Nu har du satt din sista potatis Charlie

IMG_4307

Charlie och Chaplin

Nu ska Charlie dö!

I morse vaknade jag av ett vrål från trädgården. Det var Sixten som blev jagad ett helt varv runt huset av vår arga tupp Charlie. Nu har han gått för långt!

Sune, Charlies pappa, var snäll för det allra mesta, någon enstaka gång flög han på någon, men man behövde inte vara vaksam när man rörde sig i trädgården. Men Charlie blir värre och värre, han patrullerar därute och är redo att flyga på om man tex kommer med mat, hämtar ägg eller något annat provocerande.

Man kan ju inte ha en jättestor tupp som attackerar barn i trädgården. Så nu ryker han! Kanske redan ikväll. Blir i alla fall mycket kött, jämfört med hönsen vi nackat tidigare!

En tung fredag

Vilken fredag. Jag och Jonathan jobbade båda i Norrtälje helda dagen, och nåddes av de fasansfulla nyheterna från Stockholm under eftermiddagen. Jag satt och gjorde en intervju medan flasharna tände telefonen oavbrutet. Vi fick snabbt tag på alla kära, men det var ju ändå så otroligt fasansfullt och overkligt alltihop. Märkligt nog har jag känt en längtan till Stockholm de här dagarna, en önskan att vara där snarare än en lättnad över att slippa.

IMG_3235

Och när vi kom hem på eftermiddagen var Ulla jättedålig. Vi hade sett henne dia på morgonen och hon var inte intresserad av flaskan, så vi tänkte att det var lugnt. Men nu var hon så svag, orkade knappt äta från flaskan. Vi tog in henne och värmde henne med filtar och vetevärmare framför brasan, och sondade i henne mjölkersättning, men hon blev allt sämre under kvällen.

Till slut, vid niotiden på kvällen, rosslade hon till, bräkte ynkligt, sprattlade lite och dog.

IMG_3245

Igår begravde vi henne, och Ines grät floder när hon bar lilla Ulla till sista vilan.

IMG_3263 Hon får ligga bredvid Nisse på vår Jurtjyrkogård.

IMG_3262

Usch vilket jobbigt slut på en helt fasansfull dag.

Två bagglamm på kvinnodagen!

Jösses vilken dag! I morse när jag gick ner till fåren märkte jag att Sirpas förlossning satt igång! Enligt våra beräkningar skulle det vara elva dagar kvar. Men hon gick oroligt runt och krafsade och det var liksom inget snack. Jag ringde grannen som obekymrat sa att jag skulle gå dit en gång i halvtimmen och kolla läget. Så jag gick ut och skottade snö, och tog med mig Sixten (som är hemma och är sjuk) tillbaka en stund senare. Då låg Sirpa på sidan och vrålade i krystvärkar! Lyckligtvis kom lammet rätt, jag såg ett par klövar och en liten nos sticka fram. Det tog tid och var jobbigt, så jag drog lite och hjälpte till och det kändes proffsigt.

DSC01663 Ut kom den här svartlurvige lille herren med en vit kalufs! Så söt och fin. Jag oroade mig för att han var blöt, för kall och inte reste sig tillräckligt snabbt eller började dia tillräckligt snabbt, men jag höll mig i bakgrunden och Sirpa var så duktig på att pyssla om honom och allt gick fint.

Lite senare födde Sirpa en till liten en, som var död när hen kom ut. Och medan jag var fullt upptagen av att forsla bort dödingen och försöka förstå om det var efterbörden som kom nu och såna saker, så började Annika bröla i boxen bredvid! Så Sirpa fick klara sig bäst hon kunde med sin efterbörd, och jag hastade över till Annika, som just höll på att föda fram en så otroligt söt liten pojke – kolla bara:

DSC01680 IMG_2669

Sorry för dåliga bilder, jag var inte superfokuserad. Annika, som är förstföderska, blev oerhört förvånad när hon såg det slemmiga byltet som kommit ur henne. Först vågade hon inte gå fram till honom ens, sen började hon ömsom slicka honom moderligt, ömsom stånga honom aggressivt. Helt crazy, jag fick hålla fast henne så att hon kunde slicka men inte stånga. Sen ville hon absolut inte låta honom dia, och han fattade absolut inte hur han skulle göra heller. Medan jag stod och höll fast Annika vinglade han runt och snuttade på mina kläder, på Annikas framben, ja lite här och där. Jag fick hålla fram honom och peta in spenen i hans mun. Men nu verkar det funka fint!

Jag har inte lämnat stallet på hela dagen, först när Jonathan kom hem strax före fyra kunde jag gå och kissa och ta en macka. Sen har vi pysslat och fixat hela kvällen, nu pausar vi lite och innan vi går och lägger oss ska vi gå ut igen och kolla läget, och mjölka ur Annika lite och ge till Sirpas lamm, för Annika har massor av mjölk men Sirpa har inte så mycket. Och så ställer vi klockan på tre och går ner och gör om proceduren i natt.

Tre tackor till ska lamma! Ripa har säkert två lamm eller fler, men Lilla My och Felicia har förhoppningsvis bara ett var. Och det vore verkligen artigt av dem att föda en i sänder. En lamning per dygn tycker jag låter rimligt, tack på förhand!