Gjut ett fågelbad i betong

Här är trädgårdsfilmen som jag, Agneta, Bella och hönsen är med i! Vi gjuter ett fågelbad i betong – lätt och himla kul faktiskt! Blev sugen på att gjuta mer. Jag skulle vilja ha en betongskiva i badrummet som ett hyllplan bakom toan, och i vårt nya kök (som alltså är ÅR bort, men ändå väldigt levande i min fantasi) ska vi ha arbetsbänkar i betong.

Klicka på bilden för att kolla på filmen!

PS. Hönsen ruggar nu, dvs tappar en massa fjärdrar, det är därför de ser så erbarmeliga ut.

Skärmavbild 2017-10-12 kl. 13.33.42

Vi svälter ihjäl

Eller det gör vi ju inte, men om civilisationen skulle gå under skulle vi ligga risigt till. Bättre än  den som bor i lägenhet i stan, som bara har balkongblommorna att äta när frysen är tömd, men ändå. När vi nackade tuppen och en höna härom veckan funderade jag på mängden energi vi gör av med när vi nackar, skållar, plockar, tar ur och tillagar djuren, jämfört med mängden energi de ger oss när vi äter dem. Min gissning är att vi går back!

IMG_6092

Ursäkta den usla bilden – det var mörkt och jag har tappat bort laddaren till kameran så jag fotar bara med mobilen. Men njut av det skarpa mönstret på duken och vara glad att slafset i bakgrunden är blurrigt!

Såklart är det ju en vanesak, det var bara andra gången vi tog tillvara hönsen vi nackade. Och det var första gången Jonathan tog ur – jag skar mig i fingret när jag flådde tuppens ben så han fick ta över.

Men det gick alltså en hel kväll till en middag (hönan var så mager så den sket vi i till slut när vi inte lyckades ta ur den ordentligt, men tuppen var fet och fin så han blir en coq au vin tänker jag)!

Så tradigt att vara nybörjare.

PS. När man tänker efter var det väl så här de levde på landet förr (förutom att de såklart var mycket bättre på att hantera slaktade höns) – man åt, sov eller jobbade för sin överlevnad. När vi lägger en hel kväll på en sabla tupp är det ju tid från Netflix i soffan som försvinner. Konstigt vilken utveckling mänskligheten har tagit ändå.

Bye bye Charlie

Vi har länge planerat att göra oss av med surtuppen Charlie, och ikväll föll bilan över honom och en vit höna vars kloak inte riktigt såg helt rätt ut längre, utan att gå in på detaljer…

Jag brukar vara den som hugger huvudet av hönsen med en yxa, efter att Jonathan bedövat dem genom att dänga deras bakhuvud i huggkubben. Jag bävar alltid lite inför slakten, men Jonathan är beslutsam, och när jag väl gör det är det faktiskt inte så farligt. Det går snabbt, bara några sekunder från bedövning till dekapitering.

Idag stänkte det dock en del blod – tur att jag upptäckte det eftersom jag tänkte spela in film i den här jackan imorgon!

Nu blir det väl matriarkat i hönshuset ett tag, tills en av tuppkycklingarna steppar upp.

Nu har du satt din sista potatis Charlie

IMG_4307

Charlie och Chaplin

Nu ska Charlie dö!

I morse vaknade jag av ett vrål från trädgården. Det var Sixten som blev jagad ett helt varv runt huset av vår arga tupp Charlie. Nu har han gått för långt!

Sune, Charlies pappa, var snäll för det allra mesta, någon enstaka gång flög han på någon, men man behövde inte vara vaksam när man rörde sig i trädgården. Men Charlie blir värre och värre, han patrullerar därute och är redo att flyga på om man tex kommer med mat, hämtar ägg eller något annat provocerande.

Man kan ju inte ha en jättestor tupp som attackerar barn i trädgården. Så nu ryker han! Kanske redan ikväll. Blir i alla fall mycket kött, jämfört med hönsen vi nackat tidigare!

Vi skär upp maten till fåren, firar en tvååring och färdigställer ett hönshus. Och plockar svamp.

Vad händer egentligen dessa första dagar av min andra semester? Till att börja med skrämde vi igång traktorn och slåtterbalken och slog lite i fårhagen. Gräset var så högt att man knappt såg fåren, och det gillar de inte. De äter helst gräs som är max sju sentimter högt. Och av någon anledning äter de gärna långt gräs som är slaget. Så vi slog gräset några vändor, och nu går tackorna där och käkar och är så nöjda. Hos baggarna behöver vi inte slå, där är det magrare bete.

IMG_4860 IMG_4862 Den här symbolen på kraftarmen (hittade jag på det ordet?) till slåtterbalken är så himla läskig! Huu alltså. Den stannar inte för något, inte ens om den råkat snurra upp en människa.

IMG_4875 Jag körde, Jonathan stod frampå traktorn och inspekterade.

IMG_4898 Vidare har Boil fyllt två år och firats med tårta gjord på hundmat, kattmat och Dennis hotdogs.

IMG_4900 Hon fick ett torkat grisöra i present som hon genast gick och grävde ner bakom hönshuset.

IMG_4909 Hönshuset ja! Nu är det färdigt, Sixten målade entrén idag. Kycklingarna har redan flyttat in, och Mumrik har varit inne och premiärvärpt.

IMG_4850Och på kvällspromenaden gick jag och Jonathan till kantarellstället och kollade efter sommarkantareller, och där fanns det! Så lylligt! Älskar verkligen att plocka mat i skogen.

IMG_4912

Pip pip pip pip

Nu har kycklingarna i äggkläckaren börjat kläckas! Igår när jag var på jobbet fick jag rapporter om att Hulken blivit mamma – det första ägget som kläcktes var hennes. Den lilla kycklingen vacklade omkring ensam i kläckaren i många timmar – de ska stanna ett tag så de torkar ordentligt innan man lyfter ut dem. Varje gång man lutade sig över fönstret och pratade med den började den pipa och sträcka sig emot en, mycket gulligt, och lite hjärtskärande. Den letar väl efter någon att knyta an till? Eller präglas på, heter det väl med djur. Anknytning kanske är att förmänskliga dem lite…

Såhär otäcka ser de ut när de är nykläckta, blöta och eländiga, och så ligger de som helt döda med huvudet hängande…

IMG_4771

Men så plötsligt sprattlar de till och börjar rasa runt – för att sedan ligga helt slappa igen…(Sorry för usel bildkvalitet, det är inte lätt att fota genom fönstret på kläckaren.)

I morse hade sammanlagt åtta stycken kläckts! Vi flyttade över de som torkat till en låda med värmelampa. Här är lille/lilla Kalle:

IMG_4777 IMG_4776

De får bo inne i några veckor, och sen får de flytta ut till ett eget crib i det nya hönshuset – som inte är klart än, men säkert kommer vara det efter helgen när jag och barnen kommer hem från Öland, om jag känner min man rätt!

Låt Skalleper bli mamma nu!

IMG_4752

Stackars Skalleper! Hon vill så gärna bli mamma, men de andra hönorna jiddrar så med henne. Hon har inte så hög rang i gruppen. Förra gången kom ju vita hönan och snodde hennes kycklignar just när de kläcktes – så Skalleper fick göra hela jobbet men blev av med ungarna. När hon la sig i värpredet för att försöka igen lät vi henne hållas fast vi just lagt 24 ägg i kläckaren, hon var väldigt, väldigt ruvsugen om man säger så. Man fick onda ögat bara man lyfte på locket till redet.

Nu återstår det några dagar av hennes ruvning, och vad händer? Jo, Hulken – som aldrig någonsin visat modersinstinkter tidigare – kommer och klämmer ner sig bredvid Skalleper! Vi tog bort henne flera gånger men hon var där igen, snodde till och med ägg från Skalleper och rullade in dem under sig.

Så nu har vi helt enkelt burat in Skalleper så att hon får vara ifred. Mat och vatten har hon, och så fick hon en jordgubbe också. Hon har sju ägg, hoppas det blir ett litet gäng, det förtjänar hon!

Men vad gör NI här?

Jag har tidigare ondgjort mig över oredan vid ruvningen den här våren. Det brukar gå bra för våra hönor att ruva, men resultatet blev riktigt uselt nu: två kycklingar av 24 ägg. Tror det var sju som kläcktes (ingen av vita hönans ägg kläcktes eftersom hon tappade fokus när Skalle-Pers kycklingar kom), men kycklingarna dog en efter en tills bara två återstod. De två har alltså både Skalle-Per och vita hönan som mammor, snacka om att de blir curlade!

Hur som helst, när vi kom hem på kvällen idag öppnade jag locket till värpredet för att hämta dagens äggskörd, och där ligger vita med kycklingarna – fattar inte hur de ens kunde komma upp dit – ovanpå alla ägg, och skrockar nöjt. Hon kan väl ändå inte försöka ruva och ta hand om kycklingar samtidigt en gång till? Nu funderar vi på att låna en kläckare och kläcka fram ett gäng istället.

IMG_4417

Killdjur

IMG_4257

Killdjur alltså! De är oftast inte så trevliga. Tjurar, baggar, tuppar, de ska slåss och stångas och hålla på. Våra bagglamm är gosiga och trevliga än så länge, men de övar ju på att stångas. Till och med Affe som är supersnäll kan dänga till en ibland med huvudet när han vill ha godis eller kli men inte får det.

IMG_4307

Vi har haft tur med tuppar tidigare, men Charlie är rätt aggressiv. Bodil går omvägar runt honom och han hoppar gärna på barnen om han får chansen. Ofta handlar det ju om att han vill försvara sina damer, och det är ju rätt. Men det hade varit bättre om han hade fattat att vi inte utgör ett hot. Det har också hänt att han har missförstått situationen och flugit på mig när jag ska ge dem mat. Tuppar har vassa klor och kan verkligen göra illa en!

Så Charlie hamnar i grytan snart, efter nästa kycklingkläck tänker vi. Så får vi hoppas att någon av hans söner blir snällare. Vanligtvis brukar tuppar bli aggressiva i tvåårsåldern har jag hört någonstans, och det stämmer med Charlie. Så två år kanske är lagom att ha en tupp innan man byter.

Hur ska ni ha det?

IMG_3900

Hönorna på bilden är inte de som omtalas i texten. Dessa två surpuppor slogs om ett ägg, när jag tog bot det la de sig i varsitt hörn och surade.

Ingen ordning i hönshuset dessa dagar. En vit höna blev ruvsugen medan Skalle-Per ruvade, så vi lät henne ha några ägg i ett rede intill. Allt var frid och fröjd tills Skalle-Pers ägg kläcktes, och den vita försökte ta en genväg och sno några kycklingar. Skalle-Per å sin sida kände sig inte färdig med ruvandet så hon tog några av vitas ägg. Ingen ordning!

Jag byggde en avspärrning så att Skalle-Per och kycklingarna hamnade bakom galler och vita med sina ägg utanför. När jag tittade in tio minuter senare hade vita ändå lycktas bryta sig in och låg på kycklingarna med Skalle-Per. Till slut gav jag upp och tänkte att det får bli som det blir. och nu ligger både Skalle-Per och vita vanpå både ägg och kycklingar för det mesta. Det kan funka, jag har hört talas om hönor som samsas om föräldraaskapet. Återstår att se om de lyckas ta äggen i hamn, de ska kläckas runt den 25 maj.