Gårdsmiddag

Idag skiner solen, jag ska sätta tulpanlökar, rensa trädgårdslandet och sätta vitlök. Och baka bröd!

Igår hade vi en supereffektiv dag då vi hann städa hela huset och trädgården och elda upp en massa gammalt ris i fårhagen…

Bodil blir alltid väldigt upphetsad när alla börjar härja med pinnar.

Innan det blev mörkt gick jag till trädgårdslandet och hämtade potatis, polkabeta, morot, svartkål och persilja. Så mycket gott att skörda fortfarande!

I ugnen stod sen någa timmar en lammstek på låg värme i lergryta med vitlök, rosmarin, timjan, citron och honung.

Rotsakerna ugnsbakades, svartkålen fräste jag i olja och pressade citon över. Serverades min mamma och syster med familj, med egen äppelmust och paj på egna äpplen till efterrätt. Alltså! Det är en sån fantastisk lyx att äta mat vi har producerat själva! Så djupt tillfredsställande på något vis.

Grisar är individualister

Okej, mitt NÄSTA inlägg ska handla om något annat än grisarna, jag lovar! Men det är så kul med dem! Jag vill vara hos dem hela tiden och bara sitta och kolla.

Medan jag har jobbat i Stockholm i två dagar har Jonathan byggt ett mattråg och grisanpassat en del av stallet. Bra! I morse tänkte vi släppa ut dem i hagen, som ligger i anslutning till ett annat stall än det de var i – men det visade sig att grisar inte riktigt beter sig som får….

Om vi skulle flytta fåren några meter, från ena stallet till det andra, skulle vi öppnat dörren och släppt ut dem, och en av oss skulle gå först med en hink med spannmål eller pellets och skramla, och alla fåren skulle springa efter. Den andra skulle gå sist och putta på eventuella eftersläntrare, men det skulle förmodligen inte behövas. Springer en så springer alla, så tänker får som är extremt mycket flockdjur.

Grisarna visade sig vara lite mer individualistiska. De sprang åt alla håll när vi öppnade dörren. Jätteglada och nyfikna, de verkade inte ett dugg skärrade. Och inte direkt intresserade av mathinken, trots att de inte fått frukost än.

En liten gris sprang upp mot trädgården, medan de andra tre sprang ut på vägen.

Det blev svettigt, men det tog nog inte mer än en kvart att samla ihop dem igen och lura in dem i hagen.

Där går de nu och verkar så nöjda! De har redan bökat upp en ansenlig yta, och ibland springer de runt och leker helt ystert.

Och titta vad knäppt, i vårt övergivna växthus där ingen gått in på säkert ett år hittade vi en massa vindruvor! Fast det var så mycket kärnor i dem, då vi ger dem till grisarna.

 

Gristankar

Sixten är på kalas i Norrtälje, och jag har satt mig på ett fik för att skriva klart en text jag inte hunnit med idag. 

Och så lyssnar jag på julmusik – det är okej nu tycker jag när det ju i princip är november.

Men mest tänker jag på grisarna nu! De bökar runt i fårens gamla djupströbädd (som vi inte mockat ut än) och tycker den är supersmaskig. Igår kväll när vi var nere hade de lagt sig i en stor hög och bökat ner trynena i bädden. Det såg mysigt ut!

Grisarna har inte haft det så bra, men redan i morse hade vissa raka knorrar börjat rulla upp sig, och snart har de det lyckligaste grislivet grisar kan ha!

Jag gillar att grisar är så ohämmat grisiga – de smaskar och ger sig hän, njuter av geggamoja och snusk. Så befriande på något sätt!

Att gå morgonrundan och kvällsrundan hos djuren har nu blivit ett ganska stort projekt. Till hönsen och kolla statusen på mat och vatten, ta in ägg. Till grisarna med mat och vatten. Till tacklammen och fylla på hö och vatten, och till tackorna och göra detsamma. Mysigt! När det inte är dåligt väder i alla fall.

Hur som helst, nu kommer jag att jobba i Stockholm i två dagar – jag längtar till torsdag när grannarnas grisar har åkt och jag kan bekanta mig med de som är våra! Längtar också efter att släppa ut dem i hagen så de får börja böka innan marken fryser.

Och så längtar jag efter kultingarna 🙂

 

Grisarna!

Nu är gullegrisarna här! Eftermiddagen ägnades åt att försöka fånga in dem… Det var inte lätt! De är inte som får som man bara (nåja, bara och bara) kan grensla och styra dit man vill, de fortsätter liksom i den riktning de tänkt sig, och de är både tunga och starka och envisa.

Hejhej, jag följer med!

Vi körde hem de flesta till oss – några ska vidare till grannar men mellanlandar i vårt stall så länge. Vi ska behålla en gylta som är dräktig och två eller tre smågrisar – vet inte exakt hur det blev, just nu står elva damer där nere i alla fall.

Det blir väldigt dåliga bilder i stallet, men jag ville visa dem ändå. De ska avmaskas innan de får flytta ut till hagen.

Och när vi kom hem kom grannen med älgkött – nu känns det som att vi aldrig mer kommer köpa kött i butiken!

Nu ska vi gå ner och ge dem kvällsmat och sätta oss hos dem en stund och bekanta oss. De är så gulliga 🙂

Imorgon kommer de!

Vilka då?
Grisarna!

Nu blir det grisar ändå, det kan inte hjälpas. En dräktig sugga och tre eller fyra smågrisar på ca sex månader av rasen linderödssvin. Vi tänker att vi slaktar småttingarna hemma före jul – egen julskinka! Woho! Vilken grej.

Idag har jag och Jonathan satt upp elnätet tvärs över fårens vinterhage så grisarna får ha halva. De får bo i fårens vinterstall tills fåren flyttar dit i vinter någon gång, och tills desss har vi byggt ett hus åt dem tänker vi.

Det ska bli så spännande! Tänk att vi ska få griskultingar, så otroligt gulligt. Vi vet inte när suggan blev betäckt så det är oklart när det är dags för henne att grisa. Men man behöver inte övervaka grisningar som man gör med lamningar, de sköter det själva.

Så spännande detta!

Listan över djur jag har men aldrig trodde att jag skulle ha:

får

höns

kalkoner

grisar

Återkommer imorgon med en rapport!

Juleeeeen

Men vadå, det är inte ens två månader kvar!

När hösten slutar vara mysig, det vill säga runt allhelgona, då är det dags att börja upptakten till julen tycker jag.

Julen är det enda man har att se fram emot ju.

Tror jag ska köpa krukor och sätta mina amaryllislökar ikväll.

Och imorgon sätter jag upp julbelysningen ute. Finns ju ingen anledning att vänta med det, när det ändå är så mörkt och trist. Eller hur? Jag låter gärna belysningen sitta kvar en bit in i februari för att maxa myset. Det är ju inte precis så att mörkret är över för att julen är det.

Okej, julbaket får vänta lite.

Liksom knäcken…

Men DETTA finns det ingen anledninig att snåla med! Har 300 stearinljus från Ikea hemma, undrar om de räcker vintern ut. Det här är dock extra lyxiga birgittaljus i den här ljuvliga lilla staken som jag har fått av svärmor.

Förra året krävde min coola lilla rebell att få vara stjärngosse i luciatåget, och efter mycket tjat gav den konservativa läraren med sig. Här ser ni segrarens leende! Obligatoriskt att sova med flätor natten till lucia.

Småbondens slit

Vi lägger så mycket tid på sysslor som riktiga bönder utför i ett nafs. Det är ju aldrig lönt för oss att köpa några maskiner eller redskap alls, eftersom vi inte tjänar några pengar. Varje inköp är en avvägning, hur mycket får vår hobby kosta, hur stor glädje har vi av den här prylen?

Vi skulle definitivt ha stor glädje av en riktig traktor som till exempel kunde lyfta höbalar. När vår granne tog hem hö åt oss lyfte han höbalarna med en rundbalslyft (tror jag att det heter), en stor “klämma” längst fram som grep tag om rundbalen. Sen lyfte han elegant in dem på höskullen, bara sådär. Gick på en kvart att lyfta in alla balarna.

Men det är ju knappast motiverat för oss att låna pengar för att köpa den typen av utrustning. Alltså är vi hänvisade till vår egen muskelkraft och Jonathans uppfinningsrikedom.
Han har nu konstruerat en rundbalsvagn som kopplas till fyrhjulingen – den har tagit många timmar i anspråk, han har letat reservdelar, skissat och byggt, svetsat och testat. Häromdagen var det till slut premiär när vi tog ut den första balen till fåren! Först backar man till mot balen såhär och sätter spännband runt och drar åt för kung och fosterland.

Sen börjar en hopplös kamp för att få balen att välta ner på vagnen. Balen väger flera hundra kilo. Den är lite “lös” eftersom nätet inte är så hållbart eller hårt åtdraget, och så har den börjat välla ut i botten. Vi använde vår kroppstyngd och ett spännband, och kämpade ett bra tag, och till slut gick det!  Och vi kom iväg. Det gick bra att köra. Och eftersom Jonathan är bra på att backa gick det hur smidigt som helst att ställa in balen i vår hembyggda rundbalshäck.

Fåren nöjda! De får gå i sommarhagen tills betet är helt slut, då får de komma till vinterhagen och det fina fårhuset vi byggde förra året.

Sätter dörr för stugan

Den senaste tiden har det varit riktigt kallt i sovrummet på morgnarna. Vi har inte satt på värmen än, och de gamla dragiga fönstren släpper  in generöst med kylig utomhusluft. Dags att sätta i innerfönstren!

Jag plockade fram vadd och fönsterremsor och tänkte som vanligt på Tomtebobarnen, där far (eller mor, som jag alltid läste för barnen eftersom jag bytte plats på far och mor i sagan pga könsstereotyp) sätter dörr för stugan. Jag vet att jag har sagt det förr – men det är när vårt liv påminner om Tomtebobarnen som det är som bäst. När vi går ut i skogen med yxa och hugger ner svamp och sånt. Nämen på riktigt, den sagan är en så fin beskrivning av en liten familj som lever i samklang med naturen.

Hur som helst! Jag rullar ihop en tidning och klär den med fönstervadd och lägger innanför det yttre fönstret såhär. Det ska absorbera eventuell fukt/kondens, så att inte träet börjar ruttna. Som synes har vi inte renoverat fönstren den här sommaren heller. Men NÄSTA sommar, då! Tänker att jag ska måla engelskt rött på utsidan, det blir väl fint.

Innerfönstren på plats! I alla skarvar klistrar jag fönsterremsor för att det ska bli tätt. Helt tätt blir det aldrig, och det ska det inte vara. Eller man vill helst att det inre fönstret är tätt in mot rummet, medan det yttre ska kunna släppa in och ut lite luft.

(Möbleringen i sovrummet är semi-tillfällig – vi påbörjade en stor rockad för snart ett år sen när Jonas skulle flytta hit, som kom av sig eftersom rumsindelingen blev annorlunda än vi tänkt från början. Nu ska vi bara hitta någonstans att placera de hundra byråerna som står där sängen egentligen ska stå, så vi kan ställa tillbaka sängen…)

Det var skönt att få det gjort, och det var mycket varmare i morse, fast vi inte satt på värmen. Än räcker kaminen i hallen och kakelugnen i vardagsrummet där nere verkar det som. I dag sitter jag i arbetsrummet och eldar i vedspisen också – jag tror inte den är så effektiv, men mysigt blir det!

Andra saker vi måste hinna med innan det blir vinter är: plocka de sista äpplena och beskära äppelträdet, skörda det sista i trädgårdslandet och sätta vitlök, rensa och städa i växthuset, bära in utemöbler och krukor från trädgården och plantera lite lökar.

En sprucken tårta, mossbollar med suckulenter och en massa lamm

Jaha, vad har hänt sen sist?

Jag har spelat in trädgårdsfilmer – de sista!

Jag gjorde mossbollar med suckulenter, visst blev de fina?

Jag och fotograf Jessica firade oss själva med tårta – som tyvärr sprack, men den var god ändå.


Jag har jobbat i Sockholm och hade den fenomenala turen att det var blindtest av kladdkaka på jobbet!

I dag har vi gosat med lammen i trädgården.

Och eldat en massa ris och pinnar. Det känns som att baksidan av tomten alltid kommer att vara en rishög, men om lammen går här varje år och käkar upp slyn så fort den kommer upp så kanske det blir fint till slut.

Det blev en så mysig kväll sen! Vi grillade korv i mörkret, och alla barnen stannade ute och lekte kurragömma med grannbarnen. Nu spelar de schack och jag har gått och lagt mig med min bok.

Det blev inga grisar för resten, de var dyrare än vi trodde. Men kanske en annan gång! Då ska vi planera, bygga och fixa först, och köpa grisarna sen.

Skaffa grisar?

För resten! Ni glömmer väl inte att anmäla er till ljusstöpningen? Flera har anmält sig redan, så kul! Men det finns plaster kvar!

Vi har länge funderat på grisar, eller i alla fall fantiserat lite, men egentligen har vi ju för mycket att göra redan, så det är aldrig läge att dra igång ytterligare en verksamhet egentligen. Men nu ska en grisbonde nära oss avveckla sin verksamhet och behöver snabbt bli av med sina linderödssvin. Linderöd är en svensk lantras som växer långsamt men ger förtsklassigt kött – och det är ungefär allt jag vet om grisar. Den här filmen tog jag på Mandelmanns grisar när vi var där, se så fina de är när de går och bökar och smånöffar:

Några av suggorna som är till salu kan visst vara dräktiga, men det är inte säkert. Det skulle vara väldigt kul med griskultingar! Men är det jobbigt?

Det vore fantastiskt med eget griskött! Det som är så gott! Då skulle vi faktiskt kunna vara självförsörjande på kött; gris, lamm, kalkon (i alla fall en, hehe), någon höna ibland. Nötkött kanske vi får fortsätta köpa av grannen.

Har någon av er koll på hur jobbigt och roligt det är att ha grisar? Ge mig allt ni vet! Vi måste bestämma oss snabbt!