Vårkänslor

Idag var det åtta grader varmt och jag hörde talgoxen för första gången. Så knäppt. jag går och tänker på lammen och trädgårdslandet och känner att det är dags att börja stängsla och såna saker. Jag borde se fram emot skidturer och gnistrande februarisol.

Idag är sista konvalescensdagen för Ines efter kräksjukan. Vi gick till grisarna…

… och gav dem en massa hö som de blev väldigt besvikna över. Här står de och glor på mig och väntar på den riktiga presenten.

Sen gick vi en sväng med Bodil som funderade på om det var dags för årets första dopp när hon såg en perfekt pinne därute. Det var det inte riktigt – hon klev i till hälften men ångrade sig.

Nu måste det bli vinter så vi får åka skidor och fika i en snödriva. Helt hopplöst att börja känna vårkänslor tre månader i förväg, vi kommer blomma för tidigt och dö i nattfrosten!

Diskbänksrealism

Här är alla bilder jag har tagit idag – ingen togs för bloggen, alla togs för Livet. Det osminkade livet en tisdag i januari. Innehåll: kräks, äktenskapligt gnäll och bokföring. Men det var ändå en mysig dag, konstigt nog!

Bilden jag skickade till Jonathan för att berätta att Ines fått kräksjukan.

Bilden jag skickade till Jonathan när jag upptäckte att han packat diskmaskinen full utan att starta den i morse – igen! Skilsmässovarning.

Bilden jag tog för att komma ihåg det här smarta äggtestet som jag såg på insidan av en äggkartong – det står ju inte precis något bäst före-datum på äggen vi får från hönsen så det gäller att hålla koll. Det har aldrig hänt att ett ägg varit dåligt, de håller många veckor och kanske månader, men bra att känna till testet om man är osäker!

Eftersom Ines var sjuk fick jag ändra planerna för dagen och satte mig vid skrivbordet för första gången på månader. Här var det kaos. Jag tog tag i bokföringen för Lilla Ekens gård, som fram till nu sett ut såhär:

Jag tejpade upp alla kvitton på papper och sorterade dem i datumordning, och det tog flera timmar.

När jag öppnade kylen för att börja med middagen tog jag en bild på den här halva vinflaskan som stått där sen nyårsafton. Den har väl surnat till odrickbarhet vid det här laget, men jag tycker det ser så trevligt ut med en öppnad vinflaska i kylen så den står kvar.

Sen fotade jag Sixtens hår för att visa honom hur märkligt spikrakt det var. Sixtens hår är extremt lättrasslat. Han har dreads en kvart efter att han borstat.

Dagens sista bild: Ines middag. Instruktionen var att vänta i tre minuter mellan varje ruta – det funkade, dvs hon spydde inte, och middagen räckte ända till läggdags.

Vakthunden?

Bodil gör egentligen två saker här i huset; ligger och sover någonstans eller spejar ut genom fönstren. Hon är ju ingen vakthund direkt – hon skäller förstås när det kommer någon, men springer sen glatt gästerna till mötes, vill absolut inte köra bort någon, bara skälla välkommen. Hon älskar alla människor.

Men ofta står hon i soffan och spanar ut mot baksidan av trädgården där vi har hönsen och tacklammen. Då händer det att hon blir svinförbannad, skäller som en galning och kräver att få bli utsläppt, och när man öppnar rusar hon runt på baksidan och gör sig viktig, som att hon just jagat bort nån, “JUST DET, OCH HÖR SEN!” Jag har tänkt ibland att det är räven, och känt mig så nöjd med att hon vaktar hönsen så fint.

Men igår såg jag till slut vad det var som hon lackade på. Det var grannens katt.

Jaja, Bodil är bra på andra sätt. Hennes främsta uppgift är ju att göra oss glada, och den uppgiften sköter hon utmärkt.

Vår i januari

I förmiddags när jag var uppe hos korna var det varmt och soligt. Det kändes som en aprilmorgon, bara mer stillsam – det tog ett tag innan jag kom på att det var fågelkvittret som saknades.

Visst händer det att det är blidväder i januari, men är inte det här vädret ovanligt märkligt? Det är ju åtta-tio grader och det finns fortfarande bete i kohagen. Man är ju helt paranoid när det gäller vädret, väntar på nästa katastrof efter sommaren 2018.

I alla fall! Korna var ljuvliga som vanligt.

Allihop älskar att bli kliade vid svansroten, det är allra skönast. Tråkigt ställe att klia på tycker jag, vill helst rufsa om i deras knasiga huvudbollar mellan öronen och gosa i det lena halshåret. Men korna är bestämda, det är här det ska krafsas – försöker jag med något annat tar de bara ett steg framåt och vänder rurmpan till.

Och Håkan då, världens keligaste tjur som inte får något gos alls – man ska inte gosa med tjurar, för de ska behålla respekten för människor. Detsamma gäller visst baggar, men det struntar vi i.

Håkan har dille på att slicka på en – här är det min overall som får sig en omgång. Den har nog många spännande smaker.

Grisarnas mat

Våra grisar äter så lyllig mat. Vi får grönsaker, frukt och bröd från vår Icabutik på Väddö, så himla bra. Gratis för oss, gott för grisarna och mindre matsvinn för Ica/världen. Underbart ju!

Jag hämtar grismaten i en stor soptunna när jag åker och handlar.

Idag stod bland annat bananer, broccoli, äpple och melon på frukostmenyn. Till middag får de bröd, och jag såg att det låg några semlor i brödsäcken också, vilken lycka!

Titta på Peggys gulliga små håriga virvlar!

Det är väldigt lerigt hos grisarna nu. Sedan den slutade regna har det ändå torkat upp en del, till exempel har sjön i grishagen som uppstod till följd av det översvämmade diket krympt något, och geggan når nu grisarna till knäna och inte till magen, men fortfarande är det bra jäkla geggigt. Man är inte så sugen på att gå in i grishagen och gosa. (Obs att delar av hagen är torrare, och grisarna har torrt inne i huset. Vill gärna påpeka det så ni inte tror att de tillbringar hela livet begravda i lera – vilket de kanske inte skulle ha något emot i och för sig…) Vi drar dit mycket hö och försöker göra en liten hö-ö där vi serverar maten, men ofta äter de upp höet också…

Klar med allt

Min skönaste känsla är när jag inser på kvällen att jag är klar med allt. Inga fler sysslor mer än att få barnen i säng och så småningom mig själv. Just nu ligger jag i sängen, nyduschad och fin, och lyssnar på Bringing it all back home och gottar mig åt att jag inte behöver göra något mer idag än att hasa upp och borsta tänderna. Här är mitt dygn baklänges, allt jag är nöjd med att vara klar med:

Årets första solnedgång bakom grannens silo – så magnifik, vilket skådespel! Detta skedde precis när jag och Jonathan höll på att montera en ny komposttunna. Efter det har jag hjälpt Ines att tömma och städa hela hennes rum, för hon ska byta med Jonas. Sen gick jag och Jonathan till fåren och lammen och fyllde på hö, och drog bort en stor hög med hö plus en säck limpor från Ica till grisarna. Bobo fick en skön springrunda under tiden eftersom hon rymde i skogen.

Tidigare idag har jag varit hos grannen och mockat hos korna och dragit fram en ny höbal till dem.

På förmiddagen var vi ute och eldade allihopa. Vi försökte göra en nyårsbrasa igår kväll men fick inte fart på den, men idag gick det bättre. Vi grillade maschmallows och det kändes som vår. Jag la mig ner på marken och tänkte på hur skönt det var att man kan vara i naturen igen efter den här hösten som bara varit lerig och regnig och mörk.

Vi vaknade tidigt för att vara nyårsdagen – vid nio – eftersom gårdagen var väldigt lugn. Vi är inte partypeople direkt om man säger så. Min mamma var här och vi åt shishkebab gjord på vårt lamm och en glassefterrätt som Sixten snott ihop. Sen spelade vi twister och inväntade tolvslaget. Jag och mamma delade på en halv flaska vin, och sen kändes det dumt att öppna en flaska bubbel eftersom vi ändå skulle gå och lägga oss, så vi skålade i pommac. Men det är också mysigt!

Det är fint att Jonathan anstränger sig och klär sig fin fastän vi bara ska vara hemma. Han är verkligen en man som vet att sätta guldkant på tillvaron.

Nu börjar 20-talet och det är hisnande och obegripligt tycker jag. Jag tror att världen kommer fortsätta gå åt helvete, men inte för oss här på Lilla Ekens gård. I år ska jag börja mjölka när den första kalven kommer i maj, och det känns som en stor grej och en milstolpe i självhushållningen. Sen ska jag också dra igång en gårdsbutik framåt sommaren, och det ska bli så kul! Jag har alltid älskat att leka affär. Men mer om det senare, nu ska jag nog titta på Marriage story på Netflix.

Gott nytt år på er vänner!

I ide

Mellandagarna är verkligen några dagar emellan hets och hets, vi pausar allt och inte mycket händer. Lite som att gå i ide. Det är så skönt! Vi träffar släkt på annandagen men i övrigt bokar vi in så lite som möjligt. I år har vi inte ens börjat med veden eftersom Jonathan har ont i handleden. Inte mig emot! Vi äter rester av julmat och godis och jag tillbringar mycket tid här…

… eftersom jag fryser hela tiden för att kaminen i hallen är trasig och en reservdel fastnat i posten, eller här…

… eftersom, ja, det behövs väl ingen motivering. Jag läser boken om Hilma af Klint av Anna Laestadius Larsson som jag fick i julklapp, och den är inte så bra. Men innan dess läste jag Vi for upp med mor av Karin Smirnoff som jag också fick i julklapp, och den var fantastiskt bra!

Nu känner jag ändå att det kan vara dags att kliva ur mjukisbyxorna snart – och det passar ju fint, för imorgon är det nyårsafton och sen är det dags att städa ut julen. Hurra!

Hoppas ni har det lika skönt som jag.

God fortsättning

Juen har gått så smidigt hittills! Eller hur man ska uttrycka det – vi brukar ha trevliga jular utan konflikter och ståhej, men med ganska mycket kaos ändå.

Kanske är det för att barnen börjar bli stora, men jag har också känt mig mycket mindre stresad i år. Har ju också rationaliserat bort en del. Jag tror alla upplevde att ett nytt lugn lagt sig över julen! Alla var glada och nöjda.

Tomten kom förstås. Så gulligt att han tog av sig skorna, och att han hade julstrumpor!

Vi åt skinka från egen gris, köttbullar på skogens älg och gårdens gris, grönkål från trädgårdslandet.

Jag fick de finaste julklapparna jag kan tänka mig. Böcker, godis och lyxig kräm.

Och idag kom min syrra och hennes familj hit, vi gick en lång promenad i skogen och sen åt vi rester och sen åt vi godis och spelade TP.

Nu ska jag hugga in på en av julklappsböckerna och kanske sova lite innan middag. Hårt liv!

Good enough jul

Vi har just provsmakat skinkan gjord på Diana, den var ljuvligt mjäll och saftig! Efter att jag rimmat den i två veckor ungefär lät jag den ligga i vatten över natten. Sen tillagade jag den i en stekpåse på 175 graders ugnsvärme tills inntertemperaturen var 70 grader. När skinkan svalnat slängde jag ihop en griljering av två äggulor, en stor slev senap, lite honung och några nävar ströbröd. Körde några minuter på grilleffekt i ugnen.

Vi har också klätt granen, som jag var så nöjd med, men som inte alls blev lika fin när vi kapat den nerifrån för att få in den i huset. Alla de breda yviga grenarna försvann, kvar blev de magra spinkiga. MEN MEN den är tillräckligt fin!

Vi har också spelat lite spel och tittat på Mandelmanns jul.

I år har jag faktiskt taggat ner lite med julen och tänkt: good enough. Vi har inte gjort hundra sorters godis för ingen har haft lust, jag köpte några twistpåsar istället. Och så köpte jag ett paket jäst för att baka bröd, men fick ingen inspiration så det blev köpebröd till slut. Julstädningen blev det si och så med – tänkte storstäda köket men nöjde mig med kylen och skåpsluckorna, det blir ju ändå skitigt när man lagar all julmat så det är meningslöst att städa innan. Och övervåningen har jag inte städat alls, inga gäster går ju upp där utom barnen, och de bryr sig inte om det är stökigt. Och i våra barns rum är det kaos, men de ska ändå börja byta rum med varandra efter jul så vi storstädar då istället.

Vi får se om min nya, avslappnade inställning håller i sig i julaftonskaoset. Hoppas ni alla får en riktigt fin dag imorgon. God jul!