Sabla får

IMG_3654

Lilla My och Bella njuter av friheten. (Ja, det snöar fortfarande minst en gång per dygn denna vidriga april.)

Igår morse när jag öppnade till fårstallet hade alla utom Ripa rymt! De stod på fel sida staketet och mumsade kraftfoder. När jag öppnade dörren lubbade alla omedelbart ut i det fria. Det tog säkert en halvtimme att få in alla igen. I stallet var det mayhem – de hade rivit ut allt, precis allt, slitit upp förpackningar, dragit fram plasthandskar och sprutat ut handsprit, bajat i höet och gjort små sovgropar åt sig här och där, och under alltihop låg något och lyste – en pannlampa som de lyckats tända och gräva ner.

Inte förrän jag fått in alla och städat började jag fundera på hur mycket kraftfoder de egentligen hade käkat. De är vana vid ungefär ett halvt kilo var om dagen. Kvällen innan hade jag öppnat en 20-kilossäck. Den var tom. Så drygt fyra kilo var kanske? Det är enorma mängder för ett får. De kan dö av foderförätning!

Jag gav dem lite olika huskurer med bikarbonat och jäst, och en pasta som var bra för våmmen som jag fick av veterinären i Rimbo. Sen var det bara att vänta! Såklart hade Annika glufsat i sig mest, hon stod större delen av dagen igår med huvudet mot väggen medan de andra ändå vandrade omkring ungefär som vanligt, om än med sprutdiarré. Vi gav dem pasta igen på kvällen och Annika fick vätskeersättning. Trodde hon skulle ligga med benen i vädret imorse, men hon är fortfarande på rätt köl! Långt ifrån bra dock. De andra verkar okej, men jag vetefan om Annika klarar det här. Fan då sabla får. Det vore så typiskt om hennes glupskhet blev hennes död.

IMG_3652

Sirpa, den första rymmaren att återvända till tryggheten bakom galler.

Affe + Skräpet = sant

IMG_3344Vi har inte riktigt vetat vad vi ska göra med Affe. Eftersom han är snäll mot tackor och lamm har han kunnat gå kvar med dem utan problem ett tag – men inte hur länge som helst, risken är att de börjar brunsta, blir betäckta och dräktiga igen! För två veckor sen eller så började han nosa damerna i röven och flaxa med överläppen som att han luktar i luften – vi tolkade det som ett sexuellt intresse. Gulp!

Så vad skulle vi göra? Det är svårt att sälja baggar såhär års, och det vore så himla synd att slakta honom för han är så fin, både till utseendet och temperamentet. Det är väldigt ovanligt med baggar som aldrig stångas utan bara vill gosa. Och han kan inte gå ensam i en hage, då blir han helt olycklig, får är ju flockdjur.

IMG_3485

Entré Skräpet! Skräpet är en bagge från grannbyn som är liten och skräpig – samma ras som Affe men häften så stor. Han repade sig aldrig riktigt efter borrelian han fick som lamm. Han blir mobbad av de andra baggarna därhemma och blir aldrig framsläppt till maten. Så nu går han med Affe för att tjocka på sig inför höstens slakt!

Vi har stängslat en stor fin bagghage, dit även bagglammen får flytta i sommar vid avskiljningen. Jag gottar mig så åt all smarrig sly som (jag hoppas) de kommer äta upp! Och all mark vi inte behöver slå.

IMG_3480

Djur-rasism

IMG_3334

Trunks och Håkan – inte rasrena men fina ändå.

En sak jag har funderat över en del sen jag började med höns och får är det här med raser, bevarande och rasrenhet. Att det kan vara så himla viktigt för vissa!

Folk som vill bevara gamla lantraser som är utrotningshotade sysslar med genbanker och avlar på garanterat rasrena individer, vad är grejen med det egentligen? Varför måste allt bevaras, varför får inte världen förändras och djur utvecklas i nya riktningar?

Just nu pågår till exempel en diskussion om gotlandsfår i en fårgrupp jag är med i på fejan. Det är en person som har fått ett gotlandslamm med lite grått i ansiktet – de ska visst vara helsvarta. Såhär går diskussionen:

I min värld så är det ett ”fel” och har lite svårt att acceptera att det är ok ändå i avel…  

Efter baggbytet har jag fått några med vita strån i huvet och jag muttrar över detta…

Tycker att rasen är ju såpass stor att man inte ska behöva använda djur med vitt….

… men varför, om det finns gener att använda som är korrekta utan anmärkning?

Jag kan för mitt liv inte förstå varför detta är viktigt? Vem har hittat på att det inte får finnas vitt på de svarta fåren? Och varför?

Det finns ju poänger med avel – att man till exempel avlar på vissa egenskaper. Men jag fattar inte hur man kan bli förbannad över att ett lamm föds med några vita strån på huvudet. Det är ju djur-rasism.

Morgonstunden

IMG_3433Solen är tillbaka men det är fortfarande kallt. Jag älskar den lilla stunden på morgonen när jag går rundan på gården – luftar Bobo lite, ger fåren och hönsen mat och vatten, tar in några ägg och lite grönt från varmbänken. Försäkrar mig om att alla överlevt natten och att allt står kvar, ungefär. Nu luktar det så gott på morgonen, sval luft, fuktig jord, något grönt eller i alla fall ett löfte om något grönt. Jag kan inte sniffa mig mätt.

IMG_3430

Aprilväder fan

IMG_3384

I morse när vi vaknade var världen vit… Vi skulle lägga plåt på ladutaket idag men det var ju bara att glömma. Istället slappade vi inne hela förmiddagen – det är så sällan vi gör det så vi kände oss helt ställda. Bara glodde och kom oss inte för någor särsklit. Efter lunch gick vi i alla fall ut och stängslade lite i den blivande bagglammshagen, i halv snöstorm.

Vi är i alla fall glada för kaminen i hallen, den värmer helt fantastiskt bra! Hallen var husets kallaste plats förut, nu är det den varmaste.

Slit och släääp

Just nu känns min kropp som överkokt spaghetti. Det var faktiskt jobbigt på riktigt att bre en macka. Vi byter taket på lilla ladan nu i påsk, och det är sååå slitigt. Vi har vädret emot oss, det är svinkallt och blåser en del och snöar lite då och då.

Vi har plockat bort teglet, lagt ny läkt och satt upp plåt. Såklart har Jonathan uppfunnit en praktisk kana med en kälke för teglet.

IMG_3362

IMG_3349Såhär såg det ut när vi satte igång – stora hål i taket och pressenningar som flaxade omkring.

IMG_3336 (Ja, vi har ställt bygställningen genom växthuset…)

IMG_3320 IMG_3314

Nu har vi i alla fall bara plåten ena sidan kvar, den lägger vi imorgon. Sen har vi bytt tak på två av sex byggnader… En pappa i skolan sa att när man fixat alla husen var det dags att börja om med det första igen, lite så är det nog att ha en gård.

Men ändå! Även om det är slitigt och jobbigt är det så otroligt tillfredsställande att se resultaten, och vi förtjänar verkligen att ta en dusch och sjunka ner i soffan på kvällen.

Vilket är precis vad jag ska göra just nu, med ett glas vin.

En solig söndag

Söndagen blev en riktigt bra dag – årets första utejobbardag. Första t-shirtdagen, solen sken, fåglarna kvittrade och jag kände mig lycklig och gosade med fina fina Bella som nu blivit ensambarn.

IMG_3255

Nedanför syns Bella och Agneta, våra enda tacklamm. Vi gosar jättemycket med dem för att de ska bli tama, de kommer ju att få bo kvar hos oss och bli mammor själva nästa år. (Trunks tog ett dopp i höet och kom och la sig i fotograferingen.)

IMG_3258(Vi gosar för resten med bagglammen också fastän vissa säger att man inte ska det – men det blir inga avelsbaggar av dessa ändå utan vi slaktar dem ju i höst.)

Sen satte vi öronmärken på alla lammen, och det gick bra fast de sprattlade lite och jag blev helt blå av en blå desinfektionsspray som vi använde.

IMG_3265

De blev inte alls så arga och onda ut som det här lammet.

Och sen påbörjade vi påskens projekt: byta tak på lilla ladan/fårstallet. Brr vilka dåliga vibbar jag får av det här. Minns med fasa hur vi slet förra sommaren. Men det här taket är mindre och lägre – vi tömde hela ena sidan på tegel på en eftermiddag!

IMG_3271

 

En tung fredag

Vilken fredag. Jag och Jonathan jobbade båda i Norrtälje helda dagen, och nåddes av de fasansfulla nyheterna från Stockholm under eftermiddagen. Jag satt och gjorde en intervju medan flasharna tände telefonen oavbrutet. Vi fick snabbt tag på alla kära, men det var ju ändå så otroligt fasansfullt och overkligt alltihop. Märkligt nog har jag känt en längtan till Stockholm de här dagarna, en önskan att vara där snarare än en lättnad över att slippa.

IMG_3235

Och när vi kom hem på eftermiddagen var Ulla jättedålig. Vi hade sett henne dia på morgonen och hon var inte intresserad av flaskan, så vi tänkte att det var lugnt. Men nu var hon så svag, orkade knappt äta från flaskan. Vi tog in henne och värmde henne med filtar och vetevärmare framför brasan, och sondade i henne mjölkersättning, men hon blev allt sämre under kvällen.

Till slut, vid niotiden på kvällen, rosslade hon till, bräkte ynkligt, sprattlade lite och dog.

IMG_3245

Igår begravde vi henne, och Ines grät floder när hon bar lilla Ulla till sista vilan.

IMG_3263 Hon får ligga bredvid Nisse på vår Jurtjyrkogård.

IMG_3262

Usch vilket jobbigt slut på en helt fasansfull dag.

Stackars Ulla

DSC01822

Just nu kämpar vi lite med Lilla My, som fick tvillingflickorna Ulla och Bella i måndags. Från början verkade allt bra, hon slickade båda rena och torra och lät båda dia så fint. Men sen kom hon på att hon för resten bara gillade Bella, den svarta, och att Ulla var en jävligt jobbig typ som trängde sig på. Så hon började stånga Ulla när hon ville dia – inte varje gång, ibland gick det bra, men ofta fick hon däng. Vi stängde in dem i en lamningsbox (vår Vietnamfinka där vi annars har lammkammare) för att de skulle knyta an ordentligt, och efter ett tag slutade Lilla My att stånga Ulla. Efter drygt tre dygn kände vi oss säkra på att båda fick dia utan bråk, så då släppte vi ut dem till de andra.

DSC01785

Men då började hon stånga Ulla igen – tillbaka till finkan alltså. Och nu får Ulla dia igen! Märkligt.

DSC01818

Det är rätt vanligt att får förskjuter ett av sina lamm. De föder två eller tre men vill bara ha ett eller två. Så himla konstiga djur, vilken värdelös egenskap att förskjuta sin avkomma? Rent evolutionärt väldigt kontraproduktivt. Och taskigt.

Hur som helst – de andra lammen har blivit så stora! De njuter av våren därute.

DSC01814

Håkan, Trunks och Ann-Britt slappar i solen. De tre har bildat ett värstinggäng, de beter sig som att de äger hagen, stångar varandra, de andra fåren och lite olika grejer som till exempel staketstolpar, och jiddrar med stackars Lilla My som är lägst i rang. Jag har till och med sett Trunks försöka bestiga Affe!

DSC01817

Lars och Agneta tar det lite lugnare. De håller ihop, som tvillingar brukar, och är fortfarande ganska mammiga. De ropar ängsligt efter Felicia när hon försvinner i villervallan vid utfodringen.

 

Tvillingfödsel i skogen

Lilla My är vårt lilla nervvrak, hon stampar hotfullt i marken så fort man närmar sig, får fnatt och flyr hals över huvud om man dyker upp bakom henne, och skulle aldrig drömma om att komma fram för att få lite kli som de andra gör. Alla andra lammade ju för två-tre veckor sen, men inte Lilla My. Vi har oroat oss lite just för att hon är så hispig, om vi skulle behöva ingripa vid lamningen skulle hon få panik, tänkte vi.

De senaste dagarna har hon dragit sig undan, och igår kom hon inte in och åt med de andra ens. Vi tittade till henne på kvällen och då gick hon ensam ute, så vi misstänkte att det var på g. I morse när vi kom ner saknades hon vid utfodringen, så jag gick ett varv i hagen och hittade det här:

FullSizeRender-3

Det var en dålig bild, men jag hann bara knäppa den innan vi började fixa med lamningsbox och sånt, och sen slängde jag mobilen i tvättmaskinen…

Lilla My och hennes tvillingtjejer, som hon alltså fött själv i skogen och tagit hand om och slickat så fint! Blir alldeles rörd, detta lilla nervknippe alltså. Hur cool som helst.

Vi tog in dem i en lamningsbox så de får vara för sig själva ett tag. Allt verkar gå fint än så länge.

Så nu är vår första lamning avslutad! Tre tackor och fyra baggar har vi fått. Alla pigga och fina.