En kossa ändå…?

Nu har jag kollat på Mandelmanns och blivit sugen på kossor, haha! Nämen så härligt att ha en massa egen mjölk, göra yoghurt, ysta ost, kärna smör… Och kalvar, så otroligt söta ju! Och så eget kött såklart. Enligt Mandelmanns är kor också himla trevliga, lugna och tillgivna (har flera källor på det än ett tv-program).

Vad är jobbigt med kor? Vad vet jag? Man måste mocka när de står inne, man måste mjölka varje dag (väl?) under tiden de ger mjölk. Kalvningen verkar lite läskig för det är så stora krafter, om man måste hjälpa till behöver man liksom slita allt man har.

Gissar att man måste ha två kossor, de gillar väl inte att vara ensamma. Men kanske kan de gå ihop med fåren? Det vore smidigt.

Har någon av er erfarenhet av kor?

2 thoughts on “En kossa ändå…?

  1. Jaa skaffa en ko! Eller två. T ex mjölkhereford eller annan kombinationsras. Det går utmärkt att mjölka till husbehov eller lite mer men låta kalven gå kvar istället för att ha en extremmjölkras som måste mjölkas tre ggr dagligen. Det är bara lite bortglömt här i landet.. Jag lovar utryckning vid kalvningsproblem, och 1-2 veckors kostnadsfri avbytartjänst om året om ni lever även denna dröm åt mig 😉 Älskar kor! (Om de inte överfodras med kraft bajsar de mindre och ffa fastare = mer lättstädat.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *