Äpplen!

Äpplen01

I morse såg det ut såhär ute! Frost!

Äpplen02Våra vinteräpplen ska skördas efter en frostnatt har Runar (som har bott över 60 år på vår gård) sagt. Så vi gjorde en äppeldag av den här gemensamma hemma-arbetsdagen.

Äpplen03 De allra finaste äpplena satt fyra meter upp, så vi har stått på stegar och vinglat och rafsat runt med äppelplockaren hela dagen.

Äpplen04Vi packade in äpplena i tidningspapper och la dem i banankartonger som vi ställde i källaren – det såg så himla oromantiskt ut så jag fotade andrasorteringen istället (som ligger i clas ohlson-kasse, romantiskt alltså) som ska bli mos och kanske must.

Fem fulla kartonger blev det! Och många fler äpplen väntar på att skördas.

Äpplen06Och såhär ser det ut i köket just nu – som om vi har vunnit en fruktkorg i fredagslotteriet på jobbet.

 

Höst!

Höst3

Igår kväll kom hösten. Världens åskväder drog in helt plötsligt, Ines och Jonathan som var ute med fyrhjulingen fick skynda sig hem i regnet. På kvällen låg jag i sängen och lyssnade på stormen och regnet ute och knäppandet och susandet från brasan inne, kände mig himla nöjd. Fast jag vaknade flera gånger inatt och trodde att taket skulle blåsa av!

Morgonen har hittills bjudit på fallna träd, vackra stormmiljöer och frukost framför brasan.

Plus en vända upp i skogen för att samla in bortblåst tvätt.
Höst4

Höst2 Höst1
Höst5

En bättre söndag

Ines vid datorn

Jag vaknade på en soffa i Bagis idag efter att ha dansat, svettig och lycklig, till klockan tre inatt.

Tog bilen hem, lyssnade på en spännande intervju med Göran och Vanna Rosenberg på radio och käkade en hamburgare på vägen.

När jag kom hem satt Jonathan och fikade i solen med en klassmamma, i huset röjde åtta barn.

Nu har alla utom våra droppat av, och jag sitter och jobbar lite och tittar ut över björklöven som singlar ner utanför fönstret. Ines sitter bredvid mig. Vi dricker te och då och då rapporterar Ines från sitt djursurfande:

En älg kan hoppa högre än du är lång mamma.
Hundar är vargar som blev tama för tusentals år sen.
Man får absolut inte skada fjällräven.
Ugglor gillar inte att flyga över vattnet.

Bra saker kvar att göra idag:
Äta en god middag.
Tända en brasa.
Läsa Jag är en varulvsunge för barnen.
Kolla på Agenda.

Vi förstör miljön ännu mer

En riktig ångestgrej med att bo såhär är att vi kör så mycket bil. Vi har två bilar, och båda rullar varje dag. Den av oss som pendlar till Stockholm tar bilen till Norrtälje och byter till buss, den andra hämtar och lämnar barn, åker och handlar… Det skulle vara himla jobbigt och meckigt att klara vardagen utan bil här.
Vi flyttade hit med så höga ambitioner om att minska vårt ekologiska fotavtryck, bli självförsörjande på både det ena och det andra, och så kör vi bil hela tiden.

Men på ett rent personligt plan är det så himla skönt! Jag hatade alla brackor som hämtade och lämnade sina barn med bil i Kärrtorp, samtidigt som jag var otroligt avundsjuk på dem de där dagarna då barnen sprang åt varsitt håll eller bara la sig ner på marken, det regnade, jag hade obekväma skor och för många matkassar. Då fantiserade jag om att slänga in allt i en bil, spänna fast barnen (det bästa med bilen – barnen sitter fast, utom räckhåll för varandra) och bekvämt rulla hemåt, torr om fötterna.

Så är det alltså nu!

Dessutom kan man ta med till bilen det man inte hinner hemma på morgonen:

Ines frukost 1 Ines frukost 2

För resten så är vår långsiktiga plan att ha elbil och solceller på ladutaket.

Flugor! Hjälp!

Alltså jag vet inte mycket om livet på landet, men det här kan inte vara normalt. Flugsituationen just nu liknar Egyptens gräshoppor. I mitt arbetsrum och i övre hallen där filmen är tagen (höj volymen så hör du surret!) är det helt svart på fönstren. Har just genomfört en utrotningsaktion i arbetsrummet, men hela tiden dyker det upp nya flugor.

Varför är just dessa två platser drabbade? Kommer flugorna utifrån, från nån slags flugkläckningsställe under taket, eller finns de här inne och dras till just dessa platser?

Vad ska vi göra? Jag fantiserar om något att spreja på dem så att de dör som flugor, om uttrycket tillåts – men finns det nåt som dödar flugor utan att döda miljön och människan?

Husmorsknep, någon?

Edit: noterar nu en svärm utanför fönstret som vill ta sig in. jag kanske ska undersöka hängrännorna och se om det ligger nåt guck där…?

Hamstring

ipren

Det här med att inte ha gångavstånd till en butik – jag har inte hittat något bra förhållningssätt till det ännu. När jag är i Stockholm eller Norrtälje beter jag mig som om jag är på väg ut på en polarexpedition eller nåt. Känslan av att passa på, man vet aldrig när nästa tillfälle bjuds, är stark. Sist jag var på apoteket sa expediten ”oj, du laddar verkligen för en höst av smärta”.

Det var nog närmare två veckor sen jag var där, varken jag eller någon annan har använt tabletterna än, och jag har dessutom varit i närheten av apotek flera gånger sen dess – eller till och med inne på när jag tänker efter.

Kanske är jag det här första steget mot att bli en sån där samlare som fyller huset med gamla dagstidningar som ”kan vara bra att ha”…

Vad olika det kan vara

IMG_4810

Idag läste jag på Blondinbellas blogg om hennes framgångsrika kompis som redan vid 25 års ålder kunde köpa sin drömbil.

Den här tjejen jobbar och sliter som ett as för att ha råd att köpa en fet bil (som inte verkar lämpad för Stockholmstrafiken direkt, men hon kanske är ute i the outback med den ibland). För henne är det status och bekräftelse och ett kvitto på framgång med en najs bil.

För mig är det precis tvärtom! Jag vill ju slippa jobba arslet av mig och fattar inte alls vad jag skulle ha den där bilen till. Snarare skulle jag väl skämmas att glida runt i ett sånt skrytåk.

Tills jag läste Underbara Claras inlägg om arbete och livsval (eller såg henne i De obekväma) funderade jag över om det var så att jag bara var lat – men jag har insett att jag bara inte är så intresserad av den typen av bekräftelse man får genom att jobba jättemycket och vara duktig. Det är liksom andra saker som känns viktiga.

Jag är förstås inte befriad från statusjakten bara för att jag inte vill ha monsterbilen.
Den tar sig bara andra uttryck i mitt fall – kanske är det ekologisk mat eller vad vet jag, surdeg? Second hand? Hela grejen med downshifting är ju ett medelklassprivilegium som signalerar status på ett sätt.

Men hur som helst är min statusjakt sundare än din, Blondinbella!

Om sopor

När vi bodde i Kärrtorp och kom hem från landet tyckte jag alltid att det kändes så fel att slänga matrester i vanliga soppåsen. Nu har vi kompost såklart, och så källsorterar vi som galningar (snart är hela gästrummet fyllt med skräp, måste få rutin på att slänga skräpet också) och jäklar vad lite sopor det blir! När sopbilen kommer är tunnan fylld till en tredjedel, max.

Största delen av det som lämnar huset (nåja, borde lämna det i alla fall) är matrester och plast verkar det som. Jag tycker inte vi slänger så mycket mat, men det blir ju ändå en hel del matavfall, skal och rens och så. Plasten kommer från alla emballage – varenda grej man tar hem är ju inplastad. Knasigast är att all ekofrukt och grönsaker är inplastad jämt – kanske för att det håller sämre?

kompost(Jamen vad skulle jag illustrera det här inlägget med då? Var glad att jag inte tog en bild i komposten istället!)

 

Dagsverke

Idag tog vi ledigt från jobbet och ägnade oss åt att ta hand om några fällda träd nere i en av hagarna.

Vedröj3 Vädret var underbart – solen är så mild i september och det blåste en lätt bris. Det blir så vackert i hagen när de här stora stenarna kommer fram! Hagmark är det vackraste landskapet tycker jag.

Vedröj2

Sen tog vi en tur med fyrhjulingen och kollade in ett bra ställe att bygga ett jakttorn på. Jonathan och Ines var där igår och lämnade en massa fallfrukt från trädgården för att locka dit vildsvin.

VedröjSen jobbade vi med vedkapen och vedklyven en stund. Fyfan vad läbbigt det är med vedkap, kolla på den där livsfarliga klingan, den skulle ju klippa en arm eller vilken kroppsdel som helst utan att blinka, så att säga. Brr.

Vedröj4Sen dagens höjdpunkt: fika och genomgång av dagens reklambladsskörd.

Vedröj1En dag helt i linje med vår fantasi om hur vårt nya liv ska vara!

Jonathans definition av mys

Jonathan tycker att levande ljus är helt värdelöst. De är en ineffektiv och onödig ljuskälla, och på något sätt stör de honom och blänker i ögonen så att han inte ens kan ha dem i synfältet. Jag brukar kalla honom för mysdyslektiker – mys inte är liksom inte en faktor att ta med eller något han ens noterar.

Förrän nu! Helt på eget initiativ har han lagt den här lilla ledlampan i köksfönstret.

bildIbland lägger han upp den mot fönstret så att den kan laddas med solenergi. Rörande.

IMG_4874