Dödade vi syskonen?

I morse hade fortfarande bara tre kycklingar kläckts. Vi bestämde oss för att gräva fram de resterande åtta äggen under Svarten och försöka lista ut om det var nåt i dem alls. De sista dagarna innan äggen kläcks ska man kunna höra pipande och skrapande därinifrån, och skvalpar det om äggen finns det ingen där. Några ägg skvalpade det om, inget snack. Andra var liksom oskvalpiga, men det kom inget pipande ifrån dem, så vi plockade helt sonika bort allihop.

Såklart ville Jonathan knäcka dem och kolla vad som fanns i. Jag gick in och började med maten men Ines och grannkompisen Albin tittade intresserat på. Tre av äggen innehöll kycklingar, kanske var de inte färdigutvecklade (vi kan ha blandat ihop äggen nån gång i början, flera höns var ju där och smusslade ner nya ägg i redet), eller så hade de dött därinne bara och slutat utvecklas… Men eventuellt dödade vi tre blivande syskon?

Hur som helst, vår första kycklingkull blev alltså dessa tre dunbollar med gula gulliga rumpor, och det var ju ändå fin utdelning med tanke på att jag inte förväntade mig några alls.

Imorgon kanske de får komma ut på sin första promenad. De vet så lite om världen, allt de har sett är det här hörndet av hönshuset. (Och tja, även efter ett helt liv kommer de att veta väldigt väldigt lite om världen…)

Tystnaden

Tystnaden förtjänar faktiskt en egen liten utvikning.

IMG_9700

Jag stör mig väldigt mycket på ljud – alltså väldigt mycket. Jag känner ingen annan som stör sig så mycket som jag, eller så döljer andra det bättre. Jag stör mig på folk som smaskar, kylskåp som surrar, grannar som kollar på tv, läckande hörlurar på tunnelbanan, någon som pratar i telefon och säger hm, hm, hm på ett sjukt irriterande sätt… Ja, ni hajar. Jag är ett psyko helt enkelt.

Så att flytta hit ut var verkligen en befrielse för mig! Det är så tyst och liksom lent och friktionsfritt, 80 procent av alla irritationsmoment är helt utraderade. Idag har jag varit i Stockholm (och jobbat i kontorslandskap – falling down-varning i slutet av arbetsdagen), och det var så ljuvligt att komma hem till tystnaden.

 

Nu så!

Äntligen händer det nåt!

I helgen har vi varit på kalas och åkt till Stockholm, och hela tiden har jag oroat mig för hur det ska gå för hönsen här hemma – Mumin med sin hemska skada såklart – och så kycklingarna som aldrig kommer!

Men så imorse låg det ett tomt äggskal inne hos Svarten. Efter ett tag tittade den här lille vännen ut under mammas rumpa! Det var Sixten som gjorde upptäckten, och han blev så glad – det känns som om jag drömmer, sa han.

Hen var inte lätt att fånga på bild, och vi ville inte gå in och störa när hen var helt nykläckt. Under dagen har minst ett syskon kläckts – det är svårt att veta vad som pågår under Svartens kjolar. Så snart de är lite kaxigare och börjar se sig om kommer vi ta upp dem, räknar med bättre bilder imorgon.

Håller nu tummarna för att alla syskon kläcks som de ska!

PS. Mumin är på bättringsvägen tror jag.

 

 

Alla vackra saker

IMG_9447Vi var ute och jobbade igår kväll efter att vi lagt barnen, Jonathan byggde en till odlingsbädd för jordgubbar och jag grävde upp en jävla stubbe och planterade syrener. Det var milt i luften, det luktade fuktig jord och blommande hägg, fåglarna kvittrade, katterna följde intresserat vårt arbete (och blev irriterade på att vi inte gosade med dem – Nisse klättrade upp på Jonathans rygg och la sig i hans nacke och började tvångsgosa, när Jonathan satt böjd över jordgubbslandet).

Vi ville inte gå in.

Just nu i slutet av maj är ju allt så extremt vackert. Jag tittar på vackra saker här hela dagarna. Det måste ju göra mig till en lyckligare och mer harmonisk människa. Bortsett från det uppenbara – blommor och sånt – så är färgerna så intensiva just nu. Dessa saker var extra vackra igår i kvällsljuset:

Den rostiga röda tratkorn mot det knallgula maskrosfältet

De mörkröda ladorna mot de ljusgröna träden

Vårt stora vita hus mot den (nyklippta) mörkgröna gräsmattan

Fjäderfäfunderingar

IMG_9579

Jag jobbar med öppet fönster idag. Solen skiner och det är ett jäkla liv på fåglarna. Det bor en kajfamilj i vår skorsten och nu tror jag att ungarna har kläckts, för de flyger fram och tillbaka hela tiden (föräldrarna alltså). Måste sätta nåt slags galler där så de inte kommer tillbaka nästa år.

Och igår såg jag en hackspett! Som jag i och för sig trodde var något superexotiskt för den såg så cool ut, men sen googlade jag och det visade sig vara ”större hackspett” som inte är ett dugg ovanlig – men ändå! Den djupt sovande fågelskådaren i mig har kanske vaknat?

Hur som helst, från fjäderfä till fjäderfä: idag är BF för våra kycklingar. Jag lyssnar efter ljud hos hönsen som kunde tyda på att det är kläckning på G, men de är ovanligt tysta faktiskt. De kanske är chockade efter gårdagens hallaballoo som slutade med att Svarten och äggen hamnade bakom galler och Mumin, halvt skalperad, fick flytta ner till en box i stallet. De ser båda lika oberörda ut idag när jag kikar på dem, men jag antar att höns inte ägnar sig åt känslouttryck dirket. De gråter på insidan.

Den döda lilla kycklingen fick flytta till komposten. Förväntar mig inga känslouttryck där.

Första dödsoffret skördat

IMG_9556

Jag var ute och tittade till hönsen – är ju lite ängslig såhär på upploppet – och hittade det första dödsoffret i kullen. Ett ägg som redan i morse låg utanför redet hade nu pickats upp av någon som var sugen på gulkropp, som tydligen smarrigt för höns, och inte alls lika kontroversiellt som för människor att äta upp moderkakan. Att döda sina barn är inte heller tabu i hönsvärden.

Kvar i skalet låg en liten döing.

Efter konsultation av expert satte jag dit luckan som vi har i beredskap ifall kycklingarna behöver avskärmas, och slängde ut Mumin, the co-parent. Svarten ligger nu därinne och ruvar med stoiskt lugn, utrustad med vatten och kycklingfoder, medan stackars Mumin vankar oroligt fram och tillbaka därutanför. Med ett äckligt hack i bakhuvudet dessutom, troligen uppkommet i slagsmål med Svarten om VIP-platsen i redet.

Imorgon kläcks kycklingarna – eller?

IMG_9551

Ända sedan Valborg har Svarten legat här, ibland avlöst av Mumin (oklart om de delar på uppdraget eller slåss om det, just nu ligger de där båda två och surar, och det ser det ut som om Mumin fått en del stryk, medan Svarten har en fjäder i näbben…).

Kycklingarna borde alltså kläckas imorgon, 21 dagar senare. Men jag tycker på nåt sätt att det känns så osannolikt hela grejen, att det bara plötsligt skulle finnas en skock med kycklingar där. Tre mer tänkbara scenarier:

+ Det bidde ingenting. Svarten tröttnar så småningom och äggen ligger kvar och surnar.

+ En annan höna klampar i äggen så de går sönder.

+ Det kläcks kycklingar, men Svarten, Sune eller någon annan pickar ihjäl dem snabbare än någon hinner säga Gullefjun.

Vad de slet förr

bror-johanssonkelly-5111_full

En som slet. Förr.

Sen jag flyttade hit har jag drabbats av ett antal insikter som väl egentligen får anses självklara – till exempel den om livets mirakel.

En annan sak jag ofta tänker på är hur de slet förr. Herrejävlar vad de slet! Bara att hålla värmen var ju ett jätteprojekt. Vi beställer hem ett sånt här lass och lutar oss tillbaka (ej sant, det är ett helvete att kapa och klyva allt detta, men ändå ingenting i jämförelse med förr). Och idag, när vi låg på knä i leran i hällregnet och satte potatis, då tänkte jag på hur de slet med potatisen förr. Säkert var de dyblöta för funktionskläder var ju inte uppfunna. Och så frös de. Och när de kom in hade elden slocknat så det var svinkallt.

Vi gick in i vårt uppvärmda hus, tog en varm dusch och sjönk ner i tv-soffan. Jag tänker nästan varje dag på det här nuförtin – eller i alla fall när det regnar – och känner mig tacksam över all lyx vi har. 

Plöjning och röj

IMG_9505Jösses vilken dag. Vi har vänt upp och ner på en hel hästhage där vi ska odla. Jag har suttit bakom ratten på traktorn större delen av dagen och fnissat högt för mig själv ibland åt det osannolika i att just jag skulle hamna just här – jag hade inte trott det själv för bara några år sen. Men det var otroligt kul! Och sjukt jobbigt, ingen styrservo såklart, jag har stått upp i hytten, spjärnat med benen och hängt med hela min kroppstyngd i ratten för att svänga.

IMG_9517Jonathan gick bakom med plogen, och det var såklart ännu jobbigare, men han har ju som sagt inget stopp. Bara tuffar på som en gammal traktor ungefär.

IMG_9519Det syns inte direkt här, men vi har verkligen vänt på sjukt mycket jord. Två långa rader med potatis och två långa rader med jordgubbar ska det bli, och sen ett par olika trädgårdsland och två eller tre tobaksland till Jonathans snusprojekt.

IMG_9525Sen har vi satt hallon som vi fick från svärmor, ett körsbärsträd och två blåbästrybuskar. Och så har jag klippt gräset. Barnen har röjt med alla grannungar hela dagen och haft så kul, det är verkligen ett underbart liv det här!

Just nu är jag helt slut, kan knappt skriva för händerna är helt stumma, och kroppen kommer värka imorgon. Jag ska lägga mig i sängen och kolla på Tannbach. Men Jonathan är såklart ute i mörkret och planterar en fläder.

Imorgon ska det regna hela dagen. Jag ska jobba ett par timmar, och så ska vi sätta potatis och plantera jordgubbar och så en massa annat. Och kanske törs vi sätta ut tomater och gurka i växthuset?

Gräsmatta

IMG_9469

Åh så fint när fönstren är nyputsade. Här utsikten från barnens rum ner mot äppelträden – tänk vad vackert det kommer vara när träden blommar!

Jag skulle vilja ha gräsmatta där under träden – eller egentligen fantiserar jag om en stenläggning, men det kommer dröja (börjar jag bli realist?). De ligger liksom på en kulle lite ovanför gräsmattan, och förra sommaren klippte vi inte där. Nu är marken täckt med… nåt grönt, olika slags ogräs förmodar jag, och enstaka grästuvor. Jag funderar på att bara klippa och sen strössla ut gräsfrön, det borde väl funka? Men jag måste på nåt sätt göra det i smyg för hönsen så de inte pickar i sig alla gräsfrön…