Första året på gården

Allra mest har vi nog gjort ute under det första året – och Jonathan har gjort mest. Mycket har handlat om investeringar och nödvändiga reparationer, men vi har också tagit små steg mot vårt mål att bli (typ) självförsörjande på mat. Det här har vi gjort:

IMG_4928

Ved. Under hela hösten och vintern tog vi ner en massa träd, sågade och klöv och kastade till stora vedhögar. Ett jävla slit faktiskt, både tidskrävande och jobbigt. På vårkanten köpte vi ett lass timmer istället för att ta ner egna träd, och det var ju enklare såklart. Men vi får se hur länge vi orkar hålla på – Jonathan är sugen på bergvärme, och jag är också sugen på att lägga tid och energi på annat.

IMG_9517

Köpt grejer. En traktor, en fyrjhjuling med kärra, vedkap, klyv, mängder av verktyg och redskap… Dyrt, men väldigt kul! Har aldrig kört traktor (eller fyrhjuling) förut, och trodde nog aldrig att jag skulle äga någon.

IMG_9821

Odlat. Den här sommaren blir odlingarna på experimentbasis, vi ser vad som funkar och inte, vad som växer bäst var, hur vi kan förbättra och skala upp till nästa sommar. Allt har inte varit framgångsrikt, men det växer en hel del. Vi har börjat skörda så smått, vilken lycka!

IMG_9777

Lagt om det jävla ladutaket. Vi har en liten liten bit kvar på baksidan, den gör vi  nästa vecka, sen tar vi ner byggställningen, och det ska bli så skööönt. Fast nästa sommar ska vi göra boningshuset – gulp.

IMG_9108Byggt ett växthus. Eller i alla fall ett temporärt växthus. Det har inte direkt växt så det knakar därinne, men det beror nog mer på bristen på sol och värme än på själva växthuset. Här kan jag inte ta någon cred alls – det här jobbet gjorde Jonathan och Ines helt på egen hand.
(Uppsnappat: ”Ines, vad tror du om att lägga en tvärslå här så att plasten inte blåser upp?” ”Jaa, alla ingenjörssätt är bra… (paus, snabb blick på mig)… Och journalistsätt.”)

IMG_9355Byggt ett hönshus och skaffat höns. Det är verkligen väldigt kul med höns! Och fortfarande känns det så lylligt att gå ut och hämta ägg varje dag – vi får sex ägg om dan av våra åtta höns (vi hade nio, men den mobbade Mumin fick flytta till våra vänners hönshus istället). Över dem alla vakar den ståtliga tuppen Sune. Han är så snäll och omhändertagande – plockar vinbär och drar fram maskar åt sina damer, och om någon kommit på villovägar och står och ropar nånstans så går han och hämtar henne och visar vägen tillbaka till de andra. Väldigt kul att se!
Enda nackdelen är att de skiter överallt.

I framtiden behöver vi lägga om taket på lilla ladan, renovera fönstren på boningshuset, göra om avloppet, bygga ett riktigt stort växthus, ett nytt hönshus…
Och så hoppas jag att vi kan skala upp odlingarna ordentligt, och Jonathan vill ha får och odla svamp (!).
Bin vill vi också ha – de ger honung och räddar världen.
Det vore verkligen fint om vi kunde ha någon liten inkomst av gården, så man kan skala ner litegrann på jobb utanför hemmet.

Första året i trädgården

11705495_10153615622908968_1110739798361502427_o

Min New dawn hade tolv knoppar och började blomma efter bara några dagar. Så fint!

Man ska ju vänta ett år innan man gör några ingrepp i en trädgård sägs det, och det är nog klokt. Till exempel petade jag och Ines ner en massa tulpanlökar i vad som visade sig vara en pionbuske i höstas…

Men det är inte bara därför vi har väntat med stora projekt trädgården, utan för att vi har haft fullt upp med annat. Men lite har vi gjort i alla fall:

Tagit bort sly. När vi köpte huset såg vi inte ens äppelträden för all sly omkring dem. Baksidan var helt täckt så när som på en smal remsa närmast huset, så det kom aldrig något dagsljus genom fönstren. Vilken skillnad det blir när man rensar lite!

Beskurit äppelträden. Eller vi hade två nissar från Kröns trädgård här som gjorde det. Vi var rädda att göra fel, särskilt som det inte gjorts på länge. Ska nog köpa en bok i ämnet så att vi kan göra det själva i fortsättningen.

Planterat blåbärstry. Vi är himla nyfikna på det, men dessvärre åt hönsen upp vartenda kart i år. Nästa år får vi skydda dem bättre.

Planterat ett körsbärsträd. Vi misstänkte att trädet på gaveln var ett körsbärsträd – det fanns inte ett enda bär förra året, så vi visste inte. Men vi chansade och köpte ett till träd och platerade intill, och det verkar ha gjort susen, för nu har vi massor av kart på det stora.  Körsbär alltså!

Anlagt ett hallonsnår. Vi tog bara skott från svärmors snår, och de verkar ha tagit sig fint. Några bär får vi i år, hoppas att det växer till sig till nästa sommar. Drömmer om massor av hallon att göra saft och sylt och paj av.

Planterat en fläder. Mmmm! Har blivit lovad blommor redan nästa sommar av en som vet. Flädersaft är godaste saften ju!

Påbörjat en syrenhäck. Jag var så fruktasvärt avundsjuk på alla som hade stora blommande häckar på försommaren. Vi har tagit bort delar av den fula almhäcken som omger vår trädgård och satt små syrener istället. Jag har hört att de står stilla de första åren – så frustrerande! Jag som hatar att vänta.

Satt en ros. Fina fantastiska New Dawn som kommer att klättra på Morris hus – så fint med de rosa gräddbollarna mot den faluröda väggen! Även den kommer visst stå stilla några år innan den sätter fart, suck. Men jag blev riktigt upplivad när jag fick den i present, jag kom mig aldrig för att köpa någon själv, det kändes som ett stort steg på nåt fånigt vis – det är mitt livs första ros!

Jag har massor av fantasier för trädgården i framtiden: jag vill ha grusgångar och pionrabatter, och röda rosor som klättrar på huset. Och så vill jag göra iordning kring äppelträden, vi tänker oss ett stenparti i slänten – träden ligger lite på en höjd – med blommor och örter. Och under äppelträden vill jag ha en liten stenläggning med en utemöbel i gjutjärn där man kan sitta under heta högsommardagar med utsikt både ned mot trädgården och vägen och ut mot ägorna. Kommer bli fantastiskt!

 

Första året i huset

IMG_8620… får illustreras av lilla toan, det enda rum som känns helt färdigt (typ – toalocket är nu bytt mot ett svart).

Det var så skönt att flytta in i ett hus som ändå var i okej skick. Naturligtvis inte som vi ville ha det, och visst finns det en miljon grejer att göra och fixa, men vi behövde inte börja med att bryta upp köksgolvet eller så.

Under året vi har bott här har vi:

Tagit bort en vägg i arbetsrummet. Förra ägarna hade delat av rummet så att det inte skulle vara ett genomgångsrum, och istället gjort en smal korridor mellan hallen och vårt sovrum, där vedspisen står. Mycket märklig lösning, även om man förstår syftet. Det blev jättestor skillnad såklart efter att vi tagit bort väggen! Jag älskar mitt arbetsrum, vedspisen och utsikten genom fönstret.

Renoverat badrummet. Nästan helt klart. Jag har inte visat några efter-bilder eftersom badkaret inte är på plats, dörren inte är färdigmålad, krokar inte är uppsatta… det känns roligare att visa när det är helt klart. Men det är otroligt fint! Älskar golvvärmen, älskar takduschen, det stora handfatet på pelare… Ska bli kul att visa så småningom!

Tapetserat lilla toan (se ovan). Jag vet inte riktigt varför jag blev så besatt av att göra det minst viktiga projektet först. Kanske för att det kändes hanterbart, det var inte övermäktigt och det gav en skön känsla att ha ett utrymme i huset som jag var helt nöjd med, även om det bara var muggen.

Fixat i hallen. Jonathan byggde en bänk under fönstret och satte upp två nya hatthyllor, en till oss och en till barnen. Jag köpte korgar och organiserade allt så fint. Naturligtvis är det alltid kaos ändå, men ändå finare och mer praktiskt än förut.

Utöver det har vi ju gjort en massa småförbättringar, satt upp hyllor och lampor, sotat skorstenen och såna saker.

Närmast på tur står vardagsrummet – som jag i höstas kallade ”vinterns projekt”, haha! Jag ska slipa golvt och tapetsera, och Jonathan ska platsbygga bokhyllor och vitrinskåp. Och så måste vi fixa bra belysning därinne, det rummet är jättemörkt. Innan jul ska vi i alla fall vara klara! Fantiserar redan om hur fint det kommer vara när det är julpyntat.

Vidare vill jag bygga om köket på sikt – det är inget direkt fel på det, men det är slitet och lite sunkigt. Kylskåpet är gammalt och inte tiptop, detsamma gäller spisen. Vill ha nya köksskåp, stor kyl, ny spis, en marmorskiva under fönstret som arbetsbänk (fantasi, det kommer vi inte ha råd med), röd/grårutig linoleummatta (om det går att lägga in, golvet är så ojämnt). Och så vore det underbart om det gick att få in vedspisen som vi hämtade på en bortskänkesannons på Blocket – en sån där vit emaljerad spis, från 40-talet gissar jag, det skulle bli så fint och mysigt att elda i köket kalla vintermorgnar! Men murstocken ligger lite knepigt till, får se om det går att lösa.

Sen beöver vi dra om elen i hela huset och lägga om taket, och jag skulle vilja tapetsera alla väggar och slipa alla golv… Ja, och en massa andra saker. Men det känns faktiskt bara härligt och inte alls betungande att ha allt detta framför sig, vi gillar ju projekt.

 

Ett lyckligt slut ändå för tornseglaren

När vi la om taket på framsidan av ladan la vi märke till att vi hade tornseglare under en av takpannorna längst ut. Vi väntade med den biten tills vi var säkra på att ungarna lämnat boet, och då tänkte vi att det var fritt fram. Men när jag lyfte på den sista takpannan låg hon där ändå! Så himla fin, har aldrig sett en tornseglare på nära håll förut.

IMG_0388Vi hade inte räknat med att de skulle ha en andra kull. Jag la tillbaka pannan över henne och vi funderade över hur vi skulle göra. Kom fram till att vi ändå skulle försöka lägga plåten över, vi kunde inte pausa i flera veckor och låta taket ligga öppet, och vi ville riva byggställningen och resa den på baksidan för att komma vidare medan vi hade semester.

Jag väntade tills absolut sista sekund, och lyfte av pannan. Då flög hon iväg – och där låg två helt nykläckta ungar! De var helt hjälplösa, nakna och blinda, pep inte ens utan gapade  bara och rörde sig litegrann. Hu, de var så himla pyttiga. Men vi la på plåten försiktigt, skruvade fast den (undra vad ungarna tänkte) och såg till att det fanns en öppning där mamman kunde ta sig in. Hon flaxade ängsligt omkring oss under tiden.

Nu hör vi ungarna pipa därinne och föräldrarna flyger ut och in med mat! Succé!

 

Ett år som lantisar!

Idag är det precis ett år sen vi flyttade hit till Ekeby!

Vi har ett fungerande liv här nu, vi har hittat våra rutiner och saker och ting börjar falla på plats. Just nu sitter jag i köket och dricker te. Det är helt tyst bortsett från ett stilla kluckande från diskmaskinen. Barnen har just somnat däruppe, efter ett långt samtal om godhet och ondska och om att ta någon annans land. Morris har lyckats fixa en bra uppkoppling i sitt hus idag, så honom ser vi inte mer. Jonathan är ute och gräver en grop av något slag.

Detta är vad jag postade på facebook för ett år sen:

IMG_0774

Sista bilden från Kärrtorp. Jag gillade den här utsikten så mycket!
Det var fruktansvät varmt, 32 grader tror jag, på vår flyttdag. Varje gång man klev ut genom porten med en flyttkartong slog en vägg av hetta emot en. Barnen var hos farmor och farfar och jag och Morris och Jonathan försökte göra nytta utan att störa flyttgubbarnas flow. Jag minns att jag tänkte att vi hade så fruktansvärt mycket saker – när vi kom hit var det plötsligt inte så mycket längre.

När vi lämnade Kärrtorp körde Jonathan Volvon och jag och Morris tog röda bilen, båda lastade till bristningsgränsen. Morris somnade i bilen, och jag väckte honom lagom tills vi skulle svänga av från stora vägen in på vår lilla grusväg så att han kunde se sig om. När vi kom fram till huset hade Jonathan just kommit – jag minns sprittet av lycka när han klev ut från huset och vi tittade på varandra och log. Sen fick vi vänta i över en timme på flyttgubbarna. Och jag tog de här två bilderna:

IMG_0776 IMG_0775De första veckorna vandrade vi runt lite bedövade här i hettan, flyttade kartonger mellan rummen och försökte orientera oss. Det var sånt fruktansvärt kaos och så mycket som behövde göras omedelbart, jag minns att jag fantiserade om två saker: att få sjunka ner i soffan en kväl när barnen somnat, och att kunna gå ut i köket, öppna ett skåp och ta ut ett glas, bara sådär.

Även om vi har enormt mycket kvar att göra här (det kommer ju aldrig ta slut egentlgien, och det är ju en del av grejen) så har vi faktiskt gjort rätt mycket under året som gått. Tänkte sammanfatta det i några inlägg framöver!

Äntligen

IMG_0696Äntligen har Jonathan börjat jobba så jag kan ha lite latmanssemester med barnen! Han har alltid så mycket på gång så det känns inte okej att bara sätta sig och glo lite – ett behov jag har men han helt saknar. Men nu vaknar vi och solen skiner (en stund, sen börjar det regna igen innan vi hinner åka och bada)…

IMG_0709Vi äter pannkakor på altanen och blir bitna i tårna av Hulken om vi inte delar med oss…

IMG_0703

Barnen leker med grannbarnen och jag gallrar morötter och förväller spenat…

IMG_0723Kokar mer rabarbersaft…

IMG_0736

… och har äntligen tid, ro och ork till att läsa. Good times!

(Det där lät ju inte alls som om jag sitter och glor. Kanske är jag inte heller så bra på det trots allt.)

 

 

 

 

Låt bären vara, hönsajävlar!

Hönsen har käkat upp varenda litet blåbärstry för oss – snopet efterosm vi aldrig ens har smakat blåbärstry. Igår såg vi att de var på vinbären, och Jonathan var snabb att vira in buskarna i hönsnät.

IMG_0680

Men hönsen är inte dumma. Eller jo det är de ju – men ändå fiffiga! Kolla Svartens bärplockarteknik:

Nya perspektiv

Vi håller fortfarande på och bekantar oss med huset och omgivningarna. Nu har vi bott här i nästan ett år, men det finns ändå massor kvar att upptäcka. Jag slår mig ner på nya platser och sitter och glor på saker ur olika vinklar. Idag flyttade jag ett utebord och några stolar till ena kortsidan av huset och satt där en stund. Om det någonsin blir varmt den här skitsommaren kan man sitta här och fika i skuggan. IMG_0683Här syns magasinet som är vår snickarverkstad. (Där under finns en fantastisk jordkällare som var helt igenväxt när vi flyttade hit, vi blev så glada när vi hittade den! Snart fyller vi den med gött.) Lilla huset till höger är lekstugan vi byggt om till hönshus.IMG_0691 Och hönsen kom förstås eftersom jag flyttat på något i trädgården, det gör dem så nyfikna. Roligt att så dumma djur ändå kan vara så intresserade av sin omgivning. 

Grönkålspesto och grönkålschips

Jag har lagat goda grejer av vår skörd igen! Grönkålen växer så det knakar, så den tog vi en del av. Potatisen är ju fortfarande pytteliten, men vi kan inte låta bli att tjuva lite ändå. Den är så god! Sockerärtorna och rödbetorna var det premiär för (fick ett tips av svärmor att steka rödbetsblasten i olivolja och salta med flingsalt – himla gott!)

Här är gårdagens lyllga måltider:

IMG_0658En del av grönkålen blev grönkålspesto – den blev otroligt god! Jag använde kallpressad rapsolja istället för olivolja, och pumpakärnor istället för pinjenötter. Så parmesan, vitlök, salt och peppar. Mixade allt och spädde med mer rapsolja till lagom konsistens. Just det, en skvätt limejuice hällde jag i också. Åts till lunch med pasta, knaperstekt bacon och extra parmesan.
IMG_0664Grillmiddagens tillbehör var alla hemodlade (inte yoghurten och fetaosten såklart – men örterna i röran).

Provade att göra grönkålschips (uppe till höger i bild), de blev inte helt hundra eftersom jag glömde dem i ugnen så de brändes – men de som inte var brända var goda! Jag sprinklade lite olivolja och salt på grönkålen bara och la ut på en ugnsplåt med bakplåtspapper. Brassade i ugn på 200 grader – tio minuter hade nog varit lagom.

 

 

Nu är jag en sån mamma

IMG_1177Vi är hemma igen efter några dagar på Legoland – vilken pärs! Barnen hade jättekul, men vi känner oss ganska urlakade faktiskt. Så skönt att komma hem till lugn och ro och gott om plats!

När jag ser den här bilden inser jag att jag de senaste åren har förvandlats till en annan sorts mamma – nu är jag nästan 40, jag matchar kjol med gympaskor och har en ryggsäck full med vattenflaskor och ombyteskläder. Jag åker för fan till Legoland.

Jag har aldrig riktigt identifierat mig med såna morsor, jag har tänkt att de är en annan sorts människor på nåt sätt. Men tydligen handlar det bara om tid – det är en fas i livet. Plötsligt är det praktiskt med gympaskor och ryggsäck, plötsligt blir man helt osjälviskt lycklig av att se sina barn lyckliga, och man utsätter sig för vad som helst (nästan) för det.

Nåväl. Nu ska jag gå ner till landen och se om det finns något att skörda, och fundera över dagens måltider. Lyxigt!