Vårkvällar

Äntligen är det vår på riktigt – långa ljusa kvällar med fågelkvitter! Jobba i trädgården och ha allt det fantastiska framför sig. Kanske den allra bästa tiden på året ändå?

Ikväll har jag och Jonathan börjat rensa upp i trädgårdslandet. I år gör vi tre nya sängar till jordgubbar – nu jävlar! Vi hoppas på att i alla fall bli helt självförsörjande på sylt och saft.

Äggen är här! Och kycklingarna!

Idag kom kalkonäggen med posten från Karlstad!Jonathan hämtar upp kläckaren hos en kompis på vägen hem från jobbet. Ska bli så spännande detta.

Äggen är så fina, stora jämfört med hönsägg, fläckiga och lite skrovliga.

Och idag hörde jag kycklingpip under Skalleper som har ruvat! Lyckades inte se något, men imorgon lyfter vi på henne och kikar efter!

 

En bild i timmen – torsdag

Igår ställde jag ett alarm och tog en bild i timmen hela dagen:

07.00 Klev upp och knäppte bild på solen som skiner in på vårt sovrumsgolv. Vad glad man blir av att det är ljust på morgonen!

08.00 Jag skjutsade barn till skolor, och Jonathan och Ines till bussen, de skulle till tandis i Norrtälje.

09.00 Tog ut hunden på en pink och gick till fåren en sväng. Felicia hoppades på något gott!

10.00 Skrivbordsjobb. Gjorde en intervju om rhododendron till TT.

11.00 Elvakaffe såklart! Snodde ihop några müslikakor, min nödfika när sötsuget sätter in och jag har äcklig müsli hemma (och det har jag alltid eftersom jag alltid går på reklamen om att nyttiga müsli:ar är goda). Lägg märke till molnen i kaffet!

12.00 La mig i sängen och jobbade. Gör det nästan varje dag, så himla skönt!

13.00 Kvar i sängen. Skriver på jobbet om rhododendron och förbereder ett radioprogram.

14.00 Ringer jobbsamtal och hänger tvätt. Medan jag hänger den börjar det regna…

15.00 Ines har kommit hem och vi går ut med hunden.

16.00 Ines ska rida! Jag sätter mig i bilen och lyssnar på radio medan hon tar en skogstur med en kompis…

17.00 … och här sitter jag kvar… borde tagit med mig en bok eller datorn för att jobba lite, men jag trodde att jag skulle behöva lunka med ut i skogen…

18.00 Hemma igen och lagar mat. Det blev sent för vi fastnade bakom en timmerbil på en liten väg, tur att jag hade förberett kycklingen.

19.00 Fyller på vatten till fåren.

20.00 Passar på att svara på lite mejl innan läsning och läggning av barn. Ligger i gästsängen i arbetsrummet.

21.00 Aktuellt såklart! Jag är en gammal människa som tittar på Aktuellt prick klockan 21 varje kväll. Inte 21.01 – missar jag löpet känns det bortkastat att kolla.

22.00 Egentligen är det för sent, men vi kan inte hålla oss utan kollar första avsnittet av andra säsongen av The handmaids tale. Första var bland det bästa jag sett på tv.

23.00 Lägger mig och läser denna. Slocknar snabbt.

Färdiglammat

I fredags lammade Doris till slut, och stängde därmed årets lamning på gården. Hon fick två fina lamm – en tacka och en bagge. Så totalt tolv friska fina starka lamm blev det! Ingen har dött (förutom Ottos missbildade syskon som ju redan var död i magen), alla mammor tar hand om sina barn så inga flasklamm blev det heller. Nu går de alla på välkomstbetet och mumsar i sig de små gröna strån som kommer upp under fjolårsgräset, och vi behöver bara gå dit två gånger om dagen och ge kraftfoder och fylla på vatten och hö. Ett helt år tills vi igen behöver gå upp en gång i timmen på nätterna och vackla ut i stallet för att kolla läget.

Så lättad nu!

Nu börjar nästa fas; i helgen sätter vi igång med trädgårdslanden! Vårpeppen är total!

Sex mobilbilder

Sex slumpmässigt valda bilder från mobilen som visar livet i april:

Detta ser jag på riktigt fram emot hela vintern – att hänga tvätten utomhus! Det är helt sant och ej romantisk myt att den doftar fantastiskt när den hängt ute och torkat. Dessutom slipper man bökiga tvättställningar inomhus. Våra stockholmsgäster blev otroligt förtjusta igår över tvätten som hängde mellan äppelträden och trodde nästan att det var en installation, haha!

Den här bilden på en veterinärhandske skickade jag på vår familjechat för att mina syskon och föräldrar skulle få en känsla för vad jag går igenom vid lamning…

Här är en bild på stackars Doris, tagen någon timme innna hon lammade. Älskar det nollade ansiktsuttrycket som djur har samtidigt som de gör något som är väldigt roligt för människor.

Jonas kom hem från skolan med en vårblomma till mig! Så knasig vår i år när vitsippor och blåsippor blommar i backarna samtidigt som krokusen knappt hunnit upp i trädgården.

Jaa, Björn Ranelid uttalar sig i Aktuellt om krisen i Svenska Akademien. Tog bilden för att jag är så förtjust i hans nya hipsterlook. Tycker på riktigt att han är jättesnygg.

Sist ut en sån där kom ihåg-bild; jag bytte elaggregat mellan fårhagarna och då gäller det ju att komma ihåg vilken sladd som ska till vilket hål… Förställer mig att det kan gå illa om man gör fel.

Kalkoner

Igår beställde jag tolv befruktade (hoppas jag) kalkonägg! Vi tänkte att ett gäng kalkoner ska få gå i fårens vinterhage och stall över sommaren, och så slaktar vi dem i höst. Kalkonkött är ju så gott, och lätt att använda till skillnad från alla konstiga styckdetaljer från nöt och vildsvin som jag inte begriper mig på.

Jag tycker att kalkoner är lite äckliga på något vis, de verkar så slabbiga och kanske också lite aggressiva? Men de är också väldigt roliga! Kolla filmnen häruppe som jag tog hos en kille vi köpte hönsägg av.

Ljuset i tunneln

Under lamningen blir hela livet upp och ner. Vi vacklar omkring som zombies eftersom vi är uppe och vakar på nätterna, hemmet förfaller och barnen äter Gorby’s till middag. Igår fick jag i alla fall sova större delen av natten, och sen jobbade jag i Stockholm på dagen – medan Jonathan roddade tre lamningar, totalt sex lamm!

Absolut gulligast just nu är Elis och Elias, Lilla Mys helt identiska små bagglamm.

Hittills har vi fått fyra baggar och sex tackor – av vilka fyra är renrasiga gotlandsfår. Perfekt för oss som vill utöka besättningen och satsa på gotlänningar. Suffolkfåren, som är en köttras, har fått flest baggar, utmärkt eftersom de kommer gå till slakt. Otto, vår förstfödde, är renrasig gotlandsbagge. Om han blir fin och bra tänkte vi försöka sälja honom som avelsbagge.

De stora barnen, som är runt en vecka gamla nu, har fått flytta med sina mammor till välkomstbetet, medan de nyfödda fortfarande står i lamningsbox – varje tacka står med sina lamm i en egen box i några dagar för att de ska knyta an ordentligt och man ska se att allt funkar med diandet.

Här ovan syns Felicias tvillingar Ingela och Ingvar ta sina första tvekande steg utanför stallet. Nu när de vant sig är de hur kaxiga som helst, rusar runt i hagen och klättrar på stenar.

Nu hoppas vi bara att det går bra för stackars Doris, som är sist ut. Hon har haft ont och mått dåligt i säkert en vecka – gått undan och verkat låg.

Sen kan vi pusta ut!

Välkommen Otto – RIP tvillingen

Natten till igår var vi uppe varje timme och tittade till tackorna, eftersom jag menade att flera hade börjat få värkar. Inget hände på hela natten, mer än att vi blev vimmelkantiga av trötthet. Dagen gick, och kvällen, och Rut började få värkar. Vid fyratiden i morse bestämde jag mig för att gå in och känna efter, hon hade brunt slem vilket kan betyda ett dött foster som hon inte kan krysta ut själv. Efter mycket om och men – och nära tårar för min del, kom den lille succén Otto ut!

Han var pigg och levande, men efter honom kom en liten, död och lätt missbildad tvilling.

Rut slickar på och pratar med lille Otto och låter honom dia, och snart glömmer hon att det fanns ett syskon.

Det var första gången jag gick in i en tacka! Nu var det ju inget felläge egentligen, men gud vad svårt det var att få ordning därinne! Först måste man vara säker på att alla kroppsdelar man vill ha ut först – dvs framklövar och huvud – tillhör samma lamm, sen ska man få med sig klabbet ut – fattar inte hur det ska gå till egentligen. Hade typ gett upp när Rut själv krystade ut Otto. Nåväl, nästa gång känns det inte lika läskigt att gå in i alla fall!

Nu har jag tagit en dusch och slängt alla lamningsgeggiga kläder i tvättmaskinen, ätit en macka och druckit lite kaffe – nu ska jag sova en stund innan jag går ner och kollar läget i stallet!

Nya äggfärger

När vi köpte våra första höns värpte de ägg i en massa olika färger – vita, rosa. beige, brun, roströd, turkos, militärgrön… Det är olika raser som värper olika ägg. Men vi har ju hela tiden haft en tupp till alla och inte hållit raserna åtskilda, så efter hand har de blandats upp, och äggen blir alltmer likartade. Nu får vi bara vita, ljusrosa och beige. Men idag åkte jag till en uppfödare (bilden ovan är från honom) och köpte sex chokladbruna maran-ägg och sex isturkosa creme legbar-ägg som vi tänkte lägga under Skalleper.

Hon har visat tydligt den senaste veckan att hon är ruvsugen – ligger platt som en pannkaka på äggen när man kommer för att hämta dem.

Tyvärr drog Bodil ner äggkartongen och åt upp två av de turkosa äggen när vi var ute. Men men! Hoppas det blir några hönor av varje i alla fall. Om tre veckor kläcks de!

 

Väntans tider + höbrist

Förutom att vänta på lammen har vi denna påsk haft gäster och ätit veganskt påskbord (vi friterade egna falafel, så gott!), förbannat vintern och stängslat lite mer. Men mest har vi faktiskt väntat på lammen! Så spännande och pirrigt att de kan komma när som helst nu.

Idag är Felicias due date, men det kan lika gärna gå några dagar till. Vi går och lyfter på svansarna och väntar och väntar. Varje morgon hoppas man ju att det ska stå en liten en eller två i stallet. Första tecknet brukar vara att en tacka drar sig undan flocken, slutar äta och verkar ha ont. Men alla störtar fram när vi kommer med maten, lika glupska som vanligt.

Apropå glupsk så håller höet på att sina. Fåren har ätit enormt mycket mer än vi räknade med – den första laddningen hö, som vi trodde skulle räcka hela vintern, tog slut vid jul! Vi lyckades köpa några balar till av en granne, men nu är det inte mycket kvar av dem heller. Det var ett dåligt hö-år förra året så höet är slut överallt – och nu lär det ta tid för betet att komma igång eftersom våren är så sen. Vi snålar med höet så mycket vi törs (dvs väntar ut fåren och “tvingar” dem att äta sånt de annars skulle ratat), ger så mycket kraftfoder de mäktar med och slänger in grenar och sly som de kan gnaga på i hagen. Och håller tummarna för att värmen kommer nu!