Om tuppaslakt

IMG_0227
Små tuppar kanske? De får ett kort lyckligt liv, och sen blir de coq au vin.

En sak som jag funderar allt mer över är det här med slakt… Tuppslakt närmare bestämt. Jag har inget principiellt emot att man dödar djur, särskilt inte djur som haft ett lyckligt liv och som sen blir mat. Och inte vill jag ha fem tuppar här som slåss med varann och sliter ut de stackars hönorna om nåt år, när kycklingarna som nu ligger i kläckaren har blivit vuxna.

Så jag vänjer mig vid tanken och försöker visualisera händelseförloppet – fånga tuppen, lägga honom på huggkubben, se till att träffa rätt med en vass yxa… Ungefär så. Men jag inser att jag inte ens tänkt på fortsättningen när jag såg en bild på en blodig huggkubbe på Underbara Claras instagram. På riktigt, jag hade inte tänkt på allt blod!

Det påminner lite om hur jag tänkte på sex när jag var liten; man tar av sig kläderna, och så… kunde jag liksom inte föreställa mig fortsättningen (obs, växte upp före internet). Så tänker jag på tuppslakten; man lägger honom på huggkubben, och tja, sen får man väl se.

Men jag tror att det kommer bli såhär: första gången kommer jag må illa och tycka att det är hemskt. Sen kommer jag kunna göra det utan problem.

 

9 thoughts on “Om tuppaslakt

  1. Det var jag som höll i Claras yxa. 🙂 Principen är att bedöva först, sedan avbolda. Bedövar gör man genom ett hårt slag i huvudet (eller drömma fågeln i huggkubben). Sedan avblodar man genom att hugga av huvudet.

    När man huggit av huvudet rekommenderas att INTE släppa taget. Då springer fågeln gärna iväg flaxandes och blodandes. Till exempel förbi treåringen som just kommit ut genom ytterdörren (“Pappa pajade mina hönor”). Bättre hålla kvar den i fötterna och trycka ner den i en hink så får den flaxa färdigt där.

    Jag har haft ihjäl kanske tjugo-trettio fåglar men känner mig fortfarande inte helt trygg. Nästa gång ska vi försöka använda en slakttratt så blir det förhoppningsvis lite mer kontrollerat.

    1. Jösses. Så mycket jag inte tänkt på (men såklart skulle kolla upp innan jag gav mig i kast med en slakt). Tack för ett utförligt och mycket intressant svar!

      PS. Hoppas treåringen inte är traumatiserad! Vill att mina barn ska få ett naturligt förhållande till att döda djur för att äta. Känns sunt och bra att det är nära mellan huggkubben och grytan.

      PPS. Bedöva och avbloda – låter som kosherslakt 🙂

  2. En klok bonde jag känner sa att det SKA kännas för jävligt att avliva sina egna djur.. det är ett av problemen med industrislakt tycker jag, att man mister kopplingen att den som fött upp och tagit hand om djuret även är med om dess död, ger en viss ökad trolighet att det sker på ett lugnt och “omtänksamt” sätt tror jag. Det är ju ingen garanti såklart, men du kommer nog försöka vara så snäll som möjligt med dina tuppar! Varje gång jag avlivat ett djur har jag känt ett tydligt, fysiskt motstånd som jag måste övervinna (svårast första gången men försvann aldrig). Vilket känns väldigt sunt!

    Egentligen tror jag att att alla (idag godkända) slaktmetoder i Sverige innebär ett bedövningssteg (el eller trubbigt våld som ger hjärnskakning) med påföljande avblodning genom öppning av de stora kärlen i halsen. Alltså samma som halal fast utan välsignelse av imam. Tanken är att hjärtat ska fortsätta slå för att avblodningen ska bli så fullkomlig som möjligt, men det har visat sig att det nog är mest är tyngdlagen som ger den effekten. Eller, egentligen tror jag inte ens att det är själva avlivningen som kallas slakt, utan urtagningen, klyvningen och avhudningen… enligt livsmedelslagstiftningen… fast det kanske är lite överkurs, haha.. om inte ens en fd besiktningsveterinär har riktigt kläm på det 🙂

    1. Jo så är det ju, naturligtvis tar det emot att döda ett djur man har en relation till.

      Haram och kosher är ju inte tillåtet i Sverige, så nåt är det med de metoderna som inte anses okej i alla fall… Nåväl. Jag kommer ju inte att ägna mig åt religiös slakt hur som helst.

      Men jag kommer definitivt läsa på ordentligt när det blir dags – som du säger, man vill ju vara så snäll som möjligt… Eller hur man ska uttrycka det…

      1. Faktiskt är det så att kosherslakt är förbjudet i Sverige men halal kan utföras med bedövning och är därför tillåtet. Men det är ju lite extra krångel med att ha tag på en imam och vända djuret mot Mecka och så, så eftersom du inte verkar vara muslim tycker är det nog rätt beslut av dig att inte satsa på religiös slakt 🙂

        Måste också skaffa höns nån gång och hoppas på många tuppkycklingar, kyckling är ju så gått men efter att ha besökt ett kycklingslakteri är det svårt att njuta av…

  3. Bedövning! Är det verkligen nödvändigt? Jag har då aldrig hört att en älgjägare bedövar älgen med ett slag i huvudet innan han skjuter älgen i kroppen så blodet forsar.

      1. Ja juridiskt kanske. Men i verkligheten då? Jag tycker då inte att det kan vara någon större skillnad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *