Rymmare!

IMG_5024

Förlåt för den usla bilden, det var konstigt ljus och jag ville inte gå för nära och störa när de hälsade.

I går hittade gotlandstackorna och våra andra tackor varandra – de andra går i en hage på andra sidan vägen kanske 150 meter från trädgården. De bräkte glatt (?) till varandra en stund, men senare när jag och Sixten låg i sovrummet och läste hörde vi att det liksom blev ett helt annat sorts bräkande därute, mer förfärat. Nåt hade hänt!

Vi tittade ut och såg två av gotlandsfåren utanför staketet. Såklart – gotlandsfår är rymmare! Att separeras från flocken är bland det hemskaste som kan hända ett får, de blir helt förtvivlade av det.

Jag sprang ut och lockade in de två utbrytarna med godishinken, och de traskade direkt bort till stället där de gått ut förra gången – mellan två eltrådar – och klev ut igen. Så vi tog in dem igen – och de gick ut igen.

Men den här gången ville de inte in, utan sprang i full galopp ner till den andra hagen och krävde att få bli insläppta! Så vi släppte in dem. Det var gulligt att se dem mötas, de var så vänliga och nästan keliga mot varandra, som om de redan kände varandra. Inget bråk eller gruff, alla bara smälte ihop till en flock direkt.

Vi får väl avmaska allihop sen istället för nu har de systerligt delat med sig till varandra av alla parasiter.

Gotlandsfår

IMG_4967

Till vänster: det huvudlösa fåret.

I förrgår kom fyra nya får till vår flock, jättefina gotlandstackor! De är så annorlunda än våra andra får, de har långa ben och långa halsar och rör sig så graciöst. De är inte tama direkt, men ändå mycket, mycket tamare än suffolktackorna var när de kom. Nu går de i trädgården i några dagar tills vi har tagit träckprov och avmaskat dem. Och så kan vi passa på att få dem lite tamare.

IMG_4972 IMG_4971

Gotlandsfår ger ganska mycket kött och fantastiskt fina fällar, men vi har också hört att de ska vara rymningsbenägna. Nyfikna är de i alla fall!

IMG_4984

Vi skär upp maten till fåren, firar en tvååring och färdigställer ett hönshus. Och plockar svamp.

Vad händer egentligen dessa första dagar av min andra semester? Till att börja med skrämde vi igång traktorn och slåtterbalken och slog lite i fårhagen. Gräset var så högt att man knappt såg fåren, och det gillar de inte. De äter helst gräs som är max sju sentimter högt. Och av någon anledning äter de gärna långt gräs som är slaget. Så vi slog gräset några vändor, och nu går tackorna där och käkar och är så nöjda. Hos baggarna behöver vi inte slå, där är det magrare bete.

IMG_4860 IMG_4862 Den här symbolen på kraftarmen (hittade jag på det ordet?) till slåtterbalken är så himla läskig! Huu alltså. Den stannar inte för något, inte ens om den råkat snurra upp en människa.

IMG_4875 Jag körde, Jonathan stod frampå traktorn och inspekterade.

IMG_4898 Vidare har Boil fyllt två år och firats med tårta gjord på hundmat, kattmat och Dennis hotdogs.

IMG_4900 Hon fick ett torkat grisöra i present som hon genast gick och grävde ner bakom hönshuset.

IMG_4909 Hönshuset ja! Nu är det färdigt, Sixten målade entrén idag. Kycklingarna har redan flyttat in, och Mumrik har varit inne och premiärvärpt.

IMG_4850Och på kvällspromenaden gick jag och Jonathan till kantarellstället och kollade efter sommarkantareller, och där fanns det! Så lylligt! Älskar verkligen att plocka mat i skogen.

IMG_4912

Hö! Hö! Hö!

I helgen kom äntligen vårt hö! Fårens hö ska tas så tidigt som möjligt, helst före midsommar, men i år gick det inte att få till tidigare. Vi har väntat ängsligt i veckor med ett öga på SMHI-appen, men nu vågade vår granne Nils-Bertil och hans pappa äntligen slå. Det ska ju vara varmt och torrt så höet torkar snabbt, regn på slaget hö är katastrof. Tyvärr kom det en skur på vårt hö ändå, meeen vi hoppas det torkar…

Vi preppade på höskullen genom att lägga ut lastpallar runt skulltorken (en jättefläkt blåser in luft genom den där ”tunneln” i mitten)…

IMG_4702

Och sen kom hölasset!

IMG_4707

Sammanlagt två och ett halvt ton blev det.

IMG_4715Jag tycker det är så vackert när solen lyser genom brädorna i laduväggen! Och nu doftar det så gott därinne.

Jag skulle så gärna vilja ta eget hö på våra marker – ha full kontroll över processen och utnyttja markerna till fullo – men vi har inte rätt maskiner och räknar aldrig hem det om vi köper in. Vår traktor som är från 1961 (tror jag) kostade ändå 10 000, och det är inte lätt att hosta igång den. Sen behöver vi ju något att slå med och vända med och stränga med och packa balar med…

Killdjur

IMG_4257

Killdjur alltså! De är oftast inte så trevliga. Tjurar, baggar, tuppar, de ska slåss och stångas och hålla på. Våra bagglamm är gosiga och trevliga än så länge, men de övar ju på att stångas. Till och med Affe som är supersnäll kan dänga till en ibland med huvudet när han vill ha godis eller kli men inte får det.

IMG_4307

Vi har haft tur med tuppar tidigare, men Charlie är rätt aggressiv. Bodil går omvägar runt honom och han hoppar gärna på barnen om han får chansen. Ofta handlar det ju om att han vill försvara sina damer, och det är ju rätt. Men det hade varit bättre om han hade fattat att vi inte utgör ett hot. Det har också hänt att han har missförstått situationen och flugit på mig när jag ska ge dem mat. Tuppar har vassa klor och kan verkligen göra illa en!

Så Charlie hamnar i grytan snart, efter nästa kycklingkläck tänker vi. Så får vi hoppas att någon av hans söner blir snällare. Vanligtvis brukar tuppar bli aggressiva i tvåårsåldern har jag hört någonstans, och det stämmer med Charlie. Så två år kanske är lagom att ha en tupp innan man byter.

Hejdå Sirpa och Ripa

IMG_4248Sirpa och Ripa, våra svärdsjöfår, är så himla fina. De är tama och tillgivna och lugna och snälla på alla sätt. Vi köpte ju dem för att de skulle hjälpa oss att få de andra fåren att förstå att vi inte var dödsfarliga, och de har verkligen varit en tillgång till flocken.

Men de är också rätt besvärliga – tappar i hull hur lätt som helst och har inte tillräckligt med mjölk till sina lamm (vi fick stödmata Ann-Britt). De är helt enkelt hopplösa att ha i en besättning inriktad på någon slags produktion…

Vi ville inte slakta dem, men vår granne kunde tänka sig att köpa dem! Så nu går de uppe hos henne, där får de en fin pension!

IMG_4254Vi satte halsband på dem ifall vi skulle behöva koppla dem, men de gick med oss hela vägen. Sirpa har Bodils snygga nithalsband!

IMG_4256

Sommarhagen

IMG_4148Igår kväll släppte vi äntligen ut fåren i sommarhagen. Så härligt att se dem beta och beta efter den här långa gräslösa våren. De har snaggat hela gräsmattan och även satt i sig en ros, en vinbärsbuske och delar av en pion under de dagar de var i trädgården.

De är så söta, för de tyckar att det är jätteläskigt i den nya hagen! Vi trodde att de skulle störta ut och ta den i besittning, njuta av friheten – hagen är jättestor – men de håller sig i hörnet här närmast oss. På andra sidan vägen ligger vinterhagen, som de står och glanar längtansfullt mot. Så går de och betar en stund och sprider ut sig lite, men så ”händer” något (dvs någon får för sig att det händer något farligt), och alla rusar tillbaka till hörnet och hoppas på att bli räddade ut ur den skitfarliga hagen.

Får i trädgården

IMG_4052

Fåren hade det bedrövligt i vinterhagen – de gnagde ner vartenda grässtrå som kom upp, det räckte absolut inte, men de vägrade ändå att äta av höet de serverades. Våren har varit konstig och kall och betet dröjde och dröjde. Till slut kom jag på att de kunde få gå i trädgården några dagar, tills vi hunnit stängsla färdigt sommarhagen. Så här är de nu och klipper vår gräsmatta och betar sly!

IMG_4036

De äter och äter och äter. Det är väldigt mysigt att se dem genom fönstret, och det är väldigt mysigt att de kommer och hälsar när man kommer ut. Men de bajsar enormt mycket, även på verandan, och så har de käkat upp en hel vinbärsbuske – några dagar räcker, känner jag. Men nu är vi snart klara med hagen!

IMG_4082

 

Valborg, våren, lyckan

Äntligen kom våren! Jag har på något sätt förlikat mig med att det har snöat varnnan dag hela april, inte ens blivit besviken när jag dragit upp rullgardinen utan tittat bort och tänt en brasa. Men när solen tittade fram och temperaturen steg över tio var lättnaden ändå enorm! Vilken lycka det är med fågelkvitter, humlesurr, vårlökar, hönskackel, vårvilda barn, vin på verandran, burgare på grillen… Ja, allt det där. Axlarna sjunker från sin halvårslånga placering strax under öronen, man slappnar av och andas lugnare.

IMG_3684

Valborgshelgen blev så fin. På lördagen jobbade Jonathan och barnen hade ridning på morgonen. Efter det hade vi en helt lugn dag när vi nästan inte gjorde någonting – barnen pysslade och jag jobbade llite.

På söndagen hade vi gäster, vi gosade med lammen och hoppade studsmatta (ja, även vuxna hoppade, till barnens stora förtjusning) och fikade ute.

IMG_3699

På kvällen gick vi över till grannen och kollade in deras brasa.

Måndagen – ah, en ledig bonusdag – började på ett fantastiskt vis med att vi la de sista plåtarna på fårstallet – taket är klart!!! (ja, lite småfix kvar vid gavlarna, plus att vi ska städa bort allt, men inte en enda skruv till ska jag dra i de där sabla plåtarna.)

Sen vällde det in gäster och släktingar och grannar och kompisar till barnen. Vi byggde staket i trädgården (mest Jonathan såklart), fikade och drack vin och grillade. Barnen röjde runt, cyklade, hoppade studsmatta och gick till grannen och lekte. Och jag tog inte en enda bild på hela dagen pga upptagen med livet.

Våren!!!!

PS. Alla fåren klarade sig efter kraftfodersvullandet. Phu!

IMG_3706

Sabla får

IMG_3654

Lilla My och Bella njuter av friheten. (Ja, det snöar fortfarande minst en gång per dygn denna vidriga april.)

Igår morse när jag öppnade till fårstallet hade alla utom Ripa rymt! De stod på fel sida staketet och mumsade kraftfoder. När jag öppnade dörren lubbade alla omedelbart ut i det fria. Det tog säkert en halvtimme att få in alla igen. I stallet var det mayhem – de hade rivit ut allt, precis allt, slitit upp förpackningar, dragit fram plasthandskar och sprutat ut handsprit, bajat i höet och gjort små sovgropar åt sig här och där, och under alltihop låg något och lyste – en pannlampa som de lyckats tända och gräva ner.

Inte förrän jag fått in alla och städat började jag fundera på hur mycket kraftfoder de egentligen hade käkat. De är vana vid ungefär ett halvt kilo var om dagen. Kvällen innan hade jag öppnat en 20-kilossäck. Den var tom. Så drygt fyra kilo var kanske? Det är enorma mängder för ett får. De kan dö av foderförätning!

Jag gav dem lite olika huskurer med bikarbonat och jäst, och en pasta som var bra för våmmen som jag fick av veterinären i Rimbo. Sen var det bara att vänta! Såklart hade Annika glufsat i sig mest, hon stod större delen av dagen igår med huvudet mot väggen medan de andra ändå vandrade omkring ungefär som vanligt, om än med sprutdiarré. Vi gav dem pasta igen på kvällen och Annika fick vätskeersättning. Trodde hon skulle ligga med benen i vädret imorse, men hon är fortfarande på rätt köl! Långt ifrån bra dock. De andra verkar okej, men jag vetefan om Annika klarar det här. Fan då sabla får. Det vore så typiskt om hennes glupskhet blev hennes död.

IMG_3652

Sirpa, den första rymmaren att återvända till tryggheten bakom galler.