Oktober 2019: geggamoja

Det jobbigaste höstvädret är regn och dis och geggamoja, och så har vi haft det hela hösten fram tills nu känns det som. För några dagar sen lättade det till slut och solen tittade fram, så skönt!

Längs insidan av staketet i grisarnas hage är det en bred vallgrav av gegga. Resten av hagen är fin, men grisarna äter numera all sin mat uppblandad med jord (vilket nog bara är nyttigt, och de bajar inte där så det är lugnt).

Jag tog upp potatisen eftersom halva trädgårdslandet står under vatten numera. Det blev hälften potatis hälften lera i högen. Mina stövlar och spaden blev flera kilo tyngre av all gegga som fastnade.

Och kossorna fick flytta till fåren i sommarhagen för det blev för geggigt för dem i vinterhagen – det är dåligt för deras klövar. De blev jätteglada över den nya stora hagen, alltså verkligen glada! Skuttade och sprang omkringen lång stund. Fåren är dock skiträdda för korna, men det ger sig väl.

Och nu är det mörkt till sju och så blir det mörkt igen vid fem, pannlampan på! Så jobbigt när dagarna krymper och man inte hinner med något ute.

Jonathan har byggt en klippstol och klippt alla fåren, baggarna har åkt till slakt och Överlevaren är kastrerad (det är han i klippstolen här ovan – han var orolig men blev lugnare av att få gömma huvudet i Jonathans tröja). Och så har vi köpt en massa spannmål till får, kor, höns och grisar så de klarar sig över vintern (eller i alla fall ett tag).

I helgen ska vi åka och titta på en bagge, morötterna ska upp, Morris hus ska städas ur och en del av stallet ska byggas om för korna.

Det är så mycket att göra hela tiden. Jag tror alltid att det snart ska lugna ner sig, men det gör det inte riktigt. Kanske när det blir vinter. Då blir det färre projekt, men mycket mer tid går åt till de dagliga sysslorna – att dra fram höbalar och hämta vatten till alla. I vinter blir det ju mycket med korna också, mocka och sånt som riktiga bönder gör.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *