Utejobb

Det känns så fruktansvärt orättvist att behöva ägna sig åt skrivbordsjobb när solen skiner! Idag är det 21 grader i skuggan, så jag tog med jobbet ut och satte mig under linden.

Solglasögon på jobbet. Så tufft.

Det blir ju inte riktigt lika effektivt när man knappt ser skärmen, men ändå mycket trevligare! Gjorde en intervju medan tuppen gol och grannen sågade, men det gick bra!

Jag pratade med superproffset Maj-Lis Pettersson om olika växtsjudomar, och blev genast paranoid och tror nu att min syren ska dö av honungssvamp. Nä men jag kan varmt rekommendera den här boken, så bra och tydlig!

Nu ska jag skriva lite, äta second breakfast, hänga tvätt, plocka lite och kanske hinna rensa i trädgårdslandet? Inshallah!

Majstressen

Varje år vid den här tiden drömmer jag om att vara pensionär. Jag skulle vilja vara ute hela dagarna och inte ha en massa jobb och en massa barn som tar en massa tid.

Jag vill rensa klart trädgårdslandet och så allt som ska i jorden, gå med grästrimmern och röja upp, plantera en äppelträdsspaljé, städa upp allt skräp som ligger överallt och åka till tippen med det, röja på baksidan av trädgården och elda upp alla avgnagda grenar som ligger kvar efter trädbeskärningen och fårens efterbehandling, städa i grisarnas vinterhage och ta bort all bråte de bökat upp (markduk, plastsäckar, bildäck (!), slangstumpar med mera), bygga en trädgårdsgunga av lastpallar till stora eken i trädgården… Och förstås lägga mig i den och lyssna på fågelkvittret och humlesurret.

Men idag ska jag skriva klart en text och åka på möte i Jonas skola, imorgon ska jag till tandläkaren i Stockholm med Ines, på onsdag har jag en intervju inbokad… Skulle vilja pausa livet för att hinna med allt.

Vad ska ni göra den här veckan?

Jag vill inte gå in

Nu vill jag bara vara ute! Det var en så fin dag igår. Jag och Jonathan gick ut tidigt och fixade hos grisarna, och det var en underbar morgon! Luften var helt len och lagom ljummen och doftade så fantastiskt, ni vet sådär så man inte kan lukta sig mätt.

Fast bilderna är från kvällen, när jag gick hem från fåren och det var så svårt att gå in fast jag var klar med utesysslorna och barnen behövde gå och lägga sig. Jag dröjde mig kvar vid trädgårdslandet, nöp lite ogräs, vattnade några jordgubbsplantor.

Det är så svårt att återge känslan, jag känner att det finns ett ganska stort glapp mellan text och bild här! Det jag ville visa med den usla mobilbilden ovan var att körsbärsträdet står i blom. Det är ljuvligt, ni får ta mig på orden!

Nya grishagen + Monika är hemma

Nu har det här lyckliga fejset kommit hem efter att ha varit hos galten ett tag. Titta vad glad och fin hon är! Vi passade på att ta grisarna till den nya hagen när grannen ändå var här med hästtransporten och lämnade Monika. Det gick hur smidigt som helst, så skönt när man har rätt utrustning.

Monika klev ur transporten och såg sig knappt omkring innan hon körde huvudet i backen. Hon har stått på stall hos grannen, så det kliade nog i trynet att få börja böka direkt. Och som hon plöjde! Jorden är så lucker här att hon nästan försvann som en mullvad.

Vi var oroliga att hon och Diana skulle börja slåss, men de verkade känna igen varandra och behövde inte göra upp om rangordning igen. Grisar är konstiga, de är flockdjur men ändå bråkar de och slåss så mycket. När man släpper ihop nya grisar kan det blir riktigt slagsmål med blodvite. Vi är ju vana vid fåren, de nosar och hälsar på varandra, kanske stångas lite, men sen är det bra (gäller tackorna alltså, baggar kan stånga ihjäl varandra).

Så nu hoppas vi att Monika är ordentligt betäckt också, i så fall kommer kultingarna i månadsskiftet juli-augusti. Hoppas!

Nya familjekonstellationer hos fåren

Vi fick ju massor av trillingar i år tack vare den naturliga flushningen som uppstod när betet blev bra sent på hösten. Kul på ett sätt, men man oroar sig för att mammorna inte ska orka producera tillräckligt med mjölk till alla sina barn. Vi försökte introducera lammbar och satt långa stunder och höll fast sprattlande lamm för att de skulle fatta att det kom god lammersättning ur napparna, men ingen fattade galoppen och till slut orkade vi inte truga mer.

Men det verkar funka hyfsat, inget lamm går och skriker av hunger i alla fall. De har en egen lammgömma där bara de kan gå in, och där kan de äta lammpellets. Och nu är ju betet igång ordentligt vilket är en förutsättning för att tackorna ska kunna producera tillräckligt med mjölk.

Men Filijokus, hon nöjde sig inte med att vara halvmätt. När hon inte fick tillräckligt av mamma Rodulf så bytte hon mamma! Hon siktade in sig på Rut, och det var smart, för Rut hade stort juver och bara ett litet lamm, Överlevaren. Och så låter hon Filijokus dia, vilket är väldigt ovanligt bland får. Tackorna är oftast väldigt noga med att bara ge di åt de egna lammen, och stånga bort alla andra.

Titta vilken gullig familj! De är så lika också, fast Filijokus ser mer ut som en storasyster till Överlevaren än en tvilling.

Kalkonfiaskot

Förra året kläcktes tre av tolv kalkonägg, och en kalkon levde till vuxen ålder men dog några dagar innan planerad slakt. I år kläcktes noll av tio ägg (en kalkon försökte ta sig ur ägget men dog på vägen, de andra dog i äggen). Däremot tre hönskycklingar – man vill gärna ha en hönskyckling för att lära kalkonerna att äta och dricka (!) så vi la i några hönsägg också.

Så nu har vi tre hönskycklingar som vi inte vill ha, och noll kalkoner 🙁

Nog för att de är söta meeeen vi har alldeles för många höns redan.

Men nu så! Jonathan har fått låna en mycket bättre, helautomatisk kläckare av en arbetskompis, och vet ni vad hon vill ha i utbyte? Våra tre kycklingar! Idag har jag beställt nya kalkonägg! Skam den som ger sig! Hurra!

Gården i skymningen

I helgen tog jag och Jonathan en kvällspromenad med hunden i hästhagarna, och då knäppte jag en bild av gården som man ser så fint härifrån. Borde ju ha gjort det en kväll med en fin solnedgång, men men. Titta vad fint ändå! Allt är vårt!

Allra längst till vänster skymtar grannens hus, sen kommer vårt magasin där jag hade min loppis förut, och där vi stöpte ljus under eventet i julas. Just nu finns där inget särskilt, kanske blir en gårdsbutik?

Nedanför magasinet syns Jonathans avloppsväxthus. Till höger om det skymtar man våra (sönderblåsta) kåltält, där har vi våra trädgårdsland.

Sen ser man Morris hus, det röda som är lite bakom det vita. Det är en jättegullig parstuga från mitten av 1800-talet (gissar jag), där all Morris bråte finns. Själva Morris bor ju i Stockholm nu. Det kliar i fingrarna på mig att inreda till gästhus!

Sen kommer vårt boningshus, det stora vita. Vilket fantastiskt hus det är! 160 kvadrat enligt mäklaren, men vi tror det är större. Älskar vårt hus! Om jag bara fick upp tapeterna i vardagsrummet någon gång.

Sen ser man våra två bilar där nere på gårdsplan, spännande. Sen den stora ladan/stallet. Den svarta delen av taket är det som jag har lagt. Därinne har vi mest prylar (bilgrejer, odlingsgrejer, biodlargrejer) och snickarverkstad, och i den bortre änden är fårens stall där de går medan de är på välkomstbetet. På logen har vi hö såklart.

Framför ladan syns ett litet hus, det är fårens vinterstall. På framsidan av det finns Jonathans första växthus, vars tak vi tyvärr var tvugna att ta sönder när vi reste byggställning där.

Det lilla gula till vänster om växthuset är grisarnas hus. Snart flyttar de (och huset) till nya hagen.

Jag älskar vår gård mer och mer! Går och myser över allt vi har gjort och allt vi kommer göra.

Vår skog

Vår mark är 22 hektar stor och består mest av hagar/betesmark och vall. Men vi har också några små skogsdungar.

Jonathan jobbar just nu med att ta hand om vindfällena efter stormen Alfrida (det var några fler än vi trodde). Det är ett enormt slit eftersom vi inte har några maskiner, utom fyrhjulingen och en hembygd lunningsvagn som Jonathan har byggt.

Såhär gör han: fäster stocken vid kärran och släpar ut den med fyrhjulingen (fast det är väl inte lunning egentligen om den inte släpar i marken? Nåväl.)

Igår när jag kom bort till honom med hunden för att hjälpa till med sista stocken (eller egentligen flytta på stenen som låg som stopp till vagnen när det var dags att börja rulla – hårt jobb, men någon måste ju) så kände jag plötsligt ett sånt PIRR över att den här vackra skogen är vår, vi äger den här plätten på jorden!

Det är kanske inte så fint att känna sån glädje över att äga något, lite roffigt på något sätt. Och vi har ju rört oss massor i skog och mark som vi inte äger och njutit av det också. Men det är faktiskt något speciellt med att den tillhör oss.

Vi körde hem stocken till lagret som börjar bildas här i fårens andra välkomstbeteshage. Om någon månad kommer grannen och tar med sig allt till sågen, och sen har vi eget virke till vårt nya fårstall! Alltså fatta den känslan, att bygga något hemma hos sig själv, av träd som växt på ens egen mark! Konstiga saker jag blir exalterad över nuförtiden.

Fler djurungar

Alltså den här årstiden är så fin! Nytt liv överallt! Lamm, kultingar (inte hos oss då, Monika kommer att grisa i månadsskiftet juli/augusti), kalvar (hos grannen) och nu kläcks våra kalkon- och hönskycklingar.

Deras duedate är idag, men redan i förrgår började en kalkonkyckling bryta sig ut. Det piper om äggen och de rör sig. Kalkonkycklingen slog hål på ägget på två ställen, men verkar ha dött därinne, vi har inte sett eller hört något av den på ett dygn nu. Däremot har en liten marankyckling tagit sig ut nu på morgonen:

Nej, de är ju inte gulliga när de är nykläckta.

Men om några timmar när den har torkat kommer den att vara en jättesöt liten dunboll! De får stanna kvar i kläckaren tills de är helt torra. Där ligger den som död och utslagen tills den plötsligt får ett ryck och börjar rumla runt och pipa som en galning. Jag hör den nu ända ner till köket fast den är på övervåningen. Jag inbillar mig att den letar efter sin förälder och får alltid lite hjärtknip tills det har kläckts fler och de blir ett gäng.

Imorgon ska Sixten praoa hos mig, vi ska rigga för kycklingarna i en låda med värmelampa, mat och vatten, och så ska vi hjälpa grannen att öronmärka sina griskultingar. Mysigt!

Sommarbetet

Igår flyttade vi alla tackor och lamm till sommarhagen. Så skönt! Där finns gott om bete som är bättre än allt kraftfoder i världen. Tackorna är lyckliga och käkar som galningar, lammen är lyckliga och rusar runt i den stora hagen, och vi är lyckliga över den minskade arbetsbördan. Nu behöver vi bara gå dit någon gång om dagen och titta till dem, fylla på vattnet och truga lammen på lammbaren.

Vi har nu sammanlagt 30 får i vår flock! De är så många! Känns fint. I höst efter slakten blir de 22 (om vi behåller Överlevaren). Nästa år lammar 14 tackor. Fett!

Nu går vi in i nästa fas, odlingen! Så himla taggad, jag har börjat rensa och förbereda trädgårdslanden och planera vad vi ska så i vilket land. Kan inte fatta att jag måste sitta vid skrivbordet idag och sen åka till Stockholm tre dagar i rad den här veckan! Vill bara ligga på alla fyra därnere och rensa. Det kanske är lite perverst på något vis, men jag gillar verkligen att rensa ogräs!