Läskigt väder

Det här sommarvädret är ju väldigt härligt, det är inte det. Bara det att det inte regnat på… minst en månad? Jag minns inte när det regnade senast. Och det är katastrof.

För oss innebär det att betet stannat av, vi måste panikstängsla en utbyggnad av hagen för att fåren betat ner den nuvarande – som vi i princip trodde skulle räcka hela sommaren. Dessutom, eftersom gräset slutat växa, verkar det bli väldigt svårt att ta hö som vi tänkt. Vi vill ta första skörd före midsommar, men då måste det regna för att det ska börja växa! Blir det ingen höskörd vete tusan vad vi ska göra. Det lär ju inte finnas mycket att köpa heller.

Men för oss hobbybönder är ju ändå problemen på hobbynivå, så att säga. Riktiga bönder ligger ju risigt till på riktigt, de drabbas hårt ekonomiskt.

Dessutom tycker jag att det känns lite otäckt med det här extremvädret – man är ju lite alarmistisk i klimatförändringstider – jag tänker på Kometen kommer, muminboken där en komet närmar sig jorden och hotar att utplåna den, det blir allt hetare, sjöar torrläggs och ingen förstår vad som händer. Så obehagligt!

Så nu dansar vi regndans hörrni!

Lite halt på golvet idag

Nu har vi tre kalkonkycklingar och en hönskyckling! Vi hade tänkt att kalkonerna skulle gå i fårens vinterhage, men det känns fånigt att göra sig besväret när de blev så få. De får gå med hönsen så länge de uppför sig – risken är att de börjar bossa för mycket när de blir större, vi får väl se hur det går.

Men i några veckor till får de bo i en plastlåda under en värmelampa i vardagsrummet. Där rantar de runt och piper. Så fort vi kommer in i rummet och börjar prata blir det ett jäkla liv i lådan. Redan i kläckaren, där de får stanna något dygn tills de torkat, börjar de titta efter en och pipa när de hör en. Knasigt och lite hjärtknipande på något sätt, de är förprogrammerade att bilda flock!

 

Julmiddagen är här!

Det har inte gått något vidare för vårt kalkonkläck – två av tolv ägg har kläckts. Det skulle kunna kläckas fler idag, men det känns osannolikt ändå. Och bara ett av de fem hönsäggen kläcktes – men egentligen behöver vi bara en hönskyckling, hens raison d’être är att uppfostra kalkonerna till goda fjäderfän (dvs lära dem äta och dricka).

En liten gynnare kom ett dygn före de andra och har redan fått flytta ut från kläckaren och ner i en plastlåda på golvet. Där rumlar den runt helt planlöst och plurrar i mat- och vattenskålar, eller ligger utslagen under värmelampan. “Yolo”, som Ines torrt konstaterade.

I morse hittade Jonathan den halvdöd på rygg på fatet med vatten! Jösses alltså, de har inte mycket överlevnad i sig. Det blev en räddningsaktion med hårtorken, och sen låg den och flämtade under värmelampan i någon kvart innan den var på benen igen.

Om båda kalkonerna överlever blir det julmiddag för både oss och kompisen vi lånat kläckaren av. Jag tänkte ju fylla frysen med kalkonkött, men men. En julkalkon är ej fy skam.

Läget hos fjäderfäna

De här två hönorna är slavar under bilogin. De har legat i veckor och tryckt i redet, med eller utan ägg under sig. De vill verkligen, verkligen ruva helt enkelt. Är vi djurplågare som inte låter dem? Vi vill faktiskt inte ha fler kycklingar. Men de ger sig inte, när vi plockar bort äggen ligger de kvar och “luftruvar”. Här ligger alltså den ena hönan PÅ den andra. Jag antar att den översta hönan tror att det ligger ägg under den understa…

Och så ser de så fruktansvärt förbannade ut, haha!

Ja och så vill jag gärna visa det här ENORMA ägget (kanske är det bara hönsägare som tycker det är intressant…). Stackars den höna som klämde ut det!

Och, punkt tre i fjäderfärapporten; en enda stackars kalkonkyckling har kläckts i kläckaren nu… Hoppas att några till kläcks idag, och någon hönskyckling också – det är ju hönskycklingen som ska lära kalkonerna livet. Annars vet jag inte vad vi ska göra med en ensam stackare?

Vedbod eller skogskoja?

Vi ska bygga en vedbod i trädgården, stor nog att rymma ved för en hel vinter. Titta så fin den ska bli! Det motvända huset längst bort är ett cykelgarage, med öppningen mot utsidan. Resten av huset har alltså öppningen in mot trädgåren. Jättefint! Bara det att Jonathan åkte för att köpa virke och kom hem med DET HÄR!Något han kallar för bakar, det är alltså det yttersta på trädstammarna som blir över när man gör virke (jämför skalkarna på brödlimpor). Jättebilligt!

Men jag la in mitt veto här. Det är en vedbod ju, ingen skogskoja. Vill gärna kunna måla den i falurött också, den ska spegla Morris hus (parstugan vi har på tomten – vet inte varför vi kallar det Morris hus för han har inte satt sin fot där på flera år), och då vore det ju fint om de hade samma färg.

Vedboden blir sommarens projekt – men först ska vi lägga om taket!

Tre konstiga bilder och varför jag tog dem

1. Igår kväll la jag fårull i gångarna i trädgårdslandet – det ska skrämma bort sniglar och motverka ogräs, vi får väl se. När jag tömde en av säckarna så la sig ullen såhär fint, som tre små fårklumpar.

2. En äcklig skalbagge som jag hittade i en kökslåda. Jag fotade den för att komma ihåg hur den såg ut. Googlade, och det verkar vara en fläskbagge!?!? Så äckligt. Blir storstädning nu.

3. Diskborsten har varit borta i flera dagar. Hittade den i botten på komposthinken när jag tömde den! Helt obegripligt. Hade vi haft en tvååring i familjen hade det ju varit helt naturligt, men nu fattar jag inte hur den hamnat där. Tog bilden för att skicka till Jonathan.

Magiska maj

Maj har varit så fantastisk i år. Högsommarvärme mest hela tiden – så konstigt att det gick från vinter till sommar på några veckor!

Men man blir ju förvirrad också av värmen – varje helg tror jag att semestern har börjat, och att behöva sitta inne och jobba på vardagarna känns ju dom en skymf. Apropå det (att jobba alltså, inte att bli skymfad) så har jag börjat på mitt kontor i Norrtälje nu. Satt där första dagen idag, det var både trevligt och effektivt! Och härligt att komma hem!

Jag och Ines tog en promenad med hunden och sen hoppade vi studsmatta fram till läggdags.

Vår muminfamilj

 

Det här var en dålig bild, men det var här det hände – jag fick ett lyckomysrus när jag stod och hängde tvätt och hörde deras glada röster på studsmattan. (Lider också svårt av mammagrejen att jag inte kan koppla av om jag inte vet att alla är med och har roligt.)

Igår hade vi hela huset fullt med ungar – vi åkte och badade och sen lagade vi mat till alla. En sov över (i trädkojan! Tre av fyra barn verkar ha klarat hela natten därute, vi räknade med att de skulle komma intassande).

Även om jag gillar lugn och ro, ordning och att vara ensam, så går jag verkligen runt och myser när jag hör glada barn och känner att huset är fullt med liv. Jag gillar att ha gäster överlag, men framför allt gillar jag att barnens kompisar känner sig välkomna här. Vi säger nästan aldrig nej när barnen vill ta hem kompisar, vår familj är en sån där man alltid kan slänga fram en extra tallrik eller en sovmadrass, och helt ärligt är det ingen stor grej. Vet att många har ett motstånd mot att bjuda in, men det har inte jag. Många familjer är så supertajta som kärnfamilj, en sluten enhet, men vi är nog lite lösare i kanterna… Jag tror att våra barn lär sig att vara generösa och inkluderande och socialt ansvarstagande.

Muminfamiljen är idealet, jag tänkte redan när jag var liten att jag ville ha en sån familj – jaha, flyttade bisamråttan in? Han kan väl bo på verandan.

Sixten sitter vid trädkojan och väntar på de andra nattgästerna. Jag kände mig som muminmamman när jag skickade med dem en termos med te att dricka innan läggdags.

Vi är rika!!!

Tydligen kan jag sluta oroa mig inför pensionen – vi sitter på en enorm rikedom! Kolla bara vad som dykt upp i mina flöden på senaste tiden:

Nämen allvarligt, nu tycker jag att den här hipstertrenden blivit väl löjlig. 750 kronor för en kasse brännässlor? Det finns verkligen överallt, inklusive bakgårdarna och parkerna på Söder.

En tjej jag pratade med på lamningskursen berättade att hon sett en annons om att man kunde “adoptera” ett lamm – för 500 kronor fick man ge lammet ett namn, och så fick man regelbundet bilder på lammet och fick se hur det växte.

Detta ger upphov till några nya affärsidéer:

+ Självplock på brännässlor, maskrosor, kirskål

+ Blir fadder åt en pinne i vår skog

+ Kom och hugg ved, träna som förr för 100 kr i timmen

Jobba hemma – sanningen

Den här bilden sammanfattar hela min jobbsituation väldigt väl. Den är från i helgen, jag ställde klockan på sex och skrev färdigt en text i sängen innan de andra vaknade – eftersom jag rensat trädgårdslandet istället för att skriva under veckan. Hur härligt det än är att jobba hemifrån så måste man ju likförbannat jobba – man måste sitta de där timmarna vid skrivbordet oavsett om skrivbordet står på ett kontor eller i ett majsigt arbetsrum i ens hem.

Nu har jag jobbat mestadels hemma i snart fyra år, och på ett sätt älskar jag det. Jag tycker mycket om att vara hemma hos mig själv, jag älskar mitt hus och trivs i mitt eget sällskap. Jag älskar att styra mina tider själv och inte vara bunden till någon annans schema. Och jag gillar ju också att jag kan passa på att rensa trädgårdslandet när solen skiner och istället jobba när det regnar.

Men nu känner jag att jag har gått ner i tempo så fruktansvärt mycket av att inte ha någon som kontrollerar att jag jobbar – jag får ingenting gjort längre. Samtidigt som jag är stressad över att jag inte jobbar tillräckligt mycket – så gör jag något helt annat istället för att sätta mig och jobba! Helt koko, men jag följer alltid minsta motståndets lag, det är sån jag är. Om valet står mellan att hugga tag i ett jobb som jag har lite prestationsångest inför, och att sortera tvätt som jag har noll ångest inför – då väljer jag tvätten.

Härom veckan fick jag panik i alla fall och började leta kontorsplatser i Norrtälje. Jag hittade ett ställe som verkar supertrevligt, och från och med måndag ska jag sitta där två dagar i veckan! Och jobba som ett litet as!