Sjunger listans lov

Jag älskar listor. Bästa sättet att skaffa sig koll/lura sig själv att man har koll är att göra en lista. Tillfredsställelsen i att bocka av är halva grejen.

IMG_7982

Javisst, jag har alltså skrivit upp dusch+frukost som en punkt på listan. På så vis får jag bocka av en grej direkt när jag sätter mig vid skivbordet!

Nu inför semestern har vi så fruktansvärt mycket att göra, fruktansvärt mycket alltså! Eftersom vi åker till Gotland imorgon och är borta en vecka, och min kusin Melinka och hennes dotter ska bo här och ta hand om gården, så måste vi ju också hinna allt det där som man vanligtvis gör den första semesterveckan – typ städar, hinner ikapp med allt som sackat efter hela våren. Vi har inte ens tagit ur innerfönstren överallt. Plus att det blev en massa krångel med fåren plus att jag har svinmycket jobb eftersom jag jobbar in hela sommaren i förväg. Osv mm etc.

Listorna är min räddning i en sån här period. Någon gång skrev jag en artikel om att inte kunna sova, och personen jag pratade med tipsade om att gå upp och skriva en lista om man låg och stressade upp sig över allt man behövde göra. Och det hjälper verkligen! Dels ger det en känsla av kontroll som sagt, och faktiskt lurar man sig själv också att man liksom redan gjort något när man skrivit listan. Fiffigt!

På min lista innan vi åker:
Packa
Klippa klorna på Bodil
Skriva en checklista till Melinka (haha, men jag vet att hon också gillar listor)
Tvätta
Vattna i trädgårdslanden
Jobba jättemycket

 

 

Söndag på Taxinge slott

Morris jobbar som kameraassistent på Hela Sverige bakar, som spelas in på Taxinge slott. Vi hälsade på igår!

IMG_7940 DSC00621Kakbuffén var helt magisk (de här är från slottscafét alltså, inte från tv-programmet).
DSC00651Sen badade barnen och Bodil.

DSC00626Och Jonathan gled runt hela dagen med världens största vagel som ser ut som en fet blåtira. Han såg helt enkelt ut som att han just vaknat på en parkbänk i slottsparken med sin farliga kamphund – och det var också vad folk trodde, det såg man på blickarna. De skulle bara veta att han helt enkelt flyttat till landet och tappat stilen (och fått en vagel).

DSC00615 Och Sixtens lycka var gjord helt och fullt när han blev överfallen av en liten hundvalp.

DSC00619Sen blev Ines biten av en gris, och på vägen hem bröt alla ihop – vilket avhjälptes med McDonalds och godis. Och när vi kom hem var det så skönt att gå ner i trädgårdslandet och gallra rödbetorna. Galet vad allt har satt fart nu när det äntligen har regnat!

 

Älskar Blocket

Idag regnar det äntligen och jag passar på att götta mig i mys med tända ljus och brasa i vedspisen. Det känns ju väldigt exotiskt i juni! Och så skönt att det regnar på alla odlingar.

DSC00607 DSC00609Men det jag egentligen tänkte skriva var hur mycket jag älskar Blocket! Kollar Blocket varje dag, mycket är ju skit, folk som försöker sälja fula saker till överpriser, men då och då hittar man riktiga guldkorn. Här ute är det bäst fyndchans under sommaren, när sommargästerna kommer ut och säljer av grejer från stugorna. Härom dan åkte vi till Väddö och köpte ett helt underbart toalettbord från 40-talet (som jag visar sen när jag fixat iordning) av ett äldre par från Hammarbyhöjden. Älskar att kliva in i folks liv sådär – de bodde helt magiskt vackert precis på klipporna med panoramavy över Ålands hav, och hade just tänt grillen på baksidan när vi kom. Vi snicksnackade lite, jag fick veta att kvinnans mamma hade köpt toalettbordet i Eskilstuna. Och så slog vi till på den här ljuvliga skänken eller vad man ska kalla den – den är en del av hennes föräldrars matsalsmöbel som de köpte när de gifte sig 1938.

DSC00602

Älskar färgen och motivet på framsidan. Just nu står den i hallen, vi får se om den kan stå kvar eller om det bli ivägen för vinterkläderna så småningom. Också väldigt nöjd med höganäskruset som jag köpte på loppis för en femtiolapp, och lupinerna som jag ryckte ur ett dike.

Nu ska jag och Bodil gå ut och gosa med våra två tama för som vi köpte igår – berättar mer om det senare!

 

Lösningen på fårproblemen: fler får!

IMG_7818

Annika smörjer kråset i kvällssolen…

Vi försökte ta hem fåren härom dagen. Vår plan var att liksom fösa in dem i en fålla som vi byggt av grindar. Det började ganska bra, de gick efter mig en lång bit när jag lockade med hinken, och Jonathan och Ines och grannen Kristina gick bakom. Men så fick de panik och kände sig trängda, och tre får hoppade rakt igenom elstängslet och galloperade iväg över nejden!

Men som tur var hoppade de tillbaka en i sänder när det lugnade ner sig och de hörde sina vänner bräka. Men det går alltså absolut inte att locka dem med hink, det går inte att fösa/valla dem framför sig, och det går inte att få dem att självmant gå in i fållan.

IMG_7825

… och Lilla My…

Vi kände oss bra modstulna där ett tag, och nästan lite lurade. Personen som vi köpte fåren av sa ju att de inte var tama, men det skulle de bli snart, lovade han. Alla som kan något om får har försäkrat oss om att de kommer att bli tama, bara vi umgås mycket med dem och erbjuder godsaker ur en hink. Men de här fåren är ju liksom inte lite rädda och hispiga, de är helt vilda, som om de har levt i en urskog och aldrig sett en människa förr.

Vi har suttit i timmar i den där fårhagen. En bra dag kommer tre av fem fram och äter ur hinken efter viss tvekan, och de andra står 20 meter bort och är ängsliga. Och de som kommer fram är faktiskt måttligt intresserade, inte överförtjusta direkt. Det kanske är rasen? Fast jag har läst att suffolk ska vara sociala.

IMG_7826

… och Felicia.

Hur som helst, Kristina kom på en lösning till slut. Vi köper två tama får, som hjälper de andra att haja grejen. De två tama kommer att komma springande direkt när vi kommer, och de kommer också att följa oss till den nya hagen. Om de först får gå med de rädda fåren i några dagar, så att de blir en flock, så kommer de rädda fåren också att följa med. Smart va!

Kristinas kompis har gått med på att sälja två svärdsjöfår (tror jag) till oss, som är tama som små hundar! Vi får hämta dem i veckan. Det ska bli så mysigt! Igår var vi uppe och hälsade på grannens får, och de var så söta när de kom skuttande. Verkligen en helt annan känsla än våra.

Komsi komsi för helvete


Just nu sitter jag i fårhagen och hoppas på att fåren självmant ska gå in i fällan vi byggt för dem av grindar. Ingenting tyder på att de tänker göra det – de befinner sig just nu i andra änden av hagen. 


Jonathan är hemma och hämtar fårstängsel och stolp, vi ska försöka bygga någon slags stor tratt att valla in dem i. Planen är att de ska hem imorgon egentligen, för rakning och avmaskning. Då kommer grannarna och hjälper oss, men de kan ju inte hänga runt här halva dan och vänta på att fåren ska låta sig fångas. Så det vore verkligen fint om vi kunde få fatt på dem redan nu… Hopplöst att de fortfarande inte är tama! 

En ny fårhage

Obs! Bajskänsliga kan börja läsa under bilden istället!

Våra får har alltså troligen fått någon slags parasit. De är helt enkelt jävligt lösa i magen, inga fårpluttar där inte. Bajset har fastnat i deras ull och gett dem stora bajskockor på bakdelarna, som nu är allmänt snuskiga. Så vi måste fånga in dem, raka av dem den bajsiga ullen, ge dem maskmedel och sen släppa ut dem på en annan plats, där det inte finns parasiter. Så mitt i före-semestern-kaoset fick vi börja stängsla en hage, den här:

IMG_7725 (Resumé för bajskänsliga: av onämnbara skäl måste vi byta hage till fåren.)

Eftersom förra ägarna hade hästar är delar av vår mark fortfarande stängslad. Vi flyttar bara trådarna till elstängslet så att de passar får istället – fiffigt. Men det är inte så bara ändå. Till exempel har jag stått med slägga och bankat ner stolp idag… Känner redan nu att jag kommer att få en duktig träningsvärk i ryggen imorgon.

IMG_7731

En mycket bra sak är att den här hagen ligger mycket närmare oss än den gamla hagen, så vi kommer kunna vara hos fåren mycket mer och de kommer bli tama snabbare.

Istället får grannens kor (som inte är så känsliga för parasiter) gå i den gamla hagen och fortsätta SLU-projektet om bete i poppelskogar.

IMG_7762Bodil har lekt med barnen, nosat runt och haft det mysigt, och legat och slaggat lite i gräset. Barnen har haft en orkester och trummat med elisolatorer på vår gamla traktor.

IMG_7718Imorgon måste vi lura fåren att det inte är någon fara alls att gå in mellan grindarna vi har ställt upp i hagen hos dem och käka vete ur hinken. En vacker dag – på måndag – stänger vi om dem och så är de fast.

Stick, höns!

IMG_7664

Hönssäkrat blåbärstry. Förra året nöp hönsen vartenda bär innan vi hann smaka – och vi som var så nyfikna!

Alltså hönsajävlarna äter ju upp allt i sin väg, eller så sandbadar de och ställer till det. Vi har diskuterat under våren hur vi ska göra med hönsen och odlingarna. Mitt förslag var att stängsla in tomten och låta hönsen gå där, och så flytta bärbuskarna, så skulle allt annat få vara ifred. Men Jonathans linje, att stängsla in odlingarna (och bärbuskarna, men de flyttar vi i höst eller när man nu ska flytta bärbuskar), vann till slut.

Så nu har vi (Jonathan) stängslat runt trädgårdslandet och byggt grindar och allt. Bara det att de jävlarna hittar nya sätt att ta sig in hela tiden. Kryper de inte under så flaxar de över. Den här sängen nedan är extra drabbad, här har jag sått om tre gånger på grund av att hönsen varit där och sabbat. Av någon anledning gillar de att gå och sprätta just där, så att fliset och jorden rörs ihop. Senast igår sådde jag igen, och så GLÖMDE jag att stänga grinden?!? Så när jag kom ut idag såg det ut såhär igen. Men nu får det vara. Kanske kommer det upp lite grönkål och ringblommor huller om buller, eller inget alls.

IMG_7666

Långhelgen som aldrig tog slut

Vi har haft en så himla skön och lång helg och fått massor gjort. Jonathan och Bodil har varit på hans föräldrars landställe och målat, och på något sätt får jag alltid extra sprutt när Jonathan är borta. Jag och barnen firade in långhelgen på Edblad, vår fina finkrog som ligger tio minuter hemifrån (med bil), där maten är superb och det finns en superrolig äventyrslekpark för barnen. Där ska vi hänga mycket i sommar!

IMG_7639

Sixten åt en dröm till efterrätt och förstod varför den kallades dröm.

IMG_7638

Sen åkte vi och badade – eller barnen badade och jag stod på bryggan och frös.

IMG_7526 Och så städade vi altanen från hönsbajs och sådde en massa örter. Vi har spärrat av altanen så att hönsen inte kan gå dit och bajsa och sandbada i våra krukor längre. Eller för den delen komma och tigga när vi sitter och äter.

IMG_7524

På lördagen städade jag hönshuset, klippte gräset och roddade med loppisen, som var öppen på söndagen.

IMG_7596 Tycker det är så vackert när solen lyser in mellan brädorna sådär på logen.

IMG_7603 Vi sålde flera av de här fina kannorna, bland annat de två röda kockums-kannorna längst till höger.IMG_7608 Typiskt bra loppisfynd. Jag vill gärna veta om jag är intelligent men orkar absolut inte göra något test.

IMG_7607Typiskt oitressant bild – men här är i alla fall några av loppiskundernas bilar.

IMG_7616

Sen åt vi middag hos min syrra och läste Elsa Beskow, som alla barn mellan ett och nio uppskattade.

IMG_7622

På måndagen köpte vi kebabrulle och badade igen. När vi kom hem upptäckte vi att all gurka (på friland), squash, vintersquash och alla pumpor utom en prydnadspumpa hade dött nattfrostdöden. Här är den enda överlevaren – hang in there lilla vän!

IMG_7625

Och att fåren troligen har fått någon parasit så vi måste bygga en ny hage åt dem här hemma. Innan midsommar. Livet som bonde alltså, håhjaja.

SÅ JÄVLA MYCKET ATT GÖRA NU!!!

Men på kvällen kom Morris ut och visade upp sin nya tatuering! Och det var ju kul i alla fall. Plockar ni referensen? Jag hade absolut ingen aning, men så har jag ju inte heller någon koll direkt.

IMG_7634

 

Stockholmsfredag

Idag jobbr jag i Stockholm. Tog bussen in i morse, gjorde en telefonintervju under ett träd i Lill-Jansskogen och tog tuben till mina gamla hoods i söderort. Just nu sitter jag på Lilla Bagis, hipsterfiket i Bagis, och väntar på mitt lunchsällskap. Ska hem till en tjej i närheten och göra reportage i eftermiddag.
IMG_7545Fastän jag inte ångrar ett endaste dugg att vi flyttade så känns det ändå vemodigt att åka tunnelbana genom smina gamla hemkvarter – se parken där Ines som treåring gungade högt och sjöng Åååh tjejer, torget där vi handlade och barnen cyklade runt runt, gångvägen där vi släpat matkassar och dragit barnvagnar. Men det är ren nostalgi alltså, jag längtar inte tillbaka egentligen. Älskar vårt liv som det är nu.

Här i Bagis är det trendigt på ett skönt sätt; folk är snygga och avslappnade och coola. Ett barn heter Ingegerd. Jag har sett flera kvinnor i min egen ålder som låtit det grå växa ut. Apropå det så är jag nu riktigt grå här och där – dagen till ära har jag kammat fram min gråaste sida:

IMG_7548

Känner mig fin och icke-förtryckt! Och lycklig för att solen skiner och det är långhelg.

 

Avloppsväxthusodlingen går sådär faktiskt

Det här avloppsväxthuset levererar inte som förväntat. Jonathans idé är att sanden här på marken ska suga upp (renat) näringsrikt avloppsvatten som rinner därunder i något slags system som man kan läsa mer om här, och på så sätt förse växterna med både vatten och näring. Åtminstone i teorin är det genialiskt.

Det första misstaget var att förså i sand och vattna med näring (vatten och hönsbajs tror jag det var, eller kanske hästgödsel) istället för att så i jord. Det var för att Jonathan inte ville ha jord i sanden i växthuset när han planterade ut plantorna – fast senare räknade han ut att det skulle ta tusen år eller så innan det skulle börja märkas, om man fyllde på jord i den takten. Nåväl, plantorna blev små och eländiga av det i alla fall. Sen satte vi ut dem ändå, men de tog inte fart.

IMG_7469 Det här är vår absolut största tomatplanta…

IMG_7468Och såhär ser gurkorna ut.

Men krafsar man bara lite i sanden är det fuktigt och fint två-tre centimeter ner, och om vi inte börjat bajsa sterilt bajs plötsligt så borde det också innehålla en massa näring. Men det händer inte mycket med plantorna tyvärr.

Jonathans teori just nu är att det är för torrt därinne, så för att höja luftfuktigheten har han arrangerat det här snygga systemet:

IMG_7470Hinkar med vatten som sugs upp av lakan och handdukar. Nu är det fuktigt som i en regnskog, men ni ser ju hur små plantorna är… Hoppas det händer nåt nu!

Jag är orolig att vi varken får potatis, gurka eller tomater i år.

Men! På baksidan av det här växthuset, i nästa steg så att säga, växer sparris så det knakar!

Edit: Jonathan läste det här och var inte ett dugg bekymrad, allt skulle växa på sig trodde han. Det blir nog bra.