Köttfesten

Igår malde vi egen köttfärs av ryggbiff från grannens kossa. Vilken succé! 
DSC01469 Det var verkligen inte svårt att mala köttfärs – jag hade fått för mig att det var en komplicerad procedur, men det vara bara att montera köttkvarnen och börja kötta. Vi la kvarnen och köttet i frysen en stund först för att försäkra oss om att fettet i köttet inte skulle börja smälta under malningen (fattar inte hur det skulle kunna hända, men det verkar vara standard att göra så). Sen var det bara att mula ner köttbitarna i kvarnen et voilá! Fantastisk köttfärs kom ut.

DSC01476 Sen stekte vi hamburgare och de blev gudomliga! Helt knäpptyst runt matbordet. Extra kul för att barnen verkligen var engagerade – det låter så präktigt, men jag tycker verkligen det känns fint att de vet var mat kommer ifrån och hur man handskas med den.

IMG_2136

Men äääät dååå

IMG_2095

Allvarligt. Det finns ju barn som är vegetarianer – de äter väl bönor och linser och kikärter och tofu och sånt? Har jag skämt bort/fördärvat mina barn med för mycket köttbullar och falukorv? Av alla vegetariska rätter jag lagat sen vårt köttlöfte trädde i kraft har de gillat exakt en. Det är så otacksamt att laga mat som ingen äter, det blir så pissig stämning vid matbordet och ja, det är inget kul helt enkelt.

Men nu fokuserar vi på framgången, den enda succén hittills! Vi gjorde helstekt blomkål med parmesan och hasselnötter. Jag lanserade rätten som en brakmåltid – det vill säga en som framkallade pruttar. Det är ju förstås oemotståndligt i sig. Sen fick Sixten vara med och laga – här ovan ses han klä in blomkålarna i smör – för det har jag läst nånstans att det ska vara bra.

Men jag tror att det faktum att mina barn över huvud taget äter blomkål grundar sig i att de har sett den här scenen:

Köttlöftet

img_1886

Älgfärsbullar, mycket lokala. Lingon från egen skog, potatis från vårt eget potatisland.

Vi har ett nyårslöfte: att inte köpa kött i affären. Vi ska bara äta kött från vår egen gård eller grannarnas. Kött från lyckliga djur som gjort minimal miljöpåverkan.

I övrigt blir det vegetariskt.

Undantag är bacon som vi inte kan leva utan och inte kan producera själva, och så köttpålägg som prickig korv och leverpastej, för barnen äter inte ost. Men vi köper kravmärkt, och dessutom är det så små mängder så det gills nästan inte.

Det blir en utmaning med tanke på att jag hittills hittat väldigt få vegetariska rätter som de andra i familjen gillar, men jag orkar inte vara en sån familj där barnen och mannen inte äter kikärtor, för det är så klyschigt och tråkigt. Så de får lära sig helt enkelt.