Nu börjar slitet

Nu är betet slut i tackornas sommarhage. Det finns fortfarande grönt gräs, men det räcker ju inte att det är grönt. Jag tror att det tappar mycket näring efter första frosten? Hur som helst så märker vi att tackorna är hungriga, för de kastar sig över höet som vi ger dem.

Nu börjar den slitiga tiden på året, som kulminerar vid lamningen i april och tar slut vid betessläppet i maj. Varje dag drar vi två stora baljor hö till fåren. Rullar bort sex tiolitershinkar med mat till grisarna på en cykelkärra. Och så rullar vi 20 liter vatten till bagghagen, och till tackorna, kanske varannan dag.

Men det är också en mysig tid som kommer, när man umgås mer med djuren. Till vintern flyttar djuren hem och lever nära oss, och tackorna blir alltid så keliga när de är högdräktiga, det är som att de söker upp oss på ett annat sätt då.

Den här säsongen ska jag försöka se djurskötseln som ett jobb, snarare än något jag måste stöka undan för att hinna med annat. Det är ju en stor del av vårt liv, jag ska försöka låta det ta plats utan att bli stressad.

Dessutom kommer det bli mycket mer att göra på gården i vinter eftersom… Äh, jag berättar det i ett eget inlägg imorgon. Haha; “imorgon kommer en stor nyhet på bloggen”, sån klassisk teaser. Men det gör det! Stay tuned.

Fårklippning DIY

En jobbig grej med att vara så småskalig som vi är, är att vi alltid är beroende av andra. Vi anlitar någon som tar hö åt oss, och någon som kör lammen till slakt, allt sånt vi inte kan göra själva. Det går ju bra men det är frustrerande att inte styra över sådant själv, jobbigt att hela tiden anpassa sig efter när andra har möjlighet att hjälpa till. Och så är det tråkigt att betala (även om jordbruksmaskiner förstås skulle vara väldigt mycket dyrare men…).

Fårklippningen brukar vi också betala för, men i år tänkte vi att vi skulle fixa det själva. Eller, Jonathan skulle fixa det. Han gick på en endagskurs i somras och skaffade sig ett hum, och så köpte vi en gammal fårtrimmer av grannen.

I söndags hämtade i hem fem pers. Vi tog de som först gick in i transporten, så det blev förstås Vera, Filijokus och några till. Här är Filijokus, första kvinna till rakning.

Det visade sig att det var väldigt svårt att få till de rätta greppen. Det finns ju vissa sätt man ska hålla fåret på för att hon ska bli passiv och inte sprattla och för att man själv inte ska behöva använda så mycket muskelkraft. Men eftersom vi inte har det rätta handlaget riktigt så blev det en hel del brottningsmatcher. Filijokus är ju relativt liten och lätt, även om hon sprattlade som en galning.

Vi skrattade så vi grät när hon var klar, hon ser så anskrämlig ut. Men det duger!

Lilla vän, haha!

Sen klev Vera fram och erbjöd sig, och det gick bättre. Faktum är att hon låg såhär en stund och nosade nyfiket på saltstenen och väggen medan Jonathan klippte hennes rygg.

Det var FRUKTANSVÄRT jobbigt för Jonathan att brottas med fåren och lyfta dem på olika sätt – de väger kanske 80 kilo och är väldigt starka, och dessutom vägde trimmern rätt mycket. Jag hjälpte till att hålla fast och det var också väldigt jobbigt. Fem får var på gränsen för vad vi klarade av. Men det gick bättre och bättre, fåren ser inte kloka ut nu men alla fem är klippta i alla fall! Snart tar vi fem till.

När de kom ut i hagen skulle alla de andra nosa på dem, de fattar ju inte riktigt vem det är eftersom mycket av lukten sitter i pälsen. Men Vera tycker ju att hon är samma person, hon måste ju undra varför hon blir så uppvaktad.

A day in the life

Ofta undrar jag vad jag egentligen gör på dagarna. Det känns som att jag bara flyter omkring och det är svårt att mäta det jag åstadkommit, eller hur man ska säga. Nåväl! Jag dokumenterade gårdagen så nu kan vi alla sluta undra: Detta är vad jag gjorde onsdagen den 25 september 2019:

Dagen började som i princip alla andra morgnar mellan september och april/maj: jag gör eld i kaminen. Här sitter jag och glor tills elden har tagit sig och värmen börjar sprida sig.

Efter att jag borstat håret på Sixten och sjasat på alla som ska cykla till bussen så satte jag mig med frukosten. Så skönt att ha frukost ifred efter att alla andra stuckit.

Sen gick jag och Bodil ut i trädgården och släppte ut hönsen. Älskar att stå och titta när de yrvaket hoppar ut en i taget och börjar vimsa omkring.

Plocka och bädda en snabbis – här är den semitillfälliga möbleringen i sovrummet. Jag påbörjade en rockad för något år sen men ångrade mig halvvägs, och snart snart ska jag ställa tillbaka allt igen.

Dags för en dagens i sovrumsspegeln: t-shirt från HM år 2010, mjukisbyxor nya för dagen från Lager 157. Vissa dagar är det som att jag tar av mig sovpyjamasen på morgonen och kliver i min dagpyjamas istället.

Jag och Bodil gav grisarna frukost. Den här bilden ser harmonisk ut, men sanningen är att Monika hugger efter sina barn för att de ska lämna henne ifred med maten, och de springer skrikande åt alla håll – men snart är de tillbaka och snor mat igen.

Sen tittade vi till baggarna och tackorna i deras respektive hagar och kollade att de hade vatten.

När vi kom hem målade jag insidan av de tre fönstren i kattvindarna som jag hade GLÖMT BORT, så himla tråkigt att hela fönsterrenoveringen tar en vecka extra som jag inte räknat med. Håhåjaja. Men imorgon kanske jag kan sätta i de här små föstren igen, det blir härligt i alla fall! Då är hela övervåningens baksida klar.

Jag öppnade och stängde Ines fönster för att de inte skulle klibba igen, de är liksom fortfarande lite klistriga fastän de torkat. Hopplöst med linoljefärg.

Dagens andra spegelselfie (!!!) tog jag i vardagsrummet för att visa de snygga ljusstakarna jag köpte på loppis i helgen. Här satt jag sen och okynneseldade i kakelugnen och skrev ett par timmar.

Dagens lunch: mos på egen potatis, korv på egen gris, ketchup på egna tomater, plus egna tomater. Mmm.

Gav grisarna lunch och hittade hallon på våra stackars hallonbuskar som drunknat i midjehögt gräs.

Eftermiddag: mer fönserrenovering. Sista lagret kromoxidgrönt på fönstren till kattvindarna.

När barnen kom hem stack jag och Ines på en cykeltur med Bodil.

Sen hämtade vi potatis, rödbeta och morot till dagens middag. Vårt trädgårdsland påminner nu om de små odlingslådorna vi fick av mamma att ha på balkongen när jag var liten. Inspirerade av Linnéas trädgårdsböcker sådde vi allt möjligt i små plastbaljor. På våren var det räta rader, små stigar, skyltar gjorda av glasspinnar. Sen urartade allt till en stor kaotisk grön buske. Jag borde röja upp här, rensa, skörda och stänga för vintern, men när ska jag någonsin hinna det?

I alla fall! Efter middagen gick jag ut och skrapade fönstren till arbetsrummet, och de kanske blir årets sista, för nu börjar det bli kallt. I så fall hann jag alla fönster jag föresatt mig utom balkongdörren och fönstren intill den.

Jaha, det var det. Dagen idag kommer att se ganska likadan ut, känner jag på mig. Blir bra det!

Jord på trynet

Grisar älskar att böka. De har en stark bökdrift och mår inte bra om de inte kan ägna sig åt sitt naturliga beteende.

Grisar i livsmedelsindustrin hålls nästan alltid inomhus på ströat betonggolv och får aldrig köra trynet i jorden. De kan inte vara lyckliga.

Men våra grisar är lyckliga till den dag de slaktas, det är ett som är säkert!

Förr var det vanligt att småjordbruk höll några egna grisar som gick fritt i skogen, men nu växer ju de allra flesta grisar upp i industrin.

Sen vi skaffade egna djur har det tagit emot alltmer att äta köpekött. Jag är som en pappafeminist som får upp ögonen för orättvisorna först när han får en dotter. Numera äter jag i princip inget kött som inte är producerat på vår egen gård, och det känns så bra på alla sätt, både för djuren och klimatet. Hurra heja halleluja!

Ringblomsolja

Ringblommor har vi mängder av, de har frösått sig själva som ogräs i hela trädgårdslandet. Men de är ju fina, och så kan man göra en härlig olja med antiinflammatoriska och antibakteriella egenskapar på den.

De flesta verkar göra salva av oljan genom att smälta ner bivax, men jag tänkte behålla min som olja för att ha i badet.

Jag repade av blombladen på en bukett blommor och lät dem torka på ett fat i några dagar.

Sen la jag bladen i en burk och hällde på rapsolja (man kan ju ta någon lylligare olja, jag tog den enda jag hade som var neutral). Nu ska burken stå här (eller kanske inte prick här – den ska stå ljust men inte i gassande sol) i några veckor, jag ska skaka om den ibland så att alla blad ligger under ytan.

Sen sila och tappa upp på flaska, et voilá, höstens och vinterns bad är räddade!

Egen ketchup

Vi har så mycket tomater nu! Varje år händer samma sak: alla tomater mognar samtidigt. Vi brukar göra tomatsåser och squashgrund och frysa in, men i år har jag även gjort ketchup, så kul! Och GOTT! Herregud vad gott. Till och med Ines, familjens största ketchupkonsument och kinkigaste gom, tyckte den var godare än köpe.

Jag utgick från systrarna Eisenmans recept och plockade fram:

rapsolja
3 hela nejlikor
½ gul lök
2 vitlöksklyftor
2 msk tomatpuré
½ dl vinäger (jag tog rödvinsvinäger)
½ tsk svartpepparkorn
½ tsk gula senapsfrön
3 st kryddpepparkorn
½ kanelstång
en nypa cayennepeppar
½ tsk malen ingefära
1 msk salt
½ dl strösocker

Och så tomaterna förstås. 2,5 kilo klyftade. Jag valde de tomaterna som var lite fula och hade spruckit.

Som till exempel Brandy wine – godaste smaken, men inte den vackraste. Den här sjuka svulsten till tomat spricker alltid och ser hemskt oaptitlig ut.

Jag värmde en skvätt olja försiktigt i en stekpanna tillsammans med nejlikorna i några minuter, sen plockade jag bort nejlikorna och stekte finhackad lök och vitlök försiktigt. Efter en stund pruttade jag i tomatpurén och fräste någon minut till. Sen ner med fräset tillsammans med tomaterna i en mixer.

Sen silade jag allt genom en passersil ner i en kastrull. Egentligen skulle den gå genom en vanlig sil, men det hade jag inte tålamod till. (Ser ni mig?)

Ner med kryddorna – pepparkornen, senapsfröna och kanelen la jag i en tesil som fick koka med.

Enligt receptet skulle detta koka i ungefär två timmar för att reducera till en liter och få rätt konsistens, men för mig tog det fem timmar.

Men så himla gott blev det! En flaska till kylen, den håller i en månad ungefär. Två till frysen där de håller i tre månader. Men de kommer gå åt snabbare än så!

Fyra år med Bodil

Idag är det fyra år sen Bodil flyttade hem till oss. Första tiden bar vi henne jämt känns det som, hon var i knät eller i famnen hela tiden, och var hon på golvet fick man passa henne hela tiden. Det vara som att ha en bebis, man fick inget gjort om inte Bodil hade sovit, kissat och lekt först.

Varje dag bet hon barnen med sina sylvassa valptänder så att de grät och blödde. Men de älskade henne så mycket!

Det gjorde vi alla. Exakt hur mycket förstod vi när hon slet av ledbanden i bakhasen förra julen och avlivning nämndes som ett alternativ till behandling. Vi gör vad som helst tänkte vi, vi säljer bilen eller skaffar ett extrajobb, bara hon kan opereras och klarar sig.

Att ha en hund i huset är att aldrig känna sig ensam. De gånger hon inte är hemma är det för tyst i huset, även om hon oftast ligger någonstans och slaggar så känner man att hon är här. Hon är en lycklig hund som springer i skogen varje dag, jagar ekorrar och äter bajs, nästan aldrig behöver vara ensam, överöses med gos och lek och sover i barnens sängar varje natt.

Eftersom Bodil har hudproblem – kliar sig som en galning i perioder – så kan vi inte ta valpar på henne, sorgligt nog. Men jag och barnen tycker att det är dags för en till valp nu – vi ska bara övertala Jonathan.

Älskar måndag morgon

Visst, det är mysigt med fredagar – hälla upp ett glas vin och sätta igång med middagen och fundera på vilken film man ska se med barnen och vad man ska hitta på i helgen.

Men allra bästa stunden är ändå måndagmorgonen.

Idag regnar det och jag har tänt ljus i köket. Barnen cyklade just iväg till bussen och jag har satt igång en tvättmaskin, tänt en brasa och satt mig med en kaffe. Älskar att ha hela veckan framför mig, tänk hur mycket jag kommer hinna med! Nu ska jag jobba en stund, gå till djuren och sen sätta igång med fönstren, jag ska måla insidan av Ines fönsterbågar en sista gång och sen slipa, skrapa och måla fönsterkarmen i hennes rum.

Resten av veckan ska jag ägna åt mer fönster, skörd och Ikea, hurra!

Vad ska ni göra?

Kastrering av galtkultingarna

Idag var det dags. Vår vän veterinären Anna kom med sin familj och fikade och knipsade av några gristestiklar. Vi kastrerar grisarna främst för att slippa separera galtar från gyltor när de bir könsmogna, men också för att det finns en liten liten risk att köttet från en galt får galtsmak, det vill säga smakar skitäckligt.

Vi hämtade de fem galtkultingarna från hagen och tog hem dem till ladan – smartast att göra kastreringen utom hörhåll för Monika eftersom grisar skriker som besatta, alltså verkligen SKRIKER, när de är missnöjda. Hörselkåpor på som ni ser. Det behövdes!

Först fick de lokalbedövning och smärtstillande, sen var det dags. Anna la ett litet snitt ovanför (eller blir det nedanför?) pungen, petade fram kulorna och knipsade av dem. Det blev ett litet hål, det kom lite blod, grisarna verkade inte känna någinting. Även om de var hemskt upprörda över hela grejen att bli hanterade.

De låg som små limpor på jäsning och somnade gott en liten stund. Rött streck = bedövad, blå ring = kastrerad.

När det hela var över fick de komma tillbaka till mamma, och alla var hur pigga och glada som helst.

Nu är vi bönder på riktigt tänker jag. Griskastrering är hard core. Känns fint!

Fredag morgon

Jag ligger i sängen och jobbar undan lite mejl och räkningar och sånt. Det är inte så bekvämt, men jag älskar grejen att jobba i sängen – känslan att jag gör som jag vill.

Ines och Jonathan har just åkt iväg, Jonas och Sixten är dödsförkylda och ligger framför varsin skärm. Usch vad vi alla blev sänkta av skolstartsbaciller i år.

I dag ska jag måla tre fönster, städa huset och trädgården och handla och förbereda för helgen, vi har flera gäster på intågande och dessutom ska vi kastrera galtkultingarna.

Det är så mycket jag vill göra! Ta hand om skörden, göra klart fönsterrenoveringen, tapetsera vardagsrummet, möblera om i sovrummet… Rensa i röran… Skriva en bok… Tur att jag knappt har nåt jobb den här hösten, så jag hinner.

Nåväl, trevlig helg på er, vi hörs snart!