Rymmare!

IMG_5024

Förlåt för den usla bilden, det var konstigt ljus och jag ville inte gå för nära och störa när de hälsade.

I går hittade gotlandstackorna och våra andra tackor varandra – de andra går i en hage på andra sidan vägen kanske 150 meter från trädgården. De bräkte glatt (?) till varandra en stund, men senare när jag och Sixten låg i sovrummet och läste hörde vi att det liksom blev ett helt annat sorts bräkande därute, mer förfärat. Nåt hade hänt!

Vi tittade ut och såg två av gotlandsfåren utanför staketet. Såklart – gotlandsfår är rymmare! Att separeras från flocken är bland det hemskaste som kan hända ett får, de blir helt förtvivlade av det.

Jag sprang ut och lockade in de två utbrytarna med godishinken, och de traskade direkt bort till stället där de gått ut förra gången – mellan två eltrådar – och klev ut igen. Så vi tog in dem igen – och de gick ut igen.

Men den här gången ville de inte in, utan sprang i full galopp ner till den andra hagen och krävde att få bli insläppta! Så vi släppte in dem. Det var gulligt att se dem mötas, de var så vänliga och nästan keliga mot varandra, som om de redan kände varandra. Inget bråk eller gruff, alla bara smälte ihop till en flock direkt.

Vi får väl avmaska allihop sen istället för nu har de systerligt delat med sig till varandra av alla parasiter.

Sabla får

IMG_3654

Lilla My och Bella njuter av friheten. (Ja, det snöar fortfarande minst en gång per dygn denna vidriga april.)

Igår morse när jag öppnade till fårstallet hade alla utom Ripa rymt! De stod på fel sida staketet och mumsade kraftfoder. När jag öppnade dörren lubbade alla omedelbart ut i det fria. Det tog säkert en halvtimme att få in alla igen. I stallet var det mayhem – de hade rivit ut allt, precis allt, slitit upp förpackningar, dragit fram plasthandskar och sprutat ut handsprit, bajat i höet och gjort små sovgropar åt sig här och där, och under alltihop låg något och lyste – en pannlampa som de lyckats tända och gräva ner.

Inte förrän jag fått in alla och städat började jag fundera på hur mycket kraftfoder de egentligen hade käkat. De är vana vid ungefär ett halvt kilo var om dagen. Kvällen innan hade jag öppnat en 20-kilossäck. Den var tom. Så drygt fyra kilo var kanske? Det är enorma mängder för ett får. De kan dö av foderförätning!

Jag gav dem lite olika huskurer med bikarbonat och jäst, och en pasta som var bra för våmmen som jag fick av veterinären i Rimbo. Sen var det bara att vänta! Såklart hade Annika glufsat i sig mest, hon stod större delen av dagen igår med huvudet mot väggen medan de andra ändå vandrade omkring ungefär som vanligt, om än med sprutdiarré. Vi gav dem pasta igen på kvällen och Annika fick vätskeersättning. Trodde hon skulle ligga med benen i vädret imorse, men hon är fortfarande på rätt köl! Långt ifrån bra dock. De andra verkar okej, men jag vetefan om Annika klarar det här. Fan då sabla får. Det vore så typiskt om hennes glupskhet blev hennes död.

IMG_3652

Sirpa, den första rymmaren att återvända till tryggheten bakom galler.

En tung fredag

Vilken fredag. Jag och Jonathan jobbade båda i Norrtälje helda dagen, och nåddes av de fasansfulla nyheterna från Stockholm under eftermiddagen. Jag satt och gjorde en intervju medan flasharna tände telefonen oavbrutet. Vi fick snabbt tag på alla kära, men det var ju ändå så otroligt fasansfullt och overkligt alltihop. Märkligt nog har jag känt en längtan till Stockholm de här dagarna, en önskan att vara där snarare än en lättnad över att slippa.

IMG_3235

Och när vi kom hem på eftermiddagen var Ulla jättedålig. Vi hade sett henne dia på morgonen och hon var inte intresserad av flaskan, så vi tänkte att det var lugnt. Men nu var hon så svag, orkade knappt äta från flaskan. Vi tog in henne och värmde henne med filtar och vetevärmare framför brasan, och sondade i henne mjölkersättning, men hon blev allt sämre under kvällen.

Till slut, vid niotiden på kvällen, rosslade hon till, bräkte ynkligt, sprattlade lite och dog.

IMG_3245

Igår begravde vi henne, och Ines grät floder när hon bar lilla Ulla till sista vilan.

IMG_3263 Hon får ligga bredvid Nisse på vår Jurtjyrkogård.

IMG_3262

Usch vilket jobbigt slut på en helt fasansfull dag.

Bondens bekymmer

Vilken morgon alltså! Jonathan gick en sväng med hunden medan jag och barnen åt frukost, och så fick jag det här nöd-mmset:

Stängslet till den tillfälliga fårhagen (där fåren går tills de är avmaskade) hade rasat och fåren hade rymt! Jag och Ines sprang ut till undsättning, jag klafsade runt i fårbajs i mina Stockholmskläder och lockade med en hink som de inte brydde sig om eftersom gräset var så mycket grönare här än i hagen. Men till slut lyckades vi locka/mota in dem igen, och Alf stångade mig i rumpan för att jag inte gav honom mer pellets. Sen kastade jag mig iväg mot stan och sitter nu på bussen och luktar får (antar jag), och barnen kom försent till skolan och allt.

Men jag tycker ändå det känns så härligt! Håhåjaja, liksom. Fårbondens bekymmer.

Frostchock!

Här gick man ju i shorts i förrgår eller så. Inte hade vi börjat oroa oss för frost! Men i morse såg det ut såhär i squash- och pumpalandet:
dsc01002 dsc01003Jag skördade alltihop direkt, men jag hoppas att det inte är förstört? Vet inte vad jag ska göra med allt. Vintersquashen kanske inte går att lagra nu, eller? Om jag gör inläggningar och sånt, funkar det fastän det är frostangripet? Och en annan sak jag undrar; vad tusan är det för sort, det som ligger närmast kameran och till höger på bilden nedan? Hur jag än har letat i vår dokumetation hittar jag inget som stämmer in på det utseendet. Trodde först det var vintersquash, men så hittade jag en ”riktig” vintersquash (längst bak till höger) och nu vet jag inte…dsc01005

Allt som gått snett och allt vi gjort fel med fåren – hittills

IMG_8242

1. Vi skaffade dem. Vi borde inte ha gjort det den här våren, vi hade alldeles för mycket att göra redan, både med gården och på våra jobb. Det kändes som ett bra tillfälle att hoppa på det här SLU-projektet. Det var det alltså inte, till att börja med eftersom det tog mycket mer tid än det var tänkt att göra iordning hagen och vi fick lägga massa extratid på det.

2. Vi köpte vilda får. Våra suffolkfår var ungefär lika tama som rådjur man möter i skogen. Det var inte lätt för oss att veta, han vi köpte dem av försäkrade att de skulle bli tama snart. Men fortfarande kommer ingen fram när vi går in i hagen. Stannar man en stund och lockar med vete, som de gillar jättemycket, kommer tre av fem fram. Men de följer inte med om man går iväg och rasslar med hinken, så vi kan helt enkelt inte samla in dem/flytta dem/hantera dem alls. Trots att vi har ägnat många många timmar åt att försöka få dem tama.

3. Fåren var fulla med mask. Vi frågade han vi köpte dem av, och han sa att de var kollade och inte hade mask – vilket visade sig vara en lögn. De är helt fulla med olika sorters parasiter, och behöver alltså avmaskas – det vill säga fångas in, till att börja med.

4. Vår hage är olämplig för får. Betet är för grovt, så allt jobb med att stängsla den första hagen var förjäves, och vi fick ordna en ny här hemma bakom stallet. Där inga får har flyttat in ännu eftersom vi inte lyckats ta hem dem.

5. Vi foderförgiftade vårt tama får. När vi köpte de tama svärdsjöfåren Ripa och Sirpa som skulle bli en del av flocken och hjälpa de vilda på traven, matade vi även dem med vete. Suffolkfåren älskar vete men svärdsjöfåren tål det inte. Ripa vräkte i sig och blev jättesjuk. Vi tog hem de två svärdsjöfåren till stallet igen, och ringde veterinären som kom natten till måndag. Jag vet inte hur många tusen det gick på men vi kunde ju inte låta Ripa plågas till döds. Nu verkar hon må lite bättre även om vi inte vågar pusta ut riktigt än, men eftersom veterinären inte tyckte vi skulle ta tillbaka svärdsjöfåren till hagen med parasittryck (där de andra fåren med parasiter har bajsat) så står vi igen utan plan för att få hem de rädda fåren som behöver avmaskas.

Långhelgen som aldrig tog slut

Vi har haft en så himla skön och lång helg och fått massor gjort. Jonathan och Bodil har varit på hans föräldrars landställe och målat, och på något sätt får jag alltid extra sprutt när Jonathan är borta. Jag och barnen firade in långhelgen på Edblad, vår fina finkrog som ligger tio minuter hemifrån (med bil), där maten är superb och det finns en superrolig äventyrslekpark för barnen. Där ska vi hänga mycket i sommar!

IMG_7639

Sixten åt en dröm till efterrätt och förstod varför den kallades dröm.

IMG_7638

Sen åkte vi och badade – eller barnen badade och jag stod på bryggan och frös.

IMG_7526 Och så städade vi altanen från hönsbajs och sådde en massa örter. Vi har spärrat av altanen så att hönsen inte kan gå dit och bajsa och sandbada i våra krukor längre. Eller för den delen komma och tigga när vi sitter och äter.

IMG_7524

På lördagen städade jag hönshuset, klippte gräset och roddade med loppisen, som var öppen på söndagen.

IMG_7596 Tycker det är så vackert när solen lyser in mellan brädorna sådär på logen.

IMG_7603 Vi sålde flera av de här fina kannorna, bland annat de två röda kockums-kannorna längst till höger.IMG_7608 Typiskt bra loppisfynd. Jag vill gärna veta om jag är intelligent men orkar absolut inte göra något test.

IMG_7607Typiskt oitressant bild – men här är i alla fall några av loppiskundernas bilar.

IMG_7616

Sen åt vi middag hos min syrra och läste Elsa Beskow, som alla barn mellan ett och nio uppskattade.

IMG_7622

På måndagen köpte vi kebabrulle och badade igen. När vi kom hem upptäckte vi att all gurka (på friland), squash, vintersquash och alla pumpor utom en prydnadspumpa hade dött nattfrostdöden. Här är den enda överlevaren – hang in there lilla vän!

IMG_7625

Och att fåren troligen har fått någon parasit så vi måste bygga en ny hage åt dem här hemma. Innan midsommar. Livet som bonde alltså, håhjaja.

SÅ JÄVLA MYCKET ATT GÖRA NU!!!

Men på kvällen kom Morris ut och visade upp sin nya tatuering! Och det var ju kul i alla fall. Plockar ni referensen? Jag hade absolut ingen aning, men så har jag ju inte heller någon koll direkt.

IMG_7634

 

Äggtjuven

Ända sedan kycklingarna kläcktes har det funnits öppnade ägg i hönshuset lite då och då. I början låg de på golvet, och vi tänkte inte så mycket på det eftersom Mumrik börjat samla ägg för att hon ville ruva. Vi trodde det var en av de andra hönorna som trampat sönder äggen för henne. Det är ju också lite trångt och kaotiskt på golvet nu med Lillsvans och alla kycklingarna.

Men de senaste dagarna har de trasiga äggen legat i redena, och vi började misstänka en äggätare bland hönsen. Och igår öppnade jag dörren till hönshuset och tog Grus på bar gärning med näbben i ett ägg! Tog ett mugshot för att komma ihåg vem det var.

IMG_7320

Vi är inte helt hundra på att det är hon som tar sönder äggen – tidigare har vi haft skator i hönshuset i samma ärende – men bara det att hon har upptäckt att innehållet i äggen de värper är gott, gör att hon i alla fall har potential att bli en framtida äggätare. En äggätande höna har man ingen glädje av, och det är hopplöst att få dem att sluta när de väl fått smak på ägg.

Så vi bestämde oss till slut för att Grus ska nackas. Det sker i skymningen. Som brukligt. (Eller är det i gryningen man avrättar folk? Hur som helst, en höna nackar man gärna i skymningen, det är bara att gå in och plocka åt sig henne där hon sitter och sover, och hon är lite trött och groggy och flaxar inte omkring så mycket.)

 

Perspektiv

DSC00585Alltså. Här sitter man och skäms. Livet är orättvist och världen är en röv. Jag går omkring här i mitt otroligt rika, trygga och lyckliga liv med mina friska fina välnärda barn och är missnöjd med att jag måste jobba så mycket och har så lite tid till att bygga trädgårdsland (där jag odlar för mitt höga nöjes skull och inte för överlevnad direkt) och läsa böcker.

Så läser jag det här inlägget hos Underbara Clara och bara – ja just det. Det finns flickor i världen som blir bortrövade när de är 15 år och föder fem barn innan 20.

”När jag ska gå därifrån undrar Dorcas om jag kan ta med mig någon av hennes barn? Om jag kan ge dem en bättre framtid en den som finns där?”

skriver Clara om sitt besök i Kenyas fattigaste provins Turkana.

Så nu ska jag sluta gnälla och börja jobba. Och köpa ett mors dags-paket hos Unicef.

 

Fortfarande rookies

Varken jag eller Jonathan har bott i hus innan vi flyttade hit för snart två år sen. Ett och annat har vi snappat upp under den här tiden, men uppenbarligen inte hur man beter sig vid storm. Som bekant var jag ute igår och fösökte täcka marken där trädgårdslandet ska vara med små kartongbitar, samtidigt som det spöregnade och blåste 20 sekundmeter. Jonathan satt inne och sydde.

Ingen av oss plockade in tvätten, fällde ner tvättställningen, fällde ner parasollet, stängde dörrar till uthusen (och Morris hus!) eller samlade ihop lösa föremål som vattenkannor och sånt som kan blåsa bort.

IMG_7023 IMG_7026

Men nästa gång gör vi det.