Vill ni komma hem till mig?

Jag har funderat på olika grejer man kan hitta på här på vår gård – som faktiskt har ett namn, Tomttäppan! Nu har jag kommit på en så himla rolig grej, tycker jag i alla fall!

Jag tänker att ni kommer hem till mig så kan vi ha olika temadagar (eller säg ett bättre ord som inte låter som någonting från mellanstadiet?) knutna till gården och årstiden. Till exempel: vi ska snart klippa fåren, kan vi hitta på något kul med ull? En workshop där vi kardar/färgar/spinner eller så? Eller till jul – vi kan stöpa ljus, göra korv av lamm eller vildsvin! Jag bjuder in en expert som lär oss, och så gör vi en heldag av det. Fikar och går på guidad visning på gården och äter god mat och alla får ta med sig något fint och något gott hem sen.

Är det kul? Vill du komma till Tomttäppan? Vad vill du göra? Eller är du bra på något du vill lära ut?

Hur man gör av med en hel squash

Som vanligt har vi ett berg med squash som vi inte vet vad vi ska göra med. Vi försöker varje år att inte odla så mycket – men man förgror ju inte bara en planta, utan kanske tre-fyra stycken för säkerhets skull. Så klarar sig tre ändå, och då sätter man ju ut allihop ifall någon skulle dö. Jaha, så klarar sig allihop, och alla plantor levererar mängder av squash. Som egentligen bara jag vill äta. Jag gillar squash i grytor och wok, i sallader eller bara fräst i lite olja och vitlök som en sidorätt. Men jag kan inte rimligtvis göra av med de mängder vi har.

Jag har gjort inlagd och mjölksyrad squash, och ärligt talat var inget av det någon hit. Jag har bakat falsk ostkaka, den gav vi till hönsen. Men idag har jag bakat squashbröd, och det blev riktigt bra! Tyvärr gick det bara åt en halv squash. Andra halvan la jag i en linsgryta tillsammans med grönkål och morötter. Titta vad gott!Alla bilderna blev jättedåliga eftersom jag inte orkade resa mig från stolen och rigga om lite, men de blev ändå gulliga eftersom vår familj är så gullig!

Mer tid?

När vi flyttade ut på landet hade vi tydliga downshiftingambitioner – jobba mindre, ha mer tid för familjen och Det Riktiga Livet. Jag hade en vision om att vi skulle hinna umgås mer, prata mer, åka och bada och gå i skogen tillsammans.

Och visst arberar vi mindre, Jonathan jobbar 80 procent och jag jobbar kanske halvtid om man slår ut det över tid (vissa perioder jobbar jag dygnet runt, långa perioder har jag istället alldeles för lite jobb). Men vi har definitivt inte mer tid! Tvärtom funderar jag ofta på vad vi gjorde med all vår tid när vi bodde i stan i en behändig liten lägenhet och inte hade ansvar för något annat än oss själva. När man hade handlat, lagat mat och badat barnen – vad gjorde vi då?

Det livet vi har skaffat oss innebär ju ett slit i stort sett varje dag. Det är så mycket som aldrig syns, men som måste göras för att allt ska flyta. Ta till exempel fåren – den dagliga tillsynen, det som syns, är ju inte särskilt betungande – under sommarhalvåret innebär det att titta till dem och ge dem vatten, under vintern även hö. Men det är massor av kringarbete – stängsla nya hagar eller laga befintliga, hitta någon som kan slå våra marker och vända, bala och köra in höet, alternativt någon som vi kan köpa hö av, bygga en vagn för att frakta höbalar, en rundbalshäck att servera höet i. Planera lamning och utfodring och avskiljning och klippning och klövverkning, träckprov och avmaskning, slakt, återtag av kött och skinn.

Huset behöver också en massa underhåll. Förutom att det förstås tar mer tid att städa ett gammalt jättehus än en behändig funkislägenhet, så finns det alltid saker som behöver åtgärdas. För att inte tala om alla uthusen, som behöver målas om och få nya tak för att inte rasa.

Så jag vet inte riktigt om det stämmer som Ines säger – att vissa familjer har mycket pengar att resa för, men vi har tid att åka och bada med våra barn. När vi väl åker och badar är det alltid något annat vi borde göra istället. Men jag tänker fortfarande att det måste komma en dag när vi är klara med renoveringarna och har utarbetat fiffiga lösningar för att effektivisera allt arbete på gården. Kanske lagom till att barnen blir vuxna…

PS. Obs, mycket av slitet är ju roligt också! Det är mysigt att jobba tillsammans med Jonathan på vårt gemensamma livsprojekt. Det är bara det att det nästan alltdi är lite för mycket. Jag önskar mig bara bättre balans tack!

Dagen

I dag ska jag frysa in äpplen och baka jitterbuggare och gå och rösta för solidaritet med människor och miljö.

Vad som än händer sen så kommer vi att fortsätta odla och äta närproducerat och försöka uppfostra våra barn till omtänksamma och empatiska människor, och ta hand om varandra och allt vi kan ta hand om.

Alla måste vara snälla, bara. 

En oavsiktlig köksträdgård

I somras flyttade jag några syrener som stod där vedboden skulle byggas, och passade på att hälla ut all kompostjord när jag planterade. Nu ser det ut såhär!

Här växer squash och potatis! Det har alltså kommit squashkärnor och “sättpotatis” med kompostjorden! Så knäppt.  Och squashen växer enormt, den har klättrat upp i syrenbuskarna och sträcker sig ut över staketet. 

Helkoko. Tog bort blommorna, för vi mäktar inte mer squash. Jag friterade dem, det blev inte så superfestligt, kanske för att jag inte direkt är fena på att fritera, det var bara andra gången jag gjorde det. 

Hejdå baggarna

Härom dagen åkte bagglammen till slakt – det var i tidigste laget med tanke på deras storlek, men i år fick man ta de slakttider som fanns, eftersom så många ville slakta efter den snustorra sommaren som inte gett tillräckligt med hö för vintern. Här står vännerna och mumsar i väntan på slaktbilen!

Baggarna är irriterande nog de som blir mest tama och tillgivna – man får ju inte fästa sig för mycket vid dem eftersom man ska äta upp dem sen. Men jag tycker det går bra ändå – och det är väldigt skönt att äta kött från djur som man vet har haft det bra och växt upp på det mest miljövänliga sättet. Slakta själv däremot skulle kännas jobbigt – nacka en tupp kan jag väl göra men det här är ju något annat. Hyckleri enligt vissa – men i så fall är det ju mer hyckleri att köpa kött i charken på Ica.

Nu väntar vi i alla fall på lammlådorna, och så småningom skinnen! I år får vi flera fina gotlandsskinn som vi tänkte försöka sälja.

Nu går vi in i nästa fas i fåråret – efter slakt väntar klippning av tackor och tacklamm. Baggen kommer i november hoppas vi, och då får tacklammen som inte ska betäckas än gå i trädgården. När betessäsongen definitivt är över får fåren flytta till vinterhagen. Under senvintern blir det klippning igen, och till våren kommer lammen!

Älskar cyklerna i livet på gården, gillar kontinuiteten, ombytligheten och (den relativa) förutsägbarheten.

Skördehetsen

Just nu pågår den mest intensiva perioden under odlingsåret för mig. För Jonathan är det den tidiga våren med alla försådder, och efter utplanteringen är det mitt jobb att ogräsrensa och vattna i trädgårdslanden, medan han sköter växthuset. Och nu alltså skörden, som också faller på min lott. Det är kul och härligt, men jag blir alltid överrumplad av mängderna som måste tas om hand, och bråttom är det så det inte förgås. Både störbrytbönona och squashen har växt ifrån mig, vinbären till saft togs i allra sista stund, de tidiga äpplena ruttnade nästan på trädet och skördades när de redan blivit lite mjuka och nästan skrynkliga (får frysa in och ha till bak). I går gjorde jag marmelad på plommon från mammas trädgård. Använde det här receptet – marmeladen blev lite väl skarp av så mycket vinäger, skulle ha tagit hälften – men annars blev den god! Och väldigt snygg. 

Hejhej, jag i burken!

Lilla Mys öde

Lilla My var vårt hispigaste får. Hon blev rättså tam med tiden – eller så tam att hon inte la benen på ryggen när hon såg en i alla fall. Men i alla situationer när fåren behövde hanteras (klippning, itutning av avmaskningsmedel) var hon ett nervvrak, hon störtade hit och dit och försökte komma undan, och skapade stor oro bland de andra i flocken – de är ju flockdjur, springer en så springer alla för säkerhets skull. Så till slut orkade vi inte med henne, och hon hamnade här:

I den här ljuvliga måltiden där allt (utom hummusen) kommer från gården; kött, betor, potatis, grönkål, zucchini, örter… mmm…

Fårköttet var milt i smaken – trodde att det skulle smaka mer än lammkött, men det var snarare mer neutralt. De som käkat tacka säger att det är mört och saftigt, mycket bättre än lamm. Men vi gjorde färs av hela Lilla My ändå eftersom det är det vi använder mest. Nu har vi 14 kilo i frysen! Sån lycka.

Äntligen ensam

Igår var barnens första skoldag, och idag är första dagen då jag är helt ensam hemma. Älskar det och har verkligen saknat det under semestern! Barnen har ju varit lediga i tio veckor, och ja, det är ganska mycket faktiskt. Ser fram emot att slippa säga…

kan du gå upp nu

kan du borsta tänderna och håret och klä på dig

kan du plocka upp kläderna du släppte på golvet

borsta tänderna har jag sagt

kan du stänga av tv:n en stund och komma ut

kan ni komma och äta lunch nu – nej nu, inte om en kvart när du kan pausa tv-spelet

kan ni plocka upp de blöta badkläderna från golvet

… hundra gånger om dagen! Som vanligt firar jag med att storstäda hela huset (se bild på skiten jag föser framför mig från rum till rum), imorgon åker jag till Ikea (woho), i helgen har vi loppisen öppen, och i nästa vecka blir det jobb! Älskar vardag så himla mycket.

 

Årets lilla honungsskörd

Det har inte gått så bra för våra bin. Nästan alla dog i vintras – vissa svalt ihjäl, vissa kanske frös ihjäl, och myror tog sig in i vissa samhällen och käkade upp binas mat. Men ett samhälle överlevde i alla fall! Det har stått hemma hos Jonathans bikompis, och han ringde och sa att han skördat lite honng till oss. Vi trodde inte vi skulle få något alls, så vi blev glada såklart! Förra året fick vi 60 kilo tror jag, i år blev det kanske åtta. Men ändå! Det blir ingen försäljning i år, men i alla fall tillräckligt till oss själva! Honungen är mycket mörkare i år än förra året. Jag kan inte riktigt avgöra någon smakskillnad – men såklart är den helt ljuvligt god!