Fotogenlampan

DSC00065

Jag fick den här lampan i födelsedagspresent av Jonathans mamma, och jag blev så glad! Fotogenlampor är barndom för mig – de doftar Öland och sommar och får mig att tänka på havet och Mumintrollen. Dessutom är de vackra och skapar mysstämning. Den blev liksom pricken över i:et i det nyrenoverade vardagsrummet.

Extra fint är det att lampan är arvegods efter Jonathans mormor. Efter min mormor har vi en chiffonjé som jag tycker mycket om. Känns fint att de här sakerna samlas i vårt hem.

På bilden syns också Sixtens presenthög – imorgon fyller han nio! Paketen har jag slagit in fint för min egen skull – Sixten hade lika gärna kunnat ta emot presenterna inrullade i plastpåsar. Men jag tycker om att göra och ge bort fina paket.

Andra saker jag gör bara för min egen skull: städar. Gör sallad till maten. Sätter på barnen fina kläder.

Kalaset revisited

Igår hade jag och Sixten kalas, och Morris pappa och hans familj sov över. Vi var ute nästan hela dagen idag och dukade upp kalasresterna till lunch. Vi satt i kortärmat i solen! Det var underbart, men jag vet att jag kommer att skratta åt de här bilderna snart – vi är så bleka och solljuset är så skarpt, och så lligger det snö överallt fast vi tycker att det redan är vår.DSC00036Kalaset revisited, kallades denna restfest. Och jag testade min födelsedagskamera (man fyller ju bara 39 en gång, så jag passade på att önska mig något riktigt fint)!DSC00038 Tomatsoppa med extremt kladdig focaccia (varning för systrarna Votalires recept).DSC00042Och såklart hade jag bakat alldeles, alldeles för mycket kakor. Men det är ju bara bra egentligen.DSC00045Sen blev det yoga på altanen.

 

Tapeten till vardagsrummet

Äntligen har vi enats om en tapet – det var inte svårt när tapetproverna väl kom, vi såg ganska snabbt vilken som skulle bli bäst. Det blir en William Morris-tapet som heter Honeysuckle. Älskar – älskar! – William Morris-tapeter, så levande och vackra och organiska liksom, och med ett djup i mönstret.

IMG_5268Vi tänkte att det kunde bli svårt att hitta något som funkade med vår pråliga kakelugn färg- och stilmässigt – men när vi höll tapetprovet mot kakelugnen var det en match made in heaven faktiskt. Både det gräddiga, det gröna och det rosa stämde jättebra.

Eftersom William Morris-tapeter är sinnessjukt dyra har vi bara råd att tapetsera en vägg – den bakom fåtöljerna tänker vi. Så struntar vi i tavlor där och låter tapeten vara konstverk, kanske med någon riktad belysning rentav. Jag vill också gärna tapetsera väggen mellan bokyllorna där det är två fönster, men Jonathan är inte säker på den idén.

IMG_5270För resten, svartvinbärsriset som jag tog in när jag beskar buskarna har slagit ut, så fint och hoppingivande! Jag tittade på de små knopparna och funderade på om vi rentav kunde få vinbär härinne? Tills någon påminde mig om att vi då också behövde bin inomhus… Just det, liksom.

 

Om förväntningar på barnen

IMG_5217Plötsligt har Ines visat ett stort intresse för att sticka. Hon har äntligen fått kläm på hur man gör, och nu får hon ”ont i huvudet så fort hon slutar”. Ofta kommer hon och frågar om vi inte kan sätta oss en stund – så sitter vi framför brasan eller någon annanstans och stickar och småpratar (eller hon stickar och jag räddar hennes tappade maskor, stickar de två första maskorna på varvet och så).

Jag var väl i Ines ålder när min farmor lärde mig sticka, och jag har stickat sen dess i perioder. Och jag blir så rörd och glad för att Ines gillar något som jag gillar och som jag gillade när jag var liten.

Samma förtjusning (fast ännu större, liknar mer ren lycka faktiskt) kände jag när Sixten kom hem och berättade att han inte kunde sluta läsa en så spännande bok i skolan, han hade läst hela rasten sa han.

Varför är det så extra härligt när barnen gillar något man själv gillar? Vill jag på något omedvetet/halvmedvetet plan att de ska bli små kopior av mig? Jag vill ju att de ska bli fria människor som följer sitt hjärta och gillar det de själva gillar, inte det de känner att jag hoppas på att de ska gilla.

Fast det är klart, det finns ju värre saker man kan uppfostra sina barn till än små handarbetande bokmalar.

 

Nära naturen

Okej, här kommer ännu en korkad iakttagelse om livet på landet; vi har så nära till naturen! Det är verkligen skönt att bara kliva ut genom dörren och liksom vara mitt i skogen, (såklart, vi bor alltså på landet). I Stockholm bodde vi också precis vid skogen faktiskt, men på något sätt var steget ändå längre till en skogsutflykt, det krävde planering och förberedelser på nåt vis.

Härom dan bestämde vi oss för att skita i att det var nollgradigt och slask, när solen tittade fram några minuter gick vi ut och grillade korv.

IMG_5176

IMG_5200 IMG_5197Självförsörjande på korvbröd!

IMG_5170

IMG_5193En fin stund i en annars rättså pissig årstid – det kan ju vara så underbart såhär års med sol och snö och minusgrader – varför är det nollgradigt och mulet hela tiden?

 

A day in the life

Kära dagbok!

Igår vaknade jag vid sju och låg och drog mig en stund medan Jonathan gick upp med barnen. Jag hasade upp lagom för att hjälpa dem att komma iväg. IMG_5115 Sen gjorde jag frukost och satte mig och jobbade en stund. Förmiddagens jobb bestod av att titta på en dokumentär om robotar (ja, jag har världens bästa jobb).

IMG_5119Vi eldade i vedspisen såklart. Sen gick vi ut.

IMG_5141 Det var ruggigt väder med plusgrader. Jag kastade upp snöbollar som Bodil hoppade upp och högg i luften. Sen gjorde jag en jättestor snöboll som hon jobbade länge med.

Skärmavbild 2016-02-18 kl. 21.10.25

Till lunch åt jag rester av gårdagens middag, kycklinggryta och vitkålsspaghetti. Det såg så äckligt ut så jag tog bilden från Coop istället.

IMG_5146 Jag skrev en stund, gick ut med Bobo igen, drack te och funderade på om jag skulle ta och sticka något till min brorsdotter som jag snart ska träffa. Det blir nog Lillans klänning (till vänster) eller Håkans finaste kläder (överst).IMG_5156 Sen hämtade jag barnen. Jonahan jobbar sent på torsdagar, vi andra åt laxpasta och bakade bröd (det är alltså bara jag som äter det goda rågsurdegsbrödet, barnen bakar vitt bröd med jäst som de och Jonathan glufsar i sig). Sen gjorde Sixten matteläxan och kollade på Ninja Warriors och jag och Ines gosade med Nisse och läste KP innan de gick och la sig.IMG_5159

När Jonathan kom hem kollade vi på Aktuellt och snackade lite. Sen gick jag och la mig tidigt och läste en stund, för på fredagar jobbar jag i Stockholm och går upp tidigt.

Hejdå!

Om 40-årsåldern

IMG_4794

Vafan. Ser nu att det ligger en hundbajskorv där uppe till höger…?

Om någon vecka fyller jag 39. Jag har nog levt halva mitt liv ungefär (eller lite mindre intalar jag mig).

Jag är inte längre ung – och jag känner mig inte så ung heller. När jag tänker på min barndom så är den i en annan tid. Verkligen.

Men jag är ju inte direkt gammal heller – gråhårig och lite rynkig visst, men inte skröplig liksom.

En trevlig ålder faktiskt! Allt det som 40-åringar säger till en när man är 20 är sant, bara det att då tror man fortfarande att livet är slut vid 30, så man orkar inte lyssna. Eller så kan man inte förstå. Jag trodde nog att 40-åringar sa det de sa för att försäkra sig själva om att livet fortfarande var värt att leva. Men det är alltså sant. Detta:

Jag känner ett lugn. Är tillfreds. Har slutat vara ängslig. Gillar lunken och vardagen. Jag kan inte förklara det riktigt, men jag känner mig lugnare helt enkelt. Och visare. För en 20-åring garanterat tråkigare, men det gör inget.

 

Fint eller funktionellt

IMG_5044

Såhär såg Jonathans varmbänk ut innan jag började klaga och tvingade honom att bygga en front av plankor. Grejen är att fronten inte alls behövdes, det bara störde mig så mycket att vi hade en stor hög som ser ut som skräphögen Matilda utanför fönstret. Jonathan, som alltid tänker funktion i första hand, tyckte det var jättebra som det var. Sen menade han att det också såg snyggt och ”organiskt” ut, men det sa han nog för att slippa bygga fronten.

Den här diskussionen har vi varje gång vi ska bygga något; snyggt vs funktionellt. Jonathan blir vansinnig på opraktiska saker, och är de dessutom opraktiska för att de försöker vara fina, då ser han rött! Jag däremot stör mig väldigt mycket på fula saker (exempelvis organiska högar med duschväggar ovanpå), och tycker i och för sig att det är jobbigt med opraktiska saker, men fulhet stör mig mycket mer än opraktiskhet.

Andra saker som ofta leder till tjafs är att jag inte riktigt fattar hur han menar när han förklarar hur han ska bygga, inte riktigt orkar lyssna, och blir irriterad mitt i för att han bygger något jättekonstigt. Inte så trevligt kanske. Han får börja rita teckningar (inte ritningar alltså utan teckningar) av hur det kommer att bli så att jag kan gnälla i förväg.

Edit: Ju mer jag tittar på den här bilden desto mer tycker jag att det ser ut som en död, uppfläkt mammut. Med lock…

Varmbänk

IMG_5068Jonathans senaste experiment är den här varmbänken. I höstas grävde han ur en lång grop i sydslänten mot den hage där vi har avloppet, växthuset och det nya stora trädgårdslandet.

Nu i helgen byggde han en låda typ – han grävde ur ordentligt och satte någon slags stolp i bakkant. Runtom har han byggt med lastpallar fyllda med hö (och jag tvingade honom att sätta några plankor på fronten för att det såg så slarvigt ut med en stor hög med hö bara). Ovanpå ligger, till min förfäran och Jonathans förtjusning, våra gamla sunkiga duschväggar från gamla badrummet.

På botten i ”lådan” ligger det också hö, och ovanpå det 600 liter obrunnen stallgödsel från grannen. Ovanpå det hällde Jonathan typ 100 liter varmt vatten, för att få igång brinningsprocessen (eller vad man nu kallar det). Om någa veckor har det lugnat ner sig lite och temperaturen har gått ner, men det är fortfarande varmt, så vi kommer att kunna börja odla där snart fastän det fortfarande är kallt ute. Vi lägger på jord och sår direkt i, morötter, sallad rädisor som vi kommer kunna skörda redan i april!

Om allt går vägen. Som med det mesta Jonathan gör är det här lite av en chansning, han gillar att experimentera. Det ska visst egentligen vara halm, men han tog hö för det fanns till hands. och egentligen ska man visst gräva en djupare grop istället för att sätta en front sådär, men han orkade inte gräva mer i den leriga steniga jorden.

Men visst vore det fint om det funkade? Jonathan har redan börjat fantisera om nästa projekt – hur han ska utöka med fler varmbänkar på ett annat ställe med något fiffigt system med luckor…

Rövbiten av räven

Stackars stallkatten Nisse har blivit illa biten i röven – troligen av räven. Idag var han hos veterinären, blev härligt drogad och fick lite dött kött bortkavat (!). En antibiotikakur på det så är han fit for fight. 

Men tills han blir bra får han bo inne och bära tratt. Bodil är så snäll och försiktig. Just nu i alla fall…

Ber om ursäkt för de sämsta bilderna sen digitalkamerans uppkomst – de är tagna med Jonathans mobilkamera. 

   
 

Faktiskt mysigt att ha katten inne. Jag har nu blivit en sån som sitter och myser med sina olika djur på en fredagkväll. Nåväl.