt för henne att slippa eländet.

Möt Ymer

Igår morse strax för soluppgången gjorde baggen Ymer entré. Vi öppnade dörren till stallet där han varit ett par dagar och släppte ut honom till damerna.

Först stod han här och funderade en stund, sen gick han runt hörnet och började stånga en grästuva helt maniskt. Vi började oroa oss över hans förstånd (och Ines trodde att han var deprimerad), men han skärpte sig när han fick syn på den här raden med rumpor:

Runda och fina va! Här syns Ymer längst bak, han gick från tacka till tacka och nosade dem i bakarna och slickade dem uppvaktande på ryggarna.

Annika och Felicia meddelade sitt samtycke. När Ymer hade varit i hagen i tre minuter hade han betäckt dem båda, och dessutom Bella och Ylva. Han vet vad han gör, karln.

Jag har sagt det en miljon gånger, men jag älskar hur man lever med årstiderna och cyklerna på en gård. Nu flyttar vi fåren till vinterhagen, nu är det dags för baggsläpp, nu sår vi, nu skördar vi osv. Lamningen börjar den 22 mars nästa år. Lite tidigare än vi brukar, men det blir bra, då har vi mer tid till odlingarna efter lamningen.

I år betäcker vi 13 tackor, så runt 26 lamm lär det bli, inshallah!

Flytta hit och dit

Den bästa morgonen på hela året är den fösta dagen med vintertid – klockan åtta satt jag utvilad och nöjd och drack morgonkaffe och läste tidningen, och då hade jag kissat hunden, utfodrat och vattnat alla djur och tänt en brasa.

Sen åkte vi och köpte en bagge! Titta vad snygg han är. Vilken tacka kan motstå de där fuktiga näsborrarna!

Och det blev dessvärre dagens enda bild. Nu står baggen i en egen box i stallet och blänger nyfiket på de andra.

Efter lunch ägnade jag och Jonathan en ansenlig mängd tid åt att försöka ta hem och sortera tacklammen. Vi försökte med vårt enda trick, att springa med en hink med korn i och skramla. Då springer alla får efter – och alla kor visade det sig idag, till fårens stora förskräckelse. Fåren flydde till skogs och endast några få följde med in i fållan. Men när vi kom på att vi kunde avleda korna med hö en bit bort gick det bättre.

Vi lyckades samla ihop de fem tacklamm som ska åka slaktbil imorgon, det är alla som inte har gotlandsmammor. Tre tacklamm rekryterar vi i år, Hokus, Pokus och Filijokus. De får gå i trädgården på baksidan under vintern eftersom de inte ska betäckas.

Det är så stor skillnad på lammen beroende på ras. De som ska slaktas har suffolkmammor (elller suffolk/finullkorsning). De är superhispiga, helt otama och vill bara fly. De tre som vi ska behålla har gotlandsmammor. De är nyfikna, sociala och keliga. Vi är så nöjda med gotlandsfåren, trevliga djur, bra mammor, fina slaktvikter och superfina skinn.

Sen tog vi hem korna till stallet för första gången – jag kommer att ta in dem i stallet på kvällen och ta ut dem till hagen på morgonen. Det känns mysigt att ha dem inne, och jag gottar mig redan åt hur mysigt det blir för dem att komma in på kvällen till värmen och höet. Få bli borstad en stund och torka upp, och sen sova i lugn och ro.

Så nu har vi tackorna i sommarhagen, baggen i en box i lilla stallet, tacklammen som ska slaktas plus Rut (som är hängig och behöver vila) och Överlevaren (som inte ska slaktas) i andra delen av stallet, tacklamen som ska sparas i trädgården på baksidan, och kossorna i stora stallet. Grisarna i grishagen, hönsen i hönshuset, katten i tacklammens höhäck, hunden på sin fäll framför brasan. Alla barn är i Sixtens rum och slåss med varandra. Jonathan tittar på fotboll i soffan. Var sak på sin plats!

Oktober 2019: geggamoja

Det jobbigaste höstvädret är regn och dis och geggamoja, och så har vi haft det hela hösten fram tills nu känns det som. För några dagar sen lättade det till slut och solen tittade fram, så skönt!

Längs insidan av staketet i grisarnas hage är det en bred vallgrav av gegga. Resten av hagen är fin, men grisarna äter numera all sin mat uppblandad med jord (vilket nog bara är nyttigt, och de bajar inte där så det är lugnt).

Jag tog upp potatisen eftersom halva trädgårdslandet står under vatten numera. Det blev hälften potatis hälften lera i högen. Mina stövlar och spaden blev flera kilo tyngre av all gegga som fastnade.

Och kossorna fick flytta till fåren i sommarhagen för det blev för geggigt för dem i vinterhagen – det är dåligt för deras klövar. De blev jätteglada över den nya stora hagen, alltså verkligen glada! Skuttade och sprang omkringen lång stund. Fåren är dock skiträdda för korna, men det ger sig väl.

Och nu är det mörkt till sju och så blir det mörkt igen vid fem, pannlampan på! Så jobbigt när dagarna krymper och man inte hinner med något ute.

Jonathan har byggt en klippstol och klippt alla fåren, baggarna har åkt till slakt och Överlevaren är kastrerad (det är han i klippstolen här ovan – han var orolig men blev lugnare av att få gömma huvudet i Jonathans tröja). Och så har vi köpt en massa spannmål till får, kor, höns och grisar så de klarar sig över vintern (eller i alla fall ett tag).

I helgen ska vi åka och titta på en bagge, morötterna ska upp, Morris hus ska städas ur och en del av stallet ska byggas om för korna.

Det är så mycket att göra hela tiden. Jag tror alltid att det snart ska lugna ner sig, men det gör det inte riktigt. Kanske när det blir vinter. Då blir det färre projekt, men mycket mer tid går åt till de dagliga sysslorna – att dra fram höbalar och hämta vatten till alla. I vinter blir det ju mycket med korna också, mocka och sånt som riktiga bönder gör.

Överlevaren – en överlevare

Överlevaren föddes i våras under vår mest kaotiska lamningsnatt någonsin.

Han var nästan död, men eftersom hans ena syskon redan var död när den föddes och den andra dog snabbt, gav jag mig fan på att han skulle klara sig. Han var helt slapp, andades svagt och rörde sig knappt. Jag gnuggade honom med hö i säkert en timme, sondmatade med råmjölk, fortsatte gnugga med en handduk…

Och till slut lyfte han huvudet! Han var det minsta lamm vi fått, kan ju knappt vägt över kilot. Så otroligt mysigt att ha honom innanför jackan, liten som en katt var han och så mjuk och fin.

Några timmar senare körde vi gåträning, och snart kunde han stå och dia själv, även om han knappt nådde upp.

Idag blev han kastrerad och får fortsätta sitt liv här hos oss på Lilla Ekens när de andra baggarna åker till slakt. Vi hade tänkt spara en bagge och kastrera för att ha som sällskap om vi tex skaffar en egen bagge, som ju inte kan gå med damerna jämt men inte ska vara ensam. Och såklart valde vi att spara överlevaren. Han är fortfarande minst av baggarna och han är en fegis (vi har i och för sig knappt umgåtts med baggarna i år), men ja, han är en överlevare.

Kossorna är här

Igår tog vi ner grannens kossor till oss, nu går Linda, Mållan och Melissa i vår vinterhage och äter, nosar, slickar och utforskar, när de inte står och glor på oss, som kor gör.

Vi band Linda vid fyrhjulingsvagnen och körde byvägen fram, och de andra fick springa efter. Det gick bra! De är så gulliga när de springer, de skuttar och hoppar så att det ser ut som att de ska råka göra en kullerbytta, det ser helt okontrollerat och väldigt ystert ut. Melissa och Mållan tog några extrasvängar ut på en åker och in i en trädgård och sen följde de snällt med resten av vägen.

När korna kom in på gårdsplanen kändes det så rätt tycker jag, det SKA liksom finnas kor på en gård.

Linda till vänster med kardborrar i fejset är ledarkossan. Hon är tamast och mest tillgiven och kelig. Bredvid henne står Mållan, som just separerats från sin kalv (som tyvärr behövde slaktas, han hade skadat ögat). Hon har skrikit sig hes efter honom, stackarn. Men det ger sig snart. Hon är dräktig och kommer att få en ny kalv i början av maj, så fantastiskt! Längst bak står Melissa, den lilla blygisen. Det kommer krävas mycket jobb för att bli vän med henne tror jag.

Men det ska nog gå bra! De är alla tre väldigt intresserade och nyfikna, när jag var i hagen för att köra bort lite tegelpannor som stod där så var de framme alla tre och glodde. Och Linda smakade lite.

Jag tycker att kornas nyfikenhet är av ett mer stillsamt slag än fårens mer hetsiga. Fåren klättrar ju på varandra för att komma först fram till vad det nu är – korna står mer och iakttar. Stillsamt intresserade.

Hälsa på hos oss

Kom och hälsa på oss den 24 november!

Det blir julmys en vecka före första advent, med djurgos, korvgrillning, fika och möjlighet att köpa honung, lamm- och griskött. (Vill du köpa en lammlåda? Mejla mig på brattannap@gmail.com)

Mellan kl 13 och 16 går det bra att trilla in! Kom! Ta med barnen och en farmor! OSA gärna och håll koll i facebookevenemanget.

Och apropå det, ni gillar väl Lilla Ekens gård på Facebook?

Och på Instagram?

Hoppas ni kan komma, det kommer bli så mysigt!

Korna

Nu ska jag berätta något kul: om några veckor flyttar fyra fjällkor till oss! Två kor, en kviga och en tjurkalv. Det är vår grannes kor som ska bo här över vintern, och en av dem kommer att kalva hos oss i vår. Sen kanske vi köper korna och de bli kvar här! Efter en vinter och en kalvning med efterföljande mjölkning så vet vi ju om vi trivs med att ha kor, och om vi orkar med och hinner.

Här är de i kvällssolen från i somras, Linda, Melissa, Mollan och lille Olle. De är så fina. Det ska bli så spännande att ha dem här och lära känna dem ordentligt.

När vi pratade med grannen härom dan och planerade lite insåg vi hur dålig koll vi har. Tydligen kommer dessa djur äta omrking 37-40 balar hösilage i vinter! Och dricka 175 liter vatten per dygn! Vi måste på något sätt siza upp…

Men tänk vad fantastiskt att ha egen mjölk. Jag älskar mejeriprodukter! Smör, grädde, yoghurt, mmm.

Grannen säger att det är när man skaffar kor som man blir bonde på riktigt. Korna är hjärtat i ett lantbruk.

🙂