Smått i hönshuset och storm i trädgårdslandet

Igår kläcktes åtta små kycklingar! Fem gula och tre svarta och så otroligt otroligt söta. Jag hade nästan glömt att Lillsvans låg och ruvade. Hon verkar vara en duktig mamma, har ruvat så fint – största kullen hittills, bara tre ägg som inte kläcktes – och hon verkar ta väl hand om sina små.

Idag har vi kört på med trädgårdslanden. Jonathan har stängslat (för att hålla hönsen borta från godsakerna) och byggt bågar till kållandet, och jag har kört hästskit och flisat. Ines har lärt Bodil kommandot ”hopp”.

DSC00569Jag gick ut igen och jobbade vidare när Jonathan la barnen. Vädret blev sämre och sämre tills det ösregnade och blåste 20 sekundmeter och jag sprang runt som en idiot och jagade små kartongsnuttar som skulle täcka marken under trädgårdslanden. Har lagt ut stenar och spadar och allt möjligt nu för att kartongen ska ligga kvar, men det känns ju högst osäkert ändå.

När jag gick in var jag helt dyngsur och lerig från topp till tå, och så otroligt tacksam över att få kliva in i ett torrt och varmt hus, hälla upp ett glas vin och ta ett bad. Nu sitter jag i köket och hör vinden vina, regnet piska, en fluga som surrar någonstans. Från gästrummet hörs dunkandet från symaskinen och brottsycken av Jonathans babbel om higgspartiklar och möjligheten till ett helt parallellt universum som inte interagerar eller reagerar med vårt eller hur det var. En fin dag!

Den stora rockaden

Vårt hem är lite som ett sånt där jobbigt spel där man skjuter runt brickor för att de ska hamna på ett visst sätt, men det finns bara en lucka, så man måste tänka i flera led för att lyckas. Den här sorgliga hörnan – kanske den minst charmiga i hela vårt hem…

IMG_4539… kommer så småningom att bli en välorganiserad superinspirerande pysselhörna. Hyllor på väggen, noga uppmärkta lådor. Fina burkar med pärlor och snören. Pennor i en burk. Limstift och sax på sina särskilda platser, alltid inom räckhåll. Min barndomsdröm! Det är ju till barnen alltså, men också lite lite till mig.

Nåväl. För att detta ska kunna hända måste hyllorna i vardagsrummet bli färdiga så att vi kan packa upp böckerna som står här (och i garderoben, som vi alltså ska slänga ut). Sen ska pysselgrejerna flytta från hörnet intill, där de nu befinner sig. Och när det hörnet har frigjorts ska det ställas en skänk där. Och när den skänken är på plats så kan jag äntligen flytta över tårtfat och vinglas och annat skrymmande från köksskåpen, och frigöra lite plats där.

Ja, sådär håller det ju på. Man blir ju aldrig klar egentligen, man skjuter bara en hög med skräp framför sig från rum till rum. Det är en illusion att man kan ha full ordning i hela huset på en gång.

 

Torrlagda i den arktiska kylan

Igår kväll kom grannen in och sa att det var 26 minusgrader nere på vår äng. Jag och Bodil tog en promenad på några hundra meter på dan – det var obegripligt kallt! Sådär så jag gick och utstötte små ljud helt ofrivilligt, av någon slags kroppschock. Helt klart det kallaste jag har upplevt (kom ihåg att jag är Stockholmare – fyra plus och regn är vinter för mig).

IMG_4132 IMG_4136 IMG_4138

Under dan gick det upp för mig att värmen inte var igång i huset – alla inställningar var som vanligt, men elementen var iskalla. Samtidigt slutade det komma vatten ur kranarna. Något hade frusit och/eller spruckit, gissade jag, utan att ha en aning om vad jag skulle göra åt det. Det visade sig att frostvakten i pumphuset var av, för proppen hade gått (det kan ju ha hänt i somras eller när som helst utan att vi märkte det förrän det blev kallt). Värmesystemet behövde bara skrämmas igång igen – nu har vi behagliga 15.7 grader i vardagsrummet, men trots upplivningsförsök får vi inte igång pumpen.

Idag är det bara tio minus och snön vräker ner – bra det eftersom vi lär få smälta snö för vår överlevnad en tid framöver.

Allt blir inte som man tänkt

Igår gick jag och Bodil på en lång tur över ägorna. Det var gryning hela dagen, milt och fuktigt och blåsigt, och världen såg ut som en målning av Carl Fredrik Hill.

IMG_2632Det här är vår vackraste plats tycker jag – nu har den en så märklig gul och grå färg, på sommaren är den helt täckt av ängsblommor.

När vi fick genom en skogsdunge la ja märke till några svampar och insåg att vi inte plockat svamp alls den här hösten, inte efter sommarkantarellerna. Det kändes lite sorgligt. Vi har för mycket att göra hela tiden, just nu är inte livet här så som jag tänkte mig det. Jag vill hinna gå på svamputflykt, läsa länge med barnen och sitta och prata med dem framför brasan, fundera över tillvaron i lugn och ro, leka med Bodil och träna henne ordentligt, jobba med olika projekt inne och ute, piffa och fiffa och bjuda hem folk… Ja, såna där livsnjutarsaker som en söderböna i spenaten fantiserar om. Just nu är det bara massor av jobb på alla fronter, och så ser det ut i alla fall fram till nyår. Men sen blir det ändring! Enligt devisen att allt ordnar sig.

Hetsen

Jag hinner ingenting. Fattar inte hur ni gör som hinner ha både jobb, familj och fritid. Eller hinner ingen det? Jag jobbar mellan åtta och fyra ungefär, tar knappt nån lunch, lite tid går ju till Bodil under dan såklart. Men jag får ju inte ihop åtta timmar utan måste alltid jobba en stund på kvällen. Plus att det ju är en massa annat som ska fixas på kvällarna – åka och handla, städa, barnens läxor och själva barnen tar ju tid… Och så allt som hör till gården och underhållet av den. Vi skulle kunna ägna oss bara åt den på heltid, men det är ju orealistiskt pga är ej ekonomiskt oberoende.

NÅVÄL, här är några saker jag har tänkt blogga om de senaste dagarna men inte hunnit:

Vi har plockat alla äpplena till slut, och det var ju en sorglig historia. Skörden var kanske en tiondel så stor som förra årets, och så gott som alla äpplen var angripna eller missbildade på ett eller annat sätt. Men det blev i alla fall fyra-fem kilo finäpplen som är jättegoda, och så lite äppelringar och tio burkar mos.IMG_2525 IMG_2530 IMG_2577Och så har vi ätit älgstek på älgen som Jonathans jaktlag sköt, och den var väldigt god. Tyvärr har jag ingen bättre bild på grund av att den middagen urartade i kaos.

IMG_2562

Och Jonathan har byggt en egen Dexter-hörna i lilla stallet till sin svampodling.

IMG_2535

 

 

Jobba hemma-fällan

d84a3537-658b-40ad-8ba3-a051009b6da9_MEDIA

Jag skulle sätta mig och jobba i morse, men först tänkte jag putsa fönstren i hallen och lilla toan på övervåningen (enligt min plan att putsa i ett rum varje dag för att inte dö av uttråkning).

När jag plockade ner gardinen på toan upptäckte jag att fållen släppt i ena kanten, så jag gick ner till symaskinen för att laga den.

För att ta mig fram till symaskinen i gästrummet var jag tvungen att flytta upp en massa saker från golvet till sängen, och innan jag gjorde det ville jag ju bädda såklart.

Sen upptäckte jag att kontakten till maskinen var ojordad, medan uttaget intill den var jordat. Det enda ojordade uttaget i gästrummet var bakom en massa bråte.

Så jag började flytta undan bråten – en massa odlingsgrejer, jordsäckar, Jonathans jobbarkläder och en stor tvättkorg som jag tänkt ha utomhus med filtar och dynor i. Lika bra att flytta ut den på en gång för resten, så den inte var ivägen mer.

Men tvättkorgen var fylld med lampor i olika stadier av förfall som vi samlat på oss på loppisar och tänkt fixa till och hänga upp nån gång. Jag tänkte lägga dem på sängen men där var det ju fullt med saker redan. Så jag fick rensa upp där först, sen flyttade jag dit alla lampor.

Tvättkorgen var full med smulor och skräp, så jag gick ut på altanen för att skaka ur den. Därute kände jag röklukt och kom på att jag glömt att fylla på i pannan.

Störtade dit och lyckades få fyr i den lilla glödhögen som fanns kvar. Passade på att hugga upp några vedklabbar också som skulle in i huset.

När jag gick in med veden fick jag syn på symaskinen och kom på banan (eller tja…) igen. Flyttade maskinen till rätt uttag och satte mig att sy.

Bara det att undertråden krånglade, så jag orkade inte med det utan sket i det.

Jag skulle kunna leva mitt liv såhär, irrandes mellan olika ofärdiga sysslor i mitt hem, som en hemmafru med adhd. Men till slut tog jag mig ändå samman och satte mig framför datorn för att jobba. (Ska bara blogga först.)

 

För det mesta springer barnen omkring och gör lite som de vill

Barnen har blivit helt förvildade. Eller, sanningen är nog att de alltid varit det, men igår när vi var tvugna att ta med dem till Stockholm och vänta på service på Bauhaus i 45 minuter (jag överdriver inte, det tog 45 minuter innan någon hade tid att hjälpa oss – så är det ofta, sa tjejen vid kundtjänstdisken surt till mig när jag frågade om någon mer kunde komma till VVS-avdelningen och hjälpa till), då märktes det extra tydligt. Den här bilden sammanfattar dagen ganska bra:

IMG_9422Liksom de 40 bilderna av det här slaget som finns i både min och Jonathans mobil:

IMG_9430

Barnen var helt enkelt vansinniga. De sprang omkring, gapade högt (om än glatt), tog av sig skor och tröjor, ålade på golvet, klättrade på butiksinredningen. Och det kändes så välbekant, en påminnelse om vårt gamla liv.

Livet i stan var en enda räcka av åthutningar i mataffärer, tjat om att gå åt rätt håll utan avstickare på vägen till eller från, sitta stilla och prata i normal samtalston på tunnelbanan.

Sånt är ju förstås bra att kunna behärska – kanske kommer våra barn inte kunna genomföra en normal resa i kollektivtrafiken eller en middag på restaurang förrän de är 18, men det är så skönt att slippa (nästan) allt det där vardagsgnället. Vi behöver ju sällan utsätta oss för den här typen av situationer längre. Ofta handlar vi innan vi hämtar barnen, ofta är barnen hos grannen när vi åker till Bauhaus, eller så åker vi en i taget.

För det mesta springer barnen omkring och gör lite som de vill.

Vårt liv har blivit så mycket enklare av att ha ett stort hus, en trädgård, och – lets face it – en vardag med bil.

 

Last woman standing

(Rubriker på engelska, det är det nya verkar det som.)

IMG_7905

Det här lilla fejset sammanfattar rätt väl hur stora delar av hushållet mår just nu. Jag är frisk, och Morris (som fick ställa in sin planerade filmhelg härute). Men Jonathan, Sixten och Ines har alla fått en smocka av årets influensa. En dålig dag att jobba hemma. Mvh Florence Nightingale.

And so it begins

Vilken dag alltså. Trots att vi planerat så duktigt blev det ändå mycket. Jag har stått i köket från nio på morgonen till tio på kvällen, och bland annat ugnsbakat och griljerat mitt livs första skinka!

IMG_6958 Sen har vi städat och plockat och hängt fram nya handdukar och sånt…

IMG_6964 Strukit lite i granens sken…

IMG_6967 Slagit in paket…

IMG_6966 Och Jonathan har ägnat flera timmar åt att fixa en grej med vedpannan som pajat. Han ser ut som en gruvarbetare för det mesta nuförtiden. Så fort han fyllt på vedpannan har han fått en  muskig mustasch.

IMG_6954Ja, sen belöningen då. Nu redo att ta emot de sju julgästerna imorgon förmiddag. God helg på er vänner!

IMG_6969

Nej, jag lär mig aldrig, det är bara så

Detta inlägg är inte ett samarbete mellan Ut i spenaten och Elon i Norrtälje 

bild

Vår tvättmaskin pajade strax innan jag och Ines reste bort. Den är minst tio år gammal och följde med huset. Jag ringde Bosch som tyckte jag skulle beställa en tekniker. Jag lämnade över ärendet till Jonathan och reste bort.

När vi kom hem, med två resväskor fulla med smutstvätt, visade det sig att han inte ringt någon tekniker utan istället ”hållt utkik på Blocket”. Han hade inte slagit till på nåt än.

Sen åkte Jonathan till Estland på konferens. Tvättkrisen var ett faktum. Jag tänkte:

Hur svårt kan det vara?

Och har helt glömt bort den här väldigt typiska scenen ur vårt vardagsliv eller det här blogginlägget som skrevs i ett ovanligt insiktsfullt ögonblick. Så jag ringde Elon i Norrtälje och paxade en tvättmaskin som verkar bra. Det är ett skyltex som alltså är oemballerat, men annars helt oanvänt.

Jag tänkte hämta barnen, köpa maskinen, åka hem och installera den, laga middag och sen tvätta hela kvällen medan jag jobbar lite.

(Hur kan jag tro att den planen ska hålla?) 

Sen följer en massa helt vardagliga problem som att jag inte har något fungerande bankkort eller att vi absolut inte hinner med allt detta före middag utan måste äta i Norrtälje, barnen börjar slåss på McDonalds över en mugg med is, och jag tar med mig för lite cash till butiken där de snälla butiskbiträdena låter mig ta sista tusingen på faktura. Kudos till Elon!

Personalen hjälper mig ut till bilen, och varnar för att dragkroken kan förstöra maskinen när jag ska lasta av, efter att jag lite lättvindigt sagt att jag tänkte ”swisha ner” maskinen ur bakluckan på den lilla kartongbiten som den låg på.
”Du kanske har en granne som kan hjälpa dig att lyfta ur den och bära in den”, säger de bekymrat.
”Visst”, säger jag, men tänker:

Ha, det kommer inte behövas.

Väl hemma blir barnen oroliga och insisterar på att jag ska hämta grannen eller vänta tills pappa kommer hem.

Vänta tills pappa kommer hem? BHA!

Triumf! Maskinen landar tryggt på marken, utan en skråma varken på den eller dragkroken.

Förtvivlan! Förnedring! Jag kämpar och sliter i mörkret för att 1. Få upp tvättmaskinen på pirran 2. Baxa pirran genom geggamojan fram till altantrappan och 3. Få upp tvättmaskinen för trappan och in i huset. Utan att gå in på detaljer här kan jag säga att alla liknelser med Papphammar är befogade och att kampen pågick i säkert en halvtimme.

Till slut inser jag att jag aldrig aldrig någonsin kan få upp maskinen för altantrappan själv. Går och hämtar grannen som kliver upp ur tv-soffan, hoppar i overallen och kommer och  hjälper mig.

Installationen är i alla fall en baggis. Det är bara en slang och en till slang och en stickkontakt, det såg jag när jag kopplade ur den gamla maskinen.

Men nej.

Jag står länge och stirrar på olika små medföljande plastplupparna. Väldigt länge stirrar jag på allt innan jag börjar pilla på lite olika grejer. Tydligen behövde jag hantera vattenpass, slangklämma och hylsnyckel också.

Men slutligen! Nu har jag installerat maskinen. Sitter i detta nu och övervakar fyllning och tömning, och det verkar funka. Slutet gott, allting gott. Och grannen har lovat att säga till Jonathan att han såg mig bära in en tvättmaskin i huset alldeles själv. På ryggen.