Varmbänken – nu ännu fulare

I år har Jonathan isolerat varmbänken med ullen från fåren som klipptes för några veckor sen. Det gör årets varmbänk ännu fulare än förra årets, som jag gnällde på här. I botten ligger hö, sen kom grannen och tippade i ett par hundra liter färskt hästbajs, och sen toppade Jonathan med en massa varmvatten. Överst jord. Temperaturen steg efter ett tag, sen sjönk den,  och när den så småningom stabiliserats på runt 20 grader sådde han spenat, sallad, rädisor och morötter. Och persilja.

IMG_2986 Allt är verkligen overkligt fult i naturen just nu. Det kommer att vara fult i säkert en månad till. Men det är inte så noga, bara solen skiner!

IMG_2988

Hur som helst, det gror i alla fall fint i den fula varmbänken! Snart skördar vi sallad till maten.

IMG_2987

Byns historia

Alla andra har gått och lagt sig. Jag sitter framför brasan och äter upp resterna av barnens fredagsmys och läser boken om Söderbykarls socken, där vår by Ekebys historia beskrivs. Boken är väldigt, väldigt detaljerad – om jag vill kan jag till exempel få veta hur man anställde och avlönade organister och klockare i Söderbykarls kyrka förr. Jag hoppas på att hitta något om just vår gård, men hittills har jag inte kunnat identifiera den. Just nu bidrar jag ju i alla fall till byns historia med den här bloggen!

Idag har vi släppt ut fåren och lammen i hagen, de var så glada! Två lamm rymde bums genom stängslet, hoppas de slutar med det. Vi stängde in dem i fårhuset över natten (rädda för en närgången räv som ogenerat traskar omkring på gårdsplanen i dagsljus), satte upp värmelampan och gjorde mysigt.

Och så har vi börjat röja och rensa i stallet och magasinet för att göra plats för loppisen som snart ska öppna för säsongen. Jonathan är en saksamlare av rang – han hade säkert tio-femton kartonger med sig från Kärrtorp med ”bra att ha-saker”, som stått ouppackade i magasinet sen dess. Han var på mycket dåligt humör när han tvingades konfronteras med sakerna idag och ta ställning till deras framtid. Jag som älskar att slänga fyllde glatt säck efter säck.

Imorgon fortsätter vi röja, och jag ska försöka fota lammen i dagsljus!

 

Flasklammet Ann-Britt

IMG_2752

Ripa hade ingen mjölk vad vi kunde se – efter att hon hade lammat fick vi inte ur henne en droppe, och vi kunde inte heller se att hennes lilla bagglamm fick i sig något. Så vi började mata honom med flaska. Snart visade det sig att han ändå diade – fast vi vet ju inte hur mycket han får i sig.

Så vi erbjuder flaskan morgon och kväll för säkerhets skull – ibland drar han girigt i sig alltihop, ibland småsnuttar han bara, men jag misstänker att han mest är ute efter den mysiga gosstunden.

Och det är verkligen mysigt! Han har blivit en riktig gosegris, kommer alltid hoppande så fort vi kommer, är alltid i hasorna på en när man går runt i stallet, och efter att han har ätit ligger han kvar i famnen och njuuuter av goset – håller upp hakan så att man ska kunna klia ordentligt på halsen. Och så är han helt mjuk och luddig och len. Han är helt klart favoriten, Ann-Britt.

PS. Sorry för alla usla gryniga lammbilder – i helgen släpper vi ut dem i solen, då blir det bättre!

Livet, lyckan, våren, såna saker

Varning för livsskryt! Det här inlägget innehåller två ”njuta” och tre ”perfekt”!

IMG_2868Jag vet att jag har skrivit det här förut, men det är så knäppt att det här liksom är mitt liv nu! I morse när barnen och Jonathan stack gick jag ner till fåren och gav dem mat och vatten och kollade till lammen, gick till hönsen och tog in lite ägg, släppte ut Bobo på en morgonkiss och stod och njöt en stund av vårmorgonen. Ja jag vet att det är fult, men ni vet ju hur ljuvligt det är ändå! Solen, fåglarna, luften, ja. Ni vet. Våren!

Sen städade jag lite, och det var kanske inte så kul, men ändå skönt efter förra veckans lamningskaos då även hela vårt hem blev kaos. Jag är en simpel människa men jag njuter verkligen när det är nystädat!

Sen käkade jag lunch och tog en sväng med Bodil, som var på strålande humör och sprang som en galning i det prassliga fjolårsgräset. Jag masade mig upp tilll vår grillplats där jag brukar ligga och slappa. Bodil jagade fjärilar (!) och jag såg årets första blåsippor (väl?).

IMG_2875

Sen tände jag en liten brasa i vår nya kamin i hallen (ska visa den sen när allt är klart). Det var mysigt att sitta där och äta äppelpaj och glo!
IMG_2877Okej, sen jobbade jag faktiskt en stund. Gjorde en telefonintervju med en av medförfattarna till den här helt fantastiskt fina boken:

DSC01727

Nu kommer barnen gående från skoltaxin (två prickar på vägen), så jag ska sluta jobba och gå ner och laga pasta. Alltså vilken perfekt dag! Vilket perfekt liv! Allt är perfekt!

DSC01734

Tvillingar och ett glädjerus

Alltså snart är det slut på lamningen och då kommer jag att skriva om andra saker igen. Men just nu är vi verkligen i en bebisbubbla. Vi börjar med en film på Håkan som ett dygn gammal springer i triumf, lycklig över att äntligen kunna sträcka ut efter att ha legat ihopvikt i magen:

Allt kretsar kring fåren, lamningarna och lammen just nu. Det är slitigt, verkligen dygnet runt-jobb, men himla kul! Trodde inte jag skule tycka det var så kul, men det är verkligen häftigt att se en förlossning!

Felicia födde igår när vi alla var på plats – vi stod tysta som möss utanför boxen och kikade in. Hon var så duktig! Födde tvillingar helt själv och tog så fint hand om båda. Jag gick bara in en gång, för att kolla statusen på tvåan som inte rörde sig och låg med nacken i en konstig vinkel. Men det var lugnt, jag tog bort lite fosterhinnor och la lammet hos mamma som genast började slicka.

En pojke och en flicka blev det – vårt första tacklamm!

Tjejen var pigg och alert men killen lite slö tyckte vi. Han kom inte igång med att dia och hade knappt någon sugreflex. Vi kämpade med att hålla Felicia och trycka honom mot juvret och pressa in spenen i hans mun, men fick det inte att funka. Till slut lyckades Jonathan mjölka ur lite som vi kunde ge honom i flaska – lättnaden när han käkade alltså!

IMG_2815

När han druckit ordentigt la vi honom under värmelampan hos syrran och kunde äntligen gå och lägga oss utan oro. I morse när jag kom ner verkade han lika pigg som sin syster.

Nu tycker jag mest om honom för att vi kämpade så med honom.

Babylyckan

Igår hade Ripa så ont hela dagen, jag ver verkligen orolig för henne. Det hände ingenting, hon hade inga riktiga värkar, bara låg på olika ställen och hade ont och var medtagen. Jag blev mer och mer säker på att något var fel, började ringa grannar och veterinärer. Det är så svårt när man inte har någon erfarenhet eller någon riktig magkänsla att luta sig emot! Alla säger olika och till slut får man bara välja en att lyssna på.

Jag tror att anledningen till att jag var så skärrad var att Sirpas andra lamm dog dagen innan – alla har sagt till mig att den troligen dog i magen och att jag inte kunde göra något, men såklart funderar jag på om den hade klarat sig om jag hade försökt plocka ut den tidigare. Därför kändes det fel att bara avvakta när Ripa var så dålig.

Men det gjorde vi – och vid sju började hon äntligen krysta! En ensam klöve åkte ut och in en lång stund, och till slut gick jag in och kände i alla fall om allt stod rätt till. Jag kände ett litet huvud (och tänderna – letade efter dem för att vara säker på att det verkligen var ett huvud), fick fram båda klövarna och nosen och så fick hon krysta lite till. Men det hände ingenting, lammet var jättestort, så till slut fick jag hjälpa till och dra!

Ut kom det sötaste jävla lamm jag sett i mitt liv – såklart en bagge till – han frustade och skakade på sig och började omedelbart kravla omkring och bräka, innan han var ur fosterhinnorna ens.

Lättnaden och glädjen över hans lyckade entré var enorm!

Ripa har nästan ingen mjölk, så lille vännen har fått råmjölk som vi mjölkade från Annika tidigare, och idag har jag gett honom lite tillägg i flaska.

Så här är våra tre underverk hittils; överst Annikas lilla Håkan, sedan Ripas lille som kom igår kväll, och nederst Trunks (Sixten valde det märkliga namnet, det är en karaktär i Dragon ball som han tyckte lammet liknade).

DSC01723 DSC01718 DSC01693

Idag pausar vi lammandet – tror (hoppas) att Lilla My och Felicia väntar några dagar – och jag är i huset och kommer ikapp med tvätt och städ och jobb som försummats de senaste dagarna.

Livet va! Mirakel osv.

Två bagglamm på kvinnodagen!

Jösses vilken dag! I morse när jag gick ner till fåren märkte jag att Sirpas förlossning satt igång! Enligt våra beräkningar skulle det vara elva dagar kvar. Men hon gick oroligt runt och krafsade och det var liksom inget snack. Jag ringde grannen som obekymrat sa att jag skulle gå dit en gång i halvtimmen och kolla läget. Så jag gick ut och skottade snö, och tog med mig Sixten (som är hemma och är sjuk) tillbaka en stund senare. Då låg Sirpa på sidan och vrålade i krystvärkar! Lyckligtvis kom lammet rätt, jag såg ett par klövar och en liten nos sticka fram. Det tog tid och var jobbigt, så jag drog lite och hjälpte till och det kändes proffsigt.

DSC01663 Ut kom den här svartlurvige lille herren med en vit kalufs! Så söt och fin. Jag oroade mig för att han var blöt, för kall och inte reste sig tillräckligt snabbt eller började dia tillräckligt snabbt, men jag höll mig i bakgrunden och Sirpa var så duktig på att pyssla om honom och allt gick fint.

Lite senare födde Sirpa en till liten en, som var död när hen kom ut. Och medan jag var fullt upptagen av att forsla bort dödingen och försöka förstå om det var efterbörden som kom nu och såna saker, så började Annika bröla i boxen bredvid! Så Sirpa fick klara sig bäst hon kunde med sin efterbörd, och jag hastade över till Annika, som just höll på att föda fram en så otroligt söt liten pojke – kolla bara:

DSC01680 IMG_2669

Sorry för dåliga bilder, jag var inte superfokuserad. Annika, som är förstföderska, blev oerhört förvånad när hon såg det slemmiga byltet som kommit ur henne. Först vågade hon inte gå fram till honom ens, sen började hon ömsom slicka honom moderligt, ömsom stånga honom aggressivt. Helt crazy, jag fick hålla fast henne så att hon kunde slicka men inte stånga. Sen ville hon absolut inte låta honom dia, och han fattade absolut inte hur han skulle göra heller. Medan jag stod och höll fast Annika vinglade han runt och snuttade på mina kläder, på Annikas framben, ja lite här och där. Jag fick hålla fram honom och peta in spenen i hans mun. Men nu verkar det funka fint!

Jag har inte lämnat stallet på hela dagen, först när Jonathan kom hem strax före fyra kunde jag gå och kissa och ta en macka. Sen har vi pysslat och fixat hela kvällen, nu pausar vi lite och innan vi går och lägger oss ska vi gå ut igen och kolla läget, och mjölka ur Annika lite och ge till Sirpas lamm, för Annika har massor av mjölk men Sirpa har inte så mycket. Och så ställer vi klockan på tre och går ner och gör om proceduren i natt.

Tre tackor till ska lamma! Ripa har säkert två lamm eller fler, men Lilla My och Felicia har förhoppningsvis bara ett var. Och det vore verkligen artigt av dem att föda en i sänder. En lamning per dygn tycker jag låter rimligt, tack på förhand!

Jo det är visst det härligt på vintern också faktiskt

IMG_2608

I morse: vaknade klockan sex. Noterade snöstorm. Låg kvar länge och lyssnade på hur det knäppte och susade i huset. Gick upp och gjorde eld i vedspisen.

En sak som många (Stockholmare) säger till oss, nästan lite skadeglatt eller liksom för att få oss att erkänna att det också är hemskt att bo på landet – är det här:

”Men på vintern kan det inte vara kul.”

Tesen är att när det är mörkt och kallt och vidrigt, så är det extra vidrigt på landet. Och den första tiden funderade jag också över det – vi flyttade hit mitt i en värmebölja och man var ju tusen gånger hellre här än i stan då, men jag funderade lite på november och bävade. Undrade om vi skulle stå ut.

Och ja, stora delar av senhösten/vintern/förvåren är ju vidrig, det är mörkt, kallt, geggigt, isigt, blåsigt osv – ja ni vet. Men grejen är att det inte alls är värre här än i stan! Tvätom!

Vinter i stan innebär kala gator, grusiga trottoarer och fyra nyanser av grått. Det finns få saker jag hatar mer än att gå på det där gruset som ligger överallt i stan på vintern. Ingenting får mig att känna mig så grå och fnasig och statiskt elektrisk och eksemig och frusen ända in i märgen.

Vi har mer snö här. När ni vadar över Hornsgatan i brun snömodd åker vi skidor på gnistrande skare.

Vi har mer mys här. När ni sitter i ett sterilt kontorslandskap med elvärme och luftfuktare tänder jag ljus i fönstret och gör upp eld i vedspisen.

Det enda som stör mig mer här än i stan är att det blir lerigare, och att leran kommer in i huset på ett annat sätt när man inte först passerar ett trapphus.

Men nej, ingen årstid har fått mig att ångra att vi flyttade hit!

Innan naturen tar över

IMG_7371

Idag är det vidrigt väder ute – grått och väldigt geggigt. Ingen blir glad.

Men det är inte så jättejättelång tid kvar tills vi sitter och lapar sol i trädgårdslandet på det här sättet! Älskar början av odlingssäsongen när man fotfarande inbillar sig att man har kontroll. Små plantor i räta rader, ogräset plockas minutiöst, gångarna i trädgårdslandet är oklanderligt raka.

Alla vet vad som händer sen. Ogräset invaderar. Grönkålen spränger sitt insektsnättält. Squashplantorna och jordgubbarnas revor kräver sitt lebensraum. Naturen tar över.

Morgon hos fåren

Varje morgon när de andra har stuckit tar jag en sväng till djuren och fyller på mat och vatten och kollar läget. Jag fastnar ofta hos fåren. Det är så mysigt att sitta och titta på dem när de äter.

Just nu står de i olika boxar i stallet inför lamningen, och Affe är satt bakom galler för han bökade så mycket med tackorna. Oftast hamnar jag hos Sirpa och Ripa som inte tackar nej till lite gos – tvärtom, de tigger aktvt gos! När de har ätit färdigt kommer de fram och lägger huvudet mot mitt ansikte och vill bli klappade och kliade.

Ja, sån är jag nuförtiden. Jag pratar med fåren också, med en jättekonstig röst.