Loppis i Ekeby

DSC00094Jag och min vän Karin har samlat skatter ända sen i höstas, och snart är det dags för oss att slå upp portarna till vår LOPPIS!

På vår loge här i Ekeby kommer vi att sälja massor av fina grejer – porslin, glas, tyger, kläder, tavlor och prydnadsgrejer, en hel del möbler, men också barnkläder och leksaker, vanligt husgeråd, grejer man brukar hitta på en loppis helt enkelt.

Och ägg! Och ostronskivling! Och fika! Och kanske något mer som vi inte har kommit på än.

Pemiärdagen blir lördagen den den 7 maj, save the date för en utflykt till Roslagens famn!

 

Boktips

IMG_4496 Av alla snygga och inspirerande självhushållningsböcker jag har köpt på mig sen vi flyttade hit så smäller ändå denna högst! Ska du bara köpa en, köp den! Jag köpte den till Jonathan i julklapp för att jag själv ville ha den, och nu har han äntligen släppt den så att jag kan börja läsa.IMG_4497Jättefina bilder, otroligt mycket konkreta tips, snyggt förpackat och skojigt skrivet.IMG_4499Jag vill göra allt i boken, till och med slakta får. Slaktaren ser så glad ut.IMG_4500PS. Författaren Maria Österåker har också en blogg.

Om 1990-talet och det faktum att jag är hopplöst ute

När vi köpte två skänkar på Blocket nyligen så låg det så himla fint hyllpapper i den ena – titta bara:

IMG_1463

Men i den andra var hyllpappret helt gräsligt, kolla:

IMG_1475

Det blommiga kanske är från 50-talet sådär, eller äldre? Och det andra är ju 90-tal, utan tvekan. Och jag försöker föreställa mig det som är omöjligt att föreställa sig – att när mina barn blir vuxna tycker de kanske att det där 90-talspappret är superfint… Och på 70-talet eller så, då tyckte man väl att 50-talspappret var jättemossigt och tantigt.

Kanske klarar man inte av det som är från ens egen ungdom, bara? Jag har med fasa noterat att magtröjor, indianmönster, orange, vinrött och smutsgult är tillbaka i modet – 90-talet helt enkelt. Det fulaste klädmodet. Men jag minns också hur min mamma la upp ett gapflabb när jag kom hem i ett par utsvängda byxor i början på 90-talet – något som hon associerade med sin egen tonårstid och tyckte var skrattretande fult.

Nåja. Var och en blir salig på sitt sätt.

PS. Grottmålningar var ju verkligen en grej på 90-talet – jag gjorde till och med en liten grottmålningstatuering. Som jag nu tatuerat över med en 50-talsdoftande sjömanstatuering med hjärtan, svalor och banderoller. Kanske är den hopplöst ute om 20 år, men då är jag så gammal så att jag tycker att 2010-talets tatueringsmode fortfarande är helrätt.

Blocketfyndat

IMG_1497Äntligen har vi hittat en bra skänk till barnens rum – vi tänkte att det är bättre att ha deras kläder i ett skåp än i lådor, så kan de plocka fram själva.

Den här snygga pjäsen, och en till i björk, minst lika fin, köpte vi på Blocket för 400 kronor styck! Sicket kap va!

Jag möblerade om i barnens rum, så skänken står där skrivbordet stod förut. Det blev verkligen bra, även om Ines har varit förbannad halva dan och anklagat oss för att ha förstört hennes hem. Hon gillar inte förändrignar.

Jag passade på att rensa och röja i barnens rum, hur kan det samlas så mycket skit där? Jag tycker inte vi köper så mycket skräp – de får aldrig happy meal på donken, och vi köper nästan aldrig grejer till dem annat än till födelsedag och jul. Ändå rensar jag ut en kartong, minst, varje gång jag rensar upp därinne.

 

Äntligen en världskarta

IMG_9468

Det är ju ingen gammal skolplansch direkt, men jag är ändå så förtjust i den här jättekartan från Ikea. Har sneglat på den i flera år men alltid känt att tusen spänn är lite mycket. Men nu hittade jag den på Blocket i Norrtan för 300 (måste sluta säga Norrtan, det är tydligen bara stockholmare som gör det, och man vill ju smälta in), vilken lycka!

Och barnen började direkt leta efter platser de känner till, och som vanligt fascineras över att Island är grönt och Grönland är vitt.

Och hur går det med badrummet då?

Jo tack, det går framåt. Hantverkarna är klara, Jonathan har kaklat och lagt klinkers. Vi har rätt mycket fix kvar, till exempel badrumsdörren som jag ska spackla klart, slipa och måla med linoljefärg, och så ska vi sätta upp krokar, lampa, spegel, skåp, toarullehållare, lister, en bänkskiva…

IMG_9442Guldkranarna som vi köpte på Blocket tillsammans med det skitsnygga handfatet och en toa som vi ska sätta in på övervåningen var i blingigaste laget faktiskt, och dessutom läcker handfatsblandaren. Så de ska bytas ut, de nya är en kompromiss som vi båda tycker är okej, men ingen är helvild över direkt.

Men det bästa av allt! Vi köpte ett gjutjärnsbadkar på Blocket för 500 spänn!!! Det är rättså slitet men hyfsat helt inuti – och något kan ju få ha lite patina i vårt nya blänkande badrum. Nu är frågan om Jonathan låter mig sätta in det innan vi har fixat nytt avlopp…

IMG_9436Vi hämtade karet på Tegnérgatan, tjejen som sålde det såg helt oförstående ut inför vår entusiasm över denna svintunga pjäs. Nu står det i ladan, jag var just nere och hoppade i – jag kommer knappt ha näsan över vattenytan när jag sitter i det! Kommer bli underbart i höst och vinter.

 

 

Nu släpper vi det här med veden

Åtminstone ett tag. Idag kom en timmerbil och lämnade 25 kubik timmer som vi ska kapa och klyva – så nu borde vi verkligen ha tillräckligt för nästa vinter. Så skönt att slippa det där (ja, efter att vi har tagit reda på allt detta alltså…). Det här frigör så mycket tid, på en arbetsdag i skogen tar vi kanske ner tre såna där träd. Nu kan vi koncentrera oss på hönshuset, vardagsrummet, badrummet, ladutaket, trädgårdslanden, syrenhäcken… Som vi har tänkt fixa i vår.

 

Loppis – besvikelse och lycka

Vi såg en annons i Norrtälje tidning: ”Äntligen dags för den årliga jätteloppisen i Älmsta!” eller något sånt. Gott om parkeringsplats, fika serveras. Såna loppisar burkar vara guldlägen för att köpa barnkläder, vardagsföremål och saker som vi tycker är fina men tanter tycker är skräp. Höga förväntningar alltså.

Men vilken besvikelse – i lokalen fanns tre bord med cd-skivor, kassettband, mcdonaldsleksaker och alldeles för dyra tavlor med gråtande barn. Jag blev irriterad och gick och fikade med barnen, men Jonathan tog en titt och hittade ändå ett tält, två sovsäckar, två lampor till rimliga priser, och bäst av allt: den här fina emaljvasen för 30 spänn!

IMG_8206På vägen hem svängde vi förbi en annan loppis där Jonathan köpte besynnerliga saker som en stor tunna, två väggventiler och några snörstumpar för en spottstyver, och jag dealade till mig dessa båda underbara piedestaler för 200 kronor totalt:

IMG_8212

Besvikelse —> lycka! Bara sådär.

 

Blocketfynd


IMG_8104Det är svårare att Blocketfynda här än i Stockholm. Utbudet är mindre och avstånden större. Men vi har gjort några riktiga kap! Bästa säljarna är de som rensar ut sommarstugan. Vi köpte barnens vackra mässingssängar för 400 kr styck av ett par som köpt ett hus och ville ”byta stil” på inredningen – de ställde helt sonika ut de gamla möblerna på backen och fyllde hemmet med New England-prylar, suck.

Nåväl, härom dan fyndade jag den här ljuvliga fåtöljen för en femhundring! Har länge letat efter något att ha framför brasan.

IMG_8107

En annan sak jag är väldigt glad för är den skitsnygga stickpåsen jag har fått av svärmor. Älskar den! Älskar inte vårt vardagsrumsgolv däremot. Det måste slipas. I helgen blir det kalas, sen sätter vi igång.

 

Jag älskar att vara en medelsvensson

Jag skäms inte ens över det. Jag älskar att storhandla. Jag älskar att åka finlandsfärja och gå på Gröna lund med barnen. Jag älskar att ha fredagsmys. Jag älskar att åka till Ikea. Jag älskar att köra Volvo v70. Jag älskar att ingå i en familj.

Villa-volvo-vovve, fnös jag föraktfullt när jag var tonåring, fast jag älskade det redan då, i smyg.

Naturligtvis kan denna normvurm härledas till min barndom. Den var på många sätt fin och bra, det är inte så jag menar, men jag ville liksom att det skulle vara lite mer som hos min kompis Anneli; hon hade en mamma, en pappa, en katt, och så hade hon rosa heltäckningsmatta. De åt korv till middag och drack mjölk. På sommaren åkte de till Mallorca som de kallade för Mallis och Anneli var med i Bamseklubben eller vad det hette.

Jag vill beskriva två typiska scener ur min barndom som jag tror formade min längtan efter svenssonlivet:

Scen 1. Vi är på väg ut i skärgården på semester. Det är jag, mamma, min lillasyster och min lillebror. Och en kanin. Och ett marsvin. Och vi har inga resväskor direkt – jo en har vi, som inte har något spänne, men väl ett morgonrocksskärp surrat runt sig. Utöver den har vi våra saker packade i pappkassar. Vi måste byta båt två gånger, och springer fram och tillbaka på kajen och flyttar hela packningen från en plats till en annan. Vi räknar allt för att vara säkra på att vi inte missat något. Vi har 18 olika lösa föremål. ”18 kolli”, säger mamma.

Scen 2. Vi handlar mat på landet. För att komma till affären cyklar vi fem kilometer längs en 70-väg (samma 70-väg som vi nu kör varje dag, och jag får hjärtslag varje gång jag möter en cyklist, det är helt enkelt livsfarligt att cykla där). Mamma cyklar framför mig med en läskback på pakethållaren och en tung matkasse i cykelkorgen. En annan kasse hänger på ena sidan av styret. Hon styr med en hand, den andra handen håller hon rakt utsträckt från kroppen, i den håller hon en klotgrill.

Jag vill absolut inte klaga – det var ofta äventyrligt, jag lärde mig att inte vara rädd för lite besvär, och mamma lärde oss att vad som helst är möjligt (och hon är ju också orsaken till att jag hamnar i såna här situationer titt som tätt).

Och troligen är det dessa upplevelser som gör att jag myser och njuter varje gång jag åker i min varma torra bil genom snöovädret…

IMG_7617 Handlar riktigt fiffigt och effektivt – storpack, två för en – och lastar in allt i bakluckan.

IMG_7620Ja – både korv och mjölk.