Tack till mig själv och universum

Är det min ålder som gör att jag känner mig så tacksam för allt? Man blir ödmjuk av att bli medelålders va?

img_0191

Några saker som fyller mig med stillsam lycklig tacksamhet:

+ Att sätta mig i bilen efter att jag har lämnat barnen och slå på P1 Morgon (kan inte förklara det, det är ju inte uppenbart varför egentligen, men tja, det känns mysigt och lyllligt).
+ Att tända ett ljus och sätta mig vid skrivbordet i mitt torra varma hus när det spöregnar ute (som idag).
+ Att göra frukostmackor och kunna välja mellan tre olika pålägg.
+ Att ta ett varmt bad – bara skruva på kranen så kommer det varmvatten.
+ Att vi bor där vi bor och lever det liv vi lever. Att jag hamnade här till slut, och det blev så rätt, fast det aldrig varit min dröm att bo på landet.

Så tack till mig själv för att jag styrde upp mitt liv så bra – och till universum eller någon därute som såg till att jag fick födas i ett av världens rikaste mest jämställda länder, och för en rad andra lyckliga omständigheter.

Måndagarna

Jonathan är ledig på måndagar, och jag försöker att vara det också. Tidigare har det inte gått för jag har jobbat så fruktansvärt mycket. Nu jobbar jag faktiskt precis så mycket som jag tycker är lagom (men jag blev ju lite förfärad när jag insåg hur lite pengar man tjänar när man jobbar lagom mycket…).

Igår satt jag någon timme på morgonen och jobbade undan lite medan Jonathan lämnade barnen, och sen var vi ute hela dagen. Vi började bygga fårens vinterstall och roddade lite i trädgårdslandet.

img_0171 Vi bygger ytterligare tre sängar för jordgubbar till nästa säsong. Jag fantiserar om ett överflöd, så vi kan äta massor varje dag och koka sylt och saft. I år fick vi kanske tio-femton bär totalt, men svärmor säger att det var för mycket näring i jorden. Det borde ju ha löst sig självt till nästa säsong.

img_0173

Vi hämtade fin uppluckrad gödslad jord där vildsvinen bökat i det som tidigare var hästhage. Perfekt ju! Och proffsigt av mig att fota min egen skugga.

img_0176Förutom att Jonathan är lite av en slavdrivare som tittar förfärat på mig när jag föreslår att vi ska sätta oss i solen på verandan och dricka kaffe, så är det verkligen himla mysigt att ha de här dagarna tillsammans, utan barnen och allt. Jobba tillsammans mot ett gemensamt mål, det skulle säkert parterapeuter rekommendera.

Äpplen

img_0155I år fick vi massor med äpplen, men många är skorviga och fula. Jag ska försöka göra äppelmos utan att skala och rensa tänkte jag, hittade en sån där passersil på loppis.

img_0151Vårt äppelträd är så hopplöst stort, vi når kanske en tredjedel av äpplena, och då använder vi både stege och äppelplockare. Jag fantiserar om att såga ner det och börja om med nya träd. Eller kan man på nåt sätt göra det mindre igen… liksom?

img_0168

Den här bilden är tagen från barnens rum på övervåningen. För storleksreferens: se stegarna längst ner.

Nästan aldrig mer

Här kommer ett hyfsat osexigt inlägg om uppvärmning…img_0116

Jag hatar vår vedpanna så mycket just nu, när vi snart är klara med varandra orkar jag inte hålla igen längre. Har bitit ihop för att vedeldning med egen ved är nästan gratis (om man inte räknar sin egen arbetsinsats i pengar, vilket man borde göra).

Vårt hus har vattenburen värme, vattnet (och vårt eget varmvatten såklart) värms med en vedpanna, vilket betyder att vi ägnar enormt mycket tid åt att fälla träd, kapa och klyva, släpa och stapla ved, elda i pannan, sota pannan, tömma aska…. Ah, ni hajar. Det är helt enkelt fruktansvärt tråkigt, jobbigt och tidsödande. Och det är varken bra för miljön eller hälsan att stå och jobba med den där. Allra värst är nog att sota, det måste göras typ en gång i veckan, och det är jobbigt på det där tröstlösa sättet – allting som man ska ta loss sitter fast lite för hårt och är lite skevt så det knappt går att sätta tillbaka, allt man ska putsa bort sitter också fast… Ja, mer än en gång (läs: ”varje gång”) har jag svurit högt, nästan gråtit och samtidigt bankat på olika grejer med en stor tång.

Men! Nu har vi alltså bestämt oss för att lägga ner det här. Det blir bergvärme eller luft-vattenpump, kompletterat med stödeldande inomhus, vilket förstås bara är mysigt och roligt! Vi ska sätta en kamin i hallen nere också vilket jag är extra glad över, för där blir det svinkallt på vintern.

Den här är jag sugen på:

skarmavbild-2016-09-22-kl-08-54-06

Höbärgning på stockholmarens vis

Säg höbärgning till en som inte bor på landet, och hen ser det här framför sig.

dzqte4irbg0-clark-young

Medan en bonde kanske ser något sånt här:

xdrxjcdedci-gozha-net

Men vi månskensbönder gör såhär när vi tar in höet:

img_9894 Jordbruksmaskiner är svindyrt – alltså riktigt dyrt – och inget som lönar sig för oss att köpa in. Vi har en gammal skruttig traktor från 1961 som just nu krånglar mer än lovligt, och en skev slåtterbalk som inte heller är något vidare, och det tar enormt lång tid att slå våra ängar med dem. Men vi skulle aldrig räkna hem kostnaden att investera i nyare maskiner. Det här året har en granne slagit en del och gjort höbalar åt oss, vi får se hur vi gör nästa år. Hoppas vi har många får som kan käka så vi slipper slå, sen köper vi hö av någon annan kanske. Hur som helst var det mysigt att ta in höet med fyrhjulingen och släpkärran till bilen, barnen och hunden fick åka hölass och nu är logen full så fåren klarar vintern.img_9906

Bilderna är från förrförra helgen, när Morris pappa och hans familj var på besök. Det blev det perfekta sista sommarhelgen, vi gick i t-shirt och shorts, badade, grillade och åt ute. Nu är faktiskt hösten här, och det är bra!

Frostchock!

Här gick man ju i shorts i förrgår eller så. Inte hade vi börjat oroa oss för frost! Men i morse såg det ut såhär i squash- och pumpalandet:
dsc01002 dsc01003Jag skördade alltihop direkt, men jag hoppas att det inte är förstört? Vet inte vad jag ska göra med allt. Vintersquashen kanske inte går att lagra nu, eller? Om jag gör inläggningar och sånt, funkar det fastän det är frostangripet? Och en annan sak jag undrar; vad tusan är det för sort, det som ligger närmast kameran och till höger på bilden nedan? Hur jag än har letat i vår dokumetation hittar jag inget som stämmer in på det utseendet. Trodde först det var vintersquash, men så hittade jag en ”riktig” vintersquash (längst bak till höger) och nu vet jag inte…dsc01005

Det här med kött

img_9933

Sirpa och min kompis Erica instagrammar sin nytagna groupie.

Jag är verkligen inte särskilt förtjust i kött. För mig skulle det inte vara någon större uppoffring att avstå, även om andra i min närhet skulle protestera högljutt.

Jag funderar ändå på att helt sluta köpa kött i butik. Då skulle vi äta vegetariskt och komplettera med eget lammkött och höna/tupp ibland, kanske något vildsvin om Jonathan någonsin börjar jaga, och så älg från jaktlaget som jagar på vår mark och nöt från grannen. Allt från lyckliga djur, rent kött utan tillsatser och minimalt med miljöpåverkan i form av tex transporter.

Jag köper en del skitkött som falukorv eller färdigköttbullar – men det är ju nästan alltid när middagen måste gå snabbt och man inte har en plan. Om jag istället gör en stor sats hemgjorda köttbullar i samband med att vi får en köttlåda från grannen och fryser in dem, så är ju det lika enkelt som att steka färdigbullar. Allt handlar ju som vanligt om planering och framförhållning.

img_0015

Sätter stort hopp till denna i min vegetariska matlagning. Blankens barn käkar ju vego, så då kan mina också göra det.

 

Livet är så långt!

Idag jobbar jag i Stockholm, har haft ett jobbmöte och sitter nu på ett fik och skriver lite.

img_9997

När jag rör mig här i kvarteren där jag växte upp slås jag av att livet är så långt. Jag har levat hur länge som helst och ännu är jag knappt medelålders. Eoner av tid har förflutit sen vi smög förbi fullgubbarna på gräsmattan här i Björns trädgård för att leka i parken, röjde runt och pratade med skummisar på det gamla stationsområdet med rostiga spår som var Södra station, jagade hunden som alltid smet över Mosebacke torg. Hela stan har förändrats och jag med – här sitter jag alldeles gråhårig mitt i hipstermecka – fullisarna finns väl kvar men medelklassen har brett ut sig, så att säga.

img_9987

Kanske sånt man funderar på när man flyttat härifrån, om jag fortfarande vandrade gatorna varje dag skulle jag väl inte ens märka att tiden gick.

Allt vi gör i onödan

img_9810

Bakom Ines, Ripa, Sirpa och Sixten syns Jonathan sticka fram vid ett träd. Han håller på och monterar ner ett stängsel som vi satte upp mitt i fårhagen – den var en del av en av alla våra planer för hur vi skulle få hem fåren. Vi ägnade säkert en hel eftermiddag åt att sätta upp det där stängslet, men eftersom planen inte funkade och stängslet skrämmer fåren tog vi ner det igen. Ibland känns det som att hela vårt liv är fyllt av den typen av meningslösa sysslor – som vi i stunden tror är fullt nödvändiga (och ofta är det bråttom också), men som sen visar sig inte fungera eller behövas.

Men vi är väl fortfarande i en trial and error-fas i vårt nya liv. Bara att acceptera att vi lägger hundratals (eller i alla fall tiotals) arbetstimmar på meningslösa saker.

Brittsommar

img_9746Björklöven har gulnat men vi fortsätter att bada. Det är kallt och mörkt på kvällarna, men ändå över 20 grader på dagarna.

img_9785Oftast är vi ensamma vid den lilla badplatsen som vi passerar på väg hem från skolan, och det är bra för då kan Bobo bada fritt. Hon älskar att simma och vill aldrig sluta – om inte barnen har hittat en mussla att spana på, då vill hon såklart vara med.

Det är så vemodigt i årstidsskiftningarna tycker jag. Jag älskar hösten, men det är ändå med ett litet sting i hjärtat man konstaterar att det här kanske var sista doppet.