Lost, fast på riktigt

Härom dan var jag och Jonathan ute med Bodil och gick bort för att kolla in grannens energiskog. Marken var uppbökad överallt, vi hörde trampet av klövar, grenar som knäcktes, nöffanden och grymtanden – vildsvin! IMG_5918

Vi stod mitt i deras boplats i skogen. De hade såklart sjappat när vi kom och stod och tryckte i vassen intill. Vi såg vassen röra sig och hörde ett dovt morrande därinifrån. På riktigt! Jag visste inte att vildsvin kunde morra? Det var rätt läskigt, särskilt med tanke på Bodil, ett vuxet vildsvin skulle kanske kunna döda henne?IMG_5922 Jonathan klättrade upp i ett träd men såg inget därifrån heller. Det kändes precis som i Lost om ni minns, när det knakade och prasslade och morrade där i djungeln. Hu alltså!IMG_5927 Vi drog oss tillbaka en bit, och Jonathan gjorde en proffsig bedömning om vindriktning och liknande. IMG_5930 Sen satt vi tysta ett tag för att se vad som skulle hända. Bobo var väldigt nyfiken. IMG_5928Och så! Som man omöjligt kan se på den här bilden så rultade ett helt koppel med pyttesmå randiga kultingar förbi och in under det där trädet till vänster! De var verkligen små, och väldigt söta. Och de fastnade absolut inte på bild, märkligt.

Ja, det var spännande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *