Vår muminfamilj

 

Det här var en dålig bild, men det var här det hände – jag fick ett lyckomysrus när jag stod och hängde tvätt och hörde deras glada röster på studsmattan. (Lider också svårt av mammagrejen att jag inte kan koppla av om jag inte vet att alla är med och har roligt.)

Igår hade vi hela huset fullt med ungar – vi åkte och badade och sen lagade vi mat till alla. En sov över (i trädkojan! Tre av fyra barn verkar ha klarat hela natten därute, vi räknade med att de skulle komma intassande).

Även om jag gillar lugn och ro, ordning och att vara ensam, så går jag verkligen runt och myser när jag hör glada barn och känner att huset är fullt med liv. Jag gillar att ha gäster överlag, men framför allt gillar jag att barnens kompisar känner sig välkomna här. Vi säger nästan aldrig nej när barnen vill ta hem kompisar, vår familj är en sån där man alltid kan slänga fram en extra tallrik eller en sovmadrass, och helt ärligt är det ingen stor grej. Vet att många har ett motstånd mot att bjuda in, men det har inte jag. Många familjer är så supertajta som kärnfamilj, en sluten enhet, men vi är nog lite lösare i kanterna… Jag tror att våra barn lär sig att vara generösa och inkluderande och socialt ansvarstagande.

Muminfamiljen är idealet, jag tänkte redan när jag var liten att jag ville ha en sån familj – jaha, flyttade bisamråttan in? Han kan väl bo på verandan.

Sixten sitter vid trädkojan och väntar på de andra nattgästerna. Jag kände mig som muminmamman när jag skickade med dem en termos med te att dricka innan läggdags.

Vi är rika!!!

Tydligen kan jag sluta oroa mig inför pensionen – vi sitter på en enorm rikedom! Kolla bara vad som dykt upp i mina flöden på senaste tiden:

Nämen allvarligt, nu tycker jag att den här hipstertrenden blivit väl löjlig. 750 kronor för en kasse brännässlor? Det finns verkligen överallt, inklusive bakgårdarna och parkerna på Söder.

En tjej jag pratade med på lamningskursen berättade att hon sett en annons om att man kunde “adoptera” ett lamm – för 500 kronor fick man ge lammet ett namn, och så fick man regelbundet bilder på lammet och fick se hur det växte.

Detta ger upphov till några nya affärsidéer:

+ Självplock på brännässlor, maskrosor, kirskål

+ Blir fadder åt en pinne i vår skog

+ Kom och hugg ved, träna som förr för 100 kr i timmen

Jobba hemma – sanningen

Den här bilden sammanfattar hela min jobbsituation väldigt väl. Den är från i helgen, jag ställde klockan på sex och skrev färdigt en text i sängen innan de andra vaknade – eftersom jag rensat trädgårdslandet istället för att skriva under veckan. Hur härligt det än är att jobba hemifrån så måste man ju likförbannat jobba – man måste sitta de där timmarna vid skrivbordet oavsett om skrivbordet står på ett kontor eller i ett majsigt arbetsrum i ens hem.

Nu har jag jobbat mestadels hemma i snart fyra år, och på ett sätt älskar jag det. Jag tycker mycket om att vara hemma hos mig själv, jag älskar mitt hus och trivs i mitt eget sällskap. Jag älskar att styra mina tider själv och inte vara bunden till någon annans schema. Och jag gillar ju också att jag kan passa på att rensa trädgårdslandet när solen skiner och istället jobba när det regnar.

Men nu känner jag att jag har gått ner i tempo så fruktansvärt mycket av att inte ha någon som kontrollerar att jag jobbar – jag får ingenting gjort längre. Samtidigt som jag är stressad över att jag inte jobbar tillräckligt mycket – så gör jag något helt annat istället för att sätta mig och jobba! Helt koko, men jag följer alltid minsta motståndets lag, det är sån jag är. Om valet står mellan att hugga tag i ett jobb som jag har lite prestationsångest inför, och att sortera tvätt som jag har noll ångest inför – då väljer jag tvätten.

Härom veckan fick jag panik i alla fall och började leta kontorsplatser i Norrtälje. Jag hittade ett ställe som verkar supertrevligt, och från och med måndag ska jag sitta där två dagar i veckan! Och jobba som ett litet as!

Sommarbete

Det här blir sista inlägget om får på ett tag, jag lovar! Men igår fick vi äntligen släppa ut dem på sommarbetet efter att de stått installade efter avmaskningen. Jonathan och Ines öppnade dörrarna inifrån, jag sprang först mot sommarhagen med en havrehink, tanken var att fåren skulle springa efter mig, och Jonathan och barnen skulle springa bakom och se till att alla kom med. Men det behövdes inte, fåren sprang som galningar i häpnadsväckande hastighet och höll på att riva ner mig – Bella lyckades trampa av mig min ena sko, men det var bara att lubba vidare i strumplästen.

Lammen var ystra och behövde sträcka på benen efter stalldagarna, kolla bara!

Det känns så bra att de går där och betar fram våra vackra hagmarker och äter det frodigaste gräset vi kan bjuda på, lammen växer så det knakar, nästan så man ser skillnad från dag till dag.

Vilken helg!!!

Vilket fantastiskt väder, det är högsommarvärme och plötsligt är det grönt överallt! Det förtjänar vi efter den fruktansvärt långa och stränga vintern.

Vi har rensat trädgårdslandet, fixat med hagen där grannens hästar ska gå (med föl, HUR GULLIGT SOM HELST), klippt gräset, tvättat utemöblerna, skjutsat barn hit och dit, släpat tegel från logen till baksidan av huset och rest en byggställning (takomläggning comin up), samt haft besök av den bästa familjen! De hugger alltid i när de är här, eller traskar bredvid och snicksnackar, som Jenny gjorde idag när jag rev fjolårsgräs från understa eltråden i blivande hästhagen.

Vi bar ner trädgårdsmöblerna till skuggan under eken och åt tjockpannkaka med grädde och jordgubbssylt – en sommarklassiker!

Idag ska jag spela in trädgårdsfilm, och så väntar några extremt intensiva jobbveckor, sen är det sommar på riktigt! Jag längtar efter att ha semester och pyssla i trädgården.

Äntligen avmaskning

Avmaskningsmedlet kom verkligen i fredags! Så vi ägnade kvällen åt att jaga lamm och får för att tuta i dem medlet. Ines antecknade vilka som fått och vilka som skulle få.

Så skönt, nu är fåren installade i tre dagar – den tid det tar för maskmedlet att döda både maskar och ägg – och det är tråkigt för fåren men mysigt för oss, för de blir väldigt gosiga av att stå där och ha tråkigt!

Så skön känsla att de blir parasitfria och vi kan släppa dem på helt rent bete snart! Då börjar den softaste tiden på fåråret, när man bara behöver kolla till dem ibland. De får ett härligt liv i en stor fin hage med både skog och gräs.

De stackars fåren

Vi har gått och tyckt synd om fåren länge för att deras lilla välkomsthage är så nedgnagd, medan gräset frodas på andra sidan staketet. Höet håller på att ta slut, de har fått äta från den allra sista, dammiga och småsnubbiga balen som inte luktar så gott, och så massor av kraftfoder för att kompensera. Det är inte den utlimata kosten för en tacka som ger di (eller för något får alls). Men vi kan inte släppa dem på nytt bete förrän de är avmaskade.

Vi tog träckpover på fåren (japp, samlade bajs i en plastpåse och skickade till labbet) för över en vecka sen och fick snabbt svar: fåren har stora magmasken. Sedan dess väntar vi på leverans av avmaskningsmedel – det skulle kommit i måndags men ja – det räcker att jag säger att det är Postnord som levererar så hajar ni…

Kände mig gråtfärdig härom dan när maskmedlet inte kommit och fåren ser allt magrare ut. Men så kom jag på att de kunde få gå tillbaka till vinterhagen, där gräset nu vuxit upp ordentligt! Så där går de nu och käkar som galningar, och idag kommer avmaskningsmedlet enligt Postnord…

Stängsling i sommarvärmen

Vilken dag! Det har varit sommarväder, och jag har stängslat i sommarhagen och njutit av solen medan Jonathan har städat huset i bara kalsongerna, arg och svettig. Vi har helt enkelt olika definitioner av vad som är fint väder. Första dagarna med 20 grader är väldigt hårda för Jonathan, innan han har acklimatiserat sig.

På kvällen åkte Jonathan och Jonas till Norrtälje för att gå på bio, och jag och barnen och hunden hängde i sommarhagen. Jag stängslade och de andra jiddrade med en boll.

Det här är den bästa tiden på året! Allt ligger i startgroparna, allt underbart ligger framför oss, och allt är fortfarande möjligt. Än har inga jordgubbar blivit uppätna av mördarsniglar, ingen semester regnat bort, inga sommarprojekt avstannat.

Just det för resten! Linda Hörnfeldt har sagt att jag måste ha mer bilder på mig själv på bloggen – så här kommer en väldigt svettig selfie!

Whaaat bara tre kycklingar

Av de tolv fina äggen vi la under Skalleper (som inte är samma Skalleper som ruvade förra året, men hon är svart och skallig så…) kläcktes bara tre kycklingar. Fattar inte vad som gick fel – vi stängde in henne så att hon inte skulle bli störd av någon annan, och hon låg duktigt på äggen hela tiden ut. De äggen som inte kläcktes slängde vi utan att undersöka (en gång kläckte Jonathan några överblivna ägg efter en ruvning, men det låg halvt utvecklade kycklingfoster i och tja, det var lite äckligt), så vi vet ju inte om de var obefruktade eller om kycklingarna dött under utvecklingen eller inte lyckades ta sig ut vid kläckningen…

Vi får ju bättre utdelning när vi kläcker i kläckaren, men det är ett himla bök att hålla på med den, och så luktar det lite illa, och sen måste man ju ta hand om kycklingarna eftersom de inte har någon morsa.

Nåväl, de är söta i alla fall, de här tre! Hoppas de är hönor och att de kommer värpa turkosa ägg!

 

Palsternacksmysteriet

Okej, detta sorterar under avdelningen mindre intressanta vardagsmysterier – men likväl är det ett mysterium! Idag när jag rensade trädgårdslandet plockade jag upp ett och annat som vi aldrig hann skörda i höstas – morötter och rödbetor, helt ruttna såklart. En sorglig syn. Men! Plötsligt dyker en rad med palsternacka upp! Har jag höstsått och sen glömt? Blasten är späd, men palsternackan visar sig vara stor och fin. (Nej, det är gudskelov inte snö som ligger därborta, det är fårull!)

Och den var väldigt god! Är det förra årets palsternacka som har stått sig över vintern, eller sådde jag den i höstas och den har redan hunnit växa sig stor…? Måste vara förra årets va?

Hur som helst kändes det fantastiskt att få äta nyskördat i april. Jag blir helt pirrig när jag tänker på allt vi ska odla, skörda och förädla den här säsongen! Fotfarande är allt möjligt!