Läget hos grisarna

Den observante läsaren noterade att Diana låg på tallriken redan i förra inlägget – hon åkte till slakt i måndags.

Det gick lugnt och fint till, vi öppnade djurtransporten och ställde in mat, och Diana gick in utan att tveka. Sen fick hon mer mat och ägnade hela resan till slakteriet några kilometer bort till att äta. Även där verkade hon lugn och inte alls stressad när hon klev ur transporten och in i en box.

Monika är nu ensam i några dagar innan kultingarna kommer. Och det är inte långt kvar! Nu har magen sjunkit ner, juvret fyllts ordentligt, bröstvårtorna är stora som sugproppar. Om vi har räknat rätt på hennes brunster så kommer kultingarna på onsdag! Då är både jag och Jonathan på jobbet, men grisar brukar inte behöva assistans… (Men vi kan också ha räknat fel och då är det mycket längre kvar, svårt att veta på en förstföderska där det inte syns lika tydligt när det är dags.)

Vi ska bygga en mindre inhägnad av lastpallar runt stian, så att inte en nyfödd kulting vimsar iväg i hagen och fryser ihjäl – det är ju Monikas första kull så det är inte säkert att hon har full koll från dag ett. Och så ska vi ge Monika nytt hö att bädda med. Ett tydligt tecken på att grisningen är på G är att suggan/gyltan börjar bädda i huset. Så gör ju får också, fast de står mest och sparkar/skrapar i djupströbädden.

Så spännande med kultingar! Hoppas Monika låter oss gosa med dem. Hon är en snäll gris, och vi är ofta i hagen och gosar med henne nu så att hon ska känna förtroende för oss.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *