Hejdå galningar

dsc01460

Just nu kör vi två bilar varje dag i vårt hushåll. Det känns så sunkigt och helt tvärtemot den livsstil vi tänkte oss när vi flyttade ut. Det är lätt att köpa kravmärkt men svårt att avstå från saker.

Men nu har Jonathan bestämt sig för att börja åka buss till jobbet – en ny möjlighet öppnade sig när SL drog om en busslinje. Kanske kan vi vänja oss vid ett liv med bara en bil?

Det betyder att även barnen åker buss på morgonen. Och eftersom den enda bussen med rätt sträckning går klockan halv åtta, och det tar en halvtimme att gå till bussen med barnen, så gick vi upp klockan sex idag och Jonathan och barnen knallade iväg vid sju – i halv storm visade det sig. Alla var glada och peppade på den nya rutinen. Men de närmaste sex veckorna kommer det att vara en promenad i totalt mörker – först den 23 februari går solen upp klockan sju…

(PS. Jag gick upp och tände i vedspisen och tog en till kopp kaffe när de andra hade gått.)

4 thoughts on “Hejdå galningar

  1. Impad! Jag är lite sugen på att övertala maken att vi ska ha bara en bil när barnen går i skolan. Jag krockade för ett tag sen och då var vi utan. Det gick bra att åka för min del men att få två barn i vagn till fsk i snöstorm var typ helvetet på jorden, så innan minsta kan gå själv (ca 30 min räknar jag på med deras små ben och halvdana fokus) så får vi ha två. Men sen så! Och jag skaffade körkort först 2014 så vi kan ju uppenbarligen leva med bara en som kör.

    1. Grejen med bil är ju också att man verkligen vänjer sig vid lyxen att kunna åka var man vill när man vill, ta med sig hur tunga grejer som helst, aldrig behöva ta på barnen overaller eller släpa matkassar… Men alltså två barn i vagn i snöstorm låter lite väl hard core…

  2. Oj, imponerande! Som du säger är det ju lätt att välja till grejer såsom kravmärkt (inom budget såklart) men inte så lätt att sluta med saker man gillar. Jag hade alridg gått en halvtimme om dagen för att sedan sätta mig på bussen.

    1. Inte jag heller, haha! Näämen det är inte så lågnt egentligen – det visade sig att det tog drygt 20 minuter att gå med barnen. Utan dem går man på 12-13 minuter sådär – en lagom promenad egentligen. Om det inte var kolsvart och minusgrader…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *