Glöm inte lergrytan

Dan före dan före dopparedan kanske ni bara har julmat i skallen, men jag vill ändå påminna om den här 70-talslklassikern: lergrytan! Jag hade själv glömt den, men hittade den i ett skåp härom dan. Kom på att det är världens bästa uppfinning! Vilken idiot som helst kan laga något smakligt, eftersom man knappt behöver krydda och inget blir segt eller torrt eller överkokt. All vätska från maten stannar kvar i grytan, liksom smakerna. Det är också ett bra sätt att använda knasiga styckdetaljer som har lång tillagningstid. Här använde jag i och för sig lyxiga lammkotletter.

Först la jag grytan i blöt i någon halvtimme – viktigt! Sen slängde jag i lammkotletter, lök, vitlöl, potatis, rosmarin, morot och tomat. Salt och peppar. Ställde in grytan i en kall ugn och satte värmen på 200. Lät den stå i två timmar. Tog av locket och körde en halvtimme till. Sen:

Helt fantastiskt gott, och så enkelt! Köttet blir sådär mört så det faller sönder och nästan smälter i munnen. Lammsmaken blir mild i hela grytan.

Mirakelmedlet mot stank

Vi köpte tre soffor på auktion i somras. En var bortom räddning insåg vi när vi kom hem (men det gjorde inget för den kostade 50 kr), men de andra två var fina. De luktade lite… gammalt liksom. Gammalt hem, gammal gubbe. Inte rök eller kiss eller så, mer dammigt och ja, gammlat.

Den ena soffans kuddfodral gick att tvätta och det räckte för att den skulle bli fräsch. Men inte den här lilla tvåsitssoffan. Lösningen – som vanligt: bikarbonat. Det är världens bästa medel mot stank.

Och jag har köpt storpack på Rusta, hurra! Jag pudrade ett tjockt lager över alla kuddar och hela soffan och lät vila över natten. På morgonen dammsög jag upp bikarbonatet, och jo, det är sant, lukten var borta!

Fem år senare: vardagsrummet är färdigt!

Jag kan knappt tro att det är sant. Men vardagsrummet är färdigt! Jag har slipat och oljat golven, Jonathan har byggt bokhyllor, jag har målat dem, och sen, till slut, efter 100 år, har jag tapetserat. Vi passade på att byta matta, soffor och matgrupp. Kolla vad fantastiskt fint det är, jag är så nöjd! (Ha överseende med lite sladdkaos och en malplacerad taklampa bara.)

Innan vi tar ett varv i rummet och kollar på allt, kolla in hur det såg ut när vi var nyinflyttade (och läs om vår målbild, som har förändrats en del…)!

Direkt till höger innanför dörren finns den magnifika kakelugnen. Vi älskar den så mycket!

Den ser ut som en… jag vet inte, vad ser den ut som ? Något från ett ryskt palats?

Här är dörren till Jonas rum och en mysig läshörna med en gungstol, en Gemla Isabella som jag hittade på tippen. Bästa sortens fynd – helt gratis och passar perfekt! Jag har bara rengjort den och lagt på ett fårskinn. Lampan har jag tillverkat av en lampfot och en taklampskärm. Den förra lampskärmen råkade ut för en omild behandling (av mig) och gick sönder.

Den här fina matsalsmöben – ett bord med två iläggsskivor och fyra stolar i mörkblå sammet – köpte Jonathan på Blocket för 200 spänn härom dan. Hurra! Sitter här nu och skriver, och det är så mysigt.

Jag snajdade till en liten julgrupp av några hyacinter och lite skogspynt som jag hämtade på hundpromenaden. Sen vi flyttade till gården är vi självförsörjande på julgranar och julgrupps/adventsljusstakspynt.

En till läshörna. Fåtöljen är faktiskt från Ikea, men fotpallen köpte Jonathan på Blocket till mig i födelsedagspresent. Det är en kamelsadel köpt i Egypten på 1950-talet. Rislampan i taket ska väck. Vi har fått en annan lampa av svärmor som ska sitta ovanför bordet.

En julstjärna från Ikea, ljusstakar från Pingstkyrkan, fotogenlampa från svärmor och en låda från Nilssons frisering i Rimbo, som kommer från min egen loppis som jag hade med en kompis förut.

Soffhörnan! Förut hade vi två bjässiga vita Howardsoffor (den ena står kvar ) mittemot varandra och tv:n på väggen där tavlan nu sitter. Nu sitter tv:n bredvid kakelugnen, bakom ryggen på mig när jag fotar här. Jag har länge förespråkat den här möbleringen, glad att jag till slut lyckats nöta ner Jonathan med mitt tjat. Det här blev så mycket bättre!

De två nya sofforna köpte vi i somras på en auktion. Det var 30 grader varmt och vi stod i solen i fyra timmar och väntade på sofforna – men det var det värt! Vi fick dem för 250 kronor.

Mattan köpte jag nyligen på min bästa butik i Norrtälje vid sidan av Pingstkyrkans loppis, Norrtälje begagnade hem.

Soffbordet från Ikea måste bort, ge mig gärna förslag på vad som kan passa! Svårt när sofforna står så långt ifrån varandra och alla behöver en avställningsyta för tekopp, vinlgas, fredagsmys osv.

Här syns den finaste soffan, jag älskar den! Den är väldigt skön och i toppskick. Tvättade kuddfodralen bara så blev den jättefräsch.

Ovanför lilla soffan sitter hemmets stolthet – en skolplansch som beskriver daggmaskarnas tillvaro under jord.

På andra väggen försökte jag mig på ett litet tavelarrangemang som inte blev helt lyckat faktiskt. Men den här lilla tavlan på Sixten som leker med geggamoja plus de två lampetterna från Rusta eller liknande blev ju jättefint! Tapeten gör hela skillnaden. Det är för övrigt William Morris-tapeten Honeysuckle.

Jag är så otroligt lycklig över hur fint det här rummet blev! Alltså på riktigt, jag blir pirrig varje gång jag kliver in, det är nästan pinsamt. Fram till nu har vi knappt varit i vardagsrummet, bara legat i sofforna och glott på tv. Men nu kommer jag att vara här jämt! HURRA!

Ska sluta gnälla

En sak som jag tänker allt oftare på – minst en gång om dagen – är hur otroligt bra vi har det. Alltså jag har förstås vetat i hela mitt liv att jag är privilegierad som är född i det här landet vid den här tiden och dessutom i den sköna medelklassen (även om vi hade väldigt ont om pengar när jag var liten tillhörde vi ändå en privilegierad grupp), men jag tänker mer på det nu.

Jag vet inte om det beror på att jag blir äldre (=klokare och mer empatisk), men det känns som att det också har att göra med att vi flyttade till gården. I och med allt vårt slit har jag fått en ökad förståelse för hur folk slet förr. Vi sliter, fast mest för vårt nöjes skull och inte för vår överlevnad. Dessutom sliter vi med fyrhjuling, motorsåg, vedkap och klyv, och inte bara med vår muskelkraft. Och när vi slitit klart går vi in och tar ett varmt bad och lagar lite lyxig mat.

Men mest tänker jag på hur bra jag har det jämfört med andra människor som lever nu. När jag kom hem efter Ines cirkusuppvisning i helgen och hade lite ont i huvudet, då kunde jag ta en treo och lägga mig i soffan en stund. Då tänkte jag på de som lever i flyktinglägret Moria på Lesbos. 

Och idag när jag åker för att shoppa julklappar tänker jag på alla som inte kan ge sina barn en ordentlig jul.

Jag försöker sätta min längtan efter nya soffor i perspektiv litegrann, och så ska jag sluta gnälla över skitsaker och istället vara tacksam för att vi har det så jäkla bra och alla är friska.

Och så ger jag pengar till Rädda barnen för att må lite bättre, haha!

Årets gran hämtad

I går stack vi ut för att hämta en gran. Vi passade på när det för en gångs skull var uppehåll (även om vi förstås inte såg solen, mer än några förvånande minuter strax före nedgången). Som vanligt tog vi ner en stor gran – vi har massor av granar som vi vill bli av med – och tog toppen till julgran.

Som vanligt fällde vi granen rätt ner i ett hasselsnår, som vi kanske borde sågat ner innan vi fällde granen, men man hoppas ju alltid att den ska falla på ett bra sätt… Ja, så vi (Jonathan) fick ägna en halvtimme åt att såga fram granen för att vi skulle komma åt toppen. Jag hjälpte till en del men faktum är att jag fortfarande har ont i min stukade fot efter baggstångingen (ej undanflykt, helt sant! Jag köpte ett par stövlar på pingstkyrkans second hand som jag hoppas passar även på högerfoten, kunde inte prova högerstöveln eftersom foten fortfarande är så svullen).

Och titta vilket fin gran! Det syns inte riktigt på bilden, kanske togs den inte ur bästa vinkeln, men det är verkligen vår finaste gran hittills. Härligt! Nu står den på bron och doftar så fantastiskt. Är det kanske det bästa med hela julen – doften av gran? Längtar efter att ta in den i vårt nya fina vardagsrum, som jag kanske kan visa imorgon! Ska bara städa klart först.

Rimma skinkan

Igår rimmade jag årets julskinka, den kommer från Diana som vi slaktade i somras. Stor och fin och fet! Jag använde det här receptet – samma som förra året, och det blev bra.

Jag rörde ner 1,1 kilo salt och 1,75 deciliter socker i 7 liter vatten i en stor kastrull, och så hade jag i 2,5 teskedar salpeter för att skinkan ska få en fin färg.

Sen tryckte jag ner den frysta skinkan i lagen – tänker att den tinar efterhand. Nu står kastrullen på golvet i källaren där det är kallt. Jag tänkte titta till den och vända den ibland, och göra ny lag om den gamla blivit grumlig.

Dan före dan före dopparedan tar jag skinkan ur lagen och lägger den i vatten istället för att vattna ur en del salt. Sen ugnsbakar jag den och griljerar den dan före dopparedan.

Åh, nu längtar jag till dan före dopparedan! Hela december är ju en sån underbar upptakt till julafton.

Älska slitet

Idag sa jag till Jonathan att jag gillar slitet i vårt liv så mycket. Inte allt slit, och inte alltid – men jag gillar att vårt liv gör att vi måste gå ut och röra på oss flera gånger om dagen. Det är inte alltid härligt, men oftast ganska trevligt, och det ger alltid en känsla av tillfredsställelse efteråt.

Bild från i morse. Är detta höjden av lathet, att fota genom fönstret fastän lampan reflekteras?

Till exempel ser mina morgnar ut såhär: jag går upp med barnen och Jonathan och assisterar genom att borsta håret på Sixten och jaga på den som behöver jagas på (Sixten). När de andra åker går jag och Bodil en runda till hönsen, tacklammen och tackorna och serverar mat och vatten. Sen går jag till grisarna – Bodil följer helst inte med dit eftersom hon fått en stöt av deras elstängsel en gång och nu börjar darra bara av att höra grisarnas grymtanden. När grisarna fått frukost cyklar jag upp till grannen och mockar hos korna.

Sen när jag kommer hem, då äter jag frukost i lugn och ro och känner att jag redan uträttat något viktigt. Helt oslagbar känsla att sjunka ner med en kopp kaffe och med gott samvete läsa tidingen länge innan jag fortsätter med dagen.

Jag hör ju hur präktigt det här låter, men det är en så skön och konkret tillfredsställelse som inte kan mäta sig med något jag någonsin uträttat bakom ett skrivbord.

Fick spö av ett djur

Så otroligt förödmjukande.

Baggen Ymer har verkat lugn och gosig, men jag VET att man inte ska lita på en bagge (eller något killdjur som har ballarna kvar). Varje gång vi har varit i hagen har han bara kommit fram och ställt sig intill och försiktigt buffat för att få kli. Ändå har vi sagt till varandra hundra gånger att inte lite på honom, påmint varandra om att hålla koll. Och ändå – ÄNDÅ – stod jag med ryggen till och ströade nytt på golvet i stallet – och blev brutalt stångad.

Vilken tackling! Jag var helt oförberedd, hörde honom inte komma in, plötsligt låg jag bara på golvet med en stukad fot och en fet lårkaka. Chockad, förbannad och jäkligt öm. Fortfarande två veckor senare har jag ont i foten, och den är fortfarande lite svullen och lila.

Men okej, det misstaget gör man ju inte om, jag håller mycket noga uppsikt över Ymer när jag är i stallet eller hagen, och är alltid beväpnad med högaffel så jag kan freda mig.

En bubblig vägg

Igår började jag äntligen tapetsera i vardagsrummet, nästan fyra år efter att jag köpte tapeterna! Alltså herregud vad fint det blir, jag är så himla nöjd med tapetvalet. Det bästa är att det känns som att det är gratis eftersom det var så länge sen jag betalade för de svindyra tapeterna, haha.

Väggen mot hallen/smatten under trappen (till vänster på bilden) är en pappspänd timmervägg. Därinne bor möss ibland, och pappspänningen slackar och har flera hål, bland annat efter en fjärrkontrollattack utförd av Ines (riktad mot Sixten, men den träffade väggen…). Den ser helt enkelt förjävlig ut, och den är anledningen till att det tagit så lång tid att komma igång med tapetseringen – jag har helt enkelt inte kunnat bestämma mig för hur jag ska göra med den. Riva allt och sen antingen pappspänna igen eller sätta gipsskivor, spackla och slipa?

Lösningen blev förstås en smidig genväg. Jag lagade hålen genom att klistra pappspänningspapp (eller vad det heter) ovanpå dem, och så spikade jag fast pappen i timmerväggen på några väl valda ställen. Sen tapetserade jag ovanpå. Resultatet blev bubbligt, men tillräckligt fint – man är väl ingen pedant. Som tur är.

Jag gjorde två väggar igår, sen blev det sent och tapetklistret tog slut. Inatt överrumplades jag av en extremt irriterande förkylning, vi får se om jag rycker upp mig och gör klart idag.

Så glad att det här äntligen händer! Det kommer att bli så FINT här till jul! HURRA!

Årets julmys med popupbutik

Helgen före första advent hade vi öppen gård här på Lilla Ekens. Det blev så himla mysigt, och jag är så glad för att det kom så mycket folk! Full rulle hela eftermiddagen.

Man hälsade på djur, grillade korv gjord på gårdens gris i trädgården och fikade inne i Morris hus.

Därinne fanns också vår popup-butik där vi sålde honung, lammskinn, kött och lite annat.

Vi sålde massor! Så kul! Till sommaren hoppas jag att vi kan ha en riktig gårdsbutik i magasinet, men det är ganska mycket att fixa där först. Hur som helst, det här får nu räknas som en tradition med julmys helgen före första advent (förra året hade vi ju ljusstöpning).