Nu har du satt din sista potatis Charlie

IMG_4307

Charlie och Chaplin

Nu ska Charlie dö!

I morse vaknade jag av ett vrål från trädgården. Det var Sixten som blev jagad ett helt varv runt huset av vår arga tupp Charlie. Nu har han gått för långt!

Sune, Charlies pappa, var snäll för det allra mesta, någon enstaka gång flög han på någon, men man behövde inte vara vaksam när man rörde sig i trädgården. Men Charlie blir värre och värre, han patrullerar därute och är redo att flyga på om man tex kommer med mat, hämtar ägg eller något annat provocerande.

Man kan ju inte ha en jättestor tupp som attackerar barn i trädgården. Så nu ryker han! Kanske redan ikväll. Blir i alla fall mycket kött, jämfört med hönsen vi nackat tidigare!

Vi skär upp maten till fåren, firar en tvååring och färdigställer ett hönshus. Och plockar svamp.

Vad händer egentligen dessa första dagar av min andra semester? Till att börja med skrämde vi igång traktorn och slåtterbalken och slog lite i fårhagen. Gräset var så högt att man knappt såg fåren, och det gillar de inte. De äter helst gräs som är max sju sentimter högt. Och av någon anledning äter de gärna långt gräs som är slaget. Så vi slog gräset några vändor, och nu går tackorna där och käkar och är så nöjda. Hos baggarna behöver vi inte slå, där är det magrare bete.

IMG_4860 IMG_4862 Den här symbolen på kraftarmen (hittade jag på det ordet?) till slåtterbalken är så himla läskig! Huu alltså. Den stannar inte för något, inte ens om den råkat snurra upp en människa.

IMG_4875 Jag körde, Jonathan stod frampå traktorn och inspekterade.

IMG_4898 Vidare har Boil fyllt två år och firats med tårta gjord på hundmat, kattmat och Dennis hotdogs.

IMG_4900 Hon fick ett torkat grisöra i present som hon genast gick och grävde ner bakom hönshuset.

IMG_4909 Hönshuset ja! Nu är det färdigt, Sixten målade entrén idag. Kycklingarna har redan flyttat in, och Mumrik har varit inne och premiärvärpt.

IMG_4850Och på kvällspromenaden gick jag och Jonathan till kantarellstället och kollade efter sommarkantareller, och där fanns det! Så lylligt! Älskar verkligen att plocka mat i skogen.

IMG_4912

Pip pip pip pip

Nu har kycklingarna i äggkläckaren börjat kläckas! Igår när jag var på jobbet fick jag rapporter om att Hulken blivit mamma – det första ägget som kläcktes var hennes. Den lilla kycklingen vacklade omkring ensam i kläckaren i många timmar – de ska stanna ett tag så de torkar ordentligt innan man lyfter ut dem. Varje gång man lutade sig över fönstret och pratade med den började den pipa och sträcka sig emot en, mycket gulligt, och lite hjärtskärande. Den letar väl efter någon att knyta an till? Eller präglas på, heter det väl med djur. Anknytning kanske är att förmänskliga dem lite…

Såhär otäcka ser de ut när de är nykläckta, blöta och eländiga, och så ligger de som helt döda med huvudet hängande…

IMG_4771

Men så plötsligt sprattlar de till och börjar rasa runt – för att sedan ligga helt slappa igen…(Sorry för usel bildkvalitet, det är inte lätt att fota genom fönstret på kläckaren.)

I morse hade sammanlagt åtta stycken kläckts! Vi flyttade över de som torkat till en låda med värmelampa. Här är lille/lilla Kalle:

IMG_4777 IMG_4776

De får bo inne i några veckor, och sen får de flytta ut till ett eget crib i det nya hönshuset – som inte är klart än, men säkert kommer vara det efter helgen när jag och barnen kommer hem från Öland, om jag känner min man rätt!

Låt Skalleper bli mamma nu!

IMG_4752

Stackars Skalleper! Hon vill så gärna bli mamma, men de andra hönorna jiddrar så med henne. Hon har inte så hög rang i gruppen. Förra gången kom ju vita hönan och snodde hennes kycklignar just när de kläcktes – så Skalleper fick göra hela jobbet men blev av med ungarna. När hon la sig i värpredet för att försöka igen lät vi henne hållas fast vi just lagt 24 ägg i kläckaren, hon var väldigt, väldigt ruvsugen om man säger så. Man fick onda ögat bara man lyfte på locket till redet.

Nu återstår det några dagar av hennes ruvning, och vad händer? Jo, Hulken – som aldrig någonsin visat modersinstinkter tidigare – kommer och klämmer ner sig bredvid Skalleper! Vi tog bort henne flera gånger men hon var där igen, snodde till och med ägg från Skalleper och rullade in dem under sig.

Så nu har vi helt enkelt burat in Skalleper så att hon får vara ifred. Mat och vatten har hon, och så fick hon en jordgubbe också. Hon har sju ägg, hoppas det blir ett litet gäng, det förtjänar hon!

Men vad gör NI här?

Jag har tidigare ondgjort mig över oredan vid ruvningen den här våren. Det brukar gå bra för våra hönor att ruva, men resultatet blev riktigt uselt nu: två kycklingar av 24 ägg. Tror det var sju som kläcktes (ingen av vita hönans ägg kläcktes eftersom hon tappade fokus när Skalle-Pers kycklingar kom), men kycklingarna dog en efter en tills bara två återstod. De två har alltså både Skalle-Per och vita hönan som mammor, snacka om att de blir curlade!

Hur som helst, när vi kom hem på kvällen idag öppnade jag locket till värpredet för att hämta dagens äggskörd, och där ligger vita med kycklingarna – fattar inte hur de ens kunde komma upp dit – ovanpå alla ägg, och skrockar nöjt. Hon kan väl ändå inte försöka ruva och ta hand om kycklingar samtidigt en gång till? Nu funderar vi på att låna en kläckare och kläcka fram ett gäng istället.

IMG_4417

Killdjur

IMG_4257

Killdjur alltså! De är oftast inte så trevliga. Tjurar, baggar, tuppar, de ska slåss och stångas och hålla på. Våra bagglamm är gosiga och trevliga än så länge, men de övar ju på att stångas. Till och med Affe som är supersnäll kan dänga till en ibland med huvudet när han vill ha godis eller kli men inte får det.

IMG_4307

Vi har haft tur med tuppar tidigare, men Charlie är rätt aggressiv. Bodil går omvägar runt honom och han hoppar gärna på barnen om han får chansen. Ofta handlar det ju om att han vill försvara sina damer, och det är ju rätt. Men det hade varit bättre om han hade fattat att vi inte utgör ett hot. Det har också hänt att han har missförstått situationen och flugit på mig när jag ska ge dem mat. Tuppar har vassa klor och kan verkligen göra illa en!

Så Charlie hamnar i grytan snart, efter nästa kycklingkläck tänker vi. Så får vi hoppas att någon av hans söner blir snällare. Vanligtvis brukar tuppar bli aggressiva i tvåårsåldern har jag hört någonstans, och det stämmer med Charlie. Så två år kanske är lagom att ha en tupp innan man byter.

Hur ska ni ha det?

IMG_3900

Hönorna på bilden är inte de som omtalas i texten. Dessa två surpuppor slogs om ett ägg, när jag tog bot det la de sig i varsitt hörn och surade.

Ingen ordning i hönshuset dessa dagar. En vit höna blev ruvsugen medan Skalle-Per ruvade, så vi lät henne ha några ägg i ett rede intill. Allt var frid och fröjd tills Skalle-Pers ägg kläcktes, och den vita försökte ta en genväg och sno några kycklingar. Skalle-Per å sin sida kände sig inte färdig med ruvandet så hon tog några av vitas ägg. Ingen ordning!

Jag byggde en avspärrning så att Skalle-Per och kycklingarna hamnade bakom galler och vita med sina ägg utanför. När jag tittade in tio minuter senare hade vita ändå lycktas bryta sig in och låg på kycklingarna med Skalle-Per. Till slut gav jag upp och tänkte att det får bli som det blir. och nu ligger både Skalle-Per och vita vanpå både ägg och kycklingar för det mesta. Det kan funka, jag har hört talas om hönor som samsas om föräldraaskapet. Återstår att se om de lyckas ta äggen i hamn, de ska kläckas runt den 25 maj.

Kycklingar

Det är verkligen en bedrövlig vår, fortfarande snöar det var och varannan dag och jag får krossa isen på fårens och hönsens vattenskålar på morgonen. Men ett säkert vårtecken är i alla fall dessa små – årets första kycklingkull! Skalle-Per har ruvat så duktigt. Den här lilla badaren utmärkte sig redan från början som kaxig och nyfiken:

För några veckor sen märkte vi att hönorna började bli ruvsugna. De började värpa i ett hörn nere på golvet istället för i de vanliga värpredena – de går ihop flera stycken och hjälps åt att samla en ordentlig hög innan en av dem (eller flera – det kan bli slagsmål här om vems tur det är) lägger sig och ruvar. Om vi inte vill att de ska ruva plockar vi helt enkelt bort äggen varje dag. Vill vi att de ska ruva får de hållas. När en höna lagt sig – det är inte alltid man vet exakt, för hon kommer och går en del i början, men vi brukar räkna från första natten hon sover i redet istället för på sittpinnen – väljer vi ut de 10-12 finaste äggen och markerar dem med en penna. Resten plockar vi bort. Sen får man gå och vittja ruvredet på nya ägg var och varannan dag, för de dumma hönorna bara fortsätter värpa där. Men de märkta äggen får ligga kvar, och efter 21 dagar kläcks kycklingarna! Nu hade vi 12 ägg från början (men vid kläckningen var det bara 11, hmm). Sju kycklingar kläcktes i måndags. En hittade vi död igår. Idag plockade jag bort de sista okläckta äggen (det är ju inte alla som blir nåt) så att Skalle-Per kunde fokusera på sina små istället.

Det första dygnet stannar kycklingarna oftast kvar under mamma, men sen gör de allt större utflykter i hönshuset, käkar och dricker och hoppar omkring lite planlöst sådär. När de är tillräckligt stora sätter vi tillbaka spången till luckan (hönsen kan ju hoppa ut och in utan spång) så de kan trippa ut och börja upptäcka världen, dvs trädgården.

Sist i filmen syns en vit höna som också ligger och ruvar. Hon har nog två veckor kvar om vi har räknat rätt. Det är första gången vi kör dubbelt, hoppas på massor av kycklingar! I sommar ska vi bygga nytt hönshus i gamla pannrummet, jag vill gärna ha fler höns nu när vi får plats.

Slitveckan – men det var i alla fall vår

När SMHI lovar nattemp på sex minus och snö mitt på ljusan dag i maj… Ja då tänder man ljus i fönstret, eldar i vedspisen och ser tillbaka på en riktigt bra vecka – då det dessutom var vår!

IMG_3823

Det ser ju fint ut det här, men det är det inte. Det är ruggigt och blåser som fan.

Vi har verkligen slitit den här veckan och hela helgen. Eller mest Jonathan såklart. Ibland undrar jag om jag borde försöka stoppa honom, han märker inte själv hur hårt han jobbar. I lördags planterade han 250 popplar (till SLU-projektet vi är med i, det handlar om betesdjur och poppelodlingar typ, har ej fördjupat mig). Jag städade undan på gårdsplanen efter takomläggningen, älskar att få undan all bråte och lägga saker i travar och göra fint.

IMG_3818

På kvällen åt jag marschmallows och kollade på Vänner och började just undra om Jonathan svimmat och drunknat i ett dike, när han dök upp i mörkret vid halv elvatiden. Då hade han alltså stått med spett och gjort hål i marken och planterat träd i 14 timmar. Normalt?

På söndagen fortsatte vi stängslingen av tomten. För att hönsen inte ska gå ner och krafsa i trädgårdslandet (eller för den delen i grannens rabatt), och för att hunden ska kunna vara i trädgården obevakad (hon springer ut och hälsar på folk och fä som passerar, inte poppis hos alla) så sätter vi nu staket, hönsnät och eltråd runt hela tomten.

IMG_3814 Såklart var det ett mycket större jobb än jag hade föreställt mig, och såklart har Jonathan slitit mest. Men nu är vi nästan klara! Vi sågade ner vår vedervärdiga häck också, hatar den och vill ha syrener istället.

IMG_3770 Än så länge spatserar hönsen fritt dock – här syns Mumrik på fel sida skranket.

IMG_3732 Andra saker som har hänt i veckan är att jag har plockat blommor och planterat om krukväxter.

IMG_3727

Slut på rapport!

Morgonstunden

IMG_3433Solen är tillbaka men det är fortfarande kallt. Jag älskar den lilla stunden på morgonen när jag går rundan på gården – luftar Bobo lite, ger fåren och hönsen mat och vatten, tar in några ägg och lite grönt från varmbänken. Försäkrar mig om att alla överlevt natten och att allt står kvar, ungefär. Nu luktar det så gott på morgonen, sval luft, fuktig jord, något grönt eller i alla fall ett löfte om något grönt. Jag kan inte sniffa mig mätt.

IMG_3430