Vi svälter ihjäl

Eller det gör vi ju inte, men om civilisationen skulle gå under skulle vi ligga risigt till. Bättre än  den som bor i lägenhet i stan, som bara har balkongblommorna att äta när frysen är tömd, men ändå. När vi nackade tuppen och en höna härom veckan funderade jag på mängden energi vi gör av med när vi nackar, skållar, plockar, tar ur och tillagar djuren, jämfört med mängden energi de ger oss när vi äter dem. Min gissning är att vi går back!

IMG_6092

Ursäkta den usla bilden – det var mörkt och jag har tappat bort laddaren till kameran så jag fotar bara med mobilen. Men njut av det skarpa mönstret på duken och vara glad att slafset i bakgrunden är blurrigt!

Såklart är det ju en vanesak, det var bara andra gången vi tog tillvara hönsen vi nackade. Och det var första gången Jonathan tog ur – jag skar mig i fingret när jag flådde tuppens ben så han fick ta över.

Men det gick alltså en hel kväll till en middag (hönan var så mager så den sket vi i till slut när vi inte lyckades ta ur den ordentligt, men tuppen var fet och fin så han blir en coq au vin tänker jag)!

Så tradigt att vara nybörjare.

PS. När man tänker efter var det väl så här de levde på landet förr (förutom att de såklart var mycket bättre på att hantera slaktade höns) – man åt, sov eller jobbade för sin överlevnad. När vi lägger en hel kväll på en sabla tupp är det ju tid från Netflix i soffan som försvinner. Konstigt vilken utveckling mänskligheten har tagit ändå.

Självförsörjande på lyxmiddag

IMG_5964

Varför är det så svårt att fota mat? Ni får ta mitt ord på att det var jättegott!

Vilken braksuccé, denna hemodlade, hemplockade, närslaktade och hemlagade middag jag serverade min familj igår! Detta är vad vi åt:

+ En rostbiff av grannens (kravmärkta) kossa, ugnsstekt på franskt vis, det vill säga låg temperatur tills den är genomrosa. Salt och peppar är allt som behövs till så förträffligt kött, så mört att det smälter i munnen, till och med gott för en köttskeptiker som jag.

+ Potatis och pumpa penslat med olja, vitlök, salt och rosmarin. Några smörklickar på, in i ugnen på hög värme tills allt är frasigt och gyllenbrunt.

+ Smörstekta blodriskor från egen skog. Jag har varit skeptisk mot dem förut, men det blev riktigt gott! Tur det, med tanke på att blodriskor är den enda ätliga svampen jag har hittat i år (som jag kan identifiera alltså), förutom några sommarkantareller.

+ Mangold. Fräst i olivolja med vitlök, pressad citron över, salt och peppar. Blev så otroligt gott – och fatta hur nyttigt det är!

Av allt detta var citronen, oljan, kryddorna och smöret det enda som inte var hem- eller lokalproducerat! Och den enda transporten utöver det var en bilresa tur och retur mellan grannen och slakteriet, sammanlagt tre mil kanske. Så nöjd.

Lökskörden

Igår tog jag upp alla lök, och det blev ganska mycket! Det här borde vi väl klara vintern på?

DSC01959

Nu ligger den på matbordet i vardagsrummet och torkar i några veckor.

DSC01961

Vitlöken gick det inte så bra för, men den kom i jorden ett halvår för sent så det var väl inte så konstigt. Jag kan ha rensat bort några vitlökar som jag trodde var grässtrån i början på säsongen också. Och lämnat ganska många grässtrån som jag trodde var vitlökar… Nåväl.

DSC01962

Lök är så vackert tycker jag.

Äppelmos utan skal

DSC01918Vi har ca tio äpplen sammanlagt på våra två träd detta usla äppelår, men av någon anledning fick mamma massor – i sin trädgård två mil härifrån! Konstigt.

Så det blev äppelmos ändå. Tidigare år har jag skalat och rensat äpplena, kokat dem och mixat dem, men nu provade jag att använda en passersil som jag hittat på loppis för nån femma. Jag kommer aldrig göra på något annat sätt igen, det här var så smidigt!

Jag klyftade helt enkelt äpplena och slängde ner dem i en kastrull med lite vatten i botten. Kokade försiktigt tills äpplena var mjuka och började falla sönder.

Då körde jag gegget genom passersilen – bara att veva, så kommer fint äppelmos ut i botten, och skalresterna försvinner mystiskt in någonstans i kanterna på silen.

DSC01904 DSC01903Jag blandade moset med socker, fem deciliter till fem liter mos blev lagom, men det är ju en smaksak och beror också på vilka äpplen man har. Bäst är att sockra lite i taget och smaka av efterhand tills man tycker det är lagom. Jag hällde också i några teskedar atamon, eftersom jag gillar att ha burkarna på en hylla och inte i slabbiga plastpåsar i frysen.


Så, självförsörjande på äppelmos i ett år till!

Hemslungat

För några veckor sen slungade vi vår första honung! Det var en så mäktig känsla att ta tillvara allt som bina har slitit med åt oss hela sommaren, helt och hållet från det som växer på våra egna marker! Och som alltid när jag och Jonathan jobbar tillsammans blir jag lite förtjust, älskar känslan av att jobba sida vid sida med vårt gemensamma projekt.

IMG_5238

Först hämtade vi hem alla skattlådor fulla med ramar fulla med vaxkakor fulla med honung.

DSC01855

Sen skrapade vi av vaxlocken som bina täckt alla celler på vaxkakorna med. Det var kladdigt och segt och härligt. Det doftade så underbart!

DSC01865

Honungen i de olika ramarna hade väldigt olika färg, beroende vad som blommade när just den honungen tillverkades. De ljusa ramarna var maskroshonung, vi hade enorma mängder maskrosor i år. De mörka ramarna kanske är skogshonung tänker jag, kuporna står i ett skogsbryn.

DSC01857

Sen satte vi ner ramarna i själva slungan. Det är en handvevad makapär från 1950-talet som vi fått till skänks av biodlarföreningen Jonathan är med i, mot att vi skänker den vidare när vi köper en mer modern…

DSC01858

Vilket jag hoppas att vi gör redan till nästa år, för det var fruktansvärt jobbigt att slunga honungen.

DSC01860

Vi vevade som galningar för att komma upp i rätt hastighet, och tungt var det.

DSC01862

Så började honungen långsamt att rinna ut genom tappkranen i botten på slungan. Vilken lycka! Honung är så vacker när den är flytande, bärnstensfärgad och blank.

DSC01872

Vi silade honungen från vaxrester och lät den rinna ner i en jättestor hink.

Sen åkte jag och barnen till Kroatien, och Jonathan gjorde lite magic (rörde i en ymp, det vill säga honung från en tidigare skörd tror jag? Som ska hjälpa honungen att stelna på ett bra sätt… typ), och när vi kom hem:

IMG_5743

Tadaa! Honungen tappad på burkar, redo att njutas! Som ni ser är slutresultatet väldigt ljust – mycket maskroshonung tänker vi.

DSC01881

Den är så god och vi är så stolta över den första produkten från gården som vi kan sälja.

DSC01892

Trädgårdslandet sent i augusti 2017

Ingen har dött eller så – jag bara råkade sluta blogga. Jag borde ju blogga mer än någonsin på semestern eftersom jag har en massa tid, men på något sätt tar det emot att sätta sig vid datorn. Nåväl, ursäkta frånvaron, men nu är jag i alla fall tillbaka med ny energi!

Idag vräker regnet ner och jag vabbar med Ines – kräkis in da house!

IMG_5715

Men jag tänkte att vi kunde kika lite närmare på årets trädgårdsland, som faktiskt är vårt finaste hittills, även om det som vanligt växt över alla bräddar och innehåller lite för mycket ogräs.

IMG_5647

Vi odlar i en före detta hästhage (eller, all vår mark är ju före detta hästhagar eftersom förra ägarna drev hästgård) nedanför huset. I magasinet, det röda huset till vänster, har jag min loppis. Längst bort syns Morris stuga.

IMG_5668

Inne i de här två fina tälten av spetstyg odlar vi all kål som måste skyddas från ohyra. I det främre tältet frodas svartkål, grönkål, purpurkål. Jag älskar kål! Så gott. Den kan ju stå kvar i landet hela hösten, bara att fortsätta skörda efter hand. En del grönsaker, som kål eller morötter, blir till och med godare efter en frostnatt, för då bildas mer socker i dem för att sänka fryspunkten. I det bortre tältet växer rödkål och vitkål – det är första året vi odlar det, och jag är så glad att vi lyckats!

IMG_5650 Vackert va!!!

IMG_5652Blomkålen däremot gick åt fanders så den visar jag inte upp.

IMG_5672 I landet intill växer vitlök och den här underbara regnbågsmangolden med stammar i rött, orange och gult. Så god och krispig! Det är dags att skörda nu, kanske ska jag förvälla och frysa in nu när jag ändå vabbar. Löken får stå kvar eftersom det regnar idag.

IMG_5660I år har vi också lyckats odla lite blommor. Vi har ju inte en enda rabatt i trädgården, där finns en ros som blev helt uppkäkad av fåren i år, och en pion som jag råkade klippa ner med gräsklipparen, det är egentligen allt. Men jag gillar ju blommor egentligen! I år hällde jag ut en påse sommarblomsterfrön i en av odlingssängarna, et voila! Det blommar helt galet mycket, och till och med mina buketter ser fantastiska ut.

IMG_5272Beviset på det.

IMG_5653Ringblommor är ju väldigt tacksamt. Inte min favorit egentligen men så lättodlat och lättplockat, och så luktar de gott (och smakar? Man kan i alla fall äta dem.). Det kom upp massor av ringblommor i squash- och bönlandet också, där vi odlade dem förra året.

IMG_5663Och störbrytbönorna tog sig till slut, de var så små och taniga men fick lite värme i augusti i alla fall. Jag längtar efter att laga en stek av grannens kossa och servera med egen potatis, egna bönor, egen svampsås och egen rönnbärsgelé. (Alla måste bara sluta spy här hemma först, det är ingen mening med att servera något annat än kokt ris och rostbröd för närvarande.)

IMG_5677Ja, det här blev ju en konstig bild för att jag försökte beskära bort en massa fult, men här är hela trädgårdslandet sett från gårdsplanen i alla fall. Vi har jordgubbar, bönor och sockerärtor, squash, nyzeländsk spenat, morötter, palsternackor, röd-, gul- och polkabetor, rotselleri och stjälkselleri, potatis, mangold, flera sorters kål, röd och gul lök, vitlök… Tror det var allt. Så otroligt nöjd med odlingarna i år! 

Imorgon pratar vi om växthusen!

Nu har du satt din sista potatis Charlie

IMG_4307

Charlie och Chaplin

Nu ska Charlie dö!

I morse vaknade jag av ett vrål från trädgården. Det var Sixten som blev jagad ett helt varv runt huset av vår arga tupp Charlie. Nu har han gått för långt!

Sune, Charlies pappa, var snäll för det allra mesta, någon enstaka gång flög han på någon, men man behövde inte vara vaksam när man rörde sig i trädgården. Men Charlie blir värre och värre, han patrullerar därute och är redo att flyga på om man tex kommer med mat, hämtar ägg eller något annat provocerande.

Man kan ju inte ha en jättestor tupp som attackerar barn i trädgården. Så nu ryker han! Kanske redan ikväll. Blir i alla fall mycket kött, jämfört med hönsen vi nackat tidigare!

Lilla skördetiden

Den riktiga skördetiden är ju såklart i augusti-september. Men redan nu finns spenat i massor (den är till och med svår att odla senare på sommaren) och även en massa dill. Rabarber har jag fryst in för jag har inte hunnit göra saft. Känns som att vi har smygstartat skördesäsongen! Så härligt att få stoppa saker i frysen! Som vanligt fantiserar jag om att fylla frysen och skafferiet så det räcker hela vintern. Älskar att hamstra.

 

Jag vill aldrig mera sitta vid ett skrivbord

Innan jag börjar måste jag lägga in några brasklappar: faktiskt har jag ett väldigt, väldigt roligt jobb – sällan gör jag något som jag inte är genuint intresserad av. Och jag inser att det är barnsligt och bortskämt att känna såhär. Men, here it goes:

IMG_3960

Jag vill verkligen inte jobba mer. 

Inte så att jag vill lägga mig i soffan och kolla på tv. Jag vill använda min kropp till att odla saker och bygga saker och föda upp saker. Jag vill att jag och Jonathan ska jobba sida vid sida här på gården med saker som känns viktiga och meningsfulla för oss. Jag vill vara i naturen varje dag, jag vill producera all mat som vi ska äta och tillverka allt som vi behöver (nästan). Jag vill ha tid att vara med min familj, finnas tillgänglig för mina barn, prata med dem och verkligen hinna lyssna.

Igår när vi var ute och stängslade fårens sommarhage, och barnen och hunden var med, och jag skruvade i isolatorer i stängselstolpar, då kände jag att det bara inte skulle gå att sätta sig vid skrivbordet igen (den tanken kommer ofta när jag skruvar isolatorer av någon anledning. Det är väl tillräckligt kravlös syssla för att inte ge ångest, samtidigt som det ger ett tillfredsställande väl synligt resutlat).

Förr fnyste jag alltid när folk sa saker som ”jag skulle aldrig kunna sitta vid ett skrivbord hela dagarna”. Tänkte att de helt enkelt var lite korkade. Men nu förstår jag vad de menar! Tillfredsställelsen när vi är klara med veden för hela året eller har stängslat klart en hage och kan släppa på fåren, den är så enormt mycket större och skönare än tillfredsställelsen att lämna en färdigskriven artikel.

Det är liksom inte riktigt okej att känna såhär. Jag är uppfostrad med att man ska vilja arbeta, att det är viktigt att bidra, att det ger en känsla av meningsfullhet och delaktighet, av att vara behövd och höra till. Min mamma är inte en karriärist direkt, men hon har lärt oss att jobbet är något kul, inte ett nödvändigt ont.

Men jag vill bara slippa, jag vill vara ifred. Jag vill bygga upp vårt eget lilla liv härute, oberoende av allt annat. Odla vår egen mat, föda upp får som ger kött och ull (jösses, snart går jag klädd i hemstickat växtfärgat från topp till tå), ordna egen el…

Jag har inget samhällsomstörtande politiskt budskap. Även om jag generellt tror att folk skulle må bättre av att jobba mindre, så är jag inte egentligen motståndare till samhällsmodellen att folk förvärvsarbetar, betalar skatt och har gemensam välfärd.

Bara det att jag själv inte vill jobba mer tack.

Meeen nu ska jag fortsätta skrivbordsjobba så kanske jag hinner ut för att stängsla färdigt i hagen i eftermiddag.

 

Björksav – precis lika gott som vatten

Nu mellan tjällossning och lövsprickning är den perfekta tiden att tappa björksav! Ines ville prova, så vi letade upp en lämplig björk nere vid vagnslidret. Ines borrade ett hål…

DSC01741

… satte in ett sugrör och tejpade fast en flaska.

DSC01742 Det hade varit smartare att inte låta sugröret gå så långt ner i flaskan, för när saven nått till sugrörets botten tog det ju stopp. Nåväl. När vi gick tillbaka ett dygn senare hade det i alla fall fyllts upp till sugröret. Ines tyckte det var otroligt gott. Jag tyckte faktiskt det smakade ljummet vatten. Men det är ju säkert väldigt nyttigt och så låter det ju så friskt och vårlikt och härligt!

IMG_3089

PS Om du vill prova, obs att allemansrätten inte omfattar björksav ur andras björkar! Och glöm inte att plugga igen hålet efter dig.