Lammen

Skärmavbild 2017-02-22 kl. 18.19.31

I förra veckan var jag på lamningskurs och blev uppskrämd med allt otäckt som kan gå fel under lamningen. Bland annat fick jag öva på att stoppa in handen (och armen!) i en fårlivmoder av plast och rätta till ett gosedjurslamm som låg fel. Otroligt svårt att känna vad som är vad när man inte ser nåt. Jag skulle vara rättså skärrad om jag behöver göra det i verkligheten. Om det dessutom är tvillingar… Gulp alltså! Sirpa är jättetjock så hon kanske till och med väntar trillingar?

De allra flesta lamningar går ju bra, men det gäller ju att veta vad man ska göra om det inte går bra… Vi har tre stycken förstföderskor – Lilla My, Annika och Felicia – och dessutom är inte suffolk kända för sina goda modersegenskaper direkt. Våra två svärdsjöfår Sirpa och Ripa har lammat flera gånger och är mycket goda mödrar, men de tappar hull hur lätt som helst och har förmodligen inte mjölk nog åt lammen.

Över huvud taget är det jobbigt första året med något nytt tycker jag, när man är helt utelämnad till vad andra säger om hur allt ska vara. När Bodil var valp hade jag hela tiden lite ångest över att vi inte tränade henne tillräckligt, att hon inte fick leka med andra hundar tillräckligt ofta, och en massa andra olika saker som folk hade sagt till mig var superviktigt. Men hon blev ju jättefin! Det tar ju ett tag innan man vågar lita på sig själv – och be andra om hjälp när man tycker det behövs.

PS. Den 19 mars är due date för fåren om vi har räknat rätt!

Saker vi har lärt oss och allt vi har kvar

Hejhej! Det har inte hänt något eller så, bara det att… jag hade lite bloggtorka, och ju längre jag väntar med att blogga desto mer smashing behöver det första inlägget vara, tänker jag. Men här kommer en helt vanlig vardagsbetraktelse. Det är väl bättre än ingenting, eller?

DSC01585

Idag snöar och blåser det. Riktigt vidrigt. Det har varit vår i två veckor nu så man glömmer att det faktiskt fortfarande bara är februari. Jag tänder ljus. Det knäpper och sprakar från vedspisen och vinden viner i murstocken och river i vårt stackars hus.

Det här blir vår tredje vår på gården. Jag tänker på allt vi har lärt oss sen vi flyttade hit och saker vi gjorde i början…

IMG_9517

Som till exempel att helt planlöst plöja upp en halv åker där vi tänkte odla – jag körde traktorn och Jonathan gick med plogen. Det var kul. Grannarna körde förbi och gjorde tummen upp och undrade nog vad tusan vi sysslade med. Vi odlade i ungefär en tredjedel av det vi plöjt… Nu skulle vi kanske fundera först på vad vi skulle odla och hur mycket plats vi behövde.

IMG_9556Eller när vi kämpade i veckor för att rädda livet på Mumin som hade hål i huvudet efter ett slagsmål om ett ruvningsrede – hade det hänt idag hade vi bara nackat henne. Vi har blivit mer praktiska och mindre sentimentala.

Jag har blivit mycket mer händig. Det är en skön känsla att inse att det inte är så övermäktigt svårt att skruva ihop något eller såga av något. Jag hatar att göra saker jag är dålig på, men efteråt känns det så gött att lyckas med något som tidigare känts omöjligt.

Vi är ju fortfarande rookies på hela bondegrejen. Jag kollar avundsjukt på Mandelmanns gård – deras liv är min målbild – men de har ju bott i 20 år på sin gård! Vår gård är vårt livsprojekt – varje år lyckas vi bra med några grejer och gör några grejer som vi kan skratta åt nästa år!

Fårklippning

Nu har fårklipparen Oskar varit här och skalat fåren. Man känner ju inte igen dem! De ser ut som helt andra varelser utan pälsen. Och de känner inte igen varandra heller utan började stångas och tjafsa direkt. Affe blev glad över alla ”nya” tackor och började genast försöka betäcka. Jösses alltså, de är inte smarta direkt. Men hemskt söta!

DSC01486 Annika står nyrakad och förvirrad i bakgrunden medan Lilla My blir klippt.

DSC01491 Lilla My. Så liten hon blev!

DSC01492 Här ligger Affe. Han ser verkligen skum ut utan päls.

DSC01496

Han fick behålla en liten skäggtofs. Och Felicia, längst till höger på bilden nedanför, fick behålla en polisong:

DSC01507

Det gula är ullfett, som tydligen börjar bildas såhär års och blir mer och mer framåt våren.

Sen var det Sirpas och Ripas tur:

DSC01498 DSC01501 IMG_2255

Här står Sirpa och tar emot kli på sin ullbefriade kropp! Det måste vara så skönt att bli av med all den där tunga tjocka ullen. Nu får de vara inne i stallet ett tag så de inte fryser, och så vi kan hålla koll på att de äter ordentligt. Alla såg fina ut i hullet sa Oskar, och det var skönt att höra. Suffolktackorna var inte för feta, och det är bra för då kan lamningen bli komplicerad eftersom lammen blir för stora. Svärdsjötackorna var tillräckligt feta, och det är bra för att om de är för spinkiga blir de svaga och ger ingen mjölk (de har troligen ändå för lite) och kanske repar de sig inte igen efter lamningen.

Ullen är otroligt skitig och tovig eftersom de inte blivit klippta på länge. Sirpas och Ripas ull ska vår granne Kristina isolera ett hus med. Men om vi klipper dem två gånger om året kommer vi att kunna använda Sirpas, Ripas och Affes ull – jag skulle vilja göra garn och sticka grejer.

Måndagen den 6 februari 2017…

… är inte en dag som kommer gå till historien direkt pga ej unik, men ändå ett trevligt exempel på vårt trevliga liv. Såhär:

DSC01481

På måndagar är Jonathan ledig och vi fixar hemma tillsammans. Jag mejlade och jobbade undan lite medan Jonathan tog morgonen och lämnade barnen. Sen stack vi ut och fixade lite med veden – nu är vi nästan klara med allt!

IMG_2214 Bodil tyckte det var kallt och satt mest på fyrhjulingen och väntade på att vi skulle gå hem så hon fick lägga sig på mattan framför brasan igen.

IMG_2216

Och det fick hon medan vi åt pasta…

IMG_2221… och fikade med semla (eller ja, semla och semla, grädden var inte vad den var i fredags om man säger så).

IMG_2226 Sen gick vi ner och gosade lite med fåren (här blir ju bilderna alltid väldigt dåliga pga dåligt ljus och stissiga får). Jonathan började bygga ett lock till varmbänken och jag fixade med fårens mat – vägde och höll på så att vi har bättre koll på hur mycket de verkligen äter. Nu i sista delen av dräktigheten är det ju viktigt att de går upp i vikt som de ska.

Barnen åkte skolskjuts hem för första gången idag, så vi gick och mötte dem vid stora vägen. De andra gick hem medan jag gick till bussen för att åka till…

IMG_2228… Norrtälje för en aw med min vän Karin. Å så fint! Vi drack stor stark och åt pommes.

IMG_2240 Vid åtta tog vi bussen hem igen, och det var månsken och snö när jag gick från bussen så jag behövde inte ens tända pannlampan.

IMG_2244Nu dricker vi te och kollar på Aktuellt. Ja, lite så kan en måndag se ut i det här lylliga livet!

Nu börjar det! Odlingssäsongen alltså!

Jag kan inte fatta att jag lägger upp de här ohyggligt deppiga bilderna, men budskapet är ändå hoppfullt: nu börjar odlingssäsongen! Jonathan har lyssnat på sin favoritpodd Två odlare emellan, fått feeling och börja förkultivera till varmbänken. Här står salladen (tror jag) och gonar sig i värmen från värmegolvet i badrummet.

IMG_2168 I år kör vi förkultivering i källaren – vårt mysigaste rum! Här ett experiment med plast för att hålla värmen bättre. Det är typ åtta grader i källaren nu…

IMG_2169 Här (nedan) blandar Jonathan bra jord i hinkar… De runda svarta hinkarna är till potatis tror jag – den ska planteras i hinkar utan botten och sen grävas ner i landet. Det ska ge tidigare skörd och Jonathan tänker att det kanske också hindrar sorkarna från att snaska i sig vår mat.

IMG_2171

Jag är inte så förtjust i den här delen av odlingsåret – förkultivering stressar mig, det är så mycket att hålla reda på och passa på hela tiden. Men Jonathan älskar det! Jag tycker däremot mycket om att sitta i trädgårdslandet och rensa ogräs (jag är en simpel människa), så jag tar igen det senare.

Edit: Och kolla vad som just dök upp på Aftonbladet! Tur att man snart har sitt salladsbehov täckt då! *myser*

Skärmavbild 2017-02-01 kl. 10.20.11