En vanlig arbetsdag + Bodil är hemma

Vissa dagar kan jag bli avundsjuk på folk som går till kontoret – alltså en plats som bara tillägnas jobb, där man inte har något annat att göra utom att möjligtvis slösurfa bort en kvart här och där. Jag har ju mitt kontor i Norrtälje en dag i veckan, men ibland behöver jag jobba hemma, och eftersom jag är en mästare på prokrastinering tar det låååång tid för mig att nå fram till skrivbordet.

Igår ägnade jag förmiddagen åt att plocka in tvätt, byta lakan, ta hand om djuren, såna saker. Och precis när jag skulle börja skriva en text hörde jag ett förfärat kackel utifrån hönsen – höken var på besök, så jag fick rusa ut och skrämma bort den och stänga in hönsen.

Sen, precis när jag – igen – skulle börja jobba, ringde de turligt nog från Djursjukhuset och sa att Bodil var redo att åka hem! Så jag kastade mig i bilen och körde iväg.

Lilla Bobo har varit väldigt olycklig på sjukhuset, tyckte det var hemskt att sitta i en bur hela dagen och natten, vägrade äta och bara låg och glodde. När jag hämtade henne var hon helt personlighetsförändrad, spak och nästan rädd! Under kvällen var hon likadan, idag har hon i alla fall viftat lite på svansen. Men hon är helt klart traumatiserad av sjukhusvistelsen.

Hur som helst! Om allt går bra med rehabiliteringen kommer hon troligen att bli helt återställd, det var ju fantastiska nyheter och mycket bättre än vi först trodde!

2 thoughts on “En vanlig arbetsdag + Bodil är hemma

  1. Åh vad skönt att Bodil kommit hem och blir bra. Ja djursjukhus är ofta traumatiserande för djuren. Hade en av mina katter inlagd några dagar och innan hade jag varit tvungen att ha henne avskild från de andra i flera år då hon inte accepterade någon. Men efter hon kom hem efter varit inlagd var hon lite groggy först men också mycket lugnare och inte så tuff som innan. En annan hörde jag redan i korridoren hur hon jamade högljutt över hela sjukhuset. Frågade personalen om hon varit så hela tiden. Nej först när hon hörde din röst svarade dem. Ville väl högljutt tala om att det inte var ok att bli lämnade där och nu fick jag minsann se till att hon kom hem igen.
    Vi verkar vara många som är prokrastineringsexperter. Mitt hem har aldrig varit så bra iordning än när jag skulle skriva min D-uppsats

    1. Men stackars katt som blivit så tilltufsad av sjukhuset att hon aldrig blev lika tuff igen! Men det kanske var skönt. Tack för omtanken 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *