Grått hår är det nya färgat hår

Bild 2016-04-20 kl. 13.51

Egentligen är det ju helt sjukt hur man håller på och kämpar för att se ut som någon man inte är.

Jag började henna håret i 10-11-årsåldern sådär, och har färgat det sen dess. Nu är jag så gråhårig att utväxten verkligen ser förfärlig ut, och jag färgar och färgar i benan, tills jag en dag bara hejdade mig och tänkte:

Vad håller jag på med egentligen? Vem försöker jag låtsas att jag är? 

Och när jag började fundera på saken kändes det bara helt sjukt och nästan självföraktande att hålla på och färga håret. Så nu slutar jag med det! Jag har gjort lite slingor under utväxttiden för att inte se ut som en idiot med två hårfärger. Kanske lägger jag några gråa slingor nästa gång hos frissan?

Så nöjd med det här beslutet! Och så ska det bli spännande att se min riktiga hårfärg.

Gubbsvett och svintohår

IMG_1275

Nej, den här helt naturliga saltdeodoranten fungerade såklart inte. Jag har kämpat på i några veckor, men både jag och den luktar mer och mer gubbe för var dag som går. Återgår till konventionell deo igen.

En annan sak som inte funkade något vidare var schampot från Maria Åkerberg. Mitt hår har aldrig mått sämre! Det blir som svinto ungefär. Men jag tänkte ändå ge det ett tag – tydligen ska det ju vara en omställning från konventionellt till ekologiskt/naturligt schampoo…

PS. Härom dan fyllde bloggen ett år! Det bore jag ha firat. Det första inlägget handlade om hur Ines trodde man att gör när man bor på landet.

Mer ekologisk beauty

IMG_0902

Jag testar ett nytt märke som jag har hört gott om, Maria Åkerberg. Har kört Clinique till ansiktet i många år och tröstat mig med att det i alla fall är fritt från parfym och färgämnen, men här är allt innehåll ekologiskt, förpackningarna är nedbrytningsbara, och det innehåller inga mineraloljor och sån skit. Det känns som om det är dags för det nu!

Jag känner mig lite skeptisk till indelningen i hudtyper; jag har torr hy med fetare partier, känns inte helt klockrent att använda produkter för fet hy/blandhy då, men vi får se… Hittills har jag provat ansiktsprodukterna och kroppsoljan på bilden. De känns himla sköna och lyxiga allihop, och jag älskar doften på såna här produkter, det luktar gammal hippie (på ett bra sätt) och mammas örtte från när jag var liten. Det enda som kändes skumt var att smöja in ansiktet med olja – men det är det ju många som gör och älskar, kanske en vanesak? Känner mig lite fet i fejset just nu faktiskt… Man kanske bara ska använda oljan på kvällen? Vi får väl se hur min hud reagerar efter alla år med uttorkande mineraloljor, kanske får jag en finnchock?

Kroppsoljan med patchoulidoft är hur som helst fantastisk! Mina annars så torra och fnasiga ben är så fina nu.

IMG_0903

Mest nyfiken är jag på den här deodoranten av saltsten, som ska vara väldigt effektiv enligt sitt rykte. Är trött på snubbiga deodoranter, men jag är inte redo att smörja armhålorna med kokosolja och potatismjöl, behöver något effektivt som är enkelt att använda. Jag köpte en till Jonathan också, för jag gillar inte lukten på hans herrdeodoranter. Han svettas som en gnu så det blir ju ett eldprov. Återkommer med utvärdering!

PS. Beställde från Skin City på måndag morgon, och fick grejerna på tisdag vid lucnh – med fri frakt! Helt suveränt.

Fortsätter på vägen mot att bli örtekramare

Jag har tagit ett återfall efter jul och frossat i konventionella tuttifruttiprodukter igen. Men nu har jag återupptagit jakten på de perfekta ekologiska produkterna!

Hårprodukterna från John Masters organics var verkligen bland de bästa jag har använt, men satannn vad dyra de var. Inte hållbart precis.

Jag fick dessa av en kompis i födelsedagspresent:

IMG_8235

Ett litet prova på-kit från det ekologiska märket Naturligtvis.

Jag ger godkänt för löddrigheten på schampot, och för handkrämen som var härlig. Balsamet gjorde mitt hår fett! Har typ aldrig hänt förut, så det var ju en ny erfarenhet i alla fall.
Kroppslotionen la sig som en vit hinna på huden och det var ju inte så härligt.
Duschtvålen har jag svårt att utvärdera, märker liksom inte skillnad på tvål och tvål. Vi får se vad Jonathan säger, han tyckte att Urtekramtvålen inte tvättade bort svettlukt ordentligt.

Ska nog slå till på en flarra schampo och balsam från Naturligtvis (även om jag principiellt är motståndare till den typen av ordvitsar) och se vad som händer efter några tvättar.

Jag tvättar mig gärna med Urtekramtvålen brown sugar som luktar så gott, smörjer gärna in mig med kokosolja som också luktar gott. Men jag behöver hitta hårgrejer och deodorant för att min metamorfos från tuttifruttijunkie till örtkramande hippie ska kunna fullbordas.

Vinterpäls, eller Ingen vill knulla en apa

I förrgår målade jag naglarna. Igår sotade jag ur vedpannan och eldade. Nu ser jag ut såhär:

naglar

Det går helt enkelt inte att bo som vi gör och bibehålla någon slags piffighet. Och vad spelar det för roll? Varför ska jag raka benen när jag inte går till Sats längre utan hugger ved istället? Och varför ska jag raka mig under armarna, det är ju knappast temperatur för att glida runt i linne här i huset.

Varför ska jag för resten raka mig alls?

Om man googlar frågan om varför kvinnor bör raka sig hamnar man bums på flashback (outtömlig källa till kunskap om mänskligheten), och får svaret ”ingen man vill ju knulla en apa”. Men det är ju ett rättså dåligt svar.

Ekologiskt schampo

Nej vet ni, jag stod inte ut med det dä urtekram-schampot. Det var som att tvätta håret med tvättmedel. Jag såg ut som Kristina Lugn i håret till slut.

bild2

Bu, dåligt.

Så jag surfade in på den underbara sidan jordklok (det namnet alltså – för mkt!). Där kan man köpa alla möjliga oumbärliga jordkoka saker, till exempel den här lilla grejen som jag faktiskt trodde var ett skämt första gången jag hörde talas om den och nu ändå inte är helt avogt inställd till. Nåväl, jag slog inte till denna gång, men däremot köpte jag schampo och balsam av det här märket:

bild1

Ja! Bra!

Jag vet inte hur miljövänligt det är egentligen, det är inte certifierat på nåt vis vad det verkar, men jag tänker att det är väl bättre än ”vanliga” produkter i alla fall om det heter organic. Och ja, dessa produkter är fantastiska! Jättejättebra faktiskt. De luktar lite skumt, men då vet man ju att det är allvar.

En chansning

Egentligen är jag ett stort fan av saker som luktar tuttifrutti – men jag antar att det plötsliga suget efter ”naturliga” produkter är ett led i min anpassning till den nya gröna vågen-tillvaron.

Jag fick en deodorantsten (någon slags kristall?) någon gång som tonåring. Efter att ha gnuggat armhålorna med den i någon vecka stank både den och jag gammal gubbsvett, så efter det har jag hållit mig till helt vanliga tuttifruttideodoranter. Men som ett led i min klimatångest har även någon slags kemikalieångest smugit sig på. Varje gång jag rullar deo under armarna tänker jag ”aluminium” (för visst finns det aluminium i deo?), och så tänker jag på att det sitter en massa körtlar där som säkert absorberar aluminium och all möjlig cancerogen skit. Och på att jag alltid har lite eksem eller något slags utslag i närheten av armhålorna.

Så! Idag slog jag till – tadaaa – på den här hippieprodukten. Vi får väl se hur jag luktar om en vecka.

IMG_5632

 

När blev jag en hippietant?

IMG_5553

Jag har blivit en hippietant. Utvecklingen var kanske inte helt oväntad, men ändå. Sen vi flyttade hit har jag börjat fundera över alla äckliga grejer som finns i schampo och tvål och sånt som vi sköljer rätt ut i naturen i princip. Kändes sunkigt.

Så jag köpte upp mig på lite hippiegrejer (bara namnet på dessa produkter, URTEKRAM, det låter så äckligt på nåt sätt) och går nu all in – har till och med bytt ut bodylotion mot kokosolja! Allvarligt, den är så bra. Jag smörjer in min torra kropp och mina extremt torra fötter med den efter duschen, den sugs upp av huden i ett nafs och gör den så len och mjuk! Fördel (eller nackdel, beroende på vem man är) att man luktar som en kokoskaka efteråt. Mmm.

Schampot är tyvärr rätt värdelöst, håret blir superfrissigt och torrt – men det gör inget, för efter att jag smort in mig med kokosoljan drar jag bara de oljiga händerna genom håret, et voilá! Blankt och fint!

Andra tecken på att jag har bivit en hippietant: jag tycker plötsligt att mina gråa hår är rättså vackra. Och härom dan stod jag och trånade efter ett par skor med broderier på i ett skyltfönster, tills jag till min förskräckelse insåg att butiken var Gudrun Sjödén!