I startgroparna

Även om snön ligger djup så pågår intensiva förberedelser inför våren såhär års. Vi beter oss som att allt är normalt trots att vi uppenbarligen gått in i en ny istid.

Jonathan har draigt igång förodlingarna så smått, tomaterna har fått flytta till fönstret från värmegolvet i badrummet.

På kvällarna trådar vi ramar till bikuporna. Tänk att det en dag kommer att bli så varmt att bina vaknar! Är orolig för att de kan ha dött i vinter allihop – ett samhälle vet vi har gått under, för de drog inte ner sockret de fick i höstas, som de hade behövt för att klara vintern.

I helgen har vi förberett för fåren i stora stallet. Under vintern bor fåren i lilla stallet och går i vinterhagen, men vartefter de lammar ska de få flytta över till en avdelad del av stora stallet (som i övrigt mest innehåller Jonathans snickarverkstad och all vår bråte) och gå i en liten hage där utanför. Vi har byggt en grind till lammkammaren, lammens egna lilla crib där tackorna inte kan gå in, där de kan chilla under värmelampan och ha sitt käk ifred. Sen har vi byggt en grind ut mot resten av stallet så man lätt kan komma in till fåren.

Och så har vi byggt en slags entré kan man säga, så att vi kan växla mellan två hagar utanför – för att minska parasittrycket kör vi vartannat år tänker vi.

Jag gillar att bygga såhär – slanor från hassel och så skruv. Inga sabla ritningar eller vattenpass – bara måtta, håll ihop, skruva. Ser så fint och lantligt ut också! Vi får se hur bra det håller. Ibland tänker jag på högen av skruvar vi kommer lämna efter oss till eftervärlden när allt annat har förmultnat. Om någon gör en arkeologisk utgrävning här om tusen år och funderar på hur man levde på en gård i början av 2000-talet.

När vi tog ner hasselsnår passade vi på att dricka årets första utekaffe (eller andra – jag satt ju i en snöhög på altanen i ca tre minuter i förra veckan) på den första lilla fläcken barmark som smält fram. Man är så patetiskt tacksam för det pyttelilla såhär års! Solen värmde, jag fick fräknar och Jonathan blev röd som en kräfta!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *