Grannar is the shit

Vi har verkligen haft sån himla tur med grannarna här! Barnen har fått jättebra kompisar, Runar som bor intill oss har bott på vår gård (eller ja, då var den ju hans) i nästan hela sitt liv och vet allt vi behöver veta om huset och marken, och Micke på andra sidan oss har hjälpt oss med vedpannan, fyrhjulingen, diskmaskinen, ja typ allt egentligen.

Och idag kom äntligen vår granne Kristina som forskar om småskaligt jordbruk på SLU – fatta vilken guldgruva till ALLT vi behöver veta om vårt nya liv! Vi gick en sväng på gården och hon tipsade oss om en massa grejer –  till exempel har vi visst valt en dålig plats för äppelträden och potatisen, jorden är visst för mullrik just där.

IMG_7625

Lägg märke till Kristinas hund längst till höger – en helt outtröttlig varelse som störtade runt runt oss hela tiden. En hund måste vi nog ha rätt snart tror jag.

IMG_7638

Sen åt vi semlor, och just nu sitter Jonathan och gafflar med två gubbar från ett lokalt jaktlag och diskuterar utformningen på jakttornet han håller på och bygger.

Störigt

Tillvaron är så lättrubbad när man inte bor mitt i civilisationen. Efter att jag körde på rådjuret visade det sig ju att bilen var mer kvaddad än jag trodde. Vi lämnade in den på verkstan i onsdags, och den är inte klar förrän om några dagar. Så nu har vi bara en bil – en opålitlig jävel med glapp i tändningslåset. Den här veckan skulle jag jobba i Uppsala tre dagar och i Stockholm en dag. Fick ställa in Stockholmsresan idag – vilket i och för sig inte gjorde något, det är så mysigt att elda i vedspisen och sitta i arbetsrummet och se solen gå upp i rosa…

IMG_7575… och ner i blått…

IMG_7577Bilderna ser ju helt galna ut – men de är alltså helt obehandlade, jag lovar!

Vinterpäls, eller Ingen vill knulla en apa

I förrgår målade jag naglarna. Igår sotade jag ur vedpannan och eldade. Nu ser jag ut såhär:

naglar

Det går helt enkelt inte att bo som vi gör och bibehålla någon slags piffighet. Och vad spelar det för roll? Varför ska jag raka benen när jag inte går till Sats längre utan hugger ved istället? Och varför ska jag raka mig under armarna, det är ju knappast temperatur för att glida runt i linne här i huset.

Varför ska jag för resten raka mig alls?

Om man googlar frågan om varför kvinnor bör raka sig hamnar man bums på flashback (outtömlig källa till kunskap om mänskligheten), och får svaret ”ingen man vill ju knulla en apa”. Men det är ju ett rättså dåligt svar.

Kkkkallt

Vi har inte riktigt fått till nåt bra flow i värmesystemet. Jag tänker mig att vi kommer att veta exakt hur vi ska ställa in det om något år eller två – minsta väderförändring så vet vi om vi ska vrida upp/ner aggregatet ute vid vedpannan för att behålla en behaglig temperatur inne. Men just nu tycker jag bara det beter sig nyckfullt. Med reslutatet att vi pendlar mellan 15 och 20 grader inomhus – och oftare 15 än 20.

Det som oftast händer är att Jonathan tycker det är lite för lylligt härinne (sådär vid 18-19 grader) och går ut och sänker temperaturen för att spara ved. Sen vaknar vi mitt i natten av att vi håller  på att frysa ihjäl, och efter två dygn har vi fortfarande inte lyckats återställa temperaturen, fast vi höjer lite lite i taget. Då höjer vi lite mer, och då blir det plötsligt 20 grader igen. Och Jonathan klampar ut och sänker.

Just nu är vi i fasen där vi höjer och höjer och inget händer… Eldar som en galning i vedspisen just nu.

IMG_7539

 

Lantisproblem

IMG_7502

Igår jobbade jag i Stockholm, och på vägen hem passade jag på att köra genom biltvätten och tvätta bort Bambi från bilen. Min plan var att åka hem, duscha varmt och sätta mig framför brasan och bläddra igenom bibban med inredningstidningar jag köpte i stan för att få lite uppslag till ett jobbmöte idag.

Redan på väg in i biltvätten borde jag ha anat oråd, det klonkade liksom till när jag körde in, men jag tänkte att ljudet nog kom från själva rampen som jag körde upp på. Men på hemvägen började lite olika varningsmeddelanden visas på instrumentbrädan. Något som såg ut som en termometer blinkade ilsket. Men motorn lät ju fint så jag körde vidare. Tills ett stort rött

STOP STOP

som inte gick att ignorera dök upp om och om igen.

Stannade bilen. Satte på varningsblinkers. Öppnade motorhuven och kollade in med en ficklampa. Delar av Bambi skymtade där nere. Päls och slafs. Började poka runt lite på måfå med en pinne, men kylargrejset var helpaj, det kan man ju inte laga genom att peta bort rådjursrester. Efter 40 minuter i sju minusgrader blev jag upphämtad av Jonathan i andra bilen. Bilen står kvar i vägrenen, ska åka och hämta den strax, utrustad med vattenflaskor till kylaren.

Detta hade inte hänt om vi bott i Stockholm! Eller jo, det kanske det hade, men då hade jag tagit tunnelbanan hem.

För första gången kändes det jobbigt på riktigt att bo på landet.

Nu har jag dödat nåt mer

Jag körde på ett rådjur – och får därmed bocka av en av de obligatoriska punkterna på väg mot att bli lantis på riktigt.

Det var förvånansvärt otraumatiskt faktiskt – djuret kom studsande från en mötande bil som kört på det först, smackade in i fronten på min bil, jag körde över det, bromsade och stannade vid vägrenen.

Lista över saker jag noterade i samband med och strax efter krocken:
1. Kraften i klonket när djuret slog i – jag har nog föreställt mig att rådjur är mjuka, men de är såklart hårda, de har ju skelett.
2. Lukten – hur ett rådjur luktar inuti. Märkligt. Kan inte beskriva den.
3. Att hen tvärdog direkt (gudskelov).
4. Hela bilen var täckt med rådjurspäls.

Lista över djur jag har dödat hittills i mitt liv:
1. Insekter av olika slag, mest myggor och flugor.
2. Två möss.
3. Ett rådjur.

IMG_7454

 

 

 

 

Mormorssaker

Jag är inte en nostalgisk person när det gäller prylar – snarare är jag motsatsen. Affektionsvärde är liksom inte en grej för mig. Till exempel slängde jag senast idag en påse med massa gammalt skrynkligt julpyssel som barnen gjort på dagis när jag packade ner julgrejerna.

Men den här chiffonjén tycker jag så mycket om. Jag har ärvt den efter min älskade mormor, den påminner mig om henne och jag tyckte om den redan när jag var liten, när den stod hos henne. Ovanpå står tre vaser som vi fått efter Jonathans mormor. Känns fint med de här mormorssakerna i vårt sovrum.

IMG_7429 IMG_7437

Fredagar

IMG_7356

Vad mysigt det är med fredagar när Jonathan är ledig – nyss kom han upp med en kopp kaffe till mig här i arbetsrummet. Jag jobbar lite idag och Jonathan fixar med vedpannan, men målet är att vi ska ha fredagar lediga tillsammans för gemensamma projekt på gården/i huset. Just nu handlar det mesta om att fixa ved – vi håller på och bygger upp ett lager eftersom veden ska torka ett år och det inte fanns någon när vi fyttade in. Vi tänker att om det finns ved för två år – med start efter sommaren – så finns det också marginal för ett ryggskott eller en fimbulvinter. Så kan vi jobba på i lugnare takt sen.

När vi är klara med veden väntar vardagsrumsrenovering och badrumsrenovering, och sen börjar väl odlarsäsongen? Förså grejer, bygga ett tillfälligt växthus, börja rodda med trädgårdslanden… Ja, sånt där som jag bara har vaga uppfattningar om men som säkert finns utförligt beskrivet i böcker och bloggar.

 

Vardagsrumsgolvet

Snart är det dags för oss att sätta igång med vinterns inomhusprojekt: vardagsrummet. Vi ska bygga platsbyggda bokhyllor, men innan dess borde vi väl göra något åt golvet?

Nej det behöver vi inte alls det, tycker Jonathan.
Jo, det behöver vi visst, tycker jag.
Jaha, gör det du då, säger han.

Åååkej. Alltså hur svårt kan det vara? Just nu är det lackat, slitet och på vissa ställen rätt ojämt. Jag skulle vilja att det var ljust, slätt och inte så blankt. Slipa såklart, sen olja kanske? Luta? Kan ej så mycket om golv känner jag. Men det borde väl inte vara så svårt? Vi har till och med en golvslipningsmaskin faktiskt!

IMG_7408 IMG_7407 IMG_7406