40-årspresenten och hur jag lurar mig själv att jobba

Det tråkigaste jag vet är samma, samma. Konstigt kanske, eftersom jag lever ett liv som på sätt och vis är mycket samma, samma – på ett annat sätt älskar jag det, men det finns ju olika slags samma om ni hajar… Hur som helst har jag också väldigt dålig självdisciplin och har svårt att tvinga mig till att göra saker jag inte har lust med.

Men ett knep när jag inte har lust att jobba är att byta arbetsplats! Idag satte jag mig i vardagsrummet, och vips kändes allt nytt och spännande igen (ja, mitt liv är så litet. Men det är mysigt och skönt)! Här är min nya utsikt:

DSC01773

Och när jag tog den här bilden kom jag på att jag inte visat min fina 40-årspresent från Jonathan, fotpallen där framme.

DSC01768Det är en kamelsadel från Egypten! Jonathan köpte den av en kvinna vars mamma jobbade på svenska ambassaden i Kairo på 1950-talet. Säkert krimskrams tillverkat för turister – men i alla fall från 1950-talet!

DSC01763Såhär är den tänkt att användas (hos oss alltså, pga har ej kamel), och den är utmärkt ändamålsenlig! Och så snygg! Gillar såna där gamla grejer från kolonilatiden – vi har också ett litet bord med kobror (?) till ben som min farfars far sjökaptenen tog hem från Indien.

Björksav – precis lika gott som vatten

Nu mellan tjällossning och lövsprickning är den perfekta tiden att tappa björksav! Ines ville prova, så vi letade upp en lämplig björk nere vid vagnslidret. Ines borrade ett hål…

DSC01741

… satte in ett sugrör och tejpade fast en flaska.

DSC01742 Det hade varit smartare att inte låta sugröret gå så långt ner i flaskan, för när saven nått till sugrörets botten tog det ju stopp. Nåväl. När vi gick tillbaka ett dygn senare hade det i alla fall fyllts upp till sugröret. Ines tyckte det var otroligt gott. Jag tyckte faktiskt det smakade ljummet vatten. Men det är ju säkert väldigt nyttigt och så låter det ju så friskt och vårlikt och härligt!

IMG_3089

PS Om du vill prova, obs att allemansrätten inte omfattar björksav ur andras björkar! Och glöm inte att plugga igen hålet efter dig.

Nytt hos fåren

Idag har vi haft fixardag i vårsolen; Jonathan har tömt i magasinet, dit loppisen ska flytta i år. Jag har städat hos hönsen – det är det äckligaste av allt gårdsgöra, och av någon anledning åker jag alltid på det. Vi tänkte låta hönsen ruva nu, de är sugna och samlar ägg! Ååh kycklingar va, våren!

Vidare har vi ätit våfflor pga dagen. Osäker på sambandet våfflor-jungfrufödsel dock…?

IMG_3029

Sen byggde vi om lite i fårstallet, det var ju det jag skulle berätta, och det blev så fint! Jonathan är så duktig på att snickra, och helt gratis blev det också så när som på några skruvar. Vi använde virke som vi har fått av min syster – det låg i deras sommarhus när de flyttade in och de är inte snickartyper direkt – och så hämtade vi slanor av hassel, som vi har mängder av. Gott för fåren att gnaga på också!

Längs väggen byggde vi som ett litet foderbord där damerna kan stå på rad och äta. Tidigare har de haft en stor balja att äta ur, men då blir det tjafs! Stackars Affe får stå bunden intill och bli suktad när de äter, baggar ska inte äta kraftfoder för då kan de få urinsten. Han är så snäll och låter sig ledas och tjudras varje dag, fast han borde ju ha börjat haja vad som är på G.

Här står de på rad! Inte den mest smickrande vinkeln kanske, men en rolig bild på grund av Håkan längst till vänster, som passar på att bestiga Trunks medan han äter.

IMG_3059

Men dagens viktigaste var lammkammaren – lammens egna lilla hörna där de kan chilla under värmelampan och ha mat och vatten ifred från de glupska tackorna. Den blev så himla bra, fastän den ganska mycket ser ut som en finka från en Vietnamfilm?

IMG_3048

Väldigt svårt att fota i fårhuset, alltid liv och rörelse och ingen jävel kan hålla en pose. Nedan kliver Jonathan in i bild med Trunks i näven.

IMG_3047

Lammkammaren är konstruerad så att hasselslanorna/spjälorna sitter tätt längs långsidan, och längs kortsidan sitter de tillräckligt glest för att lammen ska kunna passera men inte tackorna. Kortsidan går att lyfta bort om vi vill gå in någon gång.

IMG_3068 Nedan inspekterar Håkan och Trunks sitt nya crib. De verkar nöjda, när vi gick låg alla lammen där under värmelampan och myste.

IMG_3082Okej hehe, kunde inte låta bli att arrangera den här bilden.

IMG_3085

Varmbänken – nu ännu fulare

I år har Jonathan isolerat varmbänken med ullen från fåren som klipptes för några veckor sen. Det gör årets varmbänk ännu fulare än förra årets, som jag gnällde på här. I botten ligger hö, sen kom grannen och tippade i en kubikmeter färskt hästbajs, och sen toppade Jonathan med en massa varmvatten. Överst jord. Temperaturen steg efter ett tag, sen sjönk den,  och när den så småningom stabiliserats på runt 20 grader sådde han spenat, sallad, rädisor och morötter. Och persilja.

IMG_2986 Allt är verkligen overkligt fult i naturen just nu. Det kommer att vara fult i säkert en månad till. Men det är inte så noga, bara solen skiner!

IMG_2988

Hur som helst, det gror i alla fall fint i den fula varmbänken! Snart skördar vi sallad till maten.

IMG_2987

Byns historia

Alla andra har gått och lagt sig. Jag sitter framför brasan och äter upp resterna av barnens fredagsmys och läser boken om Söderbykarls socken, där vår by Ekebys historia beskrivs. Boken är väldigt, väldigt detaljerad – om jag vill kan jag till exempel få veta hur man anställde och avlönade organister och klockare i Söderbykarls kyrka förr. Jag hoppas på att hitta något om just vår gård, men hittills har jag inte kunnat identifiera den. Just nu bidrar jag ju i alla fall till byns historia med den här bloggen!

Idag har vi släppt ut fåren och lammen i hagen, de var så glada! Två lamm rymde bums genom stängslet, hoppas de slutar med det. Vi stängde in dem i fårhuset över natten (rädda för en närgången räv som ogenerat traskar omkring på gårdsplanen i dagsljus), satte upp värmelampan och gjorde mysigt.

Och så har vi börjat röja och rensa i stallet och magasinet för att göra plats för loppisen som snart ska öppna för säsongen. Jonathan är en saksamlare av rang – han hade säkert tio-femton kartonger med sig från Kärrtorp med ”bra att ha-saker”, som stått ouppackade i magasinet sen dess. Han var på mycket dåligt humör när han tvingades konfronteras med sakerna idag och ta ställning till deras framtid. Jag som älskar att slänga fyllde glatt säck efter säck.

Imorgon fortsätter vi röja, och jag ska försöka fota lammen i dagsljus!

 

Flasklammet Ann-Britt

IMG_2752

Ripa hade ingen mjölk vad vi kunde se – efter att hon hade lammat fick vi inte ur henne en droppe, och vi kunde inte heller se att hennes lilla bagglamm fick i sig något. Så vi började mata honom med flaska. Snart visade det sig att han ändå diade – fast vi vet ju inte hur mycket han får i sig.

Så vi erbjuder flaskan morgon och kväll för säkerhets skull – ibland drar han girigt i sig alltihop, ibland småsnuttar han bara, men jag misstänker att han mest är ute efter den mysiga gosstunden.

Och det är verkligen mysigt! Han har blivit en riktig gosegris, kommer alltid hoppande så fort vi kommer, är alltid i hasorna på en när man går runt i stallet, och efter att han har ätit ligger han kvar i famnen och njuuuter av goset – håller upp hakan så att man ska kunna klia ordentligt på halsen. Och så är han helt mjuk och luddig och len. Han är helt klart favoriten, Ann-Britt.

PS. Sorry för alla usla gryniga lammbilder – i helgen släpper vi ut dem i solen, då blir det bättre!

Livet, lyckan, våren, såna saker

Varning för livsskryt! Det här inlägget innehåller två ”njuta” och tre ”perfekt”!

IMG_2868Jag vet att jag har skrivit det här förut, men det är så knäppt att det här liksom är mitt liv nu! I morse när barnen och Jonathan stack gick jag ner till fåren och gav dem mat och vatten och kollade till lammen, gick till hönsen och tog in lite ägg, släppte ut Bobo på en morgonkiss och stod och njöt en stund av vårmorgonen. Ja jag vet att det är fult, men ni vet ju hur ljuvligt det är ändå! Solen, fåglarna, luften, ja. Ni vet. Våren!

Sen städade jag lite, och det var kanske inte så kul, men ändå skönt efter förra veckans lamningskaos då även hela vårt hem blev kaos. Jag är en simpel människa men jag njuter verkligen när det är nystädat!

Sen käkade jag lunch och tog en sväng med Bodil, som var på strålande humör och sprang som en galning i det prassliga fjolårsgräset. Jag masade mig upp tilll vår grillplats där jag brukar ligga och slappa. Bodil jagade fjärilar (!) och jag såg årets första blåsippor (väl?).

IMG_2875

Sen tände jag en liten brasa i vår nya kamin i hallen (ska visa den sen när allt är klart). Det var mysigt att sitta där och äta äppelpaj och glo!
IMG_2877Okej, sen jobbade jag faktiskt en stund. Gjorde en telefonintervju med en av medförfattarna till den här helt fantastiskt fina boken:

DSC01727

Nu kommer barnen gående från skoltaxin (två prickar på vägen), så jag ska sluta jobba och gå ner och laga pasta. Alltså vilken perfekt dag! Vilket perfekt liv! Allt är perfekt!

DSC01734

Tvillingar och ett glädjerus

Alltså snart är det slut på lamningen och då kommer jag att skriva om andra saker igen. Men just nu är vi verkligen i en bebisbubbla. Vi börjar med en film på Håkan som ett dygn gammal springer i triumf, lycklig över att äntligen kunna sträcka ut efter att ha legat ihopvikt i magen:

Allt kretsar kring fåren, lamningarna och lammen just nu. Det är slitigt, verkligen dygnet runt-jobb, men himla kul! Trodde inte jag skule tycka det var så kul, men det är verkligen häftigt att se en förlossning!

Felicia födde igår när vi alla var på plats – vi stod tysta som möss utanför boxen och kikade in. Hon var så duktig! Födde tvillingar helt själv och tog så fint hand om båda. Jag gick bara in en gång, för att kolla statusen på tvåan som inte rörde sig och låg med nacken i en konstig vinkel. Men det var lugnt, jag tog bort lite fosterhinnor och la lammet hos mamma som genast började slicka.

En pojke och en flicka blev det – vårt första tacklamm!

Tjejen var pigg och alert men killen lite slö tyckte vi. Han kom inte igång med att dia och hade knappt någon sugreflex. Vi kämpade med att hålla Felicia och trycka honom mot juvret och pressa in spenen i hans mun, men fick det inte att funka. Till slut lyckades Jonathan mjölka ur lite som vi kunde ge honom i flaska – lättnaden när han käkade alltså!

IMG_2815

När han druckit ordentigt la vi honom under värmelampan hos syrran och kunde äntligen gå och lägga oss utan oro. I morse när jag kom ner verkade han lika pigg som sin syster.

Nu tycker jag mest om honom för att vi kämpade så med honom.

Babylyckan

Igår hade Ripa så ont hela dagen, jag ver verkligen orolig för henne. Det hände ingenting, hon hade inga riktiga värkar, bara låg på olika ställen och hade ont och var medtagen. Jag blev mer och mer säker på att något var fel, började ringa grannar och veterinärer. Det är så svårt när man inte har någon erfarenhet eller någon riktig magkänsla att luta sig emot! Alla säger olika och till slut får man bara välja en att lyssna på.

Jag tror att anledningen till att jag var så skärrad var att Sirpas andra lamm dog dagen innan – alla har sagt till mig att den troligen dog i magen och att jag inte kunde göra något, men såklart funderar jag på om den hade klarat sig om jag hade försökt plocka ut den tidigare. Därför kändes det fel att bara avvakta när Ripa var så dålig.

Men det gjorde vi – och vid sju började hon äntligen krysta! En ensam klöve åkte ut och in en lång stund, och till slut gick jag in och kände i alla fall om allt stod rätt till. Jag kände ett litet huvud (och tänderna – letade efter dem för att vara säker på att det verkligen var ett huvud), fick fram båda klövarna och nosen och så fick hon krysta lite till. Men det hände ingenting, lammet var jättestort, så till slut fick jag hjälpa till och dra!

Ut kom det sötaste jävla lamm jag sett i mitt liv – såklart en bagge till – han frustade och skakade på sig och började omedelbart kravla omkring och bräka, innan han var ur fosterhinnorna ens.

Lättnaden och glädjen över hans lyckade entré var enorm!

Ripa har nästan ingen mjölk, så lille vännen har fått råmjölk som vi mjölkade från Annika tidigare, och idag har jag gett honom lite tillägg i flaska.

Så här är våra tre underverk hittils; överst Annikas lilla Håkan, sedan Ripas lille som kom igår kväll, och nederst Trunks (Sixten valde det märkliga namnet, det är en karaktär i Dragon ball som han tyckte lammet liknade).

DSC01723 DSC01718 DSC01693

Idag pausar vi lammandet – tror (hoppas) att Lilla My och Felicia väntar några dagar – och jag är i huset och kommer ikapp med tvätt och städ och jobb som försummats de senaste dagarna.

Livet va! Mirakel osv.

Två bagglamm på kvinnodagen!

Jösses vilken dag! I morse när jag gick ner till fåren märkte jag att Sirpas förlossning satt igång! Enligt våra beräkningar skulle det vara elva dagar kvar. Men hon gick oroligt runt och krafsade och det var liksom inget snack. Jag ringde grannen som obekymrat sa att jag skulle gå dit en gång i halvtimmen och kolla läget. Så jag gick ut och skottade snö, och tog med mig Sixten (som är hemma och är sjuk) tillbaka en stund senare. Då låg Sirpa på sidan och vrålade i krystvärkar! Lyckligtvis kom lammet rätt, jag såg ett par klövar och en liten nos sticka fram. Det tog tid och var jobbigt, så jag drog lite och hjälpte till och det kändes proffsigt.

DSC01663 Ut kom den här svartlurvige lille herren med en vit kalufs! Så söt och fin. Jag oroade mig för att han var blöt, för kall och inte reste sig tillräckligt snabbt eller började dia tillräckligt snabbt, men jag höll mig i bakgrunden och Sirpa var så duktig på att pyssla om honom och allt gick fint.

Lite senare födde Sirpa en till liten en, som var död när hen kom ut. Och medan jag var fullt upptagen av att forsla bort dödingen och försöka förstå om det var efterbörden som kom nu och såna saker, så började Annika bröla i boxen bredvid! Så Sirpa fick klara sig bäst hon kunde med sin efterbörd, och jag hastade över till Annika, som just höll på att föda fram en så otroligt söt liten pojke – kolla bara:

DSC01680 IMG_2669

Sorry för dåliga bilder, jag var inte superfokuserad. Annika, som är förstföderska, blev oerhört förvånad när hon såg det slemmiga byltet som kommit ur henne. Först vågade hon inte gå fram till honom ens, sen började hon ömsom slicka honom moderligt, ömsom stånga honom aggressivt. Helt crazy, jag fick hålla fast henne så att hon kunde slicka men inte stånga. Sen ville hon absolut inte låta honom dia, och han fattade absolut inte hur han skulle göra heller. Medan jag stod och höll fast Annika vinglade han runt och snuttade på mina kläder, på Annikas framben, ja lite här och där. Jag fick hålla fram honom och peta in spenen i hans mun. Men nu verkar det funka fint!

Jag har inte lämnat stallet på hela dagen, först när Jonathan kom hem strax före fyra kunde jag gå och kissa och ta en macka. Sen har vi pysslat och fixat hela kvällen, nu pausar vi lite och innan vi går och lägger oss ska vi gå ut igen och kolla läget, och mjölka ur Annika lite och ge till Sirpas lamm, för Annika har massor av mjölk men Sirpa har inte så mycket. Och så ställer vi klockan på tre och går ner och gör om proceduren i natt.

Tre tackor till ska lamma! Ripa har säkert två lamm eller fler, men Lilla My och Felicia har förhoppningsvis bara ett var. Och det vore verkligen artigt av dem att föda en i sänder. En lamning per dygn tycker jag låter rimligt, tack på förhand!