Morgonrundan

Varje morgon efter att alla har åkt och jag har gått ett varv i huset och röjt upp efter morgonkaoset brukar jag och Bodil ta en runda till djuren. Vi börjar med att blanda grismaten – komposthinken (eller numera grishink, eftersom grisarna äter nästan allt som tidigare gick till komposten) med innehåll fylls på med kornkross och varmt vatten och får svälla en stund.
Gröpe kallas denna smarriga rätt, som luktar tryggt och mjukt och gott (lite beroende på vilka matrester som ligger i botten förstås), som gröt.Vatten till hönsen och tacklammen som går tillsammans på baksidan av tomten. Det är inte optimalt att de delar vattenhink eftersom hönsen slabbar så, men det går ju inte att hindra dem från att dricka ur samma. Tar in ägg – dagens skörd: ett. Tur att jag tog med korgen. Det här är väl det sorgligaste man har sett! Mitt försök att pynta vårt fulaste bygge någonsin med julbelysning! Så deppigt. Men det är fint när det är mörkt! Tacklammen får hö…… och gullegrisarna får sin goda gröpe. De hör skramlet från hinken när man är på väg och kommer sättande! Eller, de springar faktiskt alltid fram. Om en granne går förbi ute på vägen springer de alltid dit för att hälsa. De är så nyfikna.
Bodil är inte helt avslappnad med grisarna än, som synes.
Sen går vi till tackorna borta i sommarhagen och fyller på vattnet och river fram nytt hö åt dem i höhäcken. Fåren själva stod och tryckte uppe i skogen och hade ingen lust att hälsa idag.  Den här vyn från fårhagen mot stora vägen är så fin! Förutom att ingenting egentligen är fint i det här vädret.
Snacka om att man längtar efter vit, ren, förlåtande snö nu! Så långt kvar. Så mycket geggamoja. Men en bra sak med november är att man ser saker som annars är täckta av lövverk. Som den här gulliga mossbetäckta bergsknallen bakom Morris hus!

Innan jag gick in klättrade jag upp på taket till cykelskjulet för att lägga tillbaka några tegelpannor som jag flyttade när jag målade. Älskar att klättra upp på grejer – även inomhus – och se tillvaron ur ett annat perspektiv.

Jag tycker att vårt liv börjar falla på plats nu. Vi har rutiner för det mesta, smarta lösningar till djuren för de flesta situationer, ganska mycket kunskap och koll. När vi skaffade grisarna var det inte en så stor sak egentligen, vi anpassade en hage och byggde ett mattråg. Det känns som att saker och ting flyter på här på gården nu, inga paniklösningar utan vi är beredda på det mesta. Skön känsla!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *