Lammen

Skärmavbild 2017-02-22 kl. 18.19.31

I förra veckan var jag på lamningskurs och blev uppskrämd med allt otäckt som kan gå fel under lamningen. Bland annat fick jag öva på att stoppa in handen (och armen!) i en fårlivmoder av plast och rätta till ett gosedjurslamm som låg fel. Otroligt svårt att känna vad som är vad när man inte ser nåt. Jag skulle vara rättså skärrad om jag behöver göra det i verkligheten. Om det dessutom är tvillingar… Gulp alltså! Sirpa är jättetjock så hon kanske till och med väntar trillingar?

De allra flesta lamningar går ju bra, men det gäller ju att veta vad man ska göra om det inte går bra… Vi har tre stycken förstföderskor – Lilla My, Annika och Felicia – och dessutom är inte suffolk kända för sina goda modersegenskaper direkt. Våra två svärdsjöfår Sirpa och Ripa har lammat flera gånger och är mycket goda mödrar, men de tappar hull hur lätt som helst och har förmodligen inte mjölk nog åt lammen.

Över huvud taget är det jobbigt första året med något nytt tycker jag, när man är helt utelämnad till vad andra säger om hur allt ska vara. När Bodil var valp hade jag hela tiden lite ångest över att vi inte tränade henne tillräckligt, att hon inte fick leka med andra hundar tillräckligt ofta, och en massa andra olika saker som folk hade sagt till mig var superviktigt. Men hon blev ju jättefin! Det tar ju ett tag innan man vågar lita på sig själv – och be andra om hjälp när man tycker det behövs.

PS. Den 19 mars är due date för fåren om vi har räknat rätt!

Saker vi har lärt oss och allt vi har kvar

Hejhej! Det har inte hänt något eller så, bara det att… jag hade lite bloggtorka, och ju längre jag väntar med att blogga desto mer smashing behöver det första inlägget vara, tänker jag. Men här kommer en helt vanlig vardagsbetraktelse. Det är väl bättre än ingenting, eller?

DSC01585

Idag snöar och blåser det. Riktigt vidrigt. Det har varit vår i två veckor nu så man glömmer att det faktiskt fortfarande bara är februari. Jag tänder ljus. Det knäpper och sprakar från vedspisen och vinden viner i murstocken och river i vårt stackars hus.

Det här blir vår tredje vår på gården. Jag tänker på allt vi har lärt oss sen vi flyttade hit och saker vi gjorde i början…

IMG_9517

Som till exempel att helt planlöst plöja upp en halv åker där vi tänkte odla – jag körde traktorn och Jonathan gick med plogen. Det var kul. Grannarna körde förbi och gjorde tummen upp och undrade nog vad tusan vi sysslade med. Vi odlade i ungefär en tredjedel av det vi plöjt… Nu skulle vi kanske fundera först på vad vi skulle odla och hur mycket plats vi behövde.

IMG_9556Eller när vi kämpade i veckor för att rädda livet på Mumin som hade hål i huvudet efter ett slagsmål om ett ruvningsrede – hade det hänt idag hade vi bara nackat henne. Vi har blivit mer praktiska och mindre sentimentala.

Jag har blivit mycket mer händig. Det är en skön känsla att inse att det inte är så övermäktigt svårt att skruva ihop något eller såga av något. Jag hatar att göra saker jag är dålig på, men efteråt känns det så gött att lyckas med något som tidigare känts omöjligt.

Vi är ju fortfarande rookies på hela bondegrejen. Jag kollar avundsjukt på Mandelmanns gård – deras liv är min målbild – men de har ju bott i 20 år på sin gård! Vår gård är vårt livsprojekt – varje år lyckas vi bra med några grejer och gör några grejer som vi kan skratta åt nästa år!

Fårklippning

Nu har fårklipparen Oskar varit här och skalat fåren. Man känner ju inte igen dem! De ser ut som helt andra varelser utan pälsen. Och de känner inte igen varandra heller utan började stångas och tjafsa direkt. Affe blev glad över alla ”nya” tackor och började genast försöka betäcka. Jösses alltså, de är inte smarta direkt. Men hemskt söta!

DSC01486 Annika står nyrakad och förvirrad i bakgrunden medan Lilla My blir klippt.

DSC01491 Lilla My. Så liten hon blev!

DSC01492 Här ligger Affe. Han ser verkligen skum ut utan päls.

DSC01496

Han fick behålla en liten skäggtofs. Och Felicia, längst till höger på bilden nedanför, fick behålla en polisong:

DSC01507

Det gula är ullfett, som tydligen börjar bildas såhär års och blir mer och mer framåt våren.

Sen var det Sirpas och Ripas tur:

DSC01498 DSC01501 IMG_2255

Här står Sirpa och tar emot kli på sin ullbefriade kropp! Det måste vara så skönt att bli av med all den där tunga tjocka ullen. Nu får de vara inne i stallet ett tag så de inte fryser, och så vi kan hålla koll på att de äter ordentligt. Alla såg fina ut i hullet sa Oskar, och det var skönt att höra. Suffolktackorna var inte för feta, och det är bra för då kan lamningen bli komplicerad eftersom lammen blir för stora. Svärdsjötackorna var tillräckligt feta, och det är bra för att om de är för spinkiga blir de svaga och ger ingen mjölk (de har troligen ändå för lite) och kanske repar de sig inte igen efter lamningen.

Ullen är otroligt skitig och tovig eftersom de inte blivit klippta på länge. Sirpas och Ripas ull ska vår granne Kristina isolera ett hus med. Men om vi klipper dem två gånger om året kommer vi att kunna använda Sirpas, Ripas och Affes ull – jag skulle vilja göra garn och sticka grejer.

Måndagen den 6 februari 2017…

… är inte en dag som kommer gå till historien direkt pga ej unik, men ändå ett trevligt exempel på vårt trevliga liv. Såhär:

DSC01481

På måndagar är Jonathan ledig och vi fixar hemma tillsammans. Jag mejlade och jobbade undan lite medan Jonathan tog morgonen och lämnade barnen. Sen stack vi ut och fixade lite med veden – nu är vi nästan klara med allt!

IMG_2214 Bodil tyckte det var kallt och satt mest på fyrhjulingen och väntade på att vi skulle gå hem så hon fick lägga sig på mattan framför brasan igen.

IMG_2216

Och det fick hon medan vi åt pasta…

IMG_2221… och fikade med semla (eller ja, semla och semla, grädden var inte vad den var i fredags om man säger så).

IMG_2226 Sen gick vi ner och gosade lite med fåren (här blir ju bilderna alltid väldigt dåliga pga dåligt ljus och stissiga får). Jonathan började bygga ett lock till varmbänken och jag fixade med fårens mat – vägde och höll på så att vi har bättre koll på hur mycket de verkligen äter. Nu i sista delen av dräktigheten är det ju viktigt att de går upp i vikt som de ska.

Barnen åkte skolskjuts hem för första gången idag, så vi gick och mötte dem vid stora vägen. De andra gick hem medan jag gick till bussen för att åka till…

IMG_2228… Norrtälje för en aw med min vän Karin. Å så fint! Vi drack stor stark och åt pommes.

IMG_2240 Vid åtta tog vi bussen hem igen, och det var månsken och snö när jag gick från bussen så jag behövde inte ens tända pannlampan.

IMG_2244Nu dricker vi te och kollar på Aktuellt. Ja, lite så kan en måndag se ut i det här lylliga livet!

Nu börjar det! Odlingssäsongen alltså!

Jag kan inte fatta att jag lägger upp de här ohyggligt deppiga bilderna, men budskapet är ändå hoppfullt: nu börjar odlingssäsongen! Jonathan har lyssnat på sin favoritpodd Två odlare emellan, fått feeling och börja förkultivera till varmbänken. Här står salladen (tror jag) och gonar sig i värmen från värmegolvet i badrummet.

IMG_2168 I år kör vi förkultivering i källaren – vårt mysigaste rum! Här ett experiment med plast för att hålla värmen bättre. Det är typ åtta grader i källaren nu…

IMG_2169 Här (nedan) blandar Jonathan bra jord i hinkar… De runda svarta hinkarna är till potatis tror jag – den ska planteras i hinkar utan botten och sen grävas ner i landet. Det ska ge tidigare skörd och Jonathan tänker att det kanske också hindrar sorkarna från att snaska i sig vår mat.

IMG_2171

Jag är inte så förtjust i den här delen av odlingsåret – förkultivering stressar mig, det är så mycket att hålla reda på och passa på hela tiden. Men Jonathan älskar det! Jag tycker däremot mycket om att sitta i trädgårdslandet och rensa ogräs (jag är en simpel människa), så jag tar igen det senare.

Edit: Och kolla vad som just dök upp på Aftonbladet! Tur att man snart har sitt salladsbehov täckt då! *myser*

Skärmavbild 2017-02-01 kl. 10.20.11

Köttfesten

Igår malde vi egen köttfärs av ryggbiff från grannens kossa. Vilken succé! 
DSC01469 Det var verkligen inte svårt att mala köttfärs – jag hade fått för mig att det var en komplicerad procedur, men det vara bara att montera köttkvarnen och börja kötta. Vi la kvarnen och köttet i frysen en stund först för att försäkra oss om att fettet i köttet inte skulle börja smälta under malningen (fattar inte hur det skulle kunna hända, men det verkar vara standard att göra så). Sen var det bara att mula ner köttbitarna i kvarnen et voilá! Fantastisk köttfärs kom ut.

DSC01476 Sen stekte vi hamburgare och de blev gudomliga! Helt knäpptyst runt matbordet. Extra kul för att barnen verkligen var engagerade – det låter så präktigt, men jag tycker verkligen det känns fint att de vet var mat kommer ifrån och hur man handskas med den.

IMG_2136

It’s beginning to look a lot like vår?

Nej nej, jag vet att det absolut inte är vår än, men jag kan ju inte låta bli att få lite pirr när solen skiner, snön smälter och fåglarna kvittrar.

IMG_2126

På lunchpromenaden med hunden la jag mig på backen och tittade upp (alltid när jag kommer till en viss plats på promenaden – en mjuk slänt – får jag impulsen att bara lägga mig ner och glo på himlen). Telefonen dog mitt i lunchekot, så där låg jag och lyssnade på naturen. Snart börjar det lukta så gott av våt varm jord i skogen. Hurra!

Men äääät dååå

IMG_2095

Allvarligt. Det finns ju barn som är vegetarianer – de äter väl bönor och linser och kikärter och tofu och sånt? Har jag skämt bort/fördärvat mina barn med för mycket köttbullar och falukorv? Av alla vegetariska rätter jag lagat sen vårt köttlöfte trädde i kraft har de gillat exakt en. Det är så otacksamt att laga mat som ingen äter, det blir så pissig stämning vid matbordet och ja, det är inget kul helt enkelt.

Men nu fokuserar vi på framgången, den enda succén hittills! Vi gjorde helstekt blomkål med parmesan och hasselnötter. Jag lanserade rätten som en brakmåltid – det vill säga en som framkallade pruttar. Det är ju förstås oemotståndligt i sig. Sen fick Sixten vara med och laga – här ovan ses han klä in blomkålarna i smör – för det har jag läst nånstans att det ska vara bra.

Men jag tror att det faktum att mina barn över huvud taget äter blomkål grundar sig i att de har sett den här scenen:

Brasvärmen

Idag är det ett sabla liv här hemma, det bankas och borras. Muraren är här för att installera vår braskamin i hallen! Den har stått där och suktat oss i säkert en månad nu, men nu är det inte långt kvar. Det kommer att bli så bra, vi har inga element i hallen så det är alltid kallt där nu – men inte länge till! Dessutom kommer ju värmen sprida sig även till övervåningen eftersom det är öppet vid trappan. Vi hoppas att vi kan stänga av elementen helt i de rum vi eldar i.

Vi har valt en klassisk gjutjärnskamin från Morsø, 2B classic heter den. Extra fint att den har eklöv och ekorre på sig – vår by heter ju Ekeby.

gx_morsoe_2B_Classic_600x600_frit

 

En bild om dan

IMG_1994Torsdag. Jag satt i arbetsrummet och jobbade. Bodil stod och glodde på mig stora delar av dagen. Kanske är det för att hon löper? Men hon kan liksom inte bara gå och lägga sig som hon brukar, hon står där och hetsar. Gnyr och gnäller och hoppar upp med framtassarna på skrivbordet och slickar mig i ansiktet.

IMG_2020

Fredag. Jag och Morris åkte till Göteborg! Det var så mysigt, vi åt middag på Puta Madre (som var väldigt stämningsfullt men inte hade så god mat tyvärr, men bra margarita hade de) och sen gick vi på Göteborgsoperan och såg Hair (som var väldigt proffsig och snygg men totalt saknade handling, de hade liksom skippat det. Men det gjorde inget tyckte Morris – medan jag faktiskt nickade till lite…)

IMG_2052

Lördag. Tåget hem. Jag älskar att åka tåg! Så otroligt skönt att ha en massa tid när man liksom inte kan göra något annat än att läsa en bok med gott samvete.

IMG_2070

Söndag. Jonathan jagar vildsvin idag (!) och jag och barnen har haft en så skön dag. På förmiddagen var det soligt, vi var ute och körde fyrhjuling och fixade lite med veden, matade och vattnade alla djur och lekte med Bodil. Hönsen är det lite synd om för de får inte gå ut eftersom fågelinfluensan härjar. Varje gång man öppnar dörren till hönshuset gör de utbrytningsförsök. Jag vet inte om de är tillräckligt smarta för att bli uttråkade, eller om den där frihetslängtan handlar om något annat, men idag gav vi dem i alla fall ett litet träd att klättra i/leka med, och så gav vi dem majs.