Självförsörjande på lyxmiddag

IMG_5964

Varför är det så svårt att fota mat? Ni får ta mitt ord på att det var jättegott!

Vilken braksuccé, denna hemodlade, hemplockade, närslaktade och hemlagade middag jag serverade min familj igår! Detta är vad vi åt:

+ En rostbiff av grannens (kravmärkta) kossa, ugnsstekt på franskt vis, det vill säga låg temperatur tills den är genomrosa. Salt och peppar är allt som behövs till så förträffligt kött, så mört att det smälter i munnen, till och med gott för en köttskeptiker som jag.

+ Potatis och pumpa penslat med olja, vitlök, salt och rosmarin. Några smörklickar på, in i ugnen på hög värme tills allt är frasigt och gyllenbrunt.

+ Smörstekta blodriskor från egen skog. Jag har varit skeptisk mot dem förut, men det blev riktigt gott! Tur det, med tanke på att blodriskor är den enda ätliga svampen jag har hittat i år (som jag kan identifiera alltså), förutom några sommarkantareller.

+ Mangold. Fräst i olivolja med vitlök, pressad citron över, salt och peppar. Blev så otroligt gott – och fatta hur nyttigt det är!

Av allt detta var citronen, oljan, kryddorna och smöret det enda som inte var hem- eller lokalproducerat! Och den enda transporten utöver det var en bilresa tur och retur mellan grannen och slakteriet, sammanlagt tre mil kanske. Så nöjd.

Äppelmos utan skal

DSC01918Vi har ca tio äpplen sammanlagt på våra två träd detta usla äppelår, men av någon anledning fick mamma massor – i sin trädgård två mil härifrån! Konstigt.

Så det blev äppelmos ändå. Tidigare år har jag skalat och rensat äpplena, kokat dem och mixat dem, men nu provade jag att använda en passersil som jag hittat på loppis för nån femma. Jag kommer aldrig göra på något annat sätt igen, det här var så smidigt!

Jag klyftade helt enkelt äpplena och slängde ner dem i en kastrull med lite vatten i botten. Kokade försiktigt tills äpplena var mjuka och började falla sönder.

Då körde jag gegget genom passersilen – bara att veva, så kommer fint äppelmos ut i botten, och skalresterna försvinner mystiskt in någonstans i kanterna på silen.

DSC01904 DSC01903Jag blandade moset med socker, fem deciliter till fem liter mos blev lagom, men det är ju en smaksak och beror också på vilka äpplen man har. Bäst är att sockra lite i taget och smaka av efterhand tills man tycker det är lagom. Jag hällde också i några teskedar atamon, eftersom jag gillar att ha burkarna på en hylla och inte i slabbiga plastpåsar i frysen.


Så, självförsörjande på äppelmos i ett år till!

Från höna till chicken curry – hela historien

Några av våra höns har drabbats av kalkben. Det är en parasit som lägger ägg i fjällen på benen, så att de liksom börjar se ut som kottar, med resta fjäll. Det är inte så behagligt för hönsen, går det långt är det troligen riktigt plågsamt. Så vi bestämde oss för att nacka de tre som var värst däran och behandla de andra.

Jag svingade yxan.

img_1254

Det gick bra, jag har inga problem att göra det faktsitkt. Tror det är för att det går fort, och det är liksom inget snack om att de dör, huvudet är ju av. Däremot att hålla dem och dänga deras huvud i huggkubben så att de svimmar, som man ska göra först, det tycker jag känns hiskeligt. Jag är rädd att göra fel eller för löst och bara göra illa dem. Så det får Jonathan göra. Det hela går fort – vi hämtar de sömndruckna hönorna en i taget från sittpinnen på kvällen, de hinner knappt vakna, och från att de fått slaget i huvudet tills de är döda går det väl tio sekunder sådär.

Hur som helst! Vi har ju nackat höns förr, men då har de varit små eller sjuka och vi har slängt dem efteråt. Men nu var det tre fullvuxna hönor, och vi bestämde oss för att käka upp dem.

De fick hänga upp och ner för att avblodas – men det är inte så mycket blod i en höna verkar det som… Sen skulle de plockas. Vi värmde vatten i en stor hink där vi skållade hönsen, sen plockade vi bort fjädrarna. De satt som berget på vissa ställen, kanske var det ovanligt besvärliga höns, kanske var vattnet för kallt eller varmt, kanske var det för att vi var nybörjare, men det tog sin tid alltså! Kanske en timme per höna.

Efter det skulle hönsen tas ur. (Här har jag tyvärr inga bilder eftersom jag även passat på att skålla min mobil i hinken med vatten, och den låg i risbädd vid den här tiden.) Det var besvärligt, men nästa gång kommer det gå bättre! Nu vet vi vart allt sitter därinne, vilka grepp och snitt som funkar bäst och sånt. Vi tog bort fötterna och hela inkråmet (fan vad det luktade! Kanske ska man inte göra det i köket när jag tänker efter.)

Dagen efter – igår – kokade jag de tre vännerna länge och väl och gjorde chicken curry på dem. Här är mitt recept – förlagan är pappas perfekta chicken curry, men dit når jag aldrig!

dsc01386

+ Lägg en kyckling (eller i det här fallet tre hemslaktade höns vars köttmängd nog motsvarade en köpekyckling) i en stor kastrull. Fyll på med:
+ klyftad lök (jag hade röd hemma, men gul kanske blir bäst)
+ några skalade och delade vitlöksklyftor
+ morot i bitar
+ palsternacka (slängde i det bara för att jag hade det hemma)
+ hönsbuljongtärningar
+ lagerblad
+ vitpepparkorn (inte för många!!!)
+ persilja (helst hela kvistar, min låg redan hackad i frysen)

Häll på vatten och koka under lock tills kycklingen är klar – en timme kanske för köpekyckling, minst två för sega gamla hönor. Skumma av ibland om du orkar.

Ta upp kycklingen, ta av allt kött och lägg åt sidan. Lägg tillbaka kycklingben och skrov i kastrullen och koka vidare så länge du pallar – ju längre desto bättre såklart, men minst en timme i alla fall. Sila noga flera gånger.

Fräs lite smör i botten på en annan kastrull, häll i curry och vad du tycker passar för kryddor. Jag tog lite paprikapulver och gurkmeja också. Låt fräsa en liten stund. Pudra över lite vetemjöl. I med buljongen (jag brukar inte använda all buljong, det blir för mycket).

Krydda som du vill med salt och peppar och pressa i en massa citron. En skvätt grädde. I med kycklingen och låt bli varmt – klart!

Servera med ris, kokt potatis, gröna ärtor och mango chutney.

dsc01389

Det här ser verkligen inget vidare ut. Men det var jättegott, jag lovar!

dsc01393

”Testa den här vinkeln mamma”, föreslog Sixten.

dsc01395

Jonathans food baby.

Rabarbersaft och äppelblom

IMG_7416 I morse när jag hängde tvätt funderade jag på om grannen slagit på nån fläkt av nåt slag, för det surrade så. Det visade sig att det var bin i vårt enorma äppelträd som står i full blom! Vi har mycket mer blommor i år än förra året, hoppas skörden blir därefter.

IMG_7420Så klyschigt och ointressant med bilder på ett blommande äpelträd, men jag kan inte låta bli, är så förtjust. Det är vackert ju! Nästa sommar är det våra egna bin som pollinerar äppelträden. Det är fan också vackert.

IMG_7430På kvällen gjorde jag rabarbersaft (av rabarber från mammas trädgård, vår är jätteliten och fisig). Snyggaste saften, bubbelgumsrosa! Måste köpa fler flaskor och göra mer. I år ska vi bli självförsörjande på saft!

Jag använde det här enkla receptet:
Skär upp ett kilo rabarber och lägg i en stor kastrull. Häll på 1,5 liter vatten. Koka en kvart – rör inte om, då blir saften grumlig! Sila, ställ tillbaka på spisen, rör ner 4,5 deciliter strösocker och pressa saften av en citron. Tappa upp på desinficerade flaskor. Om du inte ska dricka den snart kan du tillsätta konserveringsmedel innan du buteljerar. Jag använde atamon.

 

Mera bröd

Jag bakade ett så himla gott bröd på min rågsurdeg igår. Jag vet att världen står i brand, men jag bakade ändå och det var skönt. Och gott!

DSC00422 Älskar den där lite sega känslan som surdeg ger. Och så får vi äntligen tillräckligt med ägg för att äta äggmackor på morgnarna!DSC00429Här är receptet:

Dag 1, på kvällen:

100 g surdegsgrund (recept här)
150 g vetemjöl
150 g vatten

Blanda, dra plast över bunken och låt stå över natten.

Dag 2, på morgonen:

Nu ska fördegen vara bubblig och fin. Blanda i:

470 g vatten, 40 grader
400 g manitoba cream
250 g vetemjöl special
150 g rågmjöl
1/2 tsk torrjäst (hade nog kunnat uteslutas)
1 msk honung

Kör på låg hastighet i hushållsassistenten i fem minuter.
Låt vila i fyra minuter.
Kör på medelhastighet i fem minuter.

Tillsätt 20 g salt (det låter mycket men det behövs) och 2 msk anis.

Låt jäsa i 3-7 timmar i rumstemperatur – degen ska bli minst dubbelt så stor. Egentligen ska man jäsa surdeg i en 10 liters plastlåda smord med olja – har aldrig riktigt fattat varför, men i en del recept ska man vika in degen ett par gånger under jäsningen, kanske beror det på det? Hur som helst har jag slarvat bort min platslåda, så jag lät degen jäsa i bunken, och det gick utmärkt.

Har du en baksten sätter du in den i ugnen i god tid och ställer temperaturen på 275 grader. Jag hade visst slarvat bort bakstenen också (den är svintung, hur kan man förlägga den…?) men det blev gott ändå.

Dela degen i två delar, rundriv dem och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Pudra med mjöl och gör några snitt. Ställ in plåten i nedre delen och släng samtidigt in två isbitar i botten av ugnen. Gädda i 275 graders värme i tio minuter. Sätt in en termometer i det ena brödet och sänk temperaturen till 225 grader. När brödets innertemperatur är 98 grader är brödet klart. Låt svalna på galler.

Surdeg – lätt som en plätt

Det här brödet är lätt det godaste jag någonsin bakat – och dessutom väldigt enkelt! Och hållbart! Det tar tid, men det sköter ju sig självt för det allra mesta.

IMG_4790

Okej, kaffet var också gott.

Det är verkligen inte svårt att baka surdegsbröd. Bara man har tid och ork att vänta. Jag gjorde en surdegsgrund såhär:

+ Jag blandade en matsked rågmjöl och två matskedar ljummet vatten i en glasburk.
+ Lät den stå på spiselhällen ett tag och gona sig.
+ Sen i rumstemperatur över natten.
+ Sen ställde jag den i kylen. Då var den bubblig och fin, såg ut som gammal spya och luktade surt.
+ Efter två dygn fyllde jag på med en matsked rågmjöl.
+ Lät stå i något dygn till.
+ Matade den igen med lite rågmjöl och vatten.

Jag är absolut ingen expert, kan inga knep, mäter inte exakt. Men det här har alltid funkat för mig (utom när jag frös in en vetesurdeg, den lyckades jag inte väcka igen även om det tydligen ska funka). Och misslyckas man är det ju bara att börja om, vad har man förlorat, några matskedar rågmjöl? (Och hopp. Och tid.) Såhär ser min surdeg ut:

IMG_4791 IMG_4792

Efter rekommendation från en av er provade jag Johannes surdegsbröd från Farbror Grön:

Dag 1
1-2 dl surdegsgrund
6 dl vatten
6,5 dl rågmjöl

Blanda allt i en bunke. Täck bunken med plastfolie och låt stå dragfritt till nästa dag.

Dag 2
5 dl ljummet vatten
3 dl vetemjöl
9 dl rågmjöl
25 g salt
1-2 msk honung
2 dl solrosfrön
2 dl linfrö
2-5 tsk kummin eller anis, fänkål eller torkade korianderfrön

Blanda allt till en grötig deg. Låt jäsa i bunken 3-10 timmar, beroende på hur länge du orkar vänta och vad som händer i bunken (jäsningen måste komma igång ordentligt).

Smöra två brödformar och smeta ut degen i dem, släta ut med blöta händer. Låt jäsa tills degen når kanten på formen, 1-5 timmar. Pudra med mjöl.

Gädda i 250 graders ugnsvärme i 40 minuter, sänk temperaturen till 180 grader och grädda ytterligare 15 minuter ungefär.

Låt svalna på galler.

Egen mat

Vi har lååångt kvar till att bli självförsörjande, men idag har vi i alla fall ätit middag gjord enbart på råvaror från vår egen gård – och granngården.

IMG_0881

Vi hade sallad, potatis, morötter, rädisor, rödbetor och en stek gjord på Rilly, en kalv som levde sitt korta lyckliga liv på gården intill vår.

Vi plockade lite kantareller på dan idag och dem stekte jag i massor av smör tillsammans med tunt skivad squash och salt och peppar, otroligt gott! Fördelen med den här regniga sommaren är att det finns mängder av svamp – vi lämnar små kantareller och kommer tillbaka några dagar senare och plockar dem. Håller på att fylla frysen.

Så gjorde jag en så god och enkel örtolja; jag klippte helt enkelt en näve av varje ute i örtlandet (tror det var persilja, timjan, oregano och basikila), och körde i mixer tillsammans med rapsolja, salt och peppar. Det är höjden av lyx, något jag verkligen önskade mig när jag bodde i lägenhet, att bara kunna gå ut och hämta stora fång med färska örter till maten varje dag.

Grönkålspesto och grönkålschips

Jag har lagat goda grejer av vår skörd igen! Grönkålen växer så det knakar, så den tog vi en del av. Potatisen är ju fortfarande pytteliten, men vi kan inte låta bli att tjuva lite ändå. Den är så god! Sockerärtorna och rödbetorna var det premiär för (fick ett tips av svärmor att steka rödbetsblasten i olivolja och salta med flingsalt – himla gott!)

Här är gårdagens lyllga måltider:

IMG_0658En del av grönkålen blev grönkålspesto – den blev otroligt god! Jag använde kallpressad rapsolja istället för olivolja, och pumpakärnor istället för pinjenötter. Så parmesan, vitlök, salt och peppar. Mixade allt och spädde med mer rapsolja till lagom konsistens. Just det, en skvätt limejuice hällde jag i också. Åts till lunch med pasta, knaperstekt bacon och extra parmesan.
IMG_0664Grillmiddagens tillbehör var alla hemodlade (inte yoghurten och fetaosten såklart – men örterna i röran).

Provade att göra grönkålschips (uppe till höger i bild), de blev inte helt hundra eftersom jag glömde dem i ugnen så de brändes – men de som inte var brända var goda! Jag sprinklade lite olivolja och salt på grönkålen bara och la ut på en ugnsplåt med bakplåtspapper. Brassade i ugn på 200 grader – tio minuter hade nog varit lagom.

 

 

Äkta vara minsann

IMG_0522Vi var så nöjda imorse jag och Sixten, när vi gick ut och plockade två skålar med färska jordgubbar och gjorde egen jordgubbsyoghurt till frukost! Innehåll: grekisk yoghurt (högpastöriserad homogeniserad mjölk), jordgubbar, vaniljpulver, florsocker. Otroligt gott!

Och jag kunde inte låta bli att jämföra med innehållet i barnens vanliga jordgubbsyoghurt och känna mig riktigt nöjd:IMG_0520(Inte för att jag tor att ingredienserna i köpeyoghurten är skadliga direkt, men det känns ju bättre om man själv kontrollerar innehållet, och ju kortare innehållsförteckning desto bättre!)

(Ser nu att det ser ganska äckligt ut på bilden. Det är svårt att fota mat! Den där citronmelisskvisten känns också lite pretentiös, såhär i efterhand. Vad har man ens citronmeliss till, förutom dekoration? Odlar det utan att ha något riktigt användningsområde…)

 

Skogens skafferi och massdöd i äggkläckaren

Den här sommaren ser jag verkligen fram emot att ta tillvara det naturen bju på! Plocka, sylta, safta, torka, frysa, och plocka fram en liten bit sommar mitt i mörka midvintern.

Förra sommaren var allt kaos eftersom vi precis flyttat hit – jag störtade ut en tidig morgon och rafsade vinbären av buskarna och slängde in i frysen, det var allt jag hann med, vi var upptagna med att försöka hitta stekpannan och osthyveln och lista ut hur tusan vedpannan fungerade. Några skogspromenader var det inte tal om!

Men idag var Jonathan och barnen i skogen på förmiddagen och kom hem med det här:
IMG_0499

Och det här:IMG_0501 IMG_0510

Barnen rensade svampen som hamnade i en god kantarellpasta med parmesan, och jag bakade en kaka med blåbären, smultronen och några jordgubbar.IMG_0513

Höftade lite, men ungefär såhär gjorde jag:

Smeten:
3 dl socker
3 dl mjöl
150 g smält smör
4 ägg
1 tsk salt
1 tsk bakpulver

Blandade allt – torra ingredienser först. Smörade en form och bröade med kokosflingor. Hällde i smeten. Doftade lite bourbonvanilj över bären och rörde om. Tippade bären över smeten. Gräddade i ca 35  min i 175°.

Kakan blev så gul av våra lyckliga hönors ägg att Jonathan trodde det var saffran i. Och så blev den fantastiskt god!

PS. Några som inte var lyckliga var kycklingarna i äggen i äggkläckaren – de dog allihop innan de kläcktes. Så snopet! I vardagsrummet står en tom kycklinghage som aldrig kom till användning. Snyft.