Köttfesten

Igår malde vi egen köttfärs av ryggbiff från grannens kossa. Vilken succé! 
DSC01469 Det var verkligen inte svårt att mala köttfärs – jag hade fått för mig att det var en komplicerad procedur, men det vara bara att montera köttkvarnen och börja kötta. Vi la kvarnen och köttet i frysen en stund först för att försäkra oss om att fettet i köttet inte skulle börja smälta under malningen (fattar inte hur det skulle kunna hända, men det verkar vara standard att göra så). Sen var det bara att mula ner köttbitarna i kvarnen et voilá! Fantastisk köttfärs kom ut.

DSC01476 Sen stekte vi hamburgare och de blev gudomliga! Helt knäpptyst runt matbordet. Extra kul för att barnen verkligen var engagerade – det låter så präktigt, men jag tycker verkligen det känns fint att de vet var mat kommer ifrån och hur man handskas med den.

IMG_2136

It’s beginning to look a lot like vår?

Nej nej, jag vet att det absolut inte är vår än, men jag kan ju inte låta bli att få lite pirr när solen skiner, snön smälter och fåglarna kvittrar.

IMG_2126

På lunchpromenaden med hunden la jag mig på backen och tittade upp (alltid när jag kommer till en viss plats på promenaden – en mjuk slänt – får jag impulsen att bara lägga mig ner och glo på himlen). Telefonen dog mitt i lunchekot, så där låg jag och lyssnade på naturen. Snart börjar det lukta så gott av våt varm jord i skogen. Hurra!

Men äääät dååå

IMG_2095

Allvarligt. Det finns ju barn som är vegetarianer – de äter väl bönor och linser och kikärter och tofu och sånt? Har jag skämt bort/fördärvat mina barn med för mycket köttbullar och falukorv? Av alla vegetariska rätter jag lagat sen vårt köttlöfte trädde i kraft har de gillat exakt en. Det är så otacksamt att laga mat som ingen äter, det blir så pissig stämning vid matbordet och ja, det är inget kul helt enkelt.

Men nu fokuserar vi på framgången, den enda succén hittills! Vi gjorde helstekt blomkål med parmesan och hasselnötter. Jag lanserade rätten som en brakmåltid – det vill säga en som framkallade pruttar. Det är ju förstås oemotståndligt i sig. Sen fick Sixten vara med och laga – här ovan ses han klä in blomkålarna i smör – för det har jag läst nånstans att det ska vara bra.

Men jag tror att det faktum att mina barn över huvud taget äter blomkål grundar sig i att de har sett den här scenen:

Brasvärmen

Idag är det ett sabla liv här hemma, det bankas och borras. Muraren är här för att installera vår braskamin i hallen! Den har stått där och suktat oss i säkert en månad nu, men nu är det inte långt kvar. Det kommer att bli så bra, vi har inga element i hallen så det är alltid kallt där nu – men inte länge till! Dessutom kommer ju värmen sprida sig även till övervåningen eftersom det är öppet vid trappan. Vi hoppas att vi kan stänga av elementen helt i de rum vi eldar i.

Vi har valt en klassisk gjutjärnskamin från Morsø, 2B classic heter den. Extra fint att den har eklöv och ekorre på sig – vår by heter ju Ekeby.

gx_morsoe_2B_Classic_600x600_frit

 

En bild om dan

IMG_1994Torsdag. Jag satt i arbetsrummet och jobbade. Bodil stod och glodde på mig stora delar av dagen. Kanske är det för att hon löper? Men hon kan liksom inte bara gå och lägga sig som hon brukar, hon står där och hetsar. Gnyr och gnäller och hoppar upp med framtassarna på skrivbordet och slickar mig i ansiktet.

IMG_2020

Fredag. Jag och Morris åkte till Göteborg! Det var så mysigt, vi åt middag på Puta Madre (som var väldigt stämningsfullt men inte hade så god mat tyvärr, men bra margarita hade de) och sen gick vi på Göteborgsoperan och såg Hair (som var väldigt proffsig och snygg men totalt saknade handling, de hade liksom skippat det. Men det gjorde inget tyckte Morris – medan jag faktiskt nickade till lite…)

IMG_2052

Lördag. Tåget hem. Jag älskar att åka tåg! Så otroligt skönt att ha en massa tid när man liksom inte kan göra något annat än att läsa en bok med gott samvete.

IMG_2070

Söndag. Jonathan jagar vildsvin idag (!) och jag och barnen har haft en så skön dag. På förmiddagen var det soligt, vi var ute och körde fyrhjuling och fixade lite med veden, matade och vattnade alla djur och lekte med Bodil. Hönsen är det lite synd om för de får inte gå ut eftersom fågelinfluensan härjar. Varje gång man öppnar dörren till hönshuset gör de utbrytningsförsök. Jag vet inte om de är tillräckligt smarta för att bli uttråkade, eller om den där frihetslängtan handlar om något annat, men idag gav vi dem i alla fall ett litet träd att klättra i/leka med, och så gav vi dem majs.

 

Snart snaaaart fast inte så snart…

När man vaknar och det är helt svart därute, och sen efter ett tag ser det ut såhär:IMG_1988

Då längtar man ju ihjäl sig efter det här:

DSC00545 DSC00583

De här bilderna är från maj förra året – det känns så hopplöst att det är FYRA MÅNADER kvar till det här…

Under tiden har jag börjat fantisera lite om vad jag vill odla. Jag är ju ingen perennrabattsperson kanske, men jag skulle i alla fall vilja ha lite blommor. Vallmo är det finaste!

swlxcwedzzs-corina-ardeleanu

Jag skulle bara vilja ha en liten blomsterkulle på den där vallen som har bildats över avloppet, mellan trädgårdslandet och växthuset. Jag har strösslat ut blomsterblandningsfrön där förut – ingenting. Jag har planterat ut försådda ringblommor – ingenting. Det är alltid en massa annat skit som tar över! Måste jag liksom rensa bort allt och så i bar jord…? Då känns det kanske inte lika viktigt med en blomsterkulle….

Lupiner då, det är ju ett ogräs, det borde inte vara svårt?

vpz1ai6val8-annie-spratt Förra våren (och förrförra tror jag) grävde vi upp lupinplantor på andra ställen och planterade hos oss i backen bredvid ladan, och dessutom försådde jag några små plantor och planterade ut förra året, och de ska ju blomma andra året vad jag har förstått. Drömmen är att hela slänten skulle blomma av lupiner på försommaren! Hittills har det gått sådär, men kanske att det tar sig till i år då…

En pion har vi i trädgården, som blommar lydigt varje år. Så vackert! Och så brukar jag peta ner några lökar här och där på hösten, det blir så fint när tulpanerna blommar medan allt annat fortfarande är ganska fult i naturen.

IMG_7620

Förra året sådde jag ringblommor i trädgårdslandet, men egentligen tycker jag inte de är så fina. De är tacksamma för de växer bra, är färgglada och lätta att plocka buketter av, men jag kanske hittar på nåt annat i år. Det är i alla fall fint att blanda upp med några rader blommor bland allt det gröna i trädgårdslandet!

Hoppas nån ger mig jättemycket pengar så jag inte behöver jobba på hela våren utan bara kan krypa omkring i trädgårdslandet, det vore så mysigt.

Hejdå galningar

dsc01460

Just nu kör vi två bilar varje dag i vårt hushåll. Det känns så sunkigt och helt tvärtemot den livsstil vi tänkte oss när vi flyttade ut. Det är lätt att köpa kravmärkt men svårt att avstå från saker.

Men nu har Jonathan bestämt sig för att börja åka buss till jobbet – en ny möjlighet öppnade sig när SL drog om en busslinje. Kanske kan vi vänja oss vid ett liv med bara en bil?

Det betyder att även barnen åker buss på morgonen. Och eftersom den enda bussen med rätt sträckning går klockan halv åtta, och det tar en halvtimme att gå till bussen med barnen, så gick vi upp klockan sex idag och Jonathan och barnen knallade iväg vid sju – i halv storm visade det sig. Alla var glada och peppade på den nya rutinen. Men de närmaste sex veckorna kommer det att vara en promenad i totalt mörker – först den 23 februari går solen upp klockan sju…

(PS. Jag gick upp och tände i vedspisen och tog en till kopp kaffe när de andra hade gått.)

I hönshuset är det inte så kul…

… fast lite roligare ändå efter att jag städade där igår. Inte skoj att vara höna på vintern, särskilt inte i vårt skruttiga hönshus och under rådande fågelinfluensa så man inte kan gå ut i trädgården ens när det är barmark (men alla gånger roligare än att vara industrivärphöna, alltid något).

Hönsen sitter inne i lilla lekstugan hela dagarna när det är snö, och det blir äckligt så himla fort. De bajar mängder och sprätter ut mat och matrester över golvet. Eftersom de är rädda för snö går de inte ut alls just nu. Dessutom gnager mössen sig in i hönshuset från alla håll och käkar upp deras mat. Jag smackade betong i alla befintliga mushål, så nu dröjer de väl ett tag innan de hunnit gnaga nya ingångar.

Jag la ut lite hö på snön i hönsgården och då trippade de ut, nyfiket skrockande.

img_1957

Här syns Chaplin längst fram, vår fina tupp Charlies syster. Längst till höger Bruno. De andra har inga namn eftersom barnen tappade intresset för hönsen när vi fick Bodil.

Charlie och Chaplin är kläckta i maskin och uppfostrade av Jonathan. Det var kul att ha dem inne i början, de satt hos Jonathan och kollade på tv (och bajsade på hans axel) och barnen lekte med dem, men naturruvade kycklingar är verkligen mycket enklare och så blir de naturligt en del av flocken och lär sig hönsbeteende av sin mamma. Våra höns är duktiga ruvare och duktiga mammor, vi har aldrig haft några problem. Så nu låter vi dem sköta det själva, vi märker när någon blir sugen på att ruva (dvs börjar samla ägg på hög inne under sittpinnarna istället för att värpa i ett rede), och då bestämmer vi om vi vill låta henne ruva eller inte – antingen får hon ha kvar äggen eller så plockar vi bort dem.

Just nu värper hönsen rätt bra efter ett uppehåll när de ruggade och efter att vi har satt in en lampa i hönshuset så det inte är mörkt 18 timmar om dygnet. Vi får säkert fem ägg om dagen, vilket känns skönt med tanke på de enorma mängderna mat de sätter i sig såhär års. På vintern går vi nog minus på hönsen.

Här nedan sys hönsen inspektera det nystädade hönshuset – så himla gulligt när de går runt och skrockar sådär tycker jag. (Och nej, standarden är inte så hög när detta gäller för ”nystädat”.)

Köttlöftet

img_1886

Älgfärsbullar, mycket lokala. Lingon från egen skog, potatis från vårt eget potatisland.

Vi har ett nyårslöfte: att inte köpa kött i affären. Vi ska bara äta kött från vår egen gård eller grannarnas. Kött från lyckliga djur som gjort minimal miljöpåverkan.

I övrigt blir det vegetariskt.

Undantag är bacon som vi inte kan leva utan och inte kan producera själva, och så köttpålägg som prickig korv och leverpastej, för barnen äter inte ost. Men vi köper kravmärkt, och dessutom är det så små mängder så det gills nästan inte.

Det blir en utmaning med tanke på att jag hittills hittat väldigt få vegetariska rätter som de andra i familjen gillar, men jag orkar inte vara en sån familj där barnen och mannen inte äter kikärtor, för det är så klyschigt och tråkigt. Så de får lära sig helt enkelt.

Veden – ett nytt system

Nu när vi inte värmer huset med vedpanna längre är inte vedtillverkningen riktigt lika betungande. Vi försöker elda så mycket som möjligt i kakelugnen (och snart i kaminen) för att minska elanvändningen, men det blir ju ändå inte ens hälften av den tidigare förbrukningen. Vi tänker att vi behöver ta ungefär 20 träd per år för att vara självförsörjande på ved. Just nu håller vi på med veden vi ska använda nästa år. Jonathan har tänkt ut ett smart system såklart.

Istället för att kasta den kluvna veden i en stor hög, packa den i något, köra upp den till huset och packa om den härinne så travar vi den direkt i ställningar som vi sedan kan ta in.

img_1926Här händer det. I vagnslidret kapar, klyver och travar vi i ställningarna.

img_1837

Sen bär vi ut ställningarna och travar i två lager på lastpallar.

img_1927img_1882Och här får veden stå och torka. Jonathan ska bygga en kärra till fyrhjulingen som kan ta en hel sån där lastpall och köra upp den – så småningom har vi tänkt bygga ett vedskjul i trädgården som en mellanstation. Sen ska veden in i vardagsrummet där den få stå här:

img_1933Jonathan har byggt en liten ”klack” så att ställningarna lutar lite bakåt och inte tippar. När jag har tapetserat här (inshallah) sätter vi en plexiglasskiva bakom för att skydda väggen.

Egentligen är det för tidigt att utvärdera det här systemet, men det känns så fiffigt! Nästa vinter när vagnen och alla ställningar är färdigbyggda (det behövs ju hur många som helst, just nu gör Jonathan nattpass i ladan och bygger och bygger), och kanske till och med vedskjulet i trädgården, kommer det rulla på så smidigt med vedtillverkningen.