Stackars Bobo!

Mellandagarna blev inte som vi hade tänkt, för på julafton hoppade Bodil efter de romerska ringarna i Ines rum, halkade när hon landade och slet sönder ligamenten i ena bakhasen.

Tiden sen dess har tillbringats på UDS i Uppsala eller i bil på väg dit eller hem (tre timmar tur och retur). Vi måste välja mellan tre svåra åtgärds/behandlingsalternativ som alla har sina risker.

Bodil har väldigt ont (även om hon är väldigt smärttålig och inte klagar) och det är en komplicerad skada – hur komplicerad vet vi inte förrän kirurgerna har öppnat och tittat in. Men de misstänker andra skador som inte syns på röntgen.

Nu har hon ett tillfälligt bandage och en skena för att stabilisera, efter nyår ska vi tillbaka till UDS och ge besked om hur vi vill göra. Hon har en jättestor tratt för att inte komma åt bandaget, och vi passar henne hela tiden när tratten inte är på. Vi har möblerat om halva huset och lagt ut madrasser för att hon inte ska hoppa upp i möbler.

Bodil är den finaste hunden! Alla som mött henne på sjukhuset säger att hon är så trevlig och medgörlig – stoisk, som en veterinär uttryckte det. Många hundar gråter i högan sky där på sjukhuset, och även snälla hundar bits när de har ont och blir undersökta. Men inte Bodil, hon viftar på svansen när sköterskan kommer in, fastän hon är så drogad att hon inte kan lyfta på huvudet ens.

Nu måste vi bestämma oss för vilket behandlingsalternativ vi ska satsa på i första, andra och tredje hand, vi måste planera om vår tillvaro de närmaste månaderna då en av oss kommer behöva vara hemma så gott som hela tiden och vi kommer behöva åka till Uppsala varannan-var tredje dag för omläggning av bandage. Och så måste vi hitta på en ny plan för veden vi skulle tagit nu på jullovet, och vad vi kan avstå från (DN-prenumeration, familjens tågluff till Berlin i sommar) för att ha råd med den astronomiska veterinärräkningen…
Vi hade just köpt en dragsele till henne, och på julaftons morgon drog hon upp en säck foder till hönsen i pulkan. Men det blir nog inget mer dragande för henne, och definitivt inget mer kampande/hoppande/springande efter bollar och pinnar. Ett stillsamt liv som familjehund väntar efter behandling och konvalescens.

Ja det är ju bittert alltihop, men jag grämer mig inte faktiskt. Jag är bra på att gilla läget, precis som Bodil som tycks finna sig i allt vi utsätter henne för. Nu är det såhär, och vi ska göra det bästa möjliga för Bodil!

Julafton i några bilder

Vi hade en mysig julafton med Jonathans familj. Till skillnad från när min familj är här så är allt väldigt välorganiserat med dem. Jag fotade inte så mycket, men här är några ögonblicksbilder.

Frukost i soffan på morgonen. Barnen gav varandra sina julklappar – som förälder blir man ju så rörd när de gör varandra glada, tackar och kramas och sånt.

Jonathan och Jonas åkte till Jonas mamma med julklappar och fika, och jag och Bodil gick till djuren. Här drar hon upp hönsmat till hönshuset. Hon börjar vänja sig lite vid pulkan, men tycker fortfarande att det är konstigt att man ska dra fast det tar emot.

Hetsen! Jag pendlar mellan att tro att det är panik och att jag har jättegott om tid innan gästerna kommer. I den här stunden trodde jag att jag hade jättegott om tid. Sen blev det panik.

Men det blev bra ändå, fast jag inte hann måla naglarna. Här är julbordet! Den bruna maten, hehe. Skinkan blev ju också brun/grå eftersom den inte innehåller nitrit.

Tomten. Det var Jonathans tomtepremiär, konstigt nog. Han var väldigt bra. Alla barn var glada. Sen gick han till grannen och jag tror han sa fel namn på ett barn, men de verkade nöjda ändå.Gottebordet.

Och julpusslet – som innehöll en DUBBLETT! Har aldrig varit med om det förut. Hoppas det inte innebär att någon annan bit saknas.

Idag ska vi göra väldigt lite – läsa böcker, fortsätta lägga pussel, spela tv-spel. Den här julen har vi bokat in tid för att inte göra något särskilt, det ska bli så skönt! Men vi ska också träffa lite folk och hugga en massa ved.

Julgranen 2018

Äntligen har vi jullov allihop. Sixten och Jonas spelar ett nytt spel de har fått av Morris, och de är så glada. Jag och Ines har spänt Bodil framför pulkan, och det gick mycket bättre än sist. Jonathan och Ines har byggt en stor tomte av granris, och vi har tagit hand om alla djuren lite extra och tagit ner hö till grisarna och halmat hos fåren. Och så har Jonathan huggit ved, och jag har städat och städat och städat. Men nu tänkte jag att vi kunde kolla lite på granen! 

Vi har så många stora granar på vår mark som vi egentligen vill bli av med. Så vi brukar fälla en stor gran och göra ved av, och så tar vi toppen till julgran. Toppen kan ju se ut hur som helst, och det är väldigt svårt att se från marken vilka toppar som är fina. Men den här var helt okej! Inte lika fin som köpta granar med täta, späda grenar. Men det vore ju inte klokt att åka och köpa en gran som någon odlat någon annanstans och transporterat hit, när vi har en hel skog med egna granar!Vi fläskar på som vanligt med ljus och kulor. Glittret är bortrationaliserat pga mikropaster, men jag tycker inte det behövs egentligen.  Så fin den är ändå! Älskar att ha gran, det blir så fin stämning i vardagsrummet med ljusen och doften. Mmm!

Imorgon ska jag koka äppelglögg, baka bröd och pepparkakor, ugnsbaka och griljera en skinka, koka mer knäck och förbereda lite sallader och sånt. Stryka dukar… Ja, en hel del! Men jag älskar julförberedelserna.

Upploppet

Sista dagarna före dopparedan! Idag åkte jag och handlade all julmaten efter att jag lämnat barnen. Så skönt att ta en fika på Konsum innan jag hämtade en vagn och satte igång att fylla den med julmust, brysselkål, senap och allt det där. Medan jag gick där i lugn och ro i butiken tillsammans med tre-fyra pensionärer tänkte jag på hur skönt det är att jag styr mina arbetstider själv, hur glad jag är att jag lyckats styra upp mitt liv såhär, och att jag aldrig vill ha det på något annat sätt.  Härom dan fick jag en bild från min syrra, föreställande mina systersöner i total rörelseoskärpa inne på en restaurang. De hade just landat efter en tur på stan – hon måste alltså ta med sig barnen och julhandla i värsta rusningstiden. Så fruktansvärt! Jag har helt vant mig av vid att befinna mig i folksamlingar i rusningstid.

Sixten är hemma och är sjuk, så när jag kom hem gjorde vi mintkyssar. Vi gör alltid den här varianten som man inte behöver koka.

När Ines och Jonas kom hem dekorerade de pepparkakshus med Jonathan, jag och Ines kokade knäck, och jag och Jonas gjorde någon slags konstig chokladkrisp med corn flakes från den här boken, som barnen är besatta av. Jag slet med fransk nougat som jag fått för mig att jag vill göra, stod i 25 minuter med både elvisp och hårtort (!), men resultatet blev inget att skryta med direkt. Ganska gott, ganska fult! Barnen har retat mig för att jag sa att min skulle bli bättre än Mandelmanns.

Sen klädde vi granen i kaos (en del kaos syns fortfarande på bilden).

Imorgon måste jag städa!

Rökt skinka från egen gris

I helgen hämtade Jonathan ut skinkan vi lämnat till rökning, och den var SÅ GOD! Alla i familjen älskade den! Kolla bara så mjäll och fin den ser ut!Vi skivar den tunt, vacuumförpackar och fryser in – så hr vi smörgåspålägg för överskådlig tid! Woho!

Vår rökta skinka är alltså en bit kött från vår egen gris, som rökts, det är allt.

Detta innehåller vår skinka inte:
koksalt
antioxidationsmedel (E326, E301, E331)
druvsocker
socker
stabiliseringsmedel (E452)
konserveringsmedel (E250)
rökarom

RÖK-AROM!!! 

På lördag hämtar vi vår bacon, som först rimmats en vecka här hemma i kylen. Det blir spännande! Vi är storkonsumenter av bacon, så det skulle göra mycket för vår självhushålling att ha egen.

 

En underbar morgon strax före jul

Morgonen igår var så fin! Strålande solsken, massor av nysnö och behagliga tre minusgrader. Hunden var glad och vild och jag hade massor av utomhusbestyr. En sån där morgon då jag dröjde mig kvar och hittade på lite mer att fixa för att slippa gå in. Det var länge sen! Här är allt jag gjorde:

+Fyllde på varmt vatten i tacklammens och hönsens vattenbalja.

+Kollade att hönsen hade mat (det hade de) och om någon hade värpt (det hade ingen).

+Fyllde på hö hos tacklammen.

+Gick till fårens sommarhage – fåren har ju flyttat till vinterhagen nu – och samlade ihop det sista fina höet från deras höhäck och drog hem det till tacklammen. Det halvfina höet drog jag till grisarna.

+Drog fram nytt hö till fåren i vinterhagen. Kollade att de hade vatten inne i stallet.

+Knackade hål på isen i grisarnas vattenkar.

+Gav grisarna mat och en massa hö. De smaskade i sig en del och drog in en del för att bädda mysigt med.

+Skottade en gång i snön från huset till hönshuset, från huset till grinden, från grinden till bilarna.

Det tog en stund för Agneta att haja att hon måste vinkla huvudet för att komma åt maten i den nya höhäcken, men det löste sig sen. Fåren och grisarna går nu intill varandra, de står och glor på varandra en hel den genom staketet. Grisarna bäddar och gör mysigt. De har gjort ett dike längst in i stian där de ligger och trynar. Ofta ser man dem inte alls förrän de tittar upp. Nedan ytterligare ett försök att fota Dianas juver – som nu hänger och skvalpar lite.

Sen gick jag in och åt bullar och slog in julklappar och jobbade lite. På lunchen årets första skidtur. En fin dag!

Morgonen idag kommer inte bli lika fridfull, ska ta ner några stora granar tillsammans med Jonathan, aka slavdrivaren, och välja en fin topp till julgran. Men det blir fint det med! Hoppas vi hittar en snygg grantopp, det är så svårt att se nerifrån marken om toppen är fin, vi brukar få fälla några innan vi är nöjda.

Tredje advent

Jag gick upp tidigt och satte en lussebulledeg. Fotade av någon anledning bara degen, inte reultatet, men men.Sen gick vi ut och flyttade fåren från sommarhagen till vinterhagen. Det gick hur smidigt som helst, älskar att fåren är såna flockdjur att alla springer om en springer. Och såklart springer man efter en människa som skramlar med en hink med spannmål. Barnen stod strategiskt utplacerade längs färdvägen på ställen där vi inte ville att fåren skulle avvika, men ingen försökte ens.

Jonathan har byggt en så smidig höhäck till vinterhagen. Vi kör in höbalen från baksidan där det är helt öppet, och så drar vi fram höet till kanterna, så att fåren kan stå där och äta. Verkar funka finfint!Sen testade vi Bodils nya sele och försökte få henne att dra pulkan. Hon var förvirrad och lite rädd.Här kommer man ju ingenvart! Sitter ju fast!  Jonathan fick visa hur man gör, men hon hajade ändå inte. Vi tänker att hon får vänja sig lite i taget, först vid att vara fastspänd vid selen, sen att dra pulkan, sen att dra pulkan med ett barn i. Tror att hon kommer att tycka om det! Amstaff gillar ofta pulling, alltså att dra tunga grejer. Sen kom alla barn ut och åkte pulka. Bodil hjälpte till att rensa pulkabacken från sly. 

På eftermiddagen kom Jonas kusiner och moster (som också heter Bodil – en källa till förvirring och viss förskräckelse när Jonathan skällde på hund-Bodil; NEJ! SLUTA HOPPA BODIL! GÅ OCH LÄGG DIG!) på adventsfika. Och Jonas skäggagam Gecko satt på fikabordet och poserade med julklapparna.

Nu: sista skolveckan innan jullovet. Alla är så trötta.

Blir det några kultingar? Jag blir galen av att inte veta!!!

Jonathan tror inte att Diana är dräktig, och det tror inte Ines heller. Men jag tror! Mest tror jag faktiskt för att jag hoppas – och för att vi ju inte vet! Inte så jättemycket tyder på att hon är dräktig, förutom att hon har större juver än Monika, men hon är ju äldre också. Men! Ingenting tyder på att hon INTE är det!

Monika har till exempel brunstat i alla fall en gång sen de flyttade hit, men det har inte Diana gjort, vad vi har sett. Hon börjar tjocka på sig – men det gör Monika också, och de var ju ganska smala när de kom. Hon är som sagt ganska förbannad. Går man in i grishuset kan man bli bryskt utkörd. Tecken på ett välsignat tillstånd eller trist personlighet?
Det är svårt att få henne att posera som man vill.

Jag fotar henne hundra gånger om dagen för att få till en bra bild att lägga upp i en grisgrupp på facebook för att låta mer erfarna spekulera kring dräktighetens vara eller icke vara. Men jag tycker aldrig hon ser tillräckligt dräktig ut på bilderna, haha.

Fritt fram för er att spekulera nu! Får vi kultingar eller inte? Vi kanske borde ha en tävling! Den första som gissar rätt i kommentarsfältet får ett pris! Kör! (Nej vänta det blir en dålig tävling, då kan ju bara två delta. Haha. Men gissa ändå!)

Leverpastej


Äntligen fick jag tid att göra leverpastej av grisarna vi slaktade. Jag drog mig lite för det för att det verkade så meckigt, men det var inte så svårt. Jonathan fick ett recept av en arbetskompis, här kommer det!

700 g nöt- eller svinlever

400 g benfritt fläskkött av bog

1 gul lök

2 äpplen

10-12 ansjovisfiléer

2 tsk salt

1 tsk vitpeppar

2 krm ingefära

1,5 tsk stött mejram

1,5 dl vetemjöl

2 ägg

2,5 dl mjölk

200 g smör

(Ursäkta för äckliga bilder, det ser faktiskt inte gott ut förrän det är klart.)Koka upp 3 l vatten. Tärna lever och fläsk och lägg i, dra kastrullen åt sidan och låt stå under lock i 15 minuter. Häll av.
Skala och skiva lök och äpplen.
Ansjovis, snyggaste förpackningen jag har sett!
Mal fläsk, lever, anjovis, lök och äpple i en köttkvarn två gånger (eller kör i matberedare). Ställ skålen med det malda i ett stort kärl fyllt med hett vatten, till exempel diskhon. Blanda mjöl och kryddor. Smält smör och hetta upp mjölken. Blanda ner först mjölet och kryddorna, sedan äggen, ett i taget, sedan smöret och mjölken.Stek en provklick för att testa kryddningen, justera efter behag. Häll den snubbiga smeten i formar – jag tog engångsformar av aluminium, men du kan förstås använda porslinsformar eller såna där formar man bakar formbröd i eller vad du vill. Smörj formen (behövdes inte med engångsformarna).

Täck formarna med aluminiumfolie, ställ i en djup form med hett vatten, baka i ugnen på 200 grader i ca 1,5 timme. Ta av folien sista stunden om du vill ha en gräddad yta. Kontrollera att pastejen blivit fast i mitten, då är den klar! Låt svalna i vattenbadet.

Resultatet blev gott, helt klart godkänt, med en mild leversmak ungefär som köpepastej (och vi vill ju ligga så nära änglamarks bredbara som möjligt för att öka chanserna att barnen äter den). När jag gör nästa sats ska jag testa att fräsa löken först så att den blir mildare och sötare, och så tänkte jag ta ett äpple tilll, också för sötman, och byta mjölken mot grädde för att den ska bli krämigare.