Baggslakten

IMG_5730

För två veckor sen skickade vi baggarna till slakt. Det kändes lite sorgligt faktiskt, de var så tama och tillgivna och fina (utom Lars som hade blivit en riktigt jobbig jävel som alltid skulle stångas).

Jag är glad att jag inte var hemma när slaktbilen kom – och barnen var hos kompisar. Jonathan sa att lammen följde med honom upp i djurtransporten utan problem. När de kulle åka stack han in handen mellan spjälorna, och då la de nosarna mot hans hand 🙁

MEN! Våra baggar har haft ett väldigt lyckligt liv, och det känns bra att äta upp dem. Riktigt goda och fina var de också – vi fick näst högsta klassningen på köttet!

I år blev det ju inga mängder direkt, vi slaktade bara fyra baggar. MEn nästa år blir det mer! Min målbild är att jag ska stå på Bondens marknad i Stockholm och sälja honung, grönsaker, fårskinn och lammkött. Så mysigt!

Äntligen svamp

De senaste veckorna har mina sociala medieflöden dominerats helt av bilder på trattkantareller. Varenda klåpare verkar snubbla över läckerheterna och fylla korgarna – alla utom jag. På varje hundpromenad går jag med blicken i marken/kryper på alla fyra och lyfter på löv och tuvor. Hittar enorma mängder svamp som jag absolut inte känner igen, men inte en enda trattkantarell.

IMG_6301

Förrän idag! Vi tog med gästerna till en annan del av skogen än där vi vanligtvis går, och hittade massor. Så härlig känsla att fylla korgarna! Här vandrar vi hem med skörden i den mjuka varma höstsolen.

IMG_6311 Skrytbilden!

IMG_6313Nu ligger svampen i torken, imorgon går jag och hämtar mer! Gratis mat i skogen, det är mitt allra allra bästa.

Vi svälter ihjäl

Eller det gör vi ju inte, men om civilisationen skulle gå under skulle vi ligga risigt till. Bättre än  den som bor i lägenhet i stan, som bara har balkongblommorna att äta när frysen är tömd, men ändå. När vi nackade tuppen och en höna härom veckan funderade jag på mängden energi vi gör av med när vi nackar, skållar, plockar, tar ur och tillagar djuren, jämfört med mängden energi de ger oss när vi äter dem. Min gissning är att vi går back!

IMG_6092

Ursäkta den usla bilden – det var mörkt och jag har tappat bort laddaren till kameran så jag fotar bara med mobilen. Men njut av det skarpa mönstret på duken och vara glad att slafset i bakgrunden är blurrigt!

Såklart är det ju en vanesak, det var bara andra gången vi tog tillvara hönsen vi nackade. Och det var första gången Jonathan tog ur – jag skar mig i fingret när jag flådde tuppens ben så han fick ta över.

Men det gick alltså en hel kväll till en middag (hönan var så mager så den sket vi i till slut när vi inte lyckades ta ur den ordentligt, men tuppen var fet och fin så han blir en coq au vin tänker jag)!

Så tradigt att vara nybörjare.

PS. När man tänker efter var det väl så här de levde på landet förr (förutom att de såklart var mycket bättre på att hantera slaktade höns) – man åt, sov eller jobbade för sin överlevnad. När vi lägger en hel kväll på en sabla tupp är det ju tid från Netflix i soffan som försvinner. Konstigt vilken utveckling mänskligheten har tagit ändå.

Självförsörjande på lyxmiddag

IMG_5964

Varför är det så svårt att fota mat? Ni får ta mitt ord på att det var jättegott!

Vilken braksuccé, denna hemodlade, hemplockade, närslaktade och hemlagade middag jag serverade min familj igår! Detta är vad vi åt:

+ En rostbiff av grannens (kravmärkta) kossa, ugnsstekt på franskt vis, det vill säga låg temperatur tills den är genomrosa. Salt och peppar är allt som behövs till så förträffligt kött, så mört att det smälter i munnen, till och med gott för en köttskeptiker som jag.

+ Potatis och pumpa penslat med olja, vitlök, salt och rosmarin. Några smörklickar på, in i ugnen på hög värme tills allt är frasigt och gyllenbrunt.

+ Smörstekta blodriskor från egen skog. Jag har varit skeptisk mot dem förut, men det blev riktigt gott! Tur det, med tanke på att blodriskor är den enda ätliga svampen jag har hittat i år (som jag kan identifiera alltså), förutom några sommarkantareller.

+ Mangold. Fräst i olivolja med vitlök, pressad citron över, salt och peppar. Blev så otroligt gott – och fatta hur nyttigt det är!

Av allt detta var citronen, oljan, kryddorna och smöret det enda som inte var hem- eller lokalproducerat! Och den enda transporten utöver det var en bilresa tur och retur mellan grannen och slakteriet, sammanlagt tre mil kanske. Så nöjd.

Lökskörden

Igår tog jag upp alla lök, och det blev ganska mycket! Det här borde vi väl klara vintern på?

DSC01959

Nu ligger den på matbordet i vardagsrummet och torkar i några veckor.

DSC01961

Vitlöken gick det inte så bra för, men den kom i jorden ett halvår för sent så det var väl inte så konstigt. Jag kan ha rensat bort några vitlökar som jag trodde var grässtrån i början på säsongen också. Och lämnat ganska många grässtrån som jag trodde var vitlökar… Nåväl.

DSC01962

Lök är så vackert tycker jag.

Äppelmos utan skal

DSC01918Vi har ca tio äpplen sammanlagt på våra två träd detta usla äppelår, men av någon anledning fick mamma massor – i sin trädgård två mil härifrån! Konstigt.

Så det blev äppelmos ändå. Tidigare år har jag skalat och rensat äpplena, kokat dem och mixat dem, men nu provade jag att använda en passersil som jag hittat på loppis för nån femma. Jag kommer aldrig göra på något annat sätt igen, det här var så smidigt!

Jag klyftade helt enkelt äpplena och slängde ner dem i en kastrull med lite vatten i botten. Kokade försiktigt tills äpplena var mjuka och började falla sönder.

Då körde jag gegget genom passersilen – bara att veva, så kommer fint äppelmos ut i botten, och skalresterna försvinner mystiskt in någonstans i kanterna på silen.

DSC01904 DSC01903Jag blandade moset med socker, fem deciliter till fem liter mos blev lagom, men det är ju en smaksak och beror också på vilka äpplen man har. Bäst är att sockra lite i taget och smaka av efterhand tills man tycker det är lagom. Jag hällde också i några teskedar atamon, eftersom jag gillar att ha burkarna på en hylla och inte i slabbiga plastpåsar i frysen.


Så, självförsörjande på äppelmos i ett år till!

Hemslungat

För några veckor sen slungade vi vår första honung! Det var en så mäktig känsla att ta tillvara allt som bina har slitit med åt oss hela sommaren, helt och hållet från det som växer på våra egna marker! Och som alltid när jag och Jonathan jobbar tillsammans blir jag lite förtjust, älskar känslan av att jobba sida vid sida med vårt gemensamma projekt.

IMG_5238

Först hämtade vi hem alla skattlådor fulla med ramar fulla med vaxkakor fulla med honung.

DSC01855

Sen skrapade vi av vaxlocken som bina täckt alla celler på vaxkakorna med. Det var kladdigt och segt och härligt. Det doftade så underbart!

DSC01865

Honungen i de olika ramarna hade väldigt olika färg, beroende vad som blommade när just den honungen tillverkades. De ljusa ramarna var maskroshonung, vi hade enorma mängder maskrosor i år. De mörka ramarna kanske är skogshonung tänker jag, kuporna står i ett skogsbryn.

DSC01857

Sen satte vi ner ramarna i själva slungan. Det är en handvevad makapär från 1950-talet som vi fått till skänks av biodlarföreningen Jonathan är med i, mot att vi skänker den vidare när vi köper en mer modern…

DSC01858

Vilket jag hoppas att vi gör redan till nästa år, för det var fruktansvärt jobbigt att slunga honungen.

DSC01860

Vi vevade som galningar för att komma upp i rätt hastighet, och tungt var det.

DSC01862

Så började honungen långsamt att rinna ut genom tappkranen i botten på slungan. Vilken lycka! Honung är så vacker när den är flytande, bärnstensfärgad och blank.

DSC01872

Vi silade honungen från vaxrester och lät den rinna ner i en jättestor hink.

Sen åkte jag och barnen till Kroatien, och Jonathan gjorde lite magic (rörde i en ymp, det vill säga honung från en tidigare skörd tror jag? Som ska hjälpa honungen att stelna på ett bra sätt… typ), och när vi kom hem:

IMG_5743

Tadaa! Honungen tappad på burkar, redo att njutas! Som ni ser är slutresultatet väldigt ljust – mycket maskroshonung tänker vi.

DSC01881

Den är så god och vi är så stolta över den första produkten från gården som vi kan sälja.

DSC01892

Trädgårdslandet sent i augusti 2017

Ingen har dött eller så – jag bara råkade sluta blogga. Jag borde ju blogga mer än någonsin på semestern eftersom jag har en massa tid, men på något sätt tar det emot att sätta sig vid datorn. Nåväl, ursäkta frånvaron, men nu är jag i alla fall tillbaka med ny energi!

Idag vräker regnet ner och jag vabbar med Ines – kräkis in da house!

IMG_5715

Men jag tänkte att vi kunde kika lite närmare på årets trädgårdsland, som faktiskt är vårt finaste hittills, även om det som vanligt växt över alla bräddar och innehåller lite för mycket ogräs.

IMG_5647

Vi odlar i en före detta hästhage (eller, all vår mark är ju före detta hästhagar eftersom förra ägarna drev hästgård) nedanför huset. I magasinet, det röda huset till vänster, har jag min loppis. Längst bort syns Morris stuga.

IMG_5668

Inne i de här två fina tälten av spetstyg odlar vi all kål som måste skyddas från ohyra. I det främre tältet frodas svartkål, grönkål, purpurkål. Jag älskar kål! Så gott. Den kan ju stå kvar i landet hela hösten, bara att fortsätta skörda efter hand. En del grönsaker, som kål eller morötter, blir till och med godare efter en frostnatt, för då bildas mer socker i dem för att sänka fryspunkten. I det bortre tältet växer rödkål och vitkål – det är första året vi odlar det, och jag är så glad att vi lyckats!

IMG_5650 Vackert va!!!

IMG_5652Blomkålen däremot gick åt fanders så den visar jag inte upp.

IMG_5672 I landet intill växer vitlök och den här underbara regnbågsmangolden med stammar i rött, orange och gult. Så god och krispig! Det är dags att skörda nu, kanske ska jag förvälla och frysa in nu när jag ändå vabbar. Löken får stå kvar eftersom det regnar idag.

IMG_5660I år har vi också lyckats odla lite blommor. Vi har ju inte en enda rabatt i trädgården, där finns en ros som blev helt uppkäkad av fåren i år, och en pion som jag råkade klippa ner med gräsklipparen, det är egentligen allt. Men jag gillar ju blommor egentligen! I år hällde jag ut en påse sommarblomsterfrön i en av odlingssängarna, et voila! Det blommar helt galet mycket, och till och med mina buketter ser fantastiska ut.

IMG_5272Beviset på det.

IMG_5653Ringblommor är ju väldigt tacksamt. Inte min favorit egentligen men så lättodlat och lättplockat, och så luktar de gott (och smakar? Man kan i alla fall äta dem.). Det kom upp massor av ringblommor i squash- och bönlandet också, där vi odlade dem förra året.

IMG_5663Och störbrytbönorna tog sig till slut, de var så små och taniga men fick lite värme i augusti i alla fall. Jag längtar efter att laga en stek av grannens kossa och servera med egen potatis, egna bönor, egen svampsås och egen rönnbärsgelé. (Alla måste bara sluta spy här hemma först, det är ingen mening med att servera något annat än kokt ris och rostbröd för närvarande.)

IMG_5677Ja, det här blev ju en konstig bild för att jag försökte beskära bort en massa fult, men här är hela trädgårdslandet sett från gårdsplanen i alla fall. Vi har jordgubbar, bönor och sockerärtor, squash, nyzeländsk spenat, morötter, palsternackor, röd-, gul- och polkabetor, rotselleri och stjälkselleri, potatis, mangold, flera sorters kål, röd och gul lök, vitlök… Tror det var allt. Så otroligt nöjd med odlingarna i år! 

Imorgon pratar vi om växthusen!

Nu har du satt din sista potatis Charlie

IMG_4307

Charlie och Chaplin

Nu ska Charlie dö!

I morse vaknade jag av ett vrål från trädgården. Det var Sixten som blev jagad ett helt varv runt huset av vår arga tupp Charlie. Nu har han gått för långt!

Sune, Charlies pappa, var snäll för det allra mesta, någon enstaka gång flög han på någon, men man behövde inte vara vaksam när man rörde sig i trädgården. Men Charlie blir värre och värre, han patrullerar därute och är redo att flyga på om man tex kommer med mat, hämtar ägg eller något annat provocerande.

Man kan ju inte ha en jättestor tupp som attackerar barn i trädgården. Så nu ryker han! Kanske redan ikväll. Blir i alla fall mycket kött, jämfört med hönsen vi nackat tidigare!

Lilla skördetiden

Den riktiga skördetiden är ju såklart i augusti-september. Men redan nu finns spenat i massor (den är till och med svår att odla senare på sommaren) och även en massa dill. Rabarber har jag fryst in för jag har inte hunnit göra saft. Känns som att vi har smygstartat skördesäsongen! Så härligt att få stoppa saker i frysen! Som vanligt fantiserar jag om att fylla frysen och skafferiet så det räcker hela vintern. Älskar att hamstra.